Senaste kommentarerna i forumet

Jag har tänkt på dig många gånger under månadernas lopp och undrat hur det gått för dig. Tråkigt att det har varit lite tungt men STARKT av dig att ta tag i livet igen. Du är värd att må bra!

Med mig är det bra, jag har inte druckit på snart 7 månader, och det känns bra. Jag sa ju innan att jag skulle vara nykter minst 6 månader sen skulle jag se. Jag skulle verkligen vilja kunna ta ett glas vin då och då, men jag vågar inte... ? Jag är ganska säker på att det skulle sluta med att jag dricker för ofta och för mycket igen och där vill jag verkligen inte hamna igen. Vi får se om jag vågar prova "börja" dricka igen, men just nu är det låååååångt borta att det skulle hända. Vad har du för mål? Kram!

Jag kan inte tala om för dig hur du ska känna, men om du misslyckas med en vit månad (säg att du dricker igen dag 18) så har du iaf fått ihop många vita dagar. Det är väl nog så bra, jämfört med om du skulle druckit under denna tid. En dag i taget - låter som ett slitet uttryck, men det är så sant. Så måste man tänka. Lycka till!

På våra KBT-möten med inriktning på att sluta dricka alkohol så lär vi oss att vår eget tillfrisknande är nr ETT. Jag blir den föräldern eller partnern jag vill vara när jag tillfrisknat och man måste vara fokuserad på detta. Längs vägen löser sig ofta en hel del andra saker: närhet till barnen, kommunikationen med de runt omkring, din sambo/fru ser hur du är/beter dig och mår och förhoppningsvis väcker det något i henne. Men DU kommer först.

Tack för bra och peppande svar. Hade mens för någon vecka sen och då gick det lite utför med dålig mat och alkohol på det. Men det är bara att fortsätta.

Vill framförallt dra ner på min tolerans så att jag inte ska vilja ha så mycket och det funkar ju bara med nedtrappning. För 3-4 år sedan vart jag berusad på 4st 50cl 4,8-5:or, nu är det det dubbla. Är inte riktigt redo för en vit månad för jag skulle känna ett sådant enormt misslyckade om det gick dåligt, men jag börjar mentalt förbereda mig för det. Just nu är det en dag i taget. Har märkt att jag dricker mer om uppehållet varit längre som för att kompensera.

Alkohol får mig att slappna av, mindre ångest och mer mening i livet - ganska sorgligt. Blir inte en sådan som spårar ut utan snarare mer mitt riktiga jag. Enda är att man blir så lat och förslappad och tjock.

Jag vill bara meddela er att jag har sååå mkt vin öl o sprit hemma efter en fest men ändå klarat att bara ta två öl denna v. En i fre o en igår. Mitt problem är inte att vara utan, utan att det skenar när jag dricker fler glas än ca 3. Men att ha allt detta hemma o ändå stå emot känns så bra. Det klarade jag inte för typ ett år sen.

Barnen är ju viktigast och det är egentligen inte klokt att jag försakat en hel del helger och inte kunnat vara närvarande.
Det blir ju nu ett uppvaknande,

Panikångest är ingen rolig erfarenhet.
Hjärtklappning yrsel svimningskänsla, ångest, man är helt säker på att man håller på att bli tokig eller håller på att dö.
Men man blir varken tokig eller dör.
Om man koncentrerar sej på att göra saker för att må bättre , stort alkohol intag ökar benägenheten att få nya attaker, så dra ner på alkohol.
Ät Bvitaminer d3 vitamin samt bra mat frukt och grönsaker.
Lyssna på vacket musik. Sätt dej över reaktionen att ge igen när din man bemöter dej illa. (det får dej att må sämre)
Men självklart ska man markera när man känner sej illa behandlad säja ifrån här går gränsen.
Bygg upp dej med saker som tillför ja typ ovan musik bastu promenad bra bok vattengympa mm. Då stärker du din självkänsla. När du vet att du gör rätt så har du inget att skämmas för inget som du behöver se ner på. Då kan du sträcka på ryggen. Med tiden blir du starkare
Detta är inte lätt man måste jobba på det varje dag.
Din man är nu i ett svårt underläge men får ju inte bete sej hur som helst för det.
Men istället för att utnytja det och såra tillbaka nu som han kanske sårat dej förr
Jag får en känsla att det varit så.
Så kan du göra tvärtom nu du kommer att må bättre och han kommer att må bättre.
Ibörjan kan han kanske till och med provocera dej men låt dej inte luras.
Det är ju fantiskt du som kan ta din väska och gå nu inte han.
Många har jag sett som skulle separerat för länge sedan har drabbas av just detta som ni råkat ut för.att man stått ut, bara stått ut.
Utan att komma fram till förändringa som gör att livet är värt att leva tillsammans. Ekonomi spelar in också.

Men om du kan så bryt trenden att såra och ge igen det går bara utför änmer.
Men det du känner tänker upplever nu är ju förståligt inget du ska skämmas för.
Men du kan sluta delta i dansen.
Om din make med tiden skulle få en ny stroke då har du gott samvete.
Ja kanske tycker du att detta är dravel det får man tycka, men det är vad jag tror skulle hjälpa dej.
Styrkekramar till dej ❤

Ta tjuren vid hornen när du väl är där!

Städat tvättat fixat... räknar minuterna till imorgon.. helt ärligt så är jag livrädd för morgondagen :(... hur finner man styrka? Tips mottages tacksamt..

Städat tvättat fixat... räknar minuterna till imorgon.. helt ärligt så är jag livrädd för morgondagen :(... hur finner man styrka? Tips mottages tacksamt..

...skrev är så jävla sant!

De där stunderna I början av nykterheten när saknaden direkt kopplas till alkohol- de går över så fort. Man får distrahera sig och bara vänta ut dem.

Bra jobbat! Och kul att kunna vara närvarande med barnen ❣️

Tack för stöd.
Funderat på anhöriggrupp men inte hittat ngn än. Drabbades dessutom av panikångest ett halv år efter stroken. Sorgereaktion säger husläkaren. Det gör att jag har svårt att ta mig ut och vara i större sällskap.
Barnbarn har jag, en lisa för själen. Försöker träffa varje vecka.
Gör mitt bästa för att behandla maken med respekt men inte så lätt alla gånger när jag får så lite tillbaka, så knappast ens tack för att frukosten står på bordet varje morgon.
Är så less, vill bara gå ut genom dörren ibland och aldrig komma tillbaka.
Framförallt när han ramlat i badrummet och ligger på golvet. Då tycker han att jag ska hjälpa honom upp fast jag inte orkar. För pinsamt att slå på larmet så att jouren kommer. När jag, numera, vägrar blir han förbannad.
Nä det är inte lätt för honom att gå från att vara högpresterande aktiv till ett liv i rullstol och svårt att uttrycka sig.
Kram

Du avdramatiserar all min ångest. Kärlek till dig!! Du är magisk! ❤️

Du avdramatiserar all min ångest. Kärlek till dig!! Du är magisk! ❤️

Mycket ofta drabbas strokepatienter av depression.
Kanske har ni det bägge två.
Tala med er läkare.
Det är så svårt när man har osagda saker och sådant man borde talat ut om kvar när en sådan här katastrof inträffar.
Det är ju liksom försent.
Nu kan du trots allt bevisa att du inte " är lägre" .utan större än så.
Behandla honom kärleksfullt och med värdighet. På sikt kommer han att uppskatta dett mycket.
Men förklara för hemtjänsten att du inte mår bra så att de får utöka hjälpinsattsen . Speciellt den personliga omvårdnaden.
Hitta intressen pro annan kursversamhet så du får träffa folk, någon vännina i samma situation.
Ibland har kommuner anhörigträffar så att man får träffa personer med samma utmaningar i vardagen.
Vinet blir inte så gott om du hittar på annat att tänka på.
Försök dra ner på vindagarna så kommer du också må mycket bättre och öka självkännsla.
Stick virka handarbeta brukar vara rogivande och roligt att skapa fina saker.
Kanske till barnbarn om ni har det..
Lycka tilk /btt

Jag har oerhört svårt att förstå mig på den anonyma människa i mitt hushåll som river toalettpapper i små små bitar och lämnar dem på golvet bredvid, halvt bakom toalettstolen. Varje jävla dag. Seriöst??? Snälla person i fråga... Om du nu av någon outgrundlig anledning inte vill torka akterpartiet med just dessa bitar av toalettrullen, så går det fortfarande utomordentligt bra att spola ner dem! Eller lämna åtminstone de bortvalda bitarna mitt på golvet, där det är möjligt att få fatt i dem utan ergonomiskt omöjliga, akrobatiska stordåd. Mvh "Omgiven av idioter"

Den kommer över mig också. Och jag tror allt som oftast att det är vinet som saknas. Men när jag har testat den lösningen efter en tids nykterhet, så inser jag att det inte är fallet. Det är inte vinet som saknas mig. Vinet har tappat sin funktion i mitt liv. Det ger inget. Nu börjar sökandet efter de verkliga saknade pusselbitarna. Det blir spännande att se vad de består av :)

Känner igen mig i din situation. Har en liknande. Det är lätt att hitta en vän i vinet för att koppla av och glömma eländet man hamnat i. Försöker själv ta mig ur det. Du måste få egen tid. Hitta något som du tycker är roligt. Jag har börjat gå på gym eller vattengympa för att bara få tid för mig själv. Då kan man inte dricka lika mycket vin för då orkar man inte med gymmet. Gav det några gånger för det är jättejobbigt, men efter ett tag så blev gymmet eller vattengympan ett behov och humöret blev lite bättre.

Han har tidigare sett ner på dig och ditt sätt att vara? Sett sitt eget sätt att leva och verka som högre stående? Det låter rätt omysigt faktiskt. Ett visst mått av bitterhet är skäligt under omständigheterna. Tillåt dig att känna de förbjudna känslorna. Formulera dem. Uttryck dem. Då slutar de plåga dig så till den milda grad att du måste mota bort dem med alkohol. En samtalskontakt kanske är en bra idé? Eller så skriver du ut allt det onda och reder ut virrvarret vart eftersom. Vi finns här. Vi läser och begrundar, drar paralleller till vår egen brottningsmatch med livet och alkoholens roll i det. Fördömanden har ingen plats här. Kram

Nionde lektionen handlar om min självkänsla, kontrollkonstnären och offerartisten. Ja, ribban ligger ofta för högt både för mig själv och mina medmänniskor.
Övningen är att göra lite mindre, våga säga nej och att släppa kontrollen. Och det viktigaste byt ordet måste mot jag vill och kan!
Den sunda kontrollen, strävar efter framgång, drivs av att göra saker rätt, anpassar mål efter förmåga, självkänslan är oberoende av framgång, njuter av vila efter framgång och når de uppsatta målen.
När kontrollen har tagit överhanden strävar man efter att inte misslyckas, drivs av att inte göra fel, höga mål överallt, självkänslan bygger på prestation, känner ingen glädje efter en prestation, skjuter upp målen!
Det var dagens lektion.

Tack kära!
Maken var över 65 när han fick stroke så LSS finns inte, det är SoL(socialtjänstlagen) som gäller
LLS har rätt till GOD levnadsstandard SoL SKÄLIG. Viss skillnad.
Vi har varit gifta i nästan 40 år. Som alla äktenskap har det gått upp och ner.
Visst är det så att min man, som tidigare var mkt aktiv i föreningsliv och med träning, tycker livet är skit. Men även jag, tidigare tyckte han att jag var lat och slö, han aktiv. Nu sitter han där i sin rullstol med afasi och är beroende av ngn som han tidigare betraktad som "lägre" (hittar inget bättre ord)

Bara låt det vara vännen! Unna dig att inte bry dig❤️

Ligger i sängen med min iPad och vägrar ta i röran i övriga huset. Jag brukar passa på att tokstäda när huset blir tomt. Men inte idag. Det var inte en jäkel som kom på tanken att lyfta ett finger för att få någon som helst ordning när jag tog ungarna ur huset under flera timmar igår, för att fixa ärenden, utfodra dem och handla ätbart till skåpen som gapade tomma. Nej, när jag kom hem med hela hydret i släptåg så såg det om möjligt ännu värre ut. Två slashasar till karlar låg drällande i vardagsrummet bland tomma läskflaskor och snacksförpackningar, och bara trivdes med livet och lättjan. Minsann. Här drar jag gränsen. Imorgon åker svåger hem. Då ska maken städa tillsammans med mig. Jag gör inte en knop ensam. Basta.

Skriv en bok... ditt skriftliga uttryck är helt magiskt !!! Önskar faktiskt att det var ok att träffas IRL:).. vilken människa du är... ❤️ Skål i ramlösa till dig fina människa ❤️

Tack!!!! Oj vad detta stärker ❤️