skrev Emma79 i På G - äntligen
Kan tänka mig... fulla stuggrannar? hoppas de låter dig sova inatt ?
skrev Miss_blondy i Då var det dags igen...
Det är kanske som alla andras.Men de är ändå dina känslor och tankar och de ska du inte förminska eller ta bort. Dela av dig själv -Dina funderingar om saker och ting.Eller bara en vanlig dag.Att skriva av sig kan hjälpa oerhört mycket. Att få skriva ner sina reflektioner kan ge en annan syn/bild på saker och ting. Eller tips och råd ☺️
Kram
skrev JennyM i På G - äntligen
Kom fram till min lilla stuga och kände grilldoften ligga över området. Gulp, var är min kalla öl-känsla kom över mig direkt.
Men våra stuggrannar börjar fyllna till nu lite senare på kvällen och de är ju såå tramsiga ? Nu kan jag lätt avstå. Tack stuggrannar ?
skrev miss lyckad i Han ska få en rejäl snyting....
Hade jag kunnat så hade jag hållit om dig i min famn..Du hade fått ta ett varmt skumbad i mitt badkar..Ett glas iskall hemgjord körsbärssaft..Sen hade vi pratat och du hade suttit inlindad i en filt..Sen hade ditt sug försvunnit och du hade blivit glad och stark igen..Varmaste kramen till härliga, roliga, duktiga MM❤️?????✨✨✨
skrev Ellan i På G - äntligen
Hej,
Ja ibland känner man sig så enormt ensam med sitt beroende. Då är det grymt skönt att kunna träffa likasinnade och få vara ”en i gänget”.
Jag tror att det är omöjligt för våra utomstående att förstå vad vi går igenom när vi är i behandling. Vi tillfrisknar ju inte bara genom att gå dit. Det krävs en styrka och ett arbete med oss själva och det tar på krafterna. Du gör det så bra JennyM! Vissa dagar får vi helt enkelt ställa oss vid spegeln och säga det till oss själva. För jag tror vi behöver höra det!
Idag är det soligt, energin på mitt arbete andades fredagsfeeling. Det var belöna oss med ”grill o vin” stämning. Vi har ju jobbat sååå hårt! Själv har jag känt mig låg, ledsen och allt annat än fredagshappy. Så en gammal känsla dök upp efter ett par års nykterhet. Se där... Jag har umgåtts lite med den nu på em och låtit tiden gå... Vad vill jag säga med det... jo att vi alla behöver behålla ödmjukheten inför allt detta. Känslor kommer och går och oavsett hur länge vi varit nyktra kan vi aldrig bli för säkra. I mitt fall tror jag att det är sol och fredagsfeelingen på jobbet som väckte något i mig. Nåja nog om det.
Ta hand om dig på resan.
Kram
Ellan❤️
skrev John-Erik i Mitt förhållningsätt
Hej Ellan!
Ingen fara alls :-) Försöker endast tydliggöra det som rent medicinskt kan upprätta hålla fortsatt intag av A
utan att för den skull förstöra sin hälsa. Vi är olika självklart så det som passar en kanske inte passar någon annan
Trevlig Kväll
Kram tillbaka
John
skrev Elise64 i Resan om vägen tillbaka till mig själv
Tack för din berättelse! Jag vet att du kommer fixa detta med din insikt...jag hejar på dig och kommer följa dig här.. ha en bra helg, njut av barnen.
skrev Ellan i Mitt förhållningsätt
Hej,
Nu är det inte meningen att trampa dig på tårna på något vis utan bara mitt ärliga svar. Min tanke när jag läste detta var, oj vilka krav att förhålla sig till. Det låter väldigt jobbigt och för egen del så skulle jag falla platt. Men det är jag det.
Personligen tror jag inte att det handlar så mycket om karaktär utan snarare att förändra tankar och beteenden. Ska dock bli intressant att följa, för som sagt är vi ju olika individer med olika förutsättningar.
Kram från
Ellan
skrev Ellan i Resan om vägen tillbaka till mig själv
Hej,
Har läst din tråd och vill skicka en mängd styrka i din riktning. Styrka för att verkligen stå kvar när det smärtar som mest. Vissa stunder kan det kännas omänskligt och oövervinnerligt men genom min resa har jag kunnat finna en styrka i att faktiskt ta mig igenom mörkret och det som gjort mig så ont. I mitt fall blev det efter ett års nykterhet som jag började i terapi då mitt mörker och mina förluster var från min barndom. Dock var smärtan inte gammal på något vis. Att du nu väljer nykterheten och närvaro visar på mod. Håll fast vid det och tillåt det onda att få visa sig i ljuset. För genom att döva, dämpa och förtränga så tror jag att vi bara skjuter upp mötet med sorgen. Den kommer någon dag, på något vis, att visa sig.
Önskar dig en helg med närvaro.
Kram
Ellan ❤️
skrev Elise64 i Resan om vägen tillbaka till mig själv
Tack granit... får nu chans att fundera över när min pappa dog, han försvann plötsligt utan föraning.. jag var 29 år, ensamstående med två små samtidigt som jag pluggade på högskola, vilket innebar en hel del festande...nu helt plötsligt slår det mig att jag inte då heller hade några gränser och stopp. Det jag minns tydligt var att jag plötsligt bara la av efter att jag vid ett tillfälle tagit bilen tidigt på söndagmorgon för att jobba, åkte småvägar.., fy så billigt och destruktivt..när jag nyktrade till fick jag panik, tänk om något skulle ha hänt! jag höll upp 10 år, den gången, men missbruket måste ha funnits där redan då.
skrev Emma79 i Resan om vägen tillbaka till mig själv
Ta lite åt gången ?
skrev Mirabelle i Då var det dags igen...
Du kanske inte var redo tidigare? Den här gången kanske du är det? För mig har nykterheten varit en resa in i mig själv. En slags omdaning av tankar, känslor, reaktionsmönster, normer och värden. Jag tror det är så att man måste vara beredd och villig att göra den inre resan för att ha en chans mot det lockande ruset på lång sikt. Att läsa och skriva här, ta del av andras tankar och dela sina egna, är en bra början. Välkommen!
skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv
Jag räknade lite snabbt ut att de pantsäckar jag ställt i garaget rymmer ca 1100 ölburkar.
Lägg sedan till all annan pant..
Blir en rejäl walk of shame när den laddningen ska pantas.
skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv
Jag förstår precis hur du menar!
Man surfade på nån slags våg på fyllan och tänkte att det mesta löste sig. Ju mer jag surfade på desto hårdare slog verkligheten och jag ville fly snabbare och mer intensivt.
Nu är det ett himla pusslande med att försöka hantera vardagens alla prövningar nykter.
Hade en heldag med de två yngsta igår, och vi lekte, åt, handlade, cyklade, gungade, badade, gjorde oss klara för natten och la oss tillsammans i min säng.
Den dagen gjorde underverk för min del.
Nu skiner solen och det är snart helg, men jag känner inte det minsta sug efter en kall öl!
skrev JenniferZ i Vart går gränsen?
Detta är sååå sant.
Tänk om man skulle byta ut ordet 'glas' mot 'cigarett'... Två olika gift. Men ingen skulle komma på tanken att säga:
- Kom igen nu, ta en cigarett!
- Nej, jag har slutat.
- Meeen!! Kom igen! Var som folk. Rök!
skrev Elise64 i Dag 9 startar
Utmaning! Ungdomarna ska inte vara hemma ikväll, bara gubben och jag... tror jag mött fyra olika samtal där man ska hem och ta ett glas rosé i vårvärmen! Jag byter ut ramlösa mot välkylt vitt...alkoholfritt vin...har ingen lust att bryta min resa...mitt löfte..
Det blir kanon med ett alkoholfritt alternativ... solen får jag ju ändå dela med alla andra... vi klarar detta ?
skrev John-Erik i Vart går gränsen?
Ja Orca, det är ju lite svårt att helt plötsligt vända från A till inget.
Själv skyller jag på att jag tar ett uppehåll för kroppens skull.
Alla vet ju att jag inte tackat nej tidigare :-) så att säga.... hmm
Men alla köper ju förklaringen så det är inget som blir kvällens ämne
på något sätt. Men förstår problemet ändå.
John
skrev Liten stor i Det vidare livet
Igen så är alkohol inte mitt grundproblem men den triggar verkligen ner mig i mörka situationer och jag börjar komma ihåg episoder där jag skulle kunna raserat hela tillvaron (tänker inte ge exempel här). Idag känner jag mig sådär glad igen långt inne som jag alltid börjar göra efter en tids uppehåll.
Då jag nu varit öppen till familj, jobb, kompisar samt har stöd i vården känns även ett inre lugn. Har ju läst massa ggr hos andra som lyckats att det ofta är en förutsättning för att lyckas ordentligt och jag förstår nu det själv.
Familjeband till fru och barn är redan otroligt mkt bättre. Framtiden känns ljus (inte som en ljus lager utan ljus som solen idag).
skrev Orca i Vart går gränsen?
Just det, “Dricker ni fortfarande?! Trodde inte någon gjorde det längre, det är ju 2018!”
Att drickandet är norm och vi som väljer bort alkoholen helt, delvis, tillfälligt eller för alltid, ska behöva förklara och försvara oss. Mycket märkligt.
"Var som folk, ta ett glas!"
Eller hur. Jag vill inte vara som folk, fatta det.
skrev John-Erik i Då var det dags igen...
Välkommen hit!
Försök och stålsätt dig. De första dagarna är värst. Tiden är din vän även om det känns tvärtom i början.
Men låt tiden bara passera så blir det bättre och bättre.
Det finns ju mängder med aspekter men det blir lätt till moralpredikande o.s.v.
Jag brukar tänka på att A är ett lösningsmedel på ett sätt och kroppen ska väl inte ha detta i huvudsak
utan egentligen då som en krydda vid vissa tillfällen. Lätt att säga så klart men eftersom mycket sitter i hjärnan
så är väl denna aspekt så god som någon.
Försök hitta din väg att gå. Läs här och följ de som har lyckats. De finns flera signaturer som skriver mycket
och beskriver väldigt målande hur dippar hanteras likväl som framgångar.
Stort lycka till!
John
skrev Anders 48 i Han ska få en rejäl snyting....
...att vara Tant Blå, än att vara Vira Blåtira med bara ett fall i fyllan att fira! Och hellre offra ett nyktert bryn, än att uppleva vad en 9-dagarsfylla gör med hyn:-)
Hoppas ditt sug ger sig av - och att du snart är tillbaks på (tanke)banan igen..........
skrev John-Erik i Vart går gränsen?
Hej Emma!
Du var de första att hälsa mig välkommen hit för snart en månad sedan. Ser att du gör likadant med många nya här.
Fint!! 58 dagar tyder på stark karaktär och envishet, ävvlans duktigt av dig.
Jag kom själv hit den 20 Mars som var en nykter dag, dag 1. Sedans dess har jag 22 dagar nykter av 30 om man räknar med idag
som nykter. Har besparat kroppen en del elände således. Blir mer och mer komfortabel i tänket att dricka mindre.
Har gått ned i vikt. Var inte överviktig innan men 3,5 kg. runt magen är borta så lite kompletterande träning kan få lite bättre kroppsutseende
men tvättbräda blir det ju aldrig igen. Balanserat A-intag samt nyktra perioder ger sååå mycket hälsovinster.
Kollade på gamla fotografier c:a 20 år gamla. Jag vill åtminstone halvvägs dit igen till det jag hade då, kropp, hår, hud m.m.
Måste få bort gubben och trolla fram grabben istället ;-).På god väg. Ska försöka hålla till nästa Söndag då har jag 21 dagar
vilket är en magisk gräns för mig.Har inte lyckats med 21 dagar tidigare.
Ha det gott och fortsätt skriv. Du skriver utlämnande och fint med mycket igenkänning Emma.
John
skrev Emma79 i Han ska få en rejäl snyting....
Blått tanthår, ett halvt ögonbryn och dessutom FuLL!
Nä, ta på en keps o ett par solglasögon så blir allt bättre ?
skrev Anders 48 i Att vara periodisk beroendeperson
Jag har läst den nu flera gånger - och måste säga att mycket av det verkar stämma bra med hur periodare fungerar. Texten skapar även lite rädsla hos mig. Rädslan att jag inte vet om det kommer att hända igen? Jag frågar mig om det är jag som bestämmer? Har jag tillräcklig styrka och lämpliga verktyg till att stoppa impulsen? Jag vill ju så gärna tro att jag har lärt mig något. Vissa dagar både tror och känner jag att det är så. Andra dagar så vet jag verkligen inte. Har jag lärt mig något över huvudtaget? Ambivalent. Därför får jag även lite "oro" i magen när jag läser texten. Är jag stark eller skör just nu? Är jag "safe" eller är jag ute o vadar i vatten som plötsligt blir för djupt att vada i?
JUST NU så är jag safe - jag är nykter! Jag har inget sug! Jag har ingen önskan om att dricka alkohol. Och det omfamnar jag helhjärtat. Punkt.
Hej vänner <3 ville mest önska er en fin helg. Tack för era fina inlägg här på min tråd. Fick en lustig uppenbarelse ikväll.. kom hem från jobbet... tung dag... livet är så turbulent nu på så många plan att jag inte ens orkar med mig själv.. så jag besparar er detaljerna.. ;).. hur som .. kommer hem... solen skiner.. slappna av med lite rosé.. i vanlig jävla ordning... men nähä... det var inte gott idag heller... inte ens effekten blir ju som man önskar.. jag drack två glas... helt utan anledning ...det var inte ens roligt.. bara av ren tragisk vana... jag tror min kropp och min själ.. har börjat tröttna.. kanske låter helt sjukt och konstigt... men jag vill få den effekten på nått annat sätt... av livet... av riktig glädje.. inte påhittad och kemisk.. TRÖTT PÅ DETTA.. säkert en bra bit kvar.. men känns ändå som att nått håller på att hända inom mig.. vad det är.. får vi se... nu ska jag dricka isvatten... och glädjas åt att jag kommer vakna utan baksmälla imorgon... bara den tanken får mig att avfärda alla tankar på alkohol.. kanske kan detta hjälpa nån där ute som e påväg in i dimman just nu... det är inte värt det.. <3 Kram till er vänner. Jag hoppas ni har det fint där ute och att ni får en solig helg. <3