Hej.
Jag är ny här och hoppas att kunna ta tag i mitt drickande nu. Jag är bakfull och har ångest i dag efter en middag igår hemma hos vänner då jag mot slutet blev för full och minns inte resan hem. Måste haft minneslucka på nån timme. Jag dricker inte varje dag, ibland inte ens varje vecka. Men jag har vad man nog kallar för ett "riskbruk". Hoppas komma i kontakt med andra som har samma beteende. Några gånger om året blir jag så full att jag får rejäla minnesluckor, mår urdåligt dagen efter, lovar mig själv att det aldrig ska hända igen men åren går och jag lyckas inte ändra mig. Har haft det så här i nästan 15 år. Min mamma är nykter alkoholist. Jag vill lyckas med en varaktig förändring. Jag tror inte jag vill sluta dricka helt men tänk om det gick att hålla det på en ofarlig nivå? Om det ens finns någon sådan? Vad tror ni?

Danishgirl-hoppas att du mår bättre nu ?.
I helgen ska vi på fest i en annan stad. Jag har sett mycket fram emot själva resan men idag känns det ambivalent. Känner mig stressad och lite låg. Jag tror att jag är nervös inför festen. Sist jag var på stor fest för fyra månader sedan så drack jag mer än planerat. Det började kontrollerat och fint men mot slutet spårade det. Stora förbättringar har skett för mig sedan dess och nu är jag rädd att jag ska rasera det jag byggt upp.
Vad har jag för strategier då? För det första: inte dricka något vin. Jag hade tänkt dricka öl, storlek 33 cl. Misstag nr 1 tänker ni kanske. Jag borde kanske bara dricka a-fritt, det är ju enklast. Jo ni har rätt i det. Men jag brukar inte spåra ur på öl. Vinet är det som är farligast. Och jag måste varva med a-fritt och ta paus på minst 30 minuter. På söndag ska jag må bra och inte ha någon ångest. Jag har senaste dikeskörningen smärtsamt färsk i minnet. Jag kommer att läsa och skriva här under helgen.

Nu pratat om festen och strategier med min man. Han hjälpte mig "spela filmen" till slutet och delade med sig av hur jobbigt det känns för honom när jag går över gränsen. Det gav mig en rejäl klump i magen och en viktig tankeställare som gör att bromsen läggs i. Nu är jag rätt matt efter vårt allvarliga samtal men samtidigt så enormt tacksam för att han stöttar mig.

Hej Allva! Du verkar ha genomtänkta och bra strategier inför festen. Gott att du har fint stöd av din man också. Hoppas det blir en trevlig fest! ? Kram. ?

Det gick bra i helgen. Men oj vad nervös jag var. Skönt att det är över nu. Det var, som jag hade anat att det skulle bli, en riktig brakfest med mängder av alkohol. Jag började med att smaka på en välkomstdrink som var för stark så den gav jag raskt till min man. Sedan drack jag två st 33 cl öl. Efter det drack jag smaksatt mineralvatten som jag köpt med mig, tog en dryg timmes paus från öl. Sedan en sista öl. Efter det var jag nöjd. Festen blev ganska snabbt helvild. Det var trångt, folk spillde ut öl och sprit och när jag och min man fick ännu en drink över oss vid 23-tiden så fick vi nog och gick. Så himla skönt att komma hem till ett tyst och lugnt hotellrum, bläddra i en tidning och somna skönt. Var lite trött dagen därpå men mådde ändå jättebra. Helgen blev väldigt bra.

Var det bra att dricka tre öl i lördags (+1 glas mousserande i fredags)? På ett sätt var det helt ok eftersom det var uttänkt i förväg, det fanns en strategi och det spårade inte ur. Ingen ångest efteråt, men oro före. Samtidigt, om man ska vara kritisk, så är det ju en ganska osäker metod som lätt kan gå fel. Jag har fortfarande samma gamla mekanismer som drar igång när det gäller alkohol. Det går inte att bortse ifrån. Men det är skönt att känna att min tolerans har minskat tack vare så låg konsumtion.
Det var nästan skrämmande att se hur snabbt folk blev onyktra på festen i lördags. Det hade en väldigt avskräckande effekt på mig. Det var som en tromb som drog in där folk kastade sig över spritflaskor, gapade och skrek, spillde och snubblade. Och det var alla typer av människor. Alla snygga och tjusiga. Ett tag i alla fall...

Du klarade i alla fall ditt mål, att dricka måttligt och det spårade ju inte ur. Grattis! Men kanske det är lite som ”att leka med elden”!? Jag har tankar på att se om jag klarar av att dricka några öl eller några glas vin på en liten fest längre fram, men blir bara orolig när jag tänker på det. Jag blev också lite avskräckt när jag läste din beskrivning av folket på festen, jättebra reflektion du gjorde ?? Kram

Ja det stämmer Manda, det är en vansklig strategi! Det hade kunnat gå galet. På ett sätt är jag tacksam att festen "spårade ur" så tidigt så att jag blev avskräckt.
Igår planerad träff med vänner i krogmiljö. Jag hade först ingen tydlig strategi, tänkte att jag kan ju ta en öl. Men sen kände jag att nu vill jag faktiskt klara av att helt avstå, det känns viktigt att avstå just i den miljön också. Viktigt att fortsätta bygga nya vanor. Jag drack a-fri äppelcider och mineralvatten. De andra drack några starköl. Jag hade jättetrevligt, hade precis lika kul nykter. Jag hade så roligt att jag nästan kände mig lite onykter på hemvägen ? Det är vänner som jag är trygg med och kan släppa loss med utan a.
Helgen blir nykter och härlig. Ikväll städa och tidigt i säng. Imorgon biltur till landet över dagen. Söndag tvättstuga och vila. Glad fredag!

Det är lördagkväll och det är två veckor sedan jag drack. Fem månader utan bakfylla och minnesluckor. Det känns väldigt skönt. Samtidigt ligger jag här i soffan och tänker på öl, starköl. På hur gott det vore. Hur avlägset det känns sen det gick åt skogen sist. Samtidigt planerar vi för en stillsam nyår, kanske för oss själva med katterna. Imorgon ska vi på konsert och då kom tanken att det vore gott med ett glas. Men det är ju helt onödigt. Jag måste fortsätta på det ytterst sparsamma spåret, annars är risken stor att det blir galet igen. En månad till på den trygga, sköna sidan, så kan jag känna mig stolt över ett halvår då jag gjort en nödvändig förändring. Och sedan fortsätter det. Vore häftigt att kunna räkna mitt första år utan att ha druckit ett par glas för mycket, tänk ett helt år utan dagen efterångest. Det vore nåt det.

Hej på er, det var nån månad sen nu. Jag mår ganska bra förutom de vanliga problemen med stress och svårt att koppla av. Alkoholen då? Jo, det går också bra på dt hela taget. Nu har det gått sju månader sedan jag sist fick någon minneslucka och det känns så skönt. Jag har äntligen lyckats med en långtgående förändring, som fortsätter, för det måste den göra, resten av livet.
För två veckor sedan var jag och min man ute på krogen och det blev nästan tre glas vin för mig vilket ju är för mycket, men suget avtog under kvällen och det var jag som tog initiativ till att gå hem. Men oj så trött jag var dagen efter. Och alkoholen har en stark dragningskraft ännu. Efter bara ett glas kan det dra igång, euforin och suget. Inte alltid men ändå. Så det är fortsatt stor försiktighet som gäller. Jag har inte för avsikt att återgå till hur jag drack förr. Hinner inte skriva mer men jag kommer tillbaka snart! Kram på er

Vinna

Läste inlägg av Pari med den rubriken på sitt inlägg.
Blev inspirerad att gå med här.
Jag är sedan treveckor helt nykter. Och vet inte hur länge jag behöver vara det.
Alkoholen har kapat min hjärna o styr vad jag har lust att göra.
Jag har druckit i många år vin varje dag själv o till helgen mer.
Jag dricker till tröst o för att det ger en positiv kick.
Jag försökte i höstas att sluta dricka, äta bra och träna. Det gick åt skogen o jag hade ingen lust träna när jag kände mig plufsig. En ond cirkel.
Denna gång är det bara alkoholen som är fokus på. Det andra kommer av sig själv.
Jag har svåra dagar när jag normalt skulle tröstat mig med vin. Nu får det gå över av sig själv. Ett par filmer o en filt eller en promenad.
Ett bra tillskott är uppföljning hos distriktssköterskan var fjortonde dag och antabus. Sköterskan ger mig feedback o antabusen gör att jag inte kan fuska!
Jag börjar gradvis byta fokus o ha lust göra annat än att vilja dricka vin!

Vinna

Läste inlägg av Pari med den rubriken på sitt inlägg.
Blev inspirerad att gå med här.
Jag är sedan treveckor helt nykter. Och vet inte hur länge jag behöver vara det.
Alkoholen har kapat min hjärna o styr vad jag har lust att göra.
Jag har druckit i många år vin varje dag själv o till helgen mer.
Jag dricker till tröst o för att det ger en positiv kick.
Jag försökte i höstas att sluta dricka, äta bra och träna. Det gick åt skogen o jag hade ingen lust träna när jag kände mig plufsig. En ond cirkel.
Denna gång är det bara alkoholen som är fokus på. Det andra kommer av sig själv.
Jag har svåra dagar när jag normalt skulle tröstat mig med vin. Nu får det gå över av sig själv. Ett par filmer o en filt eller en promenad.
Ett bra tillskott är uppföljning hos distriktssköterskan var fjortonde dag och antabus. Sköterskan ger mig feedback o antabusen gör att jag inte kan fuska!
Jag börjar gradvis byta fokus o ha lust göra annat än att vilja dricka vin!

...gjort av dig att gå med här! Det finns så mycket kloka människor på det här forumet. Tipsar dig om att starta en egen tråd, brukar funka bäst. Lycka till!

Livet knatar på, backe upp och backe ner. Lite gropigt är det i vägen men jag ramlar inte i diket fastän själen värker ibland. Har bestämt mig för att börja gå i terapi privat. Jag har gått många år i terapi men det är drygt tio år sen och jag känner att jag har mycket obearbetad sorg. Känns skönt och jobbigt att ha tagit ett beslut.
Alkoholen är det sparsamt med men den har ju sin dragningskraft på mig. Jag ska gå på konsert ikväll och genast börjar det spraka riskabelt i bröster på mig. Bruset drar och skrämmer samtidigt. Därför tittar jag in här för att grunda mig. Sju månader sedan sista tokfyllan. Jag tänker ut strategier. Återkommer.

Vad glad jag blir för din skull! ♡ Så många dagar. Hoppas att det gick bra i går. Att vara insiktsfull hjälper en hel del. Strategier is da shit!

Ja det gick väl sådär. Min strategi höll inte, jag släppte den rätt snart. Jag drack för mycket. Det hände inga tråkigheter och inga minnesluckor men det var ju ändå inte bra. Min man var med och han hade inga synpunkter, han tyckte att vi hade trevligt. Jag sov nästan hela dagen igår.
Hade ångest imorse men bestämde mig för att släppa ångesten och istället ta detta som en skarp varning. Jag får inte, ska inte glida tillbaka i tidigare riskbruk nu när jag varit så duktig och lyckats vara återhållsam. Men Vinäger-för att klargöra: jag har inte varit helt nykter i sju mån, enbart lyckats vara väldigt försiktig och satt skarpa gränser. Men nu slirar jag på gränserna och det har jag inte råd med. Jag tror jag ser var det här kan glida iväg och jag måste backa tillbaka.

Hej Allva! Bra att du ser det som en varning och tar lärdom av det istället. Det är lätt att släppa på ”garden”, och glömma sina strategier, efter en lång tid av återhållsamhet och då tillfällen med frestelser kommer. Man går aldrig säker.. Men du klarade ju det ändå ganska bra, inga minnesluckor eller annat tråkigt.
Själv har jag 43 dagar nu, av nykterhet. Dock fuskat med någon enstaka öl eller ett litet glas vin (vid middagsbjudning). Det känns förvånansvärt enkelt och lätt för mej (just nu iaf.). Nu fortsätter vi på rätt kurs ? Kram

Hej Manda! Fint att höra från dig. Vad skönt med så många dagar. Ja, jag kanske också skulle sätta upp ett nytt mål. Ska fundera på det, fast känner mig inte så motiverad just nu. Lite beroende på att jag inte är så orolig, fast det kanske jag skulle vara, ändå. Just nu har jag fullt upp med att fundera över helgens kommande besök hos min mamma. Vi har inte setts på ett halvår och jag vet inte vilket skick hon kommer att vara i. Allt går ju hand i hand, min oro för mamma, mitt mående, sug efter att dricka lite, osv. Men jag ska nog hålla kvar tanken på en ny helvit period även om mitt liv för det mesta är ganska återhållsamt på den fronten. Japp, vi fortsätter på den säkra vägen. Kram

Jag undrar bara hur du har det. Det verkar som att du kommit långt på vägen, med återhållsamhet och blivit allt starkare. Hoppas allt väl med dej och med din mamma.
Kram

Hej Manda!
Fint att se inlägg från dig. Jag mår faktiskt riktigt bra nu. Inte haft någon regelrätt dikeskörning på snart 1 år nu, d v s inga minnesluckor eller tokfyllor. Tänker ofta på hur skönt det är att slippa "veckan-efter-ångest", det var länge sedan nu. Tänker också en del på hur det var för ett år sen...
Varit lite på gränsen vid något enstaka tillfälle tidigare i vårvintras, men tippade inte över helt.
Har börjat i psykoterapi i privat regi i maj och det är tufft men så himla bra och behövligt. Mådde ganska dåligt i vintras/vårvintras men äntligen börjar det lätta och jag mår mycket bättre, utan att känna eufori och riskabelt sug. Jag skriver kort nu p g a är på jobbet men ska försöka titta in här igen i helgen och läsa i din tråd!
Kram