skrev Emma79 i Vart går gränsen?

Jag har smugit omkring här hela dagen... imorse, på lunchen, innan middagen och jag vet inte varför det tar emot att skriva men idag firar jag...

....EN MÅNAD NYKTER!

Det känns så naturligt nu, men det har jag ju skrivit om innan. Jag mår så bra, känner lättnad.

När jag dök in här första gången var jag nog lite vilsen men jag tror att jag redan tvivlat klart och redan fallit tillbaka så ett par sparkar I rätt riktning från er här på forumet fick igång mig och ju fler dagar jag var nykter och fortsatte alla dialoger/monologer här ju mer klarnade allt.

Och dimman lättade.

Tack ??


skrev PimPim i Jag hoppar vidare hit :)

Bra där! Samtalshjälp är något vi många behöver tror jag! Tänk på att det är du som ordnar och fixar med allt hemma också som navet i hjulet och brakar du därhän, ja då vet man ju inte vart hjulet spinner...
Vi är kontrollfreak! Finns det något du skulle kunna släppa på i din vardag som kan underlätta för dig?

Kram PimPim ?


skrev PimPim i Var god dröj, omkoppling sker.

...en beroendepersonlighet kommer man nog få tampas med hela livet.
Mitt gick från sex till socker/mat till alkohol.
Och lite träning där emellan. Min högsta önskan skulle vara att hitta en balans någonstans men då måste jag gå den professionella vägen och där är det månadsköer! Suck!

Ha en skön kväll!
Kram ?


skrev PimPim i När säger levern stopp? Snart 30 och livrädd för leverskador. Kommer jag att dö?

Jag har fortfarande känningar i huvudet varje dag men knaprar en Ipren om så behövs.
Drick mycket bubbel! Det river gott i hals och strupe ??
Lycka till på resten av din resa!

Kram PimPim ?


skrev PimPim i Det vidare livet

...plus en influensa som släppte i fredags. En slags vårtrötthet! Behöver värmen nu! Omedelbums! ☀️


skrev Emma79 i Min berättelse - När botten är nådd.

Jag räknar inte längre egentligen, jag tror det blir bra såhär.

?


skrev Ron32 i Min berättelse - När botten är nådd.

När ska du sluta räkna? Det känns som du har varit stark, inte snubblat någon enda gång och varit fullt motiverad under denna tid :)

Det går lite bättre för mig, har ingen exakt definierad plan, men dricker inte längre varje dag. Minst 3 vita dagar i veckan. Och de dagar jag dricker har jag gått ner till en mindre mängd, vilket gör att jag slipper morgonångesten. Små långsamma steg framåt mot ett bättre mående. Kram!


skrev Emma79 i Min berättelse - När botten är nådd.

På semestern, speciellt på nya ställen I varma länder- inte så mkt alkohol för min del. Det blir bara jobbigt!

Och man får nog med intryck ändå.

När jag bodde söderöver i 15 år drack jag varje dag MEN på ett HELT annat sätt än här i Sverige.

Kanske en drink efter jobbet, vin till middagen men sen var man ute och var aktiv I flera timmar efter det- utan alkohol. Mycket oändliga samtal, dividerande osv.

Det var ju ändå drickande men med en hint av glädje och en mindre kugghjul I ett större sammanhang, inte ett raison d’être som det blivit här I hemmets trygga vrå.

Firar en vit månad idag kan jag väl tillägga, är mkt nöjd med mitt beslut, hur går det för dig? Har du någon plan?


skrev Emma79 i När säger levern stopp? Snart 30 och livrädd för leverskador. Kommer jag att dö?

Det är ju de där första dagarna som är värst!

Citron är nog bra, kanske inte om man har magkatarr men annars ?

Var på lokal häromdagen. Tog en Schweppes Tonic ( som är lite bitter ) och en färsk pressad citron. Is o sugrör.

Goddammit va gott ?


skrev Emma79 i Var god dröj, omkoppling sker.

... men godis kan ju också få en ur balans.

Jag kör på apelsiner, de är så saftiga o söta för tillfället ?

Mvh
Moraltanten


skrev Emma79 i Min tanketråd

Man vinner över monstret blir man starkare.

Som att ta sig igenom en kris istället för att bara ge upp.

Då vet man att det går, man överlever och har kraft över till nästa dag.

?


skrev Emma79 i Jag hoppar vidare hit :)

Jag har fått intrycket av att du jobbar väldigt mycket och går igång rätt ordentligt på arbetsrelaterade grejer. Du brinner verkligen för det!

Tror inte hon har helt fel om utmattningen, den kan vara lömsk och ikläda sig många skepnader!

Samtal på arbetstid blir nog jättebra och kanske någon medicin på det.

Lycka till!


skrev Emma79 i Vart går gränsen?

Jag har bott större delen av mitt vuxna liv I södra Europa och jag känner väldigt starkt att mina bekanta där drack lite då och då , alltid I samband med mat och umgänge och alkoholen var inte huvudpersonen ( jämför svensk twentysomething förfest där man åt lite makaroner innan och sen satt med sin egen vinare).

Det var inget planerande kring A för det fanns ju överallt.

Ibland någon drink ute på ngn klubb men ofta glömdes det bort ( inte av mig ) I diskussioner eller dans.

Där emot är det ett förskräckligt gräsrökande hela tiden och en väldig tolerans kring detta.

I Sverige tycker jag det är väldigt tabu för både alkohol och narkotikaproblem. Vi är ju dock itutade att “ man börjar röka lite hasch o sen sitter man där med sprutan I armen “ att man på något sätt inte kan värja sig mot narkotikan medan alkohol är mer moraliskt skambelagt “ jaha hon går och skåpsuper när barnen lagt sig jaja då vet man ju vad hon är för en...”


skrev Karinas i När säger levern stopp? Snart 30 och livrädd för leverskador. Kommer jag att dö?

Idag är det dag 4. Bubbelvatten med citronskivor är verkligen så himla gott. Läste någonstans att citron är bra för levern men det kanske är fejk, någon som vet?

Har lyxat till det med extra gott kaffe hemma också.

Det går bra. Jag inbillar mig ibland att jag har gul hy och får panik men förstått att det är de varma ljuset i lamporna. Känner kittlingarna/trycket på högersida men mest efter jag har ätit. Är det gallan?

Min mage i övrigt har aldrig varit så här bra. Blir inte dålig i magen direkt efter ha ätit viss mat som jag tidigare reagerat på och det är bra konsistens generellt. (Sorry, för detaljerna).

Jag har börjat skissa på en plan i huvudet om hur jag ska lägga upp de kommande 3-4 månaderna. Men vill inte rusa iväg, är ju fortfarande bara dag 4 och vill ta en dag i taget, fast måste säga att det går väldigt bra.


skrev Karinas i Jag hoppar vidare hit :)

Härligt! Bra gjort att våga komma ut och inte vara ensam i sin ångest/utmattningsdepression! Nu kan det bara bli bättre.

Om jag hade gått till psykolog samtidigt som jag tog medicin så hade det nog hjälpt mig i många situationer flera år senare.


skrev Liten stor i Vart går gränsen?

Man blir verkligen avskräckt av alla stackare i intervention och addicted. Det är ju dit vägen går man hamnar om man inte stoppar eskalerande drickande.


skrev Liten stor i Jag hoppar vidare hit :)

Starkt jobbat. Känner igen allt du skriver och det blir så mkt lättare att komma framåt när man kan prata med fler öppet om utmattning/ångest. Grattis till vad som nog blir en vändpunkt!


skrev Mirabelle i Min tanketråd

Det gjorde du riktigt sabla bra ? Hejja dig!


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

För att ni tar er tid att svara och lägga era tankar i den stora tankepotten. Jag har varit hos läkaren nu. Jag höll masken i hela 30 sekunder efter att vi satt oss. Hon tittade på mig och sa ”Berätta”. Jag flackade med blicken och sa ”Jaa...” och sen började jag tjuta ? Men det var ett bra samtal. Diagnos: Utmattningsdepression och ångest. Hon ville sjukskriva mig. Jag sa nej. Mediciner fick jag, men bara om jag går på behandling hos psykolog. Jag sa att nej, jag hinner inte med fler vårdkontakter eftersom det är ett helvete att sköta allt sådant runt ungarna och vara på jobb samtidigt. Då sa hon att i så fall sjukskriver hon mig. Mitt val är att jobba och gå till psykologen eller vara sjukskriven och gå till psykologen. Så nu har jag tider bokade och klara. Jag pratade med min chef direkt också. Hon blev väldigt förvånad, och väldigt tagen när jag berättade om allt som har lett till att jag hamnat här. ”Du måste börja släppa på garden litet och sänka kraven på dig själv... ” Men jag har hennes fulla stöd. Det blir inget problem att vara borta för psykologsamtal. Det känns skönt nu, att spökena är ute i ljuset.


skrev Framtidshopp i Min tanketråd

Igår kväll, efter en mycket lång och psykiskt påfrestandedag, slog de till. Hjärnspökena...

I bilen hem började de viska om hur gott det skulle bli med ett glas vin och en godispåse hemma... Jag kunde nästan se spökena cirkulera runt huvudet (givetvis inte ?). Suget kom och behovet att hålla ett kallt glas i ena handen och moffa godis med den andra. Att mata belöningsmonstret i amygdala...

Monstret blev nog lite lätt förvånat när det framåt niotiden fick ett glas alkoholfritt vin och en halv påse sockerfria kolor... Jag njöt av lugnet. ”HAHA!” Tänkte jag. ”Där fick du så du teg!”

Sedan tog jag mina sömntabletter och sov ganska gott ?????


skrev Tess45 i Var god dröj, omkoppling sker.

Jag var på ett nytt möte i dag angående elen.
En ny socialsekreterare som var väldigt trevlig.
Hon inledde med att be om ursäkt för hela kontorets vägnar.
Personen som hade betett sig illa jobbar inte kvar.
Jag blev förvånad.
Inte behöver jag heller en ursäkt från hela kontoret men det är bra att människan inte jobbar kvar.

Mötet gick bra och med lite tur så får jag låna pengar till skulden.

Vissa dagar är suget större. Andra dagar finns det inte alls.
Jag satte mig för en vecka sedan mitt emot ett systembolag utan att reflektera över det. Det slog mig senare. ?
Mitt godis sug var starkare än A-demonerna vid det tillfället.
Jag tillåter mig äta godis då och då.
Jag är tyvärr en allt eller inget människa. När jag slutade med A så skulle kroppen renas och bombas med nyttigheter.
Det är för visso bra men balans kan som sagt vara bra.

Snart är det vår!
Jag inväntar den nykter. ✊


skrev HittaVilse i Hjälp

precis som med alkoholen som du nu håller på att trilla in i...

Du söker dig nog till alkoholen för att ha en ursäkt att inte kunna hjälpa till fullt ut. Samt att alkoholmissbruk kan vara skönt att peka på för det har sina "normer". Ett missbruk eller en depression ger ofta ett annat, mycket vanligt bland tex anorektiker. De flesta här har säkert (som jag) vårdat sitt missbruk ömt... och grunden till det fanns säkert någon annanstans för länge sedan.

Det tjänar inget till att två dukar under. Du måste skaffa dig distans och med tiden kan du kanske hitta rätt. På det här sättet kommer du inte lyckas. Du är 68 och pensionär. Gillar att resa. Din man är förhindrad till det och deprimerad, tror du att han kommer bli mindre deprimerad om ni fortsätter på den inslagna banan?

Det är nog så att både du och din man måste inse att er relation kommer att ha en annan form framöver. Börja med ett avbrott. Boka en resa och låt inte flaskan följa med.


skrev Btt i Jag hoppar vidare hit :)

Man blir inte lycklig av piller.
Man kan få ett jämnare humör möjligtvis slippa den genomgående depressiva upplevelsen. Det kan vara nödvändigt ibland.
Själv upplevde jag att jag efter en tids användning var var varken glad eller ledsen. Bara helt rak känslomässigt ingen variation. Kan vara en dosfråga men det hjälpte inte mej att förändra dos.
Der var sedan tufft att trappa ut.
Rekomenderas bara tycker jag vid svår daglig ångest och deppressiva känslor.
För andra hitta ( om det går ) ett männskligt stöd att prata med gråta hos.

Nej det finns inga lyckopiller mer än li et självt om man kan få vridigt rätt på ens livskris och sorger.
Btt