Senaste kommentarerna i forumet

Kommer att återkoppla när jag läst lite mer.
Har själv varit anhörig med allt vad det innebär men senare har jag själv trillat dit
och nu försöker komma tillrätta med. Kanske hänger ihop...
Helt klart finns ett stort mått av affekt på kroppens nerver och hjärnan.
Intressant ämne hur som helst och ska försöka fördjupa mig i det i mån av tid

John

Ikväll äts och dricks det runt omkring mig (fru med flera). Saknar avslappningseffekten otroligt mkt idag (som vanligt efter cirka två vita veckor). Känns på ngt sätt orättvist att man är dömd att härda ut och aldrig få reboota systemet liksom.

Du har rätt! En del använder Ingefära som bantningmedel, sägs öka förbränningen.

John

Förstår dig helt och fullt. Vinet lindrar för stunden men är ingen hållbar lösning. Försök minska/sluta. Sök hjälp för din man och dig själv. Du och jag som är i samma situation förtjänar bättre. Vi kan väl ha kontakt här. Skulle uppskatta det. Kram och styrka till dig.

Har också en man o rullstol efter en stroke, han har afasi också. Visst måste du få hjälp, kontakta kommunens biståndhandläggare. Han ska ha hjälp med av--och påklädning, dusch, utevistelse. Kräv hans rätt. Om du gör mkt ska han ha hemvårdsbidrag som han kan ge dig för din insats. Själva får vi anhöriga inget. Han ska också ha larm så du kan komma ut på egen hand. Ta kontakt med kommunens Biståndhandläggare och gå igenom ert hjälpbehov. Kräv er rätt!!

En viktig sak: Grönkålet har väldigt bra egenskaper.
Var rädd om benet. Jag hoppade över träning igår och idag.
Kan bli värre..

Önskar dig Elise min nyfunne vän och alla andra vänner en trevlig helg och Valborg!

John

Jag orkar inte mer. Min man är rullstolsburen och eftersom vi är över 65 så har vi ingen hjälp. Han är jätteduktig på att klara sig själv men jag måste alltid ha jour om det skulle behövas. Ingen tror jag förstår att det är lite jobbigt. Som att ha småbarn igen. Så jag dricker lite vin emellanåt bara för att slappna av. Det är fel men jag har inte hittat nåt annat....

..det låter ?

Been there done that.

Hoppas du finner ett lugn för eller senare. Jag skrev just lite om rastlöshet i min trãd.

Ha en fin kväll!

...bara leva sig igenom tillkortakommanden och svackor. Gräl och oro. Man kommer igenom och varje gång blir man lite starkare ?

Hej! Jo det är bra med mig! Vet inte varför jag plötsligt slutade hänga här, tror att det var för roligt med jobbet så det fick fokus ?

Smärtor som vandrar runt I kroppen men ett lugnt sinne. Där kom det! Är på dag 66 säger min lilla app?

Läste om Ron’s rastlöshet och kände igen mig så mycket, jag föddes rastlös! Fattade snabbt ( nåja, efter 14 år ) att med alkoholen kunde “Vad som helst hända” och det lugnade rastlösheten. Och så fortsatte det! Reste tidigt långt bort, flyttade runt. Lät aldrig rastlösheten hinna ifatt. Levde livet, eller vad man säger. Flyttade hem o skaffade familj. Då kom den tillbaka. Och jag började dricka på ett annat sätt, för att fly. “Vad som helst” hände inte längre. Bara inne I skallen. Etc, etc.

Nu är jag så lugn. Det har liksom stannat upp. Jag inser nu vilket kaos det varit de senaste åren. Herregud, jag kunde verkligen sett till att allt gick käpprakt åt helvete.

Det inser jag nu, efter två nyktra månader. Perspektiv. Jag normaliserade ett sjukt beteende, och dolde det så väl.

Så om någon fortfarande tvekar- jag rekommenderar nykterhet ✊

Så skönt, du har en strategi!kanon var stolt!?

Alltid kul med livstecken från dig!!

Hej, jag är precis där du är! Men hittills enbart ett anfall av kraftigt sug och det var efter en känslomässigt tung upplevelse igår. Men jag köpte en glass istället :). Jag äter L-Glutamin som andra har tipsat om härinne. Kanske är det därför det känns lättare än förut? Eller för att jag faktiskt längtar åter till ett liv utan A?! Jag har köpt alkoholfritt bubbel för att fredagsmiddagen ska kännas lite festlig. Men känns inte så viktigt. Men mest längtar jag bara efter livet bortom beroendet. Å det har varit en process på något år att komma dit. Har hängt här på forumet i omgångar. Sover dåligt och drömmer konstigt. Fattar att det är skammen för jag utsatt min älskade familj för (trots att jag mest sovit på fyllan). Jag stängde ute dem och av mig själv för att jag inte orkade vara med. Men jag har ju åxå ramlat å raglat å svamlat såklart... Det får jag deala med sedan. Just nu behöver jag fortsätta fokusera på att lägga dag till dag å fylla dessa med mening. Nu kör vi! Livet här kommer vi!!!

Har också hört att detta är bra! Ikväll blir det rent vatten, ananas och melon till fredagsmys!
Tyvärr ingen träning då mitt ben värker som tandvärk... tänk så viktigt det är med kost och motion?tack för alla tips!

också bra i alla lägen av massor av skäl! Och gott är det...

bara upptagen med allt fixande runtomkring,
och skriver mer sedan.....
(lite periodare med skrivandet med)

Kram

Kloka ord.

Att du kan gråta! När min mamma dog, med vilken jag haft en usel kontakt med hela mitt liv, kunde jag inte gråta. Kan inte än (8år). Så mycket sorg som inte kommer ut. Så gråt och sörj.
Kram

Extrem rastlöshet och fredag betydde tidigare bara en enda sak. Frågan är vad det betyder nu, känns som obruten mark....

Glömde nämna gurkmeja i juicen.
Skitbra ämne!!

John

Vilket underbart fredagspepp!
Är på dag 20, så en riktig nybörjare. Som förstås funderar mycket på hur det kommer bli...
Så skönt att höra om alla som klarar det. Och som inte bara biter ihop och kämpar- utan som faktiskt kommit så långt att de njuter av nykterheten. Tack!

Om jag idag kikar tillbaka ett år i tiden (med april i backspegeln) så finns där bara ett (1) återfall. Några få dagar i september. Så j-a skönt! En god vän, som vet hur det varit ställt - och vet att jag "hatar" våren/denna årstid, frågade igår om jag hade nåt sug? Och om jag hade några "dränka mig i vin-tankar"? Det var så skönt att svara uppriktigt: Inte det minsta!

Önskar all styrka till alla andra som kämpar. Dag 1 eller dag 101. Fortsätt framåt och uppåt i maklig fart. Det går att förändra. Det tar tid, och är jobbigt. Ibland hopplöst känns det som. Det är inte hopplöst. Allt annat än......

Du har en överlevnadsstrategi som du förhåller dig till. De här svackorna har man ju varje dag i princip, mer eller mindre ska tilläggas.
20 dagar har gjort underverk för din kropp ska du veta. Jag har 19 idag och det känns oerhört nyttigt.
Även lärorikt för nu vet jag och har bättre kunskap om att det går att leva sundare.
Pinsamma saker gör alla. Försök att glömma sådant så fort du kan..

Ha det gott!

John

Ja, att hitta sin egen tråd är inte så lätt. Men om du kommer ihåg rubriken på din tråd då kan google ibland vara riktigt duktig på att hitta trådar. Ex om jag vill hitta trådar där man skrivit om antabus så kan jag söka på google "Alkoholhjälpen" +antabus. Det kan vara värt att testa!

Önskar dig en fin helg!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är omöjligt att ge tröst i denna situation tror jag. Sorgen måste få härja ett tag. Länge. Men det blir bättre, och som Lisa säger: jag tror också att det är bra att gråta ut det.

Jag vet inte om detta är någon tröst alls men tänkte ändå berätta.
Jag är inne i ungefär samma läge som din mamma. Och har varit i 4 år. Jag har dödsstädat. Sorterat, slängt och sålt.
Och för mig beror det inte på att jag givit upp. Men det är något renande i att göra detta. Är du säker på att hon gjorde det för att hon inte ville vara till besvär?
För mig är det bara skönt. En instinkt jag fick automatiskt när jag fick beskedet. En instinkt om att leva ett enklare liv. Färre saker. Mindre stök.
Kanske gav denna städning även henne något? För mig har det inte varit något ångestladdat, snarare tvärtom. Det har bara känts renande.
Nu vet jag inte alls hur hon kände och vill inte lägga ord i hennes mun.
Men nu, när det för mig troligen inte är jättemycket tid kvar, så njuter jag av att allt är så välordnat. Utan att egentligen tänka på dem som blir kvar. Såklart tänker jag på dem med, men mest njuter jag själv- just nu.
Det är svårt att skriva denna kommentar. Att få till allt rätt.