Senaste kommentarerna i forumet

Du är stark och klok. Även om vi andra har det motigt så verkar du stabil med din behandling och nykterhet. Håller med Emma, fokusera på barnen..

Yoga kräver fokus, närvaro, tålamod och koncentration. Fantastisk träning. När jag drack blev träningen lidande eftersom jag ofta var för trött på morgonen och helst ville dricka på kvällen. Nu har jag eoner av tid, från morgonen ända tills jag går och lägger mig. Börjar dagen med yoga och slutar med ett pass till eller en promenad (när jag inte har barnen).

Emma, när det gäller kaffe så har mitt behov av det minskat rejält sedan jag slutat med A. Konstigt nog. Men, tror att kaffet var det som höll mig vaken och fick mig att kvickna till på morgonen och under dagen.. då när jag var sänkt av gårdagens vin (blev ofta en hel flaska). Du vet, vin för att slappna av på kvällen och kaffe för att hålla mig vaken under dagen. Nu är jag hyfsat vaken även utan kaffe... Dock har jag hela dagen idag känt mig trött, haft ont i huvudet och känt mig precis som jag brukade göra efter en kväll med A. Orättvist. Så, förstår din känsla när du vaknade med torr mun och sprängande huvudvärk. Vi borde slippa sånt när vi är så duktiga;)

Det gick bra för mig igår.. :) så även idag. På middag med kollegor som dricker vin/öl. Jag själv dricker ramlösa :).

Det är ju det vidriga med sorgen för de efterlevande. Tingens ordning är inte övergående. Döden är slutgiltig. Sorgen och saknaden ändrar karaktär efter en tid. Det kan jag lova dig. Istället för knivskarp vitglödgad smärta känner man ett slags eftertänksamt vemod. Det går att leva med. Du kommer också att komma dit <3 Nu är iaf den akuta dödsångestens tid, maktlös väntan på det oundvikliga, över. Nästa steg i sorgeprocessen klarar du av att möta nykter. Kram

Det är precis så jag hanterat det.
Känner under nykterheten hur saknaden och sorgen är på gränsen till ohanterbar, men jag väljer hellre att vara ledsen och klar i huvudet än bedövad och frånvarande.
Även om det är en kamp. En kamp som känns evig.

Tack för fina ord. ❤️

Tack och lov har Atarax lugnat ner mina drömmar. Under lång tid har mina nätter varit mardröms-maraton. Sömnen har varit ytlig och blivit avbruten av fullskalig panik varje timme. Ett ofta återkommande tema har varit att försöka skydda barn (både mina och andras, ofta galet många samtidigt, alldeles för många) från allsmäktig övernaturlig ondska. Jag snackar riktigt skruvade morbida saker här, inte någon vanlig våldsverkare eller mördare... Att försöka skydda barn från världens undergång, apokalypser och naturkatastrofer har också varit återkommande. Sedan jag började ta atarax innan sänggåendet så har jag inte drömt sådana intensiva skräck-drömmar. Men natten dröm var intressant. Jag drömde att jag var ute med två barn. De lyssnade inte på mig i sin ysterhet, utan sprang ut på den frusna sjön. Jag pulsade fram i djup snö och hann inte nå dem innan isen sprack och barnen sjönk ner i vattnet inför mina ögon. Jag ringde 112 och de försäkrade mig att räddningen skulle hinna fram i tid. "Vi är där på ett ögonblick. Oroa dig inte. De hinner inte drunkna." Jag hörde sirener på avstånd hela tiden, men de kom ju fasen aldrig. Jävla tomtar. Jag såg hur barnen sprattlade och kämpade i vattnet. Till slut sjönk de helt under ytan. Då sket jag i räddningstjänsten och hoppade i det iskalla vattnet. Jag dök efter barnen, hittade dem och drog dem till säkerheten. Sedan satt vi där, nedkylda och väntade på att de jävla sirenerna skulle närma sig. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Men inte fasen kom de. Helvete också att jag ringde dem från första början, tänkte jag. Nu måste vi ju vänta på klantarna här, fast jag borde se till att vi kommer inomhus och får värma upp oss. Eftersom jag har ringt hit dem måste vi ju vara här när de kommer. Om de kommer.

Sen vaknade jag, så jag fick aldrig se hur det slutade... Men visst var det en intressant skillnad mot tidigare drömmar? Det handlade fortfarande om katastrof och att skydda barn. Men det var en verklighetstrogen (typ) katastrof. I den här drömmen var jag inte maktlös mot något övernaturligt ofattbart, utan faktiskt väldigt redig och oövervinnerlig. Intressant att den utlovade hjälpen aldrig anlände. Suck, allt ska man göra själv. Och slutledningen mitt dröm-jag drog är ju rätt komisk. Har man påkallat hjälp får man vänta in klantarslena även om man löst problemet själv. Det där behöver jag nog klura på... Vad det står för...

Annars intet nytt. Nykter. På bättringsvägen, om än ganska skör... Kram alla kämpar!

Beklagar förlusten av din mamma. Det är ett hårt slag att mista en förälder. För dig innebar processen dessutom plågsamt utdragen ångest. Här har du en till som hanterade långvarig maktlöshet och ångest med alkohol. Det löste inga problem, men tog udden av det överjävliga. Gav andrum. Du verkar redo att släppa den ohållbara strategin nu. Nu går vi vidare. Vi kan lära oss att andas ut utan ruset.

Ibland när allt raseras är det egentligen så att bitarna faller på plats. Tänkvärda ord för oss som har kraschlandat och förvirrat ser oss omkring bland spillrorna... Kanske är det så att vraket ska falla samman i beståndsdelar, så att vi kan bygga en ny, starkare konstruktion av de bästa bitarna? Kram

Jag svarade på ditt första inlägg, men du kanske inte såg det innan du tappade bort tråden :) Jag har gjort precis som du, druckit vin hemma i soffan för att bli lugn. Känner mig liksom du skör och hudlös, men utåt sett framstår jag i en helt annan dager... Bra att du har hittat hit! Här är det tryggt att reflektera över hur man blev som man blev, och alkoholens roll i det hela. Kram

11 dagar är riktigt grymt jobbat! Bara att hålla i och ignorera rösten i huvudet.

Jag är själv inne på dag 3, och förhandlar för fullt, men ska inte ge vika.

Stay strong, och framförallt närvarande!

Är ditt sexmissbruk eller alkoholmissbruk aktivt i perioder?
Vad är skillnaden på “vanlig” missbrukar och periodare?Hur förhindrar man att hamna i en ny period, när jakten efter ”drogen” efter en ”tor” period igen överstiger alt annat som pengar, arbete, relationer till barn å släkt egna löten och mål och inte minst egen erfarenhet om vad som hända föra gång, man startade en ny period.

Periodaren är missbrukaren, med et on/off beteende mönstret –
personen har inget problem med att dra i handbromsen och tvär nita efter nått toppfart – orsaken kan vara att någon har kommet på personen eller att man själv sagar stop ”aldrig” mera.

Alt eller inget mönsteret kan oftast avspeglas i personens övriga sätt att hantera livet på – svart vitt tänkande, hatar sig själv eller upphöjer sig själv till konung kan vara väldigt kritisk mot andra och väldigt eftergiven mott sig själv.

Periodarens psykologiska vinst är att slippa ta ansvar för sitt beteende och känna smärtan i mislykkandet. Man är så bekvämt övertygat om att detta aldrig kommer att hända igen. Man överser bekvämt all tidigare erfarenhet. All logik pekar på att precis samme sak kommer att hända om personen inte gör en drastisk förändring i sitt agerande och sitt tankesätt. Ett tankesätt som ”det kommer aldrig att hända igen, detta var så frugtansvart att det gör jag aldrig igen” Detta tankesätt skydda personen mot den nästan obärliga smärta det är att känna efter och fråga sig själv – varför mon jag började igen – men det är där gullet ligger, inte i att sluta, for det kan periodaren, inget problem.

Detta är ett väldigt destruktivt och smärtsamt sätt att leva på, eftersom personen och omgivningen blir lurad. Det värsta med dessa ”vita” perioder för en missbrukare är att personen faktiskt lyckas i sitt uppsåt att lura både sig själv och sin omgivning. Det tycks som om alla vill blir lurade.

Det stora problemet är att periodare sabbt faller tillbaka efter en aktiv period till ett alt är bra, alt är normalt, se jag har ingen problem, jag är ju ”torr” läge. De tycker inte att de har allvarliga problem och söker kanske hjälp, men tar det inte till sig eftersom problemet är borta – i aktiva perioder kan de sluta med att söka hjälp eller intagen en augant och distanserat hållning till behandlaren, den anhöriga eller till värden i almenhet – jag har koll på läget tack, attityden är väldig vanlig.

Alt detta gör att denna grupp är väldigt svårt hjälpt, de har svårt att bryta detta destruktiva mönster och svart att få och ta till sig hjälp. De är oftast bara mottagliga för hjälp ett par daga efter en aktiv period, därefter faller alt tillbaka till ”normal” igen.

Man är inte ”bara” periodare
man är precis lika fast som den som missbrukar regelbundet.Kanske hårda drabbat, da många periodare aldrig förmår att fortsätta behandling i den ”normale” perioden och på det viset aldrig får brytas med det destruktiva mönstret.

Det positiva är att periodare förstår något som många andra missbrukare inte förstår krig sitt missbruk. Periodaren förstår nämligen att: Jag ska inte göra det, jag måste låta bli, jag måste hålla mig nykter…jag skadar mig själv och de människor som är viktigast i mitt liv. Jag måste sluta och det gör personen också, men tyvärr bara för att så småningom om att uppleva ännu ett misslyckande, nämligen att gå tillbaka till sitt gamla destruktiva beteende igen.

Det allvarligaste med det periodiska missbruket är att det finns en ökad självmordsrisk på grund av alle de misslyckade försöken att hålla sig nykter och att man sårar sina anhöriga som man lovat nykterhet.

Periodare håller sig nyktra med viljestyrka, det man kallar “de vita knogarnas nykterhet”. Detta håller max 3-6 månader sen kommer återfallet. Eftersom personen inte har lärt sig nya väga och strategier till att handskas med livet. Missbruket blir ett sätta att hantera livet igen. Hur destruktivt, ologiskt och irrationellt det än är både för missbrukaren själv, för familjen och omgivningen, så är detta periodarens öda tills personen inser att den gamla on/off strategi INTE fungera als. Når personen har kommet till denna insikt att det är i den ”normala” perioden att insatsen är alt avgörande, att det är här personen har möjlighet for att lära nya väga och förändra sitt destruktiva mönster.

Lösningen ser ut såhär: Ett strukturerat och planerat uppgift baserat förlopp (Ett mätbart förlopp så personen kan se om han eller hon har jag gjort sin uppgift idag för att hålla sig på spåret eller inte), med fasta rutiner och uppgifter så personen inte ”tillåter” sig att falla in i sitt ”alt är normalt, jag behöver inte detta tänkande”. Når periodaren kommer till denna insikt och är villig till att träna och göra jobbet kontinuerligt i en fast rutin över en längre period (fast personen inte känner att behöva det, men vet att det gör man) – då händer där saker.

Struktur, uthållighet och nya fasta dagliga mätbara rutiner är avgörande för att en periodare skal bryta sitt destruktiva mönster.

Citat Ellen Krogh
Källa: Newhabit

------------

Texten är lite konstigt, vet ej om hon är norsk?!

Lovar att jag kunde ha tagit WM guld i att ta återställare. Under den veckan jag dricker så är ju allt numera konstanta återställare. Då gäller det att alkoholen inte får gå ur kroppen. Då återställer man 7 dygn i sträck. Fyller på hela tiden med ca 10 cl i timmen. Idioti är vad det är. Vansinnighetsdrickande. Dipsomani.
USCH!

Som Anders43 skriver i så har vi enligt vården samma sjukdom som vardagsintagarna. De som smuttar varje dag.
Varför finns ingen forskning på detta? Vi är en grupp i gruppen. Som är lätt att missa. Lika lätt som vi inte inser att vi har alkoholproblem.

Jag har trots detta fått bra hjälp, jag har blivit tagen på allvar. Det finns bra hjälp att få.

Men jag vet att om jag sitter i grupp, typ AA, så är det svårt att känna igen sig när folk beskriver om sitt dagliga sug,
och nu är fredag, jul och midsommar och katten dog - nu är jag sugen.

Min beroendehjärna struntar fullkomligen klockslag och vilken dag det är.
Vrider det till så går det fort och jag kan icke ta mig ur innan jag har druckit klart.
Det är som två rum jag kan kliva in och ut ur.

Jag har dessutom alltid känt mig jävligt konstigt, för detta är ju minst sagt ett okvinnligt sätt att dricka.
Man läser ofta - pappa - farfar - morfar var periodare. Få kvinnor som uttalar att de har periodiskt drickande.
Kanske för att man som kvinna skäms över att inte vilja stå med ett cavaglas i handen i solnedgången,
utan man shottar och häver öl som värsta byggarbetaren (Jo jag vet man kan vara byggarbetare och inte häva öl och sprit)
Thats me.

Bira direkt ur flaskan. Inget sött sliskigt. Gin/Vodka/Wirre. Rakt upp och ner. Jag har alltid fått höra att jag har ett "manligt" sätt att dricka.
Supa ner folk under bordet, tävla vem som kan häva mest, Mariestad. Inget glas tack. Nu kör vi. Dricka mycket och fort.

Skråla på fotbollsmatcher med en bira i näven. Värsta huligan fasonerna.

OBS jag ser inte manlig ut. Jag är väldigt kvinnlig i mitt övriga sätt. I min mammaroll och är fåfäng och fixig med mig själv.
Men jag är född med supargener och med mentala pungkulor.

Det är inte mängden och hur ofta vi dricker som räknas, det är konsekvenserna av drickandet.
Att supa under ett spinningpass är en konsekvens.
För ingen som inte har problem med alkohol gör så.

Hepp och hej å kram

MM

...ha skrivit det där själv och har nog gjort det flera gånger☺️

Vi är specialister på att hitta ursäkter till att dricka.

Det ger sig rätt fort. Att ligga kvar o gosa med det sovande barnet, sedan varm dusch o kvällste. Bättre än vin- I längden.

Du gör så rätt i att sluta ett tag, låt oss säga så och ta en dag I taget. Eller kväll.

Jag har vid tillfällen blandat alkohol och lugnande under gräl sã att jag helt enkelt Somnat. Total flykt.

Det går så mkt bättre nu, att konfrontera. Att rycka på axlarna åt en pik. Eller att helt enkelt bara lösa problemen, tillsammans.

Bör tillägga att jag går I samtalsterapi och har jobbat en del med min konflikträdsla, det är ju inte bara alkoholen som är boven I dramat.

Med all input från er kloka vänner här. Känns skönt att veta att man inte är ensam nere i hålet ibland. Jag är absolut alkoholberoende och har bestämt mig för noll! Varje ond spiral har börjar med det där glaset som sen blir till dagar och veckor. Kommer även ta en längre paus från annat i livet. Har inbokade terapisamtal samt uppföljningskontroller på hälsan. Just nu har jag förmodligen abstinensbesvär och annat samtidigt. Men i läget jag är i nu med mkt vårdstöd är min sista och verkliga chans att ordna alla delar. Sjukskriven tills jag är ”frisk” igen. Jag har verkligen kraschat, får se vad som finns kvar när vraket är lagat :)

Tack Jenny! Sorry :-)

Ikväll har vi bestämt att vi ska ha en dejt, jag och kvinnan i mitt liv.
Oavsett hur trötta vi än är efter att barnen somnat så ska vi sätta oss tillsammans och prata med varandra i tio minuter.

Väntar på återkoppling om en alkoholrådgivare.

Tredje dagen nykter och alla abstinensbesvär har gått över.

Min sjukt kloka storasyster skrev till mig igår:
”En är för mycket och tusen är aldrig nog.”

Just detta har jag varit rädd kommer bli en av mina utmaningar. Eventuella fallgropar. Gräl med maken, då jag är van att dämpa mina känslor med A.

Men kanske kommer det bli tvärtom? Kanske kommer jag när detta händer känna tvärtom. Att det är enklare att vara osams och tycka olika när man är nykter.
Intressant att höra din upplevelse om detta.

Tack John och Emma!

Emma, vad jag drabbades av det du skrev i en annan tråd. Att det inte spelade någon roll om han inte drack innan barnen somnat. Att han därför inte var där ändå. Han var i framtiden. Med ölen.

Precis så har jag haft det. Nästan all tid med barnen har varit en transportsträcka. Mot min egentid med A. Detta har gjort att jag inte varit mrnyslt närvarande med dem. Och väldigt rastlös, och har haft noll tålsmof ibland.
Igår byggde jag lego med min dotter. Och jag var DÄR.
Jag kan inte beskriva den tacksamhet jag känner nu.
Men känner att Rösten kommer komma ikväll. För mig verkar den som envisast när jag känner mig lätt och positiv.
Säga att varför inte unna mig ett glas vin när jag läser bok för barnen vid nattning. Detta är dag 11 och de första dagarna vågade jag inte sätta något mål alls. Allt kändes så oerhört långt bort. Bara en vecka kändes som en evighet.
Nu är mitt första delmål 3 veckor. Kan jag klara 11 dagar klarar jag 10 till.
Innan dess kommer jag inte ens svara rösten. Inte förhandla. Vet att det kommer bli så himla svårt. Men är också ganska säker på att det kommer gå.
Jösses vad mycket det hjälper mig att läsa och skriva här.

Tänkte väl! Har dålig koll på glutamat men kände instinktivt att det var något annat (och eventuellt inte något bra...). Ska leta reda på rätt beteckning ?

Har inga problem med att “gräla” med min man nu. Liksom vad kan hända? Vi diskuterar och sen blir det bra. Innan skulle jag fly direkt- mekanismen I hjärnan bara satte igång fly fly fly. Jag var livrädd att han skulle dra fram skelett ur garderoben. Så garderobsdörren bankades igen och jag fyllde på med A.

Jag förstår precis vad du menar, allt känns lättare på ngt sätt, viktlöst.

Och ärligheten, säga vad man känner och vill, och vad man är rädd för. ?

Det är Cc11’s tråd ?

Vi har ju kommit ungefär lika långt, du och jag Emma. En annan sak som jag gillar är känslan av ”rent mjöl i påsen”. När jag drack så gick jag runt med känslan av att nån skulle komma på mig. Även om jag var nykter så hade jag den känslan. Skitsvårt att förklara men jag känner mig så fri idag när skeletten i garderoben försvunnit.
Ett ord vi hels tiden återkommer till på min behandling är ÄRLIGHET och det börjar verkligen få betydelse ??

Jag går privat, orkade inte vänta på VC ( där jag f ö träffat en rad praktpuckon till psykologer I mitt förflutna ). Privat tittade jag på en lista med bilder och beskrivningar och valde därefter, jag hade tur och träffade en kvinna jag pratat med I flera år nu.

Men det kostar skjortan! Ungefär som mitt tidigare alkoholintag, så det går på ett ut ?