Senaste kommentarerna i forumet

“Alcohol ruined me financially and morally, broke my heart and the hearts of too many others.

Even though it did this to me and it almost killed me and I haven't touched a drop of it in seventeen years,
sometimes I wonder if I could get away with drinking some alcohol now.

I totally subscribe to the notion that alcoholism is a mental illness because thinking like that is clearly insane.”

― Craig Ferguson

..ni inte klaffade. Efter mitt första möte var jag helt slut som efter något sorts CrossFit pass. Jag styr det hela vilket gör att jag pratar om vad som känns relevant. Ge det ett par tre gånger och utvärdera, funkar inte Kemin vill man ju inte slösa för mycket tid o sen börja om från skratch.

Att det känns jobbigt att berätta kan ju också vara bra , att få ut allt MEN det måste Hamna I rätt händer.

Jag trillade ju dit efter 2 år. Helt nykter i 2 år sedan återfall, tog två öl. Funkade. Dagen efter drack jag i en vecka. Och i kraftiga 1 veckas perioder fram till oktober 2016 med 1-2-3 månaders mellanrum helt utan. Jag är inte på något sätt säker. Finns dom som trillar dit efter många, många år.

Min hjärna ligger också och lurar för tillfället. Det är inget ryck som det brukar vara, mer som positiva tankar och fantasier kring alkohol. Livsfarligt att börja romantisera det. Då går den lilla hjärncellen bananas och tror den är läkt. Den är fortfarande sjuk. Får inte glömma det.

Brukar läsa lite tillbaks i min egen tråd för att se hur jag mådde då.... påminna mig.

Finns så mycket jag skulle vilja skriva men just nu är det nog bäst att låta bli.

Jag lovar att skriva hela min "story" en dag när jag kan. Har ju som sagt läst i princip varje inlägg du gjort sen du började skriva här och känt igen mig i så mycket. Känns på många sätt som att jag nästan "känner" dig trots att jag på andra sätt säkert inte alls gör det.

Att jag ens kan skriva nu är Amazing..men jag tor du känner igen dig. Vi fixar ALLT när vi vill och måste!

Tack igen för att du bryr dig MM.

Kram

/Mic

Nejdå du "uppmuntrade" mig inte till att dricka på och efter träningen. Jag kände igen mig när du skrev det.. har gjort det förr. Det är verkligen sjukt. Jag är i de flestas ögon i topptrim..och ingen. absolut ingen skulle tro det jag skriver nu. Att det är jag? glöm det..

Att jag skrev att du fixat det? Jo, har man fixat 1,5 år så är man i alla fall en bra bit på väg!!

Jag har aldrig klarat längre än 3 månader i princip..

Sen så fattar jag med..att är du som jag så är man aldrig säker...en känsla? Så kan man va där igen.,,

Om jag kan sluta idag?

Jag vill!! Men du vet ju hur det är..

Skulle behöva någon som dig att prata med just nu. Någon som förstår..

Tack för att du skrev nu. Betyder sjukt mycket!

"not afraid of dying...I just don´t want to.."

/Mic

Jag blev inte mycket klokare av det, kan jag ärligt säga. Han ställde frågor och jag försökte berätta, men jag tyckte inte jag lyckades något vidare. Det blev hattigt och obegripligt. Jag som brukar kunna uttrycka mig så glasklart blev plötsligt ett svamlande mähä :( Jag fick en massa papper att fylla i inför våra kommande möten iaf. Kanske det ger en bättre bild. Samtidigt får jag ångest... Över att berätta något alls. Känns hela tiden som att "jag har sagt för mycket". Tala är silver, tiga är guld, typ. Men det är ju just för att prata jag alls är där, så varför denna reaktion?

Jag kan ju inte heller säga att jag har slutat, menar jag kanske bara är i en bra period? Som varat längre än de andra? Det vet jag inte. Och jag har ingen plan om vad jag ska göra om jag får för mig att ta mig ett återfall. Jag är bara ett glas ifrån som alla andra. Risken finns hos mig hela tiden. Men missbruket är i vila. För tillfället....

Och du är ju inte ensam med detta. Jag hade inte klarat att styra min hjärna om jag inte hade fått (inte någon värdering i rangordningen)
1) Den kliniska biten av min läkare, om vad som kan hända om jag fortsätter dricka. Hjärnan tar stryk. Lever. Hjärtat. Cancerrisk.
2) Redskap att resonera med mig själv. Med terapeut under 6 månader analysera varför och vad.
3) Enormt stöd härinne. Hade inte klarat mig utan detta forum.

Jag trodde jag var ensam om detta, det var jag inte.

Kämpa på Mic

En dusch, en kopp te, invirad i morgonrock (om det finns en). Så myser man i sängen. Tittar lite på tv, en bra film kanske. Ev en liten god chokladbit. Mm underbart ?

Oh fan. Nu blir jag osäker. Jag hoppas inte du tog min fylla som ett tips att dricka sprit på gympasset? Det är ju bara dumheter. Fast jag kan se på mig själv som patetiskt när jag gjorde det. Hånflina åt mig själv. Idiot Monday. Menar sätta sig på en spinningcykel och köra norska intervaller med 50 cl Jack D i flaskan. Alltså man ska gå på ett pass för att man vill bygga kondition och muskler. Men inte jag. Inte du. Vi kör fyllan och konditionsträning samtidigt. Då är man bra långt kommen i det som kallas missbruk.

Som Anders43 skriver i det senaste inlägget i periodartråden så har vi enligt vården samma sjukdom som vardagsintagarna. De som smuttar varje dag. Det har vi inte. Vi är en grupp i gruppen. Som är lätt att missa. Lika lätt som vi inte inser att vi har alkoholproblem.

Jag har trots detta fått bra hjälp, jag har blivit tagen på allvar. Det finns bra hjälp att få.

Jag har dessutom alltid känt mig jävligt konstigt, för detta är ju minst sagt ett okvinnligt sätt att dricka. Man läser ofta - pappa - farfar - morfar var periodare. Få kvinnor som uttalar att de har periodiskt drickande. Tror man som kvinna skäms över att inte vilja stå med ett cavaglas i handen, utan man shottar och häver öl som värsta byggarbetaren. Thats me. Bira direkt ur flaskan. Inget sött sliskigt. Gin/Vodka/Wirre. Rakt upp och ner.

Det är inte mängden och hur ofta vi dricker som räknas, det är konsekvenserna av drickandet. Att supa i omklädningsrummet är en konsekvens. För ingen som inte har problem med alkohol gör så.

Jag tror att du skulle ha hjälp av lite stöd. Få hjälp med att mönstra upp dina perioder.
Hur gör du nu? Kan du stoppa eller går du in i en period av drickande tror du?

Jag vet ju att när man har klivit in i skitperioden, kliver man sällan ur efter en dag.
Man fortsätter tills man känner sig klar.

Hur känner du ?

Kram

MM

Så måste jag kunna!! Började läsa Persbrandts bok för några dagar sen. Känner inte igen mig alls i vissa avsnitt.. i andra är vi samma person. Önskar att jag en gång kan lyckas sluta helt som både du å Persbrandt gjort. Kan ni så finns det hopp tänker jag.. En annan av mina ungdomsidoler är Nikki Sixx vars bok #The heroin diaries" som också fick mig att känna precis allt på en gång. Han klarade sig också..till slut. Varför skulle inte jag?

Festen är ju slut för länge sen...

Kram igen.

Mic

Ja det gäller att ha tur och träffa rätt person när det gäller beroendefrågor. Jag hade en lång diskussion med min läkare kring just detta att lära sig dricka lagom. Enligt socialstyrelsen riktlinjer var det just det som skulle rekommenderas. Jag köpte det inte alls då jag visste att jag var bortom ”lagomstadiet” för länge sedan. Jag behövde ju bryta helt. Hade fallit gång på gång och insåg att lagomdrickandet inte fungerade för mig.
En klok kvinna sa en gång till mig att vid alkoholism el andra beroendesjukdomar behövs det ingen läkare för att sätta diagnos. Det kan vi gott göra själva. Så oavsett vilken diagnos eller nivå av bruk så tror jag att vi kan hantera problemen med stress, ångest, sömnproblem bättre om vi blir kvitt alt tar en lång paus från alkoholen. Det blir en enda gegga av alltihop och vi vet inte vad som beror på vad. Jag är en av dem som starkt tror på att ta hjälp av någon som på riktigt vet vad det handlar om och som på något vis har gjort resan. Men det är jag det.
Kram
Ellan, en välklädd affärskvinna ❤️

Hej MM.

Vet inte vad som händer just nu, men igår föll jag igen. Och vet du? Jag är som du...precis som du...Var på väg till träningen när..känslorna kom (på en o samma gång..) och jodå. Jag blandade grogg i träningsflaskan. Smuttade under träningen och hällde i omklädningsrumet.. Sjukt? you name it! Fan va sjuk man är.. Nu är allt upponer..Jag är allt på en o samma gång. Precis ALLT!

FAN

Kram MIc

Riskbruk, bra ord! Det är just det jag har haft vinet till de sista åren... ett glas vin sägs ju bara vara nyttigt... och det är väl bättre att ta det än att stressa sig in i väggen.... ja ett glas, men sen blir det två, 3, 4.... varje dag! Nu tränar jag på att varva ned på annat sätt. Tack för tipset med toutube.

Du fixar det! Du har ju börjat att skriva här så..en bra början.
Vi hjälper varandra..

Trevlig Kväll

John

Ja, du Berra,... fina Berra.... dina målande skildringar klär verkligen av alkohol(miss)brukaren inpå skinnet!!

...verkar ha väldigt mycket att göra. Så ser de någon som tycks kunna fixa sina problem på egen hand tror jag att de säger “Ja Ok , nästa!”

Tyvärr träffar man sällan någon som verkligen tar sig tid, lyssnar och likt en detektiv letar reda på vad som är fel.

...verkar ha väldigt mycket att göra. Så ser de någon som tycks kunna fixa sina problem på egen hand tror jag att de säger “Ja Ok , nästa!”

Tyvärr träffar man sällan någon som verkligen tar sig tid, lyssnar och likt en detektiv letar reda på vad som är fel.

Ekorrhjulet stressen alla måsten tror jag har gjort alkohol till dagens "Valium".
Den är accepterad och legal får människor att varva ner koppla av tillsammans med andra eller för sej själv.
I all stress är det svårt att koppla av och man blir tvungen att ha tråkigt en stund
Tampas med sina egna tankar och känslor. Med lite vin i glasen blir det roligare och lättare och man kan prata om " ingeting" med vänner länge.
I en grupp blir det inte poppulärt att någon säjer nej till alkohol man blir ju då plötsligt en klarögd observatör.

Tror att det finns många många fler riskbrukare av alkohol än vi anar även om vi drog till med en siffra uppåt
Men det finns så mycket annat gott att dricka än alkohol det är lätt att glömma i vimlet.

När det gäller alkoholförgiftning så gå in på yoy tube se donumentären om amerikanska
Elisabet Vargas journalist och Tv nyhetsankare.
En otrolig berättelse mycket sevärd

Man är så peppad på allt det där roliga som är planerat. "Denna helg kommer bli fantastisk!". Men slutar aldrig som man tänkt. Håller med AL om att det var både fint och respektfullt skrivet, och för mig var det oerhört viktigt att läsa. Det ger mig en påminnelse om hur det brukar sluta för mig när alkohol är inblandat. Det är inte värt några timmar skoj för att sedan sluta i kaos och katastrof samt dåligt mående och ångest flera dagar därpå där man inte ens klarar av att ta sig upp ur sängen.
Så tack för ditt fina inlägg ?

Min är också opåverkad trots mitt höga alkoholintag genom åren. Tydligen har vi tur, men alkoholproblemet kvarstår, oavsett om levern mår bra eller ej. Men jag känner verkligen igen mig i det att man börjar tvivla på om man verkligen har så stora problem, eller om det bara är inbillning.

och respektfullt skrivet... trots baksidan.

Tappat dagliga updates på gott och ont.
Kontakt med vården på fler sätt vilket jag rekommenderar till alla. Jag har fallit flera ggr igen och haft lite binge-drickande. Men min lever är knappt påverkad alls? Överdriver jag min (som jag tror) alkoholism? Får råd som att planera och minimera mängd per vecka etc? Mitt grundproblem är fortfarande stress, ångest och sömnproblem men jag är övertygad om att jag blivit beroende men känns inte som många inom vården håller med? Kanske för att jag utstrålar välklädd affärsman och såna kan inte ha den typen av problem?

Tex att vi här på forumet pratar hjärtligt och öppet om våra problem, diskussioner som leder hit och dit och verkligen ger något.

Men IRL pratar man sällan om något vettigt eller givande, med sina arbetskamrater och vänner blir det mest blaha blaha.

Detta samhälle där man kan gå ett halvt liv utan att prata med någon, knappt personalen på ICA säger hej.

Ibland uppstår spontana möten och kommentarer på stan och de gör mig alltid så lycklig. Någon ger en positiv kommentar om min klänning, att den gör henne glad. Man hjälper någon ned något på en hög hylla i mataffären och får ett leende.

Ett ”Godmorgon!” I hissen eller ett ”Hej” från en granne.

Vad jag vill säga att detta samhälle bäddar för flykt, genom alkohol tex. Vi verkar inte veta hur man är medmänsklig utan.

För mig försvann de där belöningstankarna efter ett tag. Jag såg ett ”efter” nykterheten, nu efter ca 2 månader har det blivit mitt sätt att vara.

Men någonstans måste du bestämma vad du vill med din nykterhet, tror jag. Är det för din egen skull eller någon annans?

Du får nog hitta på något annat under tiden istället för att sitta och vänta ? jag läser, planterar, lagar ny spännande mat, är mer med mina barn osv osv. Drickandet som aktivitet har ju dödat en massa tid för oss alla, tid som nu ska fyllas med något BÄTTRE.

Jag har börjat uppskatta det lilla, mitt tidigare jag hade tyckt jag var jättetöntig.

Kram