Senaste kommentarerna i forumet

Ikväll ska jag på mitt första AA-möte. Vet inte riktigt hur jag känner.

Hur som helst har jag berättat för mina chefer och några till på jobbet om att jag numer är nykter alkoholist. Väldigt fin respons och fint stöd. Det är värmande.

Inte kommit mig för att skriva så mycket de senaste dagarna. Mår inte så bra, haft några impulser att springa till Coop och köpa folköl men inte gjort det. Känner att det är fan sjukt att man som 46 år inte ska ha lärt sig mer av livet än att sabotera för mig själv. Mycket klander och självförakt pågår. Och rosacean som jag hoppats skulle hållas stången med ett alkoholfritt leverne har blossat upp igen, värre än på många år. Grejt. Gör det ju itne bättre för självförtroendet och självkänslan direkt.

Aja, återrapporterar sen hur det gått hos AA och hur det känns.

Nu har jag börjat arbeta igen, det känns helt ok. Jag försöker hålla kvar känslan av julefriden och behåller adventsljusstakarna i fönsterna ett tag till. Det ger en mysig känsla att krypa upp i soffan under en filt med en kopp te och låtsas att det fortfarande är jullov! ??
Jag har inget nyårslöfte i år men däremot en nyårsönskan....
ALDRIG MER BAKFULL!!

Det innebär ju också att jag får låta bli vinet...
Jag +vin= Jätte full och bakfull
En enkel ekvation! ?

Kram till er alla kämpar!

Kroppen känns lite tung precis som huvudet, men det är väl att den behöver återhämtas från allt vinpipplande?!

Tack själv för stöttning och goda råd ? Vad bra att du har siktet inställt på att vara nykter en längre tid igen för det kommer göra dig gott och du kommer må mycket bättre på alla sätt men det vet du ju redan ? Grattis till dina 7 dagar det är bra kämpat fortsätt på den vägen nu och jag finns vid din sida om du känner att viljan börjar bli svag. Hur mår du nu Manda när du varit vit över 1 vecka vad har du för tankar och känslor?
Idag har jag varit nykter i 18 dagar och det känns bra och jag har inte haft något sug direkt men vissa dagar är jag trött och känner mig deppig så det går upp å ner.
Ha en underbar dag Manda och alla ni andra som kämpar varje dag? Kram på er!

Hej Karin! Hur är det med dig? Skriv, oavsett om det går bra eller dåligt, du får massor av stöd här, oavsett! Kram

Hej Omochomigen!
Jag vill bara säga att din entusiasm smittar av sig och jag ler när jag läser ditt inlägg! Det är så fint att du ser fram emot din förändring.
Hoppas ditt 2018 har börjat på bästa sätt!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag ville bara checka upp hur du mår nu?

Tidigare har du vägt fram och tillbaka om alkoholen verkligen är ett problem eller inte. Oavsett vad andra människor säger och tycker så får jag känslan av att du tycker att det är ett problem. Att du önskar att det var på ett annat sätt. Det är det viktigaste, vad du tycker.

Hoppas du vill fortsätta skriva och berätta!

Varma hälsningar och med hopp om ett fint 2018!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till forumet! Av det du skriver tolkar jag det som att du är trött på hur ditt liv är just nu och att du önskar något annat. Du får gärna skapa en egen tråd (klicka på "Starta ny forumtråd" högst upp till höger) och berätta mera om din situation. Läs gärna andras berättelser också, det finns många kloka människor här.

Hoppas vi får veta mera om dig! :-)

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fint att du också kommit hit! Här finns många fantastiska människor som antingen tar sina första steg mot förändring, eller har gått en bit på vägen och så finns det dem som nått en stabil förändring i många år. Huruvida du kommer hitta just Lena eller inte är jag osäker på eftersom att alla här är anonyma. Men läs i trådarna - skriv gärna några rader till andra och du kommer säkert få stöd i din process.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

... och ni ligger lite före. Ni alla här i tråden startade 1:a januari men jag valde medvetet bort det i år. Jag är med er i alla fall trots att jag springer efter, det peppar nästan mig. Jag bävar inför helgen, bävar inför fredagen när jag kommer hem och ska laga god mat och inte får hälla upp ett glas vin. Det ni beskriver är fantastiskt då det känns som att det är jag själv. Mitt drickande av vin, bara vin inget annat, har eskalerat de senaste åren och jag har bara blivit tröttare och tröttare. Aldrig spårat ur utan alltid lyckats hålla en fin och god fasad. Men dagen efter, när man måste blåsa i alkomätaren för att åka iväg en lördag fm eller söndag fm, känslan är hemsk. Det har alltid funnits en anledning till ett glas eller två. När jag gjort något bra, när jag blivit ledsen och arg. Som sagt jag är inne på dag 4 och ni har klarat en helg så det blir ju galant för er alla att klara en helg till då jag behöver ösas med superlativ om hur skönt det var att inte dricka vin under helgen. Jag har inte sagt till någon och till min man har jag sagt att jag inte ska dricka dagen innan träning och eftersom jag tränar nästan varje dag blir det lätt för honom att fatta att; ja okej träning ja. Min kropp orkade inte att dricka vin och sen träna. Redan dag 4 nu har jag känt en lättnad i kroppen vid fysiskt aktivitet och det är sååå skönt. MEN det stora MEN! Mina väninnor som jag nämt tidigare, dom vet inget och de bara väntar på att få träffa mig och dricka vin och snacka. Har ni tänkt på hur mycket social samvaro alkohol skapar. De dricks alltid vin? Idag bjuder man knappt på kaffe längre utan det blir ett glas vin. När mina föräldrar var små och vi åkte iväg på semester då tog de med sig 1 flaska vin och delade på en weekend. HerreGud EN flaska!!! Om vi skulle åka iväg en torsd-sönd packas det ner massor. Dels för att dricka själv och sen kunna bjuda.

Ja hittills har jag bara känt en win win situation och jag är sååå glad att ni alla också är här och känner vacklandet inför vinet ibland för det är lätt att känna sig ensam! Tack för att ni finns och delar med er! Idag väntar en tisdag och jag känner mig glad! Kram på er alla!

Tack Vinäger! Det är roligare att skriva när man vet att någon läser och att man dessutom kanske kan hjälpa andra som funderar på hur det är att ta bort en del av sitt levnadsätt och ersätta det med annat. För min del handlar det inte så mycket att ersätta, jag gjorde ju mycket ändå fast med berusning i kroppen. Men jag satt igår och sydde små lavendelpåsar (att fylla med torkad lavendel till sommaren och ha bland sängkläder eller garderob) och kom på att det var roligare att göra det nykter för då blev det ju finare. Tänk så många små projekt jag hålla på med som började så bra men blev fulare och fulare ju fullare jag blev och sen slängde jag såklart allt för att det inte blev bra. Jag försöker koncentrera mig på det positiva som det här ger, för visst finns en sorgdel här och skaver. Hur ska det bli när...och när...men sen när...

Dag 8 hade jag inget sug alls för jag var tvungen att jobba över så 16-perioden som är värst gick förbi utan att jag märkte det. Jag kände mig pigg! Framförallt kände jag att det var skönt att kunna andas normalt när folk närmar sig mig och inte behöva hålla andan (för säkerhets skull) för att de inte skulle känna bakislukt från mig. Mycket skamkänslor som inte behövde finnas, jag kände en stor tacksamhet för att jag valt rätt. Folk vet ju om, och undrar säkert hur det går, jag har inte pratat om det så mycket på senare tid. Men nu behöver jag inte skämmas i varje fall, för nu har jag tagit tag i det ordentligt och denna gång ska jag inte falla tillbaka så lätt!

Och det bästa, det bästa av allt är att slippa känna den hemska bakiskänslan!

Tänker på dig, hoppas allt är bra! ♡ Kram

Läs gärna min tråd om du har tid och lust att göra en livsstilsförändring.
Det finns många andra trådar här också som kan hjälpa dig.
Stort lycka till nu.
Allt är möjligt, din resa kanske börjar idag?

just nu.
Jag har varit nykter i drygt 6 v. Första 4 mådde jag väldigt dåligt o kände mig väldigt deprimerad. Som om livet tagit slut. Grät massor.
Kring nyår vände det! (Även om själva nyårsfesten delvis var jobbig)
Suget har definitivt avtagit,

Jag har vid flera tillfällen hållt upp i två månader med målet att sedan börja dricka måttligt, typ ett glas i sociala sammanhang. Men varje gång har det sedan eskalerat i både mängd o frekvens. Denna gång har jag bestämt att detnog är nödvändigt med 1år och sedan får jag se vad jag bestämmer då.
Läs gärna min tråd. Vi är många s delar erfarenheter!

Så lustigt, har just läst boken som Kjell Olof skrev... är inte på samma nivå som han var..snarare där han är idag och då tycker han att det är måttligt...hmm..
Ett halvår känns som en evighet, jag måste ta en vecka åt gången så får vi se..

Grisar var det ju utlovat, inte folk ;) Ja nu lägger sig den här lilla kultingen i snarkofagen och inväntar insomnandet med barnslig förtjusning ;) Vi är skibra!

Ja, det gick bra. Lite trött men stolt över mig själv. Tänkte att har jag kunnat släpa mig till jobbet när jag knappast hunnit nyktrat till förut, borde man väl klara det här.. Tycker vi är jätteduktiga som håller i det här ? Så hoppas vi att vi sover som små grisar inatt ???

Hur gick det? Jag fick mer eller mindre dra mig själv i örat hela vägen till jobbet imorse... Man får väl vara glad att man inte var bakis ovanpå måndags-sjukan... Sen blev jag som vanligt inspirerad och har istället svårt att sluta jobba och ta ledig kväll :P Måtte vi få sova som folk inatt!

Vilken dag...

... att du skriver en liten hälsning. Verkar ju ha gått rätt bra för dig under hösten!

Hej tråden! Här är jag igen. Denna gången är jag inte tillbaka för att jag druckit för mkt igen och har ångest. Denna gången är jag tillbaka för att kika in och säga Hej. Jag har inte varit helt nykter sedan sist, tyvärr, men jag dricker väldigt lite. Det kom en perioder då jag enda dagen drack en öl, efter det går det några dagar och så blir det två öl och två glas vin och så eskalerar det tills jag en kväll dricker mig full och sedan vaknar upp med bakfylleångest. Det var mellan jul och nyår och sedan dess har jag inte den minsta lust att dricka.

Det underlättar att jag har fått jobb i en helt ny stad och veckopendlar. I den nya staden finns inga förutbestämda rutiner att falla tillbaka på (=en öl på kvällen för att jag varit duktig). Här är jag utmattad när jag väl är klar på jobbet och har gått den långa promenaden. Här dricker jag kaffe och vatten och mår bra av det.

AlkoDHyperD Hej där! Jag mår rätt bra faktiskt. Jag är klar med skolan och har börjat jobba, som jag skrev här ovan. Ska kika in i din tråd nu för att se hur du mår!

Ett bra och viktigt steg mot ett hälsosammare och fräschare liv.
Tror det är bra att bestämmer dig för en period, låt säga 6 månader utan giftet och gör en utvärdering efter det. Hur du mår och vad du vunnit på att inte förgifta dig.
Har varit på forumet ca 1 år och som jag uppfattat det är det väldigt väldigt få som lyckats dra ner på sin konsumtion till en oskadlig nivå, när man väl byggt upp en skadlig konsumtion.
Fortsätt att läs och skriv, här finns många kloka och stöttande personer.

Det kommer säkert fler och bättre svar än mitt. Visst går det att bryta dåliga alkoholvanor, ändra sin inställning till ruset osv. Men. Det beror ju alldeles på omständigheterna. Ta t.ex fd politikern (och suputen) Kjell-Olof Feldt, som gick från en enormt hög alkoholkonsumption där han ställde till det för sig, till en något lägre - men dock rätt kraftig. Det var både han och hans fru så nöjda med att de skrev en hel bok om det! Jaja. Han ville uppenbarligen behålla alkoholen i sitt liv, och så blev det.

Spontant kan jag tycka att "ett par glas" vilket kan betyda allt ifrån två små glas till fyra rätt rejäla? så är det mer än vad man behöver för att uppleva den goda smaken. Och, som 55+ medveten fyllerist - anser jag att alla glas efter det där första handlar mer om effekten? För mig skulle det också kännas svårt att bromsa när man väl kommit dit. Men, det som är positivt med synen på alkoholism och beroende idag är att man är mer vidsynt än tidigare. Det finns inget svart eller vitt. Utan handlar om att själv komma fram till ett bra sätt att leva, med eller utan alkohol.

Steg 1 är i vilket fall som helst att leva minst ett halvår, kanske ett år helt utan att dricka något. Dels tar det minst 3-4 månader för hjärnan att ställa om sig och få tillbaka någorlunda normala nivåer av signalsubstanser och hormoner. Sedan behöver man lite mer tid för att uppleva livet utan alkohol på riktigt. Inte bara som en trist transportsträcka tills man kan börja igen.

Om du är van vid att ibland avstå, inte har vant dig vid ett dagligt drickande menar jag och dessutom har positiva erfarenheter tidigare i livet då du frivilligt har låtit bli att dricka så ser det väl rätt positivt ut. Aldrig fel att ta hjälp ändå, via hälsovård/beroendecentrum m.m. där man också kan få hjälp att reda ut sina tankar om livet, och vad som gör att alkoholen har tagit för stor plats i tillvaron. För till slut så gör den ju liksom det! Det är därför vi hamnar här på det här forumet också. Hoppas du får fler svar, och mer konkreta råd på vägen.

... eller nästan iaf hur du känner. Välkommen säger jag också som är nygammal här. Jag har en son med Asberger, ospecifierad ADHD samt ångest/deprisson, den sistnämnda har dock lagt sig men jösses vad jag har haft det jobbigt med honom samt försummat mina äldre killar något kopiöst. det blev, precis som du skriver, så himla skönt att ta till vinet på kvällarna. Fick aldrig vara själv utan sov med honom, var med honom hela dagarna när han inte gick i skolan. Träningen blev en tillflyktsort samt vinet och ciggen. Nu har jag inte rökt eller druckit vin sen fredag 5/1 kl. 23.45. Jag har heller inte vågat gå till läkaren för att kolla mina värden, vill inte ha skäll. Tror inte att dina organ är slut, jag har trott detsamma men jag tror inte mina är det heller. Dock vet jag att helgen kommer bli jättejobbigt samt att jag har resan framför mig men jag vill inte sabba allt med att vara bakis. Hatar att vara trött rödögd och skakigt i benen. Vi kämpar tillsammans Kram

Tack för stöd Miss Mary Poppins, Sisyfos och Vinäger!
Hur går det för dig nu, Sisyfos? Håller med dig om att lugnet i huvudet är något vi alla söker... innan fick jag det bara med a, underbart att känna det med rätt medicin (även om det naturligtvis inte är lösningen på allt). Många tankar även på hur man fungerar och varför.
Var på tjejkväll med ost och vin i fredags, inget konstigt att jag drack a-fritt. Satt och funderade på om jag var likadan som bordsgrannen (pratar jättemycket och a gör det inte bättre), hon kom definitivt inte till sin rätt med a i kroppen... jag kände verkligen ingen lust att dricka när kag såg hur hon blev (hon är dock nästan så även nykter, vet inte varför jag fick för mig att jag är likadan... även om jag pratar mycket tror jag i alla fall att jag även lyssnar). Min hjärna som fortfarande är trött orkade inte riktigt...
just nu känns det bra och naturligt att inte dricka, jag önskar så att det alltid kunde kännas så... kanske kan det det, vad vet jag? Innan har jag alltid pendlat, hoppas denna gång ska vara annorlunda. Det behövs varaktig nykterhet för att få tillbaka tilliten från anhöriga. Min dotter blev orolig när jag inte svarade när hon ringde (när jag var på ost/vinkvällen), jag hade suttit med telefonen i knät hela kvällen för att känna om hon ringde, men just då reste vi på oss och jag missade samtalet. Känns jättejobbigt att hon ör orolig, vill ta bort det men kan inte göra mer än det jag gör. Jag försöker att inte tänka för mycket på det, då blir jag fylld av självförakt och steget till självdestruktivitet blir så mycket kortare... vill inte skada andra, vill inte skada mig själv. Håller åter tummarna att denna sinnesstämning håller i sig. Kram