Senaste kommentarerna i forumet

Många här som dricker alldeles för mycket. Ingen är så stark att den aldrig behöver hjälp! Här kan du berätta allt utan att bli dömd!

Välkommen önskar Tombor

Du ser, du hittar din väg och ser redan lite fördelar. När jag skrev till dig tidigare menade jag inget illa, tvärtom. Det är bara det att alkoholen är lömsk, man kan ibland inte avgöra vad som är egen vilja, egna tankar eller om det är beroendet som talar. Jag har under hela mitt vuxna liv inte velat vara utan alkohol och jag klarade inte att hålla det på en lagom nivå. Gränserna flyttas obemärkligt hela tiden, konstant var alkohol i mina tankar och inget annat fick plats tillslut. När jag för ett halvår sedan bestämde mig att sluta helt var det en lättnad och idag vet jag att viljan att behålla alkohol i mitt liv var tankar skapade av just alkoholberoendet. De finns inte idag. Så var och är det för mig, vi är alla olika och du är på rätt väg. Det viktigaste är att vi är i kontroll, inte alkoholen. Sen spelar det egentligen ingen roll om man är helnykterist eller ej. Men nackdelen med att behålla lite alkohol i sitt liv när man har ett beroende är att det alltid pågår en maktkamp och det sliter och stjäl energi. Därför kommer jag personligen alltid förespråka total nykterhet men du är här och du är medveten och det är grymt bra! Gör det som får dig att må bra, på riktigt, och lycka till!!????‍♀️

Måndag morgon. Kaffe. Mår bra. 4 nyktra dagar väntar framöver. Idag kommer min vän hem. Skingrar tankarna. Ska till gymmet och sedan unna mig fotvård. Viktigt att tillföra små njutningar i vardagen.
Med den minskning jag har lyckats genomföra i min A-konsumtionen har morgonångesten minskat avsevärt. Dessutom tackar kroppen mig med att snabbare bygga muskler och får mig att hålla formen lättare. Ha en härlig vecka!!

Tvärtom så har det varit fullt upp med diverse grejer.
Nu är det ny vecka och dag 31 som nykter. Har lite grejer planerade som måste göras denna vecka men i övrigt blir det nog lugnt.
Ha en skön vecka allihopa. ?

Känner mig fortfarande fången av a och trillar ibland. Kikar in här snabbt för att påminna mig om att det är noll som gäller! Inne i ny period där jag måste rida ut abstinensbesvär. Suuuuuck.
Men bokat fler psykologtimmar som nog kan hjälpa mig

Tack för uppmuntrande ord ?
En ny vecka. Nya oskrivna dagar.

Jag lider med dig! Du precis som jag och många andra här har vaknat med den där hemska ångesten!

Vi alla har gjort något mindre klokt och tack gode gud blir ångesten oftast mindre och mindre ju fler dagar som går. Vi finns här för att hjälpa varandra och stöttning ?

Fortsätt skriv eller läsa andras trådar det kan hjälpa mycket av att veta att man inte är ensam. Styrke kramar till dig!

Tack snälla Mirabelle??
Imorgon mår jag nog bättre och ska räkna nya nyktra dagar.
Godnatt om en stund?

Rabbitgirl:

FRIHETEN! Jag längtar! Jag slutade äta kött för en massa år sedan. Tänkte först att jag skulle bara ära närodlat (?) ekoligiskt “snällt” kött men insåg snabbt att det var omöjligt. Blir man bjuden på middag hos någon kan man ju inte fråga vart köttet kommer ifrån. Så jag bara lade av helt, så slapp jag trixa. Tror att det blir så med alkoholen också, men jag har inte riktigt bestämt mig.

Ska efter 10 dagars ( samma som antalet alkoholfria dagar ) sängliggande i influensa tillbaka till jobbet imorgon. Är livrädd. Att konfronteras med verkligheten. Se hur det går då.

Mirabelle:

“Stress, oro och känslostormar”. Faror längs med vägen. Hur många gånger har jag tagit lugnande under gräl med min man, för att sakta domna bort när han gormar. Det där är så typiskt mig. Att bedöva. Och också att belöna. När första barnet var litet och mammaskapet kom som en chock. Varje eftermiddag kväll blev vin belöningen för en avklarad dag. Ensamheten, tiden som gick så sakta. Allt skrik. All oro.

Mary:

Ens eget liv, egna beroende och egna val. Men någonstans har jag bara velat att någon annan drar tag i mig och typ låser in mig och säger hur jag ska göra, vad jag ska göra. Någon som sätter gränser. För själv är jag inte alltid så bra på det. Allt måste man göra själv!

Vinäger:

Word!

Nu har jag trillat in på en intressant sida via Facebook. Känslosmart. Jag kan sätta bock på de flesta flyktbeteenden... Kolla här ni andra som funderar känslolivet ##redigerat##

... det gäller att förlåta sig själv. Men man blir ju ändå rätt less på sig själv ibland, men det är ju verkligen så att ens hjärna blir kidnappad med viss promille i kroppen/knoppen. Vet inte om jag vill vara präktig, tror inte det. Dock gillar jag att vara lite busig och överraska mig själv även i nyktert tillstånd. Känna att man lever, ta vara på ingivelsen, eller stunden. Bodde förut i en mindre stad, men numer i Sthlm. Här kan man ju vara lite mera anonym, vilket jag i grunden gillar. Var så less på den där som jag upplevde det kontrollen/skvallret som fanns i mindre sammanhang, dessutom var jag lite "lokalkändis" på den tiden.
Hur som helst, du verkar också ha hittat motionen som bra "drog", härligt att läsa. Detta är extremt viktigt för mig också. Nu blir det snart en powerwalk, hade gärna gett mig ut på en löptur, men är lite krasslig med hosta.
På återhörande!

Den där konstanta oron och rastlösheten inombords... Det kanske är ångest? Det finns inte direkt något att vara orolig och stressad över just nu. Inte mer än vad som kan betraktas som normala påfrestningar i yrkeslivet iaf. Ändå finns känslan av obehag och nära förestående katastrof där... Nåja, vad det än är för något så hjälper frisk luft och motion. Det var superskönt att glida fram i spåren ett par timmar, och solen sken på oss :) Nu sitter jag iofs här med ännu mer ont i halsen och bihålorna. Näsan rinner som en kran :P Men det var det värt! Hoppas bara på att må litet bättre imorrn. Mycket händer i nästa vecka, och jag har en central roll för att det ska gå runt...

Vad kul att höra ifrån dig. Helgen har varit lugn och skön, blev ju ett omtag för mig nu från 1/3. Känns bra "so far". Var ju sååå skönt med min längre period i höstas utan giftet.
Ja, så länge vi är här har vi inte gett upp, vi kämpar och lyckas och faller. Viktigt att se framgångarna. Har du en annan tråd förresten?
Nu kämpar vi vidare, eller hur? Kram och på återhörande!

Hoppas att det gick bra. Ta det lugnt nu och kurera dig.

Själv är jag nyss hemkommen från en skön långpromenad. När ångesten gör sig påmind är det skönt att göra något aktivt.

Så brukar vi säga t ex när någon stressar upp sig mycket mer och fortare än andra i samma situation. Går ju att applicera även här. Som vi redan konstaterat, bara vi själva vet och kan avgöra när vi tycker att alkoholen blivit ett problem.

Det är klart att vi backar upp varandra det är därför vi hänger här. För att stötta när vi orkar och för att ta emot hjälp när vi mår lite sämre. Nu håller vi! ♡

Många sådana fattade jag i min ungdom, i samband med alkohol. Men jag har fattat hoper av dåliga beslut fullt nykter också... Sånt är livet. Uppenbarligen. Ibland har man otur när man tänker. Då får man tänka om och tänka rätt. Skammen är en viktig känsla, om än sabla obehaglig. Den försäkrar att stenåldersmänniskan inom oss inte blir utstött ur flocken och går en säker död till mötes. Känslan bleknar när faran är över. Du kommer att förlåta dig själv när du har hanterat konsekvenserna och är inne på rätt spår igen. Håll ut!

Jag har varit dålig på att läsa nya trådar på forumet på senaste tiden, men nu hittade jag hit. Vill bara tala om att jag känner igen mig så mycket i det inre dividerande du beskriver. Har jag alkoholproblem eller inte? När jag var ung och vild borde jag definitivt inte ha druckit som jag gjorde. Nu som 40-åring sker alkoholintag på ett så sofistikerat sätt att ingen skulle komma på tanken att anklaga mig för att ha alkoholproblem. Ingen utom jag själv. Det handlar inte om ofantliga mängder, obehagliga konsekvenser eller ett fysiskt beroende... Det handlar om en liten envis röst i bakhuvudet som inte ger mig ro. Den säger att det är dags att hitta bättre sätt att hantera allt som skapar stress, oro och negativa känslostormar, innan det går illa på riktigt. Nu har jag glömt vem som skrev så bra i en tråd... Men kontentan var att när det går åt helvete med alkohol, så går det käpprakt åt helvete väldigt fort. Jag vill inte uppleva det.

Kom igen, upp och hoppa. Vi kanske snubblar ner i diket någon gång, men vi behöver inte ligga kvar där :) Dina 17 nyktra dagar är inte raderade och förgäves. Dem har du kvar under bältet. Nu lägger vi till fler, en nykter dag i taget. Du är ingen idiot. Du är en människa under utveckling, som alla andra. Nästa gång stora suget slår till är du litet mer förberedd, litet slugare.

Hur går det för dig Morgondag? Jag hoppas du mår bra och har hållit dig på banan. För mig går det upp och ner, mest ner. Men, igår var jag nykter iaf...

mest i mitt nya liv är friheten. Att jag inte behöver planera, trixa och fundera hur jag ska fixa ett glas till. Att jag inte behöver dricka vin på ett hotellrum, snabbt så att ingen märker.
Att jag inte är besatt av tankarna på gott vin.

Du hade kunnat gå från det mötet övertygad om att läget är hopplöst och fortsatt som tidigare. Men det gjorde du inte! Du hittade din egen kämpaglöd och planerar din strategi. Bra jobbat! Att läsa på om "fienden" är nog väldigt klokt. Dela gärna aha-upplevelser du stöter på :) Sedan tror jag att en trygg gemenskap, där man får stöta och blöta saker och ting med andra, är viktigt. Det här forumet tjänar syftet för mig. Har hört att AA ska vara riktigt bra, så det vore ju toppen om du vågade dig dit så småningom. Lycka till!

Jag är nu nyker - inne på min 4:e dag - vet inte hur det gick till - jag är i princip aldrig nykter frivilligt annars. Det där besöket på kliniken som jag trodde skulle hjälpa mig blev en katastrof men nu känner jag att jag får väl fixa det här på något annat sätt. Jag har läst en del inlägg och ska börja med att läsa böcker om missbruk och sedan kanske våga gå på något AA möte.

Tack för era uppmuntrande kommentarer. Det känns så stärkande och sporrande att känna att man inte står helt ensam i detta. Jag skulle tom kunna säga att det känns som ett "litet rus".......

Är det någon som är experter inom A-området är det ju ni och därför betyder era kommentarer mer än från någon annan.

Slötittade lite på Vasaloppet i morse. Lite av tjusningen med loppet har gått förlorad med alla penningstinna team som lagkör. Taktik, räv och rackarspel. Trist....

Jag fick lite blodad tand igår. Jag ska ge mig ut någon timme i skidspåret för att få min beskärda del av endorfiner. I morgon bitti bär det av till tandläkaren. Mindre roligt men nödvändigt. Jag ska göra min första rotfyllning och dessvärre verkar även tanden bredvid behöva åtgärdas. Förutom att det inte är speciellt trevligt att gå till tandläkaren är det dessutom duktigt dyrt.

Tisdagen blir lugn och på onsdag bär det av på resa.
Sköt om er och var rädda om er/Tjalle

Tack Vinäger❤?
Du har så rätt, nu gäller nya tag. Bara denna dagen är över så....
??

...om olika sorters bruk och att vara “priviligerad i sitt drickande”. Väldigt intressant och väldigt mycket igenkänning.

För något år sen träffade jag en gammal vän, vi ses ungefär en gång om året när han är i stan. Vi har känt varandra sen tidiga tonår och han har alltid varit den som drack lite för mycket. Jag ville ta en drink, han tackade nej, sa att han inte druckit en droppe på flera år, men att han gärna höll mig sällskap med ett glas någontingannat. Då jag givetvis funderat mycket över mitt egna drickande tyckte jag att denna vändning i hans liv var intressant och ville fördjupa, berätta att jag också försökt hålla upp i perioder och att jag dricker varje dag ( i hemmiljö då jag har familj och inte kan ränna på stan som jag vill ). Han fnyser bort mig med ett “...lite vin till middagen va, tja mitt problem såg ju inte riktigt ut så.” Och vi byter samtalsämne. För jag vet lite hur hans problem såg ut, när han väl satte igång tog det liksom inte stopp, det fanns inget / ingen som kunde stoppa honom. Och han gjorde tokiga grejer. Och han mindes ingenting.

Och för mig är det ju inte så så det kändes som att han hade tolkningsföreträde på ämnet alkoholproblem.

Och min man tycker väl kanske att man inte behöver dricka just varje dag, och mina föräldrar reagerar inte för de tänker att vi är en annan generation med andra vanor, och mina vänner träffar jag så sporadiskt så ingen reflekterar över mina vanor. Och min psykolog kommenterar, får mig att tänka lite extra kanske, men REAGERAR inte.

Och jag säger till mig själv “Det har blivit bättre! Mycket jävla bättre.” Jag minns med fasa min Chardonnay period precis innan jag blv mamma när jag var obsessed med immiga glas med iskallt vitt vin. Och jag på någon jobbresa stänger in mig på hotellrummet och dricker upp det där jävla ljumma pissiga vita vinet från snabbköpet ( minibaren var tömd ) tills jag däckar.

Jag tror man känner inuti när det är dags för förändring. Skräddarsydd för en själv. Vi är alla så olika. Vi är också olika våra yngre jag. Jag kan ju inte jämföra mig själv nu, 40 år gammal med mitt 25 åriga jag, eller 30 åriga heller för den delen. De här vanorna är ju uppbyggda under så lång tid.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Och läsa alla era historier och reflektioner.

Här, i detta forum, är första gången någon faktiskt backat upp mig i faktumet att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol.

Tack!