Senaste kommentarerna i forumet

Det glädjer mig att du blir glad av mina inlägg och att det ger dig styrka till att fortsätta att samla vita dagar :) Jag är med här inne ibland och läser men jag har inte heller skrivit så mycket på sista tiden. Det är ju stärkande och läkande på alla sätt att läsa andras kamp och råd och tips det ger ju en motivation att fortsätta kämpa. Ja vi kanske har telepati med varann utan att veta om det haha :)
Härligt att höra att det går bra för dig både med jobbet och träningen och att du varit vit i 34 dagar det är mycket starkt gjort av dig så jag är stolt över dig så fortsätt på den vägen för det gör dig bara gott och du är värd att må bra precis som alla andra:)
Även att du fuskat lite och att du inte kännt något mer sug eller behov av att dricka visar ju att du är starkare i dig själv och att du har mer kontroll över ditt drickade och det är bra:)
Nu sitter jag och kollar på vasaloppet och dom kämpar på i spåren mil efter mil och så är det lite med oss med att vi kämpar varje dag för att inte dricka men med rätt inställning och motivation och en kämparglöd så kommer man till slut i mål även hur jobbig resan dit har varit och det är ju det som är viktigast och betyder något:)
Ha en underbar dag i all snöyra och var rädd om dig och var dig själv för annars finns det ingen som du:) Kram

Trotsar förkylningen och ger mig ut på längdskidorna. Ett av mina barn ville nämligen hänga på, och det är helt enkelt en efterlängtad möjlighet jag inte kan tacka nej till :) Wish me luck!

Tack själv för att vi kan ventilera tankar och känslor med varann för det ger mig med styrka och kraft att fortsätta kämpa mot ett bättre mående :) Ja jag har dragit ner mycket på drickandet så nu försöker jag hålla det till varannan vecka och tanken är att inte dricka så ofta eller så mycket och det har funkar bra än så länge:) Hoppas du mår bra idag! Styrkekram:)

för att du delar med dig. Du skriver klokt och för mig blir dina ord ofta något jag själv börjar fundera runt. Dagens ord för mig idag blir "varför valde jag mitt eget mörker"
Och varför väljer jag ibland att gömma mig när det som du skriver, är så mycket vänligare utanför...
Jag önskar dig gott tillfrisknande!

känns det lika bra när man genomfört något man gruvat sig för. Lycka till på din fortsatta resa!

När jag mår dåligt gömmer jag mig i mitt källarhål. Jag gör mig ensam. Sedan nu när jag på allvar ger mig ut bland medmänniskorna möts jag av en avväpnande värme. Då undrar jag varför. Varför valde jag mitt eget mörker. Senast gjorde jag så helt utan alkohol. Det var ju bra men visar på att jag kan gå in i alkoholbeteendet helt utan alkohol. Vanans makt är stor.
På sjukhuset tog det lång tid innan jag till fullo insåg att jag var fysiskt sjuk och inte enbart alkohol- eller tablettabstinent. I febrigt tillstånd trevade jag under sängen i förhoppningen om att hitta en flaska. Något jag bara gjort en gång och då var året 1972 men lyckokänslan när jag fann en helflaska whisky lever kvar.

Jag har helt enkelt vant mig vid att jag är fyllsjuk när jag blir sängliggande. Det är hög tid att jag försöker arbeta bort sådana fixeringar.

Ikaros

Detta låter väldigt bra, verkligen hoppfullt. Låter som du mår lite bättre. Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg.
Kram Tilde

Tror att du missat något, Vasaloppet började redan 8.00. ?

Tvåmånaderstrots kan det vara. Eller tristessen som du var inne på. Tappad motivation är det ju, om än en förhoppningsvis tillfälig sådan.

Nu pratar vi vidare, ut med tankarna så ska vi nog se till att du kommer på andra sådana. ?

Kryakram! ♡

Ett riktigt hoppfullt inlägg, Tjalle! Verkar som att du har haft tur och träffat rätt person inom vården. Tufft av dig att våga vara ärlig, för vissa är det betydligt jobbigare att lämna ut sig än et är för andra. Jag är så glad för din skull.

Önskar dig ett stort fortsatt lycka till! ♡ Kram

Vi kan väl kalla det två-månaders-trots? Reality check behövdes! Och att få tugga av sig... Jag tror att det ofta är det misstaget iaf jag gör med det mesta som bekymrar mig... Jag pratar inte, utan låter tankarna mala på i huvudet oemotsagda, och får därmed inte perspektiv och distans. På det viset kan man övertala sig själv till att fatta vilka knasiga beslut som helst... Ja, nu håller vi! Även om jag vaknade med jordens dunderförkylning, så känns allt helt OK. Har inte bestämt mig för om jag ska ställa in längdskidåkningen eller inte. Min man uttrycker en önskan om att jag stannar hemma, nedbäddad... Kram

Seriöst, jag menar det. Låter hurtigt och klämkäckt men det är det som gäller. De flesta har kört omkull någon gång, även jag, men det betyder inte att det är kört.

Lär dig istället något av det. Som du själv är inne på, beredskap när suget sätter in. Själv tjatar jag alltid om dessa strategier, som jag anser är avgörande - åtminstone i början - för att det ska gå vägen: Ingen alkohol tillgänglig, omväg runt Systemet, aktiviteter vid den kritiska tiden, komma hem senare än min man... Listan är förstås individuell. Klura på vad som behövs för att det ska bli mindre svårt att trilla dit om suget sätter in igen. Skriv gärna här.

Kom igen, jag tror på dig! ♡ Kram

Som sagt, känslan av att vakna pigg och fräsch (nåja...) är så värd nykterheten. Att kunna fylla dagen med så mycket mera än när halva gick åt till att försöka komma till liv och ta hand om fylle-ångesten.

Nu håller vi! ♡ Kram

Någonstans visste jag att detta gick för lätt.
Att hålla 17 dagar utan sug var ju inga problem alls men igår slog det till bara sådär! Utan någon som helst anledning, begriper ingenting!?
Så vad gjorde jag? Utan någon skam i kroppen går jag in på systemet och köper en liter vin....
Går hem och dricker, den varar i ca 6 timmar. Därefter öppnar jag en flaska sprit fast min sambo ber mig låta bli... häller i mig en drink och vinglar sedan i säng.
Hur roligt var detta med facit i hand?
INTE ALLS! Hjärtklappning och ångest....Jag hatar mig själv idag.
Jag mår som jag förtjänar, idiot som jag är. Vill att denna dagen blir så kort som möjligt så jag kan börja om från början.
Nästa gång måste jag ha en beredskap för det stora A-suget!

Du är otrolig som försöker kämpa mot alkoholen, trots att du inte får stöd hemifrån. Det är tufft nog ändå, utan att behöva fundera över sin livssituation i övrigt. Eller hör det ihop? Kanske måste ett beslut tas innan du känner att du långsiktigt orkar fortsätta kampen mot A på allvar. Därmed inte sagt att det inte kan ske parallellt, men det kan nog kännas snudd på övermäktigt ibland. Så många känslor att hantera samtidigt. Menar verkligen inte att du ska ge upp, tvärtom! Jag beundrar dig som verkligen gör ditt bästa utifrån förutsättningarna. You go girl! ♡ Kram

....och kanske inte direkt dofta mandelmjölk I munnen men dock inte huggorm, är fantastiskt! Att kanske vara lite trött ( för sent med Netflix- för tidigt med små barn ) men ingen trötthet som inte en svart kaffe rår på.

Dag 11 drar igång ?

Full fart i går kväll här bland trådarna, ser jag. Tänk att det verkar vara så många som tvivlar på och ifrågasätter det nyktra livet efter ca två månader. Hade fenomenet ett namn? Eller var det ett namn på det som en del råkar ut för efter ca en månad?

Strunt samma om det heter något, det viktigaste är att komma förbi. Reality-check för dig då kanske, Mirabelle. Magen protesterar och påminner om vilken skit (!) alkoholen är.

Ni är otroliga på att kämpa trots ångest, stress, ensamhet och ett jäkla sug. Och gemenskapen här är ju fantastiskt. Håller med om att forumet skulle bli bra mycket fattigare utan Mary, men också utan dig, Mirabelle. Och många andra. Så tack till er alla. ♡

Nu håller vi! ♡ Kram

och ett löfte (jag tar det som ett löfte) om fortsättning i Det vidare livet. Så glad jag blev! Senast häromdagen när jag loggade in och skrev lite övervägde jag att fråga efter dig ..... skrev liknande som du om hur mycket gemenskapen här kan betyda bara i vetskapen att den finns. Med önskan om en skön söndag och god återhämtning? Ser fram emot att få ta del av dina tankar i din nya tråd!
Vänligen / mt

Hej vännen... Nu är det ett tag sedan jag såg några rader från dig... Hur går det för dig? Kram

Trotssyndrom löses inte lätt... Alla instanser runt individen (i detta fall oss) måste gå ihop och arbeta strategiskt och målmedvetet. A och O är att de auktoriteter som i dagsläget utlöser problembeteendet (i detta fall vi) måste ändra förhållningssätt gentemot individen med syndromet (i detta fall oss). Så kallat låg-affektivt bemötande har visat sig vara en effektiv metod i samspelet med dessa individer. Frågan är om den inre kritikern är förmögen en sådan förändring vad gäller förhållningssätt och bemötande, av den enkla anledningen att hon är ett elakt perfektionistiskt as. Hahahahaaa :D

Då är vi två. Är det en sjukdom ? Kanske bara en diagnos ?

O nej O nej ...är vi dömda att leva med vårt trotssyndrom i all evig tid. Finnes det någon bot ? ( ridå )
Akt 2 .....

Jag tänker att man kanske dricker i ren trots mot den där stränga inre kritikern...

Oh store tid... Jag har utvecklat trotssyndrom mot mig själv :P

...jag får bestämma själv.
Vilket jag alltid får för jag är över 18..
Känslan av min egen tid... mitt val ... bedövning från krav....mest mina egna.
Jag är min egen slavdrivare och min strängaste kritiker

Har du identifierat triggern? Det kritiska ögonblicket då du för en stund gav blanka fan i att bevisa för dig själv att du kan bättre? Jag tror att det ligger en hel del trots bakom mina beslut när jag har valt vinlull i alla fall... Typ "Skitsamma, åt helvete med alltihop, jag gör som jag vill. Så det så. I'm not perfect, so shoot me."

Men du har helt rätt. Det är dock så värdelöst av mej. Kan så mkt bättre. Jag vet det.

Bra att du avslutar vinsveperiet och kör vidare på te. Att vinet inte ger någon payoff längre är ju strålande. Då vinner du snart kampen! Nykterheten börjar nu i denna stund :) Kram