Startar ny tråd med målet att flytta tråden eller börja skriva i det vidare livet då min gamla tråds rubrik känns för frågande och inte tillräckligt beslutsam. Tror det kan hjälpa mig att mentalt inte traggla vidare med återfall i långa perioder och det känns som det är dags att lägga mina gamla anteckningar bakom mig för en fräsch start. Känner mig lättare bara av att skriva det här inlägget. Men innan jag vågar flytta till det vidare livet ska jag bevisa för mig själv att det är klart nu, kanske flytta tråd när jag haft 90 eller 100 vita dagar. Har inte druckit på ett tag men för enkelthetens skull kallar jag idag för dag 1.

Liten stor

Tack mirabelle, ligger något i det där.

Jag har insett en sak fler ggr i mina sundare perioder och det är hur osynlig man känner sig när fru sitter fast i en iPhone och ungarna i varsin iPad. Det är ju säkert så otillgänglig man själv varit fast då lite Salongsberusad?

Förr var min taktik att ta ett glas vin när fru var stressad, jobbig eller fast i skärm så sket man i det. Men vilken familj bygger man som bara individer i varsin bubbla?

Ny taktik att införa tex skärmfria dagar för både vuxna och barn tror jag måste testas.

Liten stor

Ska inte räkna dagar nu då jag verkar klarat av ett stort antal försök och kommit igenom abstinensfas etc flera ggr.

Skulle jag falla en gång till tror jag på riktigt inte jag gräver mig upp igen (i alla fall inte utan att riskera förlora jobb o familj) då det varit svårare att ta sig ur klorna för varje gång.

Hatar alkohol.

Tror att du är väldigt hård mot dig själv i tankarna. Det känns som att du nästan ger upp före, typ "jag kommer ändå inte att klara det". Men jag kanske har fel?

Förstår att du är orolig över eventuella återfall. Dock tänker jag att din känsla av hopplöshet blir ett hinder för att nå dit du vill.

Nu när du ska bygga ihop vraket och verkligen tagit in alla hjälpmedel, hälsovård, terapi, sjukskrivning tror jag att det är jätteviktigt att du försöker tro på din egen roll också. Tror du att du kan det? Är orolig för att det annars blir mycket svårare. Hur det än är måste du själv vara på plats under bygget. Förstår om du inte orkar vara arbetsledare, det har du andra som är nu, men du måste finnas där.

Hoppas att detta inlägg tas emot på rätt sätt, min mening var att försöka stötta, inte alls döma.

Önskar dig lycka till! ♡ Fortsätt skriva, tappa inte det. Kram

Liten stor

Förstår precis vad du menar och det är viktiga poänger. När jag skrev inlägget var vinklingen mer argt på alkoholen och ett slags ”på med hårdhandskarna”. Men känns som jag har rustning, vapen och en armé med mig nu utöver hårdhandskarna.

När mina försök med att sluta helt som började för lääänge sen skrev ngn person (kommer inte ihåg vem) - gå till vården!

Att man inte lyssnade då? :) men att kolla för mkt i backspegeln är ju ingen bra väg framåt.

Går förbi vinställen hemma och blir arg och äcklad. Hoppas den känslan håller i sig resten av livet men det känns faktiskt som den kommer göra det.

Men rustning ska nog vara på också, läste tex per holknekts bok som ju hamnade i återfall efter tio år nykter.

Hej då röriga inlägg, snart dags för sömntablett och välbehövlig vila. :)

Liten stor

Igen så är alkohol inte mitt grundproblem men den triggar verkligen ner mig i mörka situationer och jag börjar komma ihåg episoder där jag skulle kunna raserat hela tillvaron (tänker inte ge exempel här). Idag känner jag mig sådär glad igen långt inne som jag alltid börjar göra efter en tids uppehåll.

Då jag nu varit öppen till familj, jobb, kompisar samt har stöd i vården känns även ett inre lugn. Har ju läst massa ggr hos andra som lyckats att det ofta är en förutsättning för att lyckas ordentligt och jag förstår nu det själv.

Familjeband till fru och barn är redan otroligt mkt bättre. Framtiden känns ljus (inte som en ljus lager utan ljus som solen idag).

Liten stor

Otroligt stora problem med sömnen trots tabletter. Humöret leker bergodalbana. Oro för framtid, hur lång tid kommer det ta tills jag är 100 procent igen. Försöker stänga av framtidstankar och bara bli lite bättre dag för dag. Absolut noll sug på a.

Liten stor

Idag känns det som jag kan andas fritt! Ska nyttja kommande tiden till att vända allt rätt. Lagom med jobb, ta upp problem som stressar mig inom släkten/familjen. Vrida rätt skruvarna från grunden och inte dämpa symtomen. Känner mig fri och insikts-full, bättre än bara full) :)

Liten stor

Varannan dag kommer ”hålet”. Ngn konstig klump i halsen och själen känns helt tom. Stress/ångest/a-sug kanske i ngn blandning. Men vet ju att toppar och dalar alltid kommer på vägen. Ogillar känslan att bara vilja vara helt själv och ifred från allt. Man kan ju inte bara gömma sig resten av livet? Eller? ;)

När man väljer nykterheten så finns det massor med tankar och känslor som behöver komma upp till ytan..Saker som man tryckt in i sig själv..Känslorna går upp och ned..Att vara själv då och då är nyttigt..Då kan man fundera på hur allt har varit och varför man hamnade i beroende..Ju längre tiden går desto mer har man lärt känna sitt nyktra jag..Bra jobbat!

Liten stor

Ja miss lyckad. Jag tror jag måste planera in mer tid för mig själv. Känner också att man har för lite ”vapen” mot rastlöshet, deppighet med mera. Träning har jag haft förr men just nu för trött för det men tänker gradvis gå från promenader till hårdare träning. Ångestmyrorna kryper runt i kroppen idag med men dom tröttnar väl så småningom.

Inga uppmuntrande ord precis, men ibland är det nog bara det som gäller. Så jobbigt när man är mitt uppe i det, så härligt när det sedan lossnar. Vänta in lättnaden, den kommer. Btw, grymt bra jobbat, du är verkligen på gång nu.

Ha en fin dag! ♡

Liten stor

Tack vinäger, ska absolut härda ut.
Inga problem att avstå a (för tillfället, vet ju att man gärna lurar sig längre fram). Tränar, sover bättre och massa annat men ”hjärnsurret” och myrorna i kroppen vill inte komma till ro. Behöver inte alls vara kopplat till a men jag måste hitta ngt nyttigt sätt att komma till rätta med det.
Till dess härdar jag helt enkelt ut :)

Så ofta det handlar om att "härda ut"! Stålsätta sig och komma igen. Mycket bra att kunna och ibland nödvändigt. Men sedan kommer raksträckorna och kanske, kanske dom ljuva, hisnande utförslöporna...
Liten blir stor. Större!

Liten stor

Ikväll äts och dricks det runt omkring mig (fru med flera). Saknar avslappningseffekten otroligt mkt idag (som vanligt efter cirka två vita veckor). Känns på ngt sätt orättvist att man är dömd att härda ut och aldrig få reboota systemet liksom.

...hela tiden låter förstås inte bra. Men det finns säkert andra sätt att "reboota" än med a. Det är jag övertygad om!

Liten stor

Ja Dionysa jag är lite på jakt efter andra sätt :) en bra sak jag kommit på hittills är när en Depp-dipp kommer gör jag istället ngt positivt. Tex ngn överraskning till frun osv. Kommer nog på fler saker med tiden.

Liten stor

Efter en tids depp känns det faktiskt riktigt bra idag. De omkring mig igår som drack vin blev inte fulla men jag märkte tydligt hur de liksom blir inneslutna i sin egen bubbla. Frågor från både mig o barnen blev hängande i luften eller hördes inte ens. Blev peppad på att själv aldrig bli sån igen. Men det ska jag ju inte :)

Liten stor

Inga större problem att avstå. Tänker knappt tanken längre på att dricka. Men insikten att den ständiga oförklarliga ångesten gnager vidare (som jag verkligen inte tror är kopplat till a-sug) tär... får jag ta vidare i terapisamtal. A har varit ett sätt att stänga av den. Letar fortfarande efter andra sätt men finns nog inga Quick-fixes. Gäster ikväll å drickas ska det göras av alla utom undertecknad.

Liten stor

Fler på middagen avstod vin/öl. Jag tror mina vita vanor smittar av sig :)
Som många ggr förr blir jag överraskad av hur lite de som dricker får i sig. Några glas vin under kvällen sen säger dom (och verkar mena det) - nej tack inget mer vin för mig. Många halvdruckna glas när jag städade köket, luktade på vinet men till min glädje kände jag snarare äckelkänslor än att bli sugen.
Känns som jag är på väg ur min dipp som varat ett antal dagar nu.