Senaste kommentarerna i forumet

Så idag börjar jag. Idag kommer det inte vara några problem. Men på tisdag så kommer det komma ikapp och jag kommer få ångest. Men jag tar det lugnt och fint. Jag kan bara tävla med mig själv. Tack för att ni delar med er.

Ja, ödmjuk ska man vara. För att man inte (på ett negativt sätt) förhäver sig och tar allt för givet. Samtidigt är det viktigt att, som Mary säger, se sina framsteg och ta tillvara dem. Det är du och ingen annan som har arbetat dig fram till dag 24. Du är en riktig kämpe! ♡

Vad glad jag blir för din skull! ♡ Så många dagar. Hoppas att det gick bra i går. Att vara insiktsfull hjälper en hel del. Strategier is da shit!

Så underbart, Emma. ♡ Du är verkligen på rätt väg. Och det går fort att lägga till timmar, dagar, veckor...

Apelsiner är gott! ? Ha en fin söndag, du också. ♡

Tack vinäger! Är dock ödmjuk inför det faktum att jag bara är på dag 24. Prövningarnas tid är verkligen inte över.

Så skönt att kunna tycka att det vore gott, men ändå med automatik avstå. Tror att tagit dig över ett stort första hinder. Lycka till! ♡

Ett stödjande inlägg som jag uppskattar mycket!

Vi är olika individer även här på forumet och precis som i verkligheten klickar man bättre med vissa människor och mindre bra med andra. Så är livet, inget konstigt egentligen. Samtidigt är det lätt att det blir missförstånd i text jämfört med ett samtal i verkliga livet. Jag andas, behåller lugnet och svarar på de inlägg som jag anser meningsfulla.

Ja vi är lika där. Söker ingen kick, flyr inte, mår inte dåligt, mitt drickande har aldrig gått ut över andra människor. Avkopplingsfaktor snarare, såklart ohälsosam i långa loppet, men när man så starkt lever i nuet som jag gör, är det svårt att tänka långsiktigt. YOLO liksom har alltid genomsyrat mitt liv på gott och ont.

Träningen, skrivandet och skapandet, jobbet, de närmsta vännerna och stöd i forumet inspirerar mig att dricka mindre. Kanske kommer vi till en punkt i livet när vi slutar helt, vem vet? Men nu gör vi det bästa av det vi har just nu. :)

Jag är nog inte rätt person att mana på andra mot att våga... fegis som jag själv är. Våga ta tag i det onda... Jag vågar ju inte enns gå till husläkaren och skaffa piller mot depressionen jag är rätt säker att jag lider av, men gömmer bakom slavisk plikttrogenhet varvat med galghumor. Det är bekvämt så. The devil you know...

Ja, jag håller med, vin (all alkohol vad gäller mig) känns definitivt enklare ibland. Jag gjorde det förrädiskt enkelt i helgen. Kommer förstås att få sota för det. Mycket jobbigare att börja om än att bara fortsätta. Men så är det nu...

Hur hittar vi motivationen att gå vidare? Att våga ta tag i saker som ligger bekvämt gömda långt därinne. Kanske söka hjälp? Har en massa frågor, men inga svar.

♡

Sånt här händer ibland på Forumet, att man har olika åsikter och strategier. Och när man som du (och jag för den delen) väljer att inte avstå helt så blir det ibland svårare att vara här. Vi kan inte skriva dagar och få de hejaropen. Ingen härinne jublar riktigt över att det blev tre glas istället för sex. Du har fått mycket respons i din tråd och bara det är en bedrift. Du berör folk med dina inlägg. Och jag tycker att det är intressant att läsa, eftersom du på sätt och vis liknar mig. Jag kan ha fel, men det känns som att varken du eller jag dricker för att få en kick, snarare för att stänga av tankarna, få ro.
Att skriva och läsa härinne har för mig varit oerhört nyttigt. Jag började med en längre, nästan nykter period (8 mån) där jag aldrig drack hemma och inte mer än 2 glas när jag drack. Den perioden var helt fantastisk. Då kom livet tillbaka. Jag hade då druckit mig till ångest, oro, skam, rädsla. Livet kretsade kring alkohol på ett sätt som var oerhört tröttsamt. Har inte vänt tillbaka dit, halkar däremot till ibland och medicinerar med alkohol för att få lugn, ro och tystnad. Har insett att jag behöver hitta andra vägar, men det är svårt. Yoga (har jag inte provat) träning, avslappning, spikmatta, bad, naturläkemedel.. ja, allt det testar jag. Alkohol funkar ju bäst för att komma till ro, men när jag nu dricker så sällan så blir de negativa effekterna, som dålig sömnkvalite, planering, fixering och oro, så påtagliga. Ibland undrar jag också om vi härinne som inte riktigt får den där kicken som andra får, har det gemensamt att vi också har en oroskänsla i kroppen som vi vill lugna. Det finns några som beskriver det här och jag känner igen mig i det. Det och i nåt annat som just du beskriver, grubblandet, tankar som blir stora. Jag skrev också när jag var yngre, målade, pysslade, läste. I det fanns kanske den ro jag söker. Och träning förstås, som lugnar ner obehaget i kroppen. Som sagt, inte så enkelt att hitta sin egen väg och vad som kan fungera. Tror säkert att det är lättare och kanske bättre att helt avstå helt, men jag är heller inte där. Jag vill liksom inte acceptera att det inte ska kunna fungera att ha ett normalt förhållande till a. Dock har jag en enorm respekt för a, där jag var för tre år sedan, dit vill jag aldrig mer. Hoppas du stannar här och hittar din väg ut ur det här.

Emma79 grymt ju ? Jag ska börja omvandla lukten till en sunkig pantpåse ???

Upp med den I dags ljus! I med dolken och vrid om. Stöt och blöt. Ta kål på alla demoner!

( ha gärna en utbildad terapeut till hands också )

?

..öllukt igår och tyckte det luktade som där man pantar burkar.

Gammalt o surt, blä!

?

Kände att något öppnade upp. Stod med kaffekoppen I handen o tittade ut över de snövita takåsarna och såg SKUGGOR! En liten solstrimma som kommer fram mellan molnen. Äntligen! Det finns hopp ☀️

Dag 18. Nu känns det inte alls mycket. För 18 dagar sen skrattade jag åt mig själv när jag någonstans bestämde mig för att börja denna resa. 3 veckor, sa jag då, och det kändes som om hela den sibiriska stäppen bredde sig ut framför mig.

Men nu är jag snart där.

Har läst om dopamin hela morgonen. Om belöning och kidnappade hjärnor. Det är skitintressant och ger ett helt nytt perspektiv på mitt drickande. Tar bort en del skam.

Något jag aldrig varit ett dugg intresserad av är sockergrejer- godis o kakor o sånt men nu, hjälp! Super PMS sug- hela tiden!

Laddar upp med apelsiner. Har väl aldrig skadat någon, eller?

Ha en fantastisk söndag, och önskar er en solstrimma denna gråa dag ?

Bra jobbat löste du det ?

Paddan70 jag tror att du bara läst mitt sista inlägg. Går i behandling sen några veckor tillbaka och mår bra. Känner ingen abstinens, det vara bara öldoften som kittlade i min näsa. Luktade gott men det hade ingen tanke att jag ville dricka. Var bara en påminnelse om vad jag sagt hej då till. Nen tack för omtanken ?

Göra just det. Gå till läkare och få antidepressiva... Jag var nog deprimerad redan innan vineriet började spåra ur. Ändå tar det emot så förbaskat. Är rädd för att "ta i det" av någon anledning...

Hej Jenny
Jag har fått hjälp på en beroende klinik med antabus och går även i kbt .
Tycker inte att du skall tveka att ta hjälp
Om man bryter armen går man till en läkare eller hur ?
För mig var det ett viktigt steg att säga att jag behöver hjälp
Dom är proffs på sådant och kan hjälpa till med mycket info om hur det fungerar att sluta dricka
Vet inte hur länge du varit nykter men det finns något som heter post akut abstinens tex och det kan vara bra att känna till hur den påverkar din möjlighet att vara nykter
För mig var det en enorm lättnad att faktiskt tala om för någon att jag är alkoholist och jag behöver hjälp
Lycka till

Min mobil stavar så fint ?

Var hemma hos vänner igår och pt middag och kollade på Mello. Vid ett tillfälle så hällde min bordsgranne upp ett stort glas ök till sig och doften nådde min snok: guuud va gott det luktade. Inte på ett sånt där ”jag vill supar-sätt, utan bara ”en god kall öl”....kommer jag aldrig att dricka igen ?

Om man lyssnat på random fyllon så upplever knappast alla att de är nedstämda i flera år.
För det här fyllot *håller upp handen* så känner jag ingen nedstämdhet eller upplever meningslöshet i livet och vardagen.
Jag drack alltså dygnet runt. ??
Känns det jävligt deppigt så gå till en läkare och få lite antidepp utskrivet.

Tusen tack vänner för era inlägg. Har saknat er med.. förstår nu mer någonsin just hur mycket.. hoppas NI e ok denna lördagskväll/natt.. jag har lagt mig efter 40 års kalas. Fint trevligt men jag e mentalt nån heeeelt annanstans.. det blev 3 glas vin.. men slutade i tid.. ( 20.00)drack över en liter vatten och nu klar i huvudet. Det var inte gott med vin. Har sjukt mycket tankar som snurrar men häller i mig det sista av mitt ört te och ser fram emot att skriva ner allt här imorgon. Tack igen för att ni finns.. det e som att ha en extra familj.. skillnaden e att denna familjen aldrig ställer krav ❤️

Menar det här är inte lätt för någon och alla sliter på sitt vis. När jag drack som värst sista svängen, drack jag 8 liter 40% sprit på en vecka med risk för hjärtstillestånd och epilepsi. Jag har krypit mig blodig på bara knän för att klara av min nykterhet. Och om jag skriver hur bra mitt liv
har blivit så vill jag förmedla att det går att vända skutan (det eviga paddlandet pågår ständigt) inte för att skryta eller att någon ska bli provocerad av det.
Jag hade inte klarat det utan de som hjälpte mig då.

Kram <3

Jag förstår precis hur du menar att vin skulle vara enklare... Men inte lika spännande. Då får du ju aldrig reda på vad som väntar på andra sidan det jobbiga. Tänk om det är själsfriden som väntar på dig där?

FYI... Nu fattar jag var du har varit och läst... Skrattade så tårarna rann. Fattar noll, även fast jag är på mitt allra flummigaste humör ;)

...när jag börja dricka för mkt. Pling !
Läste #Emma79 och då insåg jag när och varför.
Ok då vet jag. Tror det måste bearbetas på nåt vis. Fy tusan så jobbigt. Gräva i skiten igen. Vin känns enklare.