Senaste kommentarerna i forumet

Jahopp, hade tänkt lägga ner forumberoendet för att rikta tankarna rätt och tänker fortfarande sä men vill notera vissa hållpunkter. Har återigen lyckats bryta en svart spiral med dagligt intag av a. Man låter ju som en broken record när man läser igenom sin tråd men det är verkligen verkligen slut nu mellan mig och a. Jag saknade ”hållhaken” att inte vilja skriva att man brutit en vit trend så tänkte återuppta lite noteringar åtminstone 3 första månaderna eller för enkelhetens skull 100 vita dagar. Lite svårt att bestämma första räknedagen men mitt nygamla beslut (men med mer kraft i denna gång) började igår. Så kallar idag för dag 2 av 100.

Jag är ingen tävlingsmänniska, absolut inte. Jag är snarare den som säger “Ok du vinner!” redan innan allt satt igång, om det vankas tävling.

Men jag tror att jag har något inbyggt, något anti-destruktivt. Jag har aldrig helt låter saker o ting gå överstyr, för jag vet att det blir jag själv som får plocka upp och pussla ihop bitarna efteråt.

Är jag deprimerad ( har hänt under ett antal perioder av mitt liv ) blir jag förbannad och försöker verkligen göra något åt det. Solljus, motion, terapi, släppa på måsten - eller ta till måsten.

Otålig som fan.

Sen började jag få panikångest attacker, och ryggproblem och allt blev en enda jävla röra och Mina vanliga metoder funkade inte längre. Allt bara surrade iväg och drickandet fortsatte när det borde Avta.

Belönigar för allt. För livet. För jag överlevde ju och livet är ju livafarligt. Skål!

Sen snubblade jag in här för nästan 3 veckor sen. Så mycket berättelser, så mycket mänskliga tillkortakommanden, så mycket värme.

Så jag tror att jag insåg att jag måste jobba på tålamodet. Med alkoholen. Med Mina fysiska åkommor.

Dag för dag, och ingen tydlig belöning. Men det är OK för fan, det skulle kunna vara så mycket värre. Kan inte det vara belöningen?

Att bara få vara.

En eloge till dom eller den som kom på idén med forumet. Vi kan välja vilka vi följer på forumet..Jag gjorde valet att endast följa dom som verkade ärliga och hade avsikten att sluta dricka för gott..Du MM har ditt bartenderjobb som jag tyckte skulle verkat oerhört svårt att jobba som i min nykterhet..Du har klarat det..Du har säkert sett massor med avskräckande exempel..Jag ska jobba på båt och som tur är nolltolerans för besättningen ombord.. Detta är ingen festfärja, men finns ändå att köpa till mat. Jag ska tänka ut några strategier till dessa nya situationer..Kommer nog ganska snabbt att tala om att jag inte dricker, blir enklare då..Ditt karriärbyte hade du kanske aldrig kunnat göra utan dina erfarenheter, inte heller kunna göra om du fortsatt med alkohol..En stor varm kram till dig MM. Ha en strålande dag❤️

No prestige!

Håller Med Mary- fem dagar är ju fem dagar.

Se det som ett längre projekt, alla trillar dit!

Ha en fin vecka!

//emma

Favoritdagen ☺️

Vad underbart att börja veckan så!

”Wineface” säger de försvinner efter 3 veckor men jag tyckte nog att efter en vecka såg ögonen klarare ut, inte så påsigt o plufsigt därunder...

Ha en fin vecka o kämpa på

//emma

Och vaknade halvt utvilad. Drack inget vin igår och planerar inget vin idag heller. Ser fram emot att se en förändring i mitt ansikte. Från wineface till vanlig. Det är skönt. Läst massor med trådar här på forumet och blir peppad att hålla mig vinfri så länge jag kan. Botten var nådd för länge sen,ändå fortsatte jag.
Tänkte att jag har ju inge röd näsa än så jag är inte alkis. Nä just det. Sitter här i mörkret och dricker the,det känns fint. Stillsamhet. Tack för alla era fina kommentarer <3

Efter en skitnatt med dålig sömn så känner jag mig faktiskt förvånansbävärt pigg men har ont i huvudet. Som tur är så jobbar jag nio dagar i rad och hoppas att det ska hjälpa mig i kriget mot alkoholen. Svettades ordentligt igår på jobbet och hade hjärtklappning till på köpet. Ska bli spännande att se hur långt tid denna reningsprocess håller i sig denna gången. När jag startade skrivandet här i april för snart ett år sedan så hade jag tio dagar som var för jävliga på ren svenska. Tack och lov är det inte så svårt denna gången. Jag tänker inte ta ut någon seger i förväg, men om jag lyckas hålla mig från alkohol till fredag eftermiddag när jag sen är ledig då kommer jag att vara stolt över mig själv. Ja! Då kommer nästa fight och det blir under de lediga dagarna när jag vanligtvis brukar belöna mig själv med välförtjänt vila och alkohol. Hur som helst så kan jag inte fundera för mycket på det nu.

Det blev tåget idag och det är just nu skönt att bara slappna av en stund innan dagens arbetstimmar. Studera människor och lyssna lite diskret på deras prat.

Funderingar ang mitt växthus har funnits de senaste veckorna eller snarare mitt suphus. Ska jag starta upp det denna säsongen eller inte? Där ute har jag mitt lilla alkoholnäste tillsammans med div växter plus några "Fräs" som gör mig sällskap. Hm! Det får jag ta ställning till när jag har rotat fram flaggan från buskarna och satt den på sin plats på växthuset.

Snabb rapport från ett tåg i mörka Skåne när jag är nykter och inte bakis.

Have a nice day

Attack!

Såg ditt inlägg till Tjalle och blev glad att du skrev igen. jag gillade verkligen dig och dina inlägg och sen fadade du ut. Du och Leverjag vill jag minnas. Själv hänger jag kvar. Varken nykter eller full. Och du, du grejar det! Vinsterna kan du. Och förlusterna. Varför gör vi det så himla svårt. Så fort man är sansad vet man ju vad man ska välja.

Vinansikte. Det är det jag har försökt sätta ord på. Hur mitt utseende förändrats. Hur den inte hinner återhämta sig eftersom jag konsumerat vin varje kväll väldigt länge.

Jag har klarat 3 veckor och euforin över att vakna fräsch börjar lägga sig. Ser mkt bättre ut men vet inte om jag blivit så mkt snabbare i huvudet än.. gitt att höra att det kommer!! Hoppas! Känner mig lite tom även om jag konditionstränat. Får liksom ingen kick. Men fattar att det är kroppen som saknar nu. Tänker inte börja oavsett!! Så glad att slippa spänningar i kroppen av skammen. Känna sig som en skugga... allt är bättre än alkohol! :)

Men exakt! Så det är så det heter,det jag lider av varje morgon. Wineface. Skrynklig,jätte trötta ögon,lila mun och tänder. Det borde heta lilavin istället för rödvin. Och så torr i ansiktet,hängkinder och gud vet vad. Och allt slem..

En ful ovana som måste brytas nu. Precis som med chipspåse. Bort med den.
Om bara den jäkla snön kunde försvinna. Allt blir så otroligt jobbigt i lager av kläder och halka och snoriga. näsor. Så skönt och bara softa i soffan.
Nä slut på gnäll ...nu går jag framåt och vidare. En ny vecka. Cola blir min festdryck och citronvatten till vardags.
Vin...vet inte...är inte så festligt längre i min värld.

Tröttheten i själen ja... Jag är också rätt ambivalent till det här med att rota i det som är förbi. Jag var till läkaren med en fysisk åkomma. En läkare som vägrade behandla problemet innan han hade dragit ur mig en bra portion av min historia. En sådan där typ som "ser till hela människan". Apjobbigt. Han hävdade med bestämdhet att jag måste gå i trauma terapi för att bearbeta allt som varit. Jag vet inte om det är en vidare bra idé faktiskt. Inget förändras ju för att man pratar. Det som har varit, det har varit. Det som återstår... ja det är som det är, oavsett hur mycket man pratar om det. Äsch. Nu är jag kanske världens sämsta vän... Borde jag säga att det är klart du ska gräva i alla gamla ruttna besvikelser och brustna visioner? Jag tror du vet bäst vad du behöver för att må bra i det långa loppet. Gräva och få nya perspektiv på det som varit, det som är och det som ska komma? Eller kick some grass over that shit and move on?

Måste vi ha djupa anledningar för att dricka? Jag börjar tvivla på mina... Tänk om det är så att vi dricker för att det är en jävligt skön känsla bara? Så skön så att det blev en ful ovana, som blev ett beroende...

Det är väl så att man ställer till det med signalsubstanserna i hjärnan när man dricker alkohol? Jag är också rätt låg, men det har jag varit länge. Alkoholen fungerade typ som ett plåster för mig. Nu måste jag se till att såret under läker...

För mig tog det ungefär en månad att komma tillbaka till min normalförvirrade persona. Jag är nog alltid rätt snurrig och överväldigad av livet i allmänhet. Men när jag slutade dricka vin stängde hjärnan av helt under några veckor. Kanske tog den en time out för att läka. Jag trodde på allvar att något hade gått sönder. Skruvarna lossnade och trillade ur plonk plonk plonk på väg mellan hem och jobb en dag, typ. Men så illa var det inte :) Det krävdes en månad med riklig återhämtning, och sedan var jag mig själv igen :) Ta en dag i taget, så lättar det snart!

Är med dig! Du skriver om tröga tankar... Jag har inte druckit på 2 veckor. Trög som f-n. Lugn i kroppen men tom. Jag undrar också när det ska gå över.
Kör på! (Igenkänning på det där om bolaget..... -Jaha, nu kommer han igen. Var inte han här i förrgår också? ?)

Oj vad jag känner mej trött.
Tröttheten sitter i själen. Som en grå besvikelse över en massa saker som inte blivit som jag önskat.
Enklast är väl bara att glömma och förtränga. Att gräva i det känns så fjantigt på nåt vis. Tiden är ju förbi och det går inte att göra ogjort. Varför älta det som är passé.
Visst ...det påverkar emellanåt men det är inte därför jag dricker. Jag dricker för att få känna ....
..... ingen aning...där tog det stopp.
Varför dricker jag ???

Hej!
Så var den första helgen passerad: 7 dagar!
Ingen toppenhelg men jag känner mig lite extra duktig eftersom att fredag- och lördagskväll normalt betyder A för mig. I fredags blev jag sjuk och gick hem tidigt från jobbet. Låg och sov i 4 timmar och tillbringade sedan kvällen hos flickvännen i samma stad. En positiv sak för mig är att hon inte dricker mycket alkohol så för henne är en nykter helg normalt. Lördag hann jag med en del ärenden och städning. Inser att jag måste ta itu med mer än bara A. Det frigörs en massa tid nu när jag inte sitter uppe halva natten.

Känner mig trots "segern" lite låg just nu. Vet inte var det kommer ifrån. ????

Gillar dina texter, dina reflektioner och analyser. Svårare än så behöver det nyktra livet inte vara. Så känns det i alla fall. Vet att vägen dit inte alltid är spikrak, men du får mig att längta efter att få känna nykterheten som självklar. Tack för det! ♡

Hej MM
Vill bara titta in och säga detta samt meddela att det verkar som om jag är på bättringsvägen från mina medicinska åkommor. Alkoholen har jag lyckats undanhålla mig ifrån om man bortser 20 cl vodka i december. Något som för en gammal fyllhund faktiskt är försumbart även om det tillsammans med en lunginflammation och smärtstillande tabletter häll på att förpassa mig över gränsen mot det okända.
Jag hoppas allt är bra med mig och bilden du givit mig av en person som doppar sitt huvud i en snödriva för att bli kvitt alkoholdjävulen är levande.
vänligen Ikaros

Det du skriver i ditt inlägg #483. Det ÄR en förmån att kunna skriva här.
Alla här vet precis vad man går igenom, och vi har ett gemensamt mål allihop.
För mig tror jag att att det är absolut nödvändigt att skriva lite här för att må bra och ha en chans att lyckas!

Ska själv försöka ta upp fysisk aktivitet igen, vet att det hjälper.
Hoppas det gick bra för dig hos tandläkaren och att du mår bra.

//Buzzz

Jag sa också sådär för 18 dagar sen - testar ett par dagar o sen får jag belöning.

Nu har tiden gått och belöningen jag fått var inte vin, det var ett lugn ( blandat med superångest dock, men glimtar av lugn ), finare hy, klarare blick, mer energi osv.

Har läst en del om dopamin och tror att belöna nykterhet med alkohol blir lite tokigt.

Men börja med denna veckan, herregud, det är ju fantastiskt! Så får vi se sen ?

Är med dig till 150 %!

// Emma

Välkommen tillbaka!

Låter som ett bra beslut att lägga av igen ☺️

Ha en fin söndagkväll

/ Emma

Har läst min egen tråd för att försöka förstå.

Som jag ser det så fungerade det riktigt bra det dryga år som jag hängde här och delade med mig.
Efter mitt fina år slutade jag att skriva här, och efter några månader så var jag där igen.
En dåraktig tanke om att kunna dricka normalt, och sedan ett tre år långt återfall.

Har några (halvhjärtade) försök att sluta bakom mig nu. Men inser att jag måste gå "all in" om det ska fungera för mig.
Mår något helt otroligt dåligt nu, och det känns som om jag behöver skriva här då och då. Om det fungerade förut borde det väl kunna fungera igen? Eller?

Gör ett ärligt menat försök i alla fall, kanske inte dagliga uppdateringar, men då och då i alla fall.
Fick ett boktips i Fenix tråd, så ikväll ska jag läsa "Skål ta mig fan".
Är beredd att försöka allt för att komma tillbaka på banan, alternativet är tidig död, och livet är för fint för att bara kastas bort.

Dag 1 idag. Igen.

Ha en bra kväll alla sköna människor här inne.
//Buzzz

När jag var 14 år sa min mamma till mig: ”men oj vad du har börjat bli kraftig”. Sen den dagen har det varit en evig kamp mot kalorierna. Jag snöade in mig på allt som går att läsa kring kost och hälsa, blev tidigt medveten om vad som var nyttigt och inte, hur mycket näring all mat innehåller, gjorde tabeller och statistik etc. började springa. Till slut var jag inte ”kraftig” längre. Och mamma: oj vad smal du har blivit pojken min”. Men medvetenheten och tankarna kring en hälsomedveten livsstil fanns kvar och är ännu. Inte så att det utvecklades till en fysisk ätstörning där jag slutade äta. Men jag haft dåligt samvete över när jag ätit för mycket eller något mindre nyttigt. Skambelagt mig själv. Haft perioder där jag vägt mig flera gånger om dagen och inspekterat kroppen och klämt. I vissa perioder känner jag mig normal och i bra form, men sedan kommer det alltid en period då jag känner mig tjock och ful fast jag innerst inne vet att jag inte är det. Alkoholen är definitivt något som förvanskar min kroppsföreställning. Den leder till sämre tankar om min kropp. När jag varit nykter några dagar är kroppsuppfattningen mer positiv..:

Söndag kväll. Den värsta kvällen på hela veckan. Har så länge jag kan minnas haft söndagsångest. Har ingenting med A att göra. Men det är den kvällen i veckan med högst benägenhet för ”vinlull” för att använda det interna språket. Hjärtat säger: gör det inte, du behöver det inte, skjut upp det, medan hjärnan som är urstark uppmanar: kom igen, du är värd det, du mår mycket bättre och kan slappna av, tänk inte på morgondagen”. Slitningarna mellan dessa två sidor, en ständig kamp där hjärnan oftast vinner, men jag samlar vapen och beväpnar mig och är snart redo att ta strid...