Senaste kommentarerna i forumet

...är jobbigt. Din situation är riktigt tuff. Även om du försöker distansera dig finns ju känslorna över allting där. Var lite snäll mot dig själv nu. Fokusera på sömnen och ditt mående i övrigt. Haka inte upp dig på ölen i går. Det viktigaste är att du är medveten om att du är i ett riskbruk och är på din vakt.

Har tänkt en del på dig, din berättelse om ditt liv berörde mig starkt. Tycker att du verkar vara en fin människa och önskar innerligt att tillvaron ska få ordna sig till det bästa för dig.

Många varma kramar! ♡

Yes, någonstans på vägen har jag glömt hur det är att verkligen njuta av ett gott vin istället för att bara klunka i sig utan närvaro. Så små klunkar med mycket vatten vid sidan om.

För det är mitt mål, att dricka mer måttligt och kontrollerat - inte sluta.

Så himla värt - och så bra att spara den känslan till nästa gång suget kommer. Riktigt nöta in den. Nu håller vi! ♡

handling en annan. Bra jobbat med så många nyktra dagar. Och övertygad låter du också. Härligt! Nu håller vi! ♡

... är bättre än mer i detta sammanhang. Så länge du inte klarar att sluta helt, så är det självklart ett framsteg att köpa en flaska istället för en BiB. Nya tag i morgon! ♡

Vill bara berätta att jag tänker på dig och hoppas att det går bra i morgon. På vilket sätt det blir det spelar mindre roll. Så det är nog som Fenix säger, inte så mycket att planera. Är du bara ärlig - vilket du verkar helt inställd på - och lägger alla kort på bordet så kommer det att fixa sig. Du får försöka våga "överlämna" dig till proffsen nu. Kram ♡

I en nykter period blir man mer klarsynt och kan se saker ur nya perspektiv och ur fler synvinklar. Det är bra med nyktra perioder. Hur länge de varar kan se olika ut för olika människor.
Men vi är inte mer än människor, upprätt gående däggdjur. Vi har "druckit" i alla tider och troligtvis kommer vi göra det för all framtid, så länge vår existens finns kvar på denna jord.
I eftermiddags kunde jag inte stå emot, var tvungen att gå till systemet - en flaska - ingen box, bara det är ovanligt. Lite skam, lite känsla av misslyckande. Troligtvis lite ångest imorgon. Men...det är ju såå gott. Just smaken tilltalar mig så otroligt mycket. Jag kan ha whiskey, vodka, likör etc hemma, men skulle aldrig ha behov att dricka det om jag inte hade något vin hemma. Har heller inte haft några "utsättningssymptom" de här dagarna utan A.

Och så börjar vi om igen. Vi faller, faller, faller, sedan reser vi oss. Och sedan faller vi tillbaka och reser oss igen. Det är väl lite det som är själva livet. Det som är att vara människa. Att ständigt falla, men att alltid resa sig igen. Rätten att få misslyckas. Att inte behöva vara perfekt.

Du skriver väldigt fint. Det kan vara ett fantastiskt tidsfördriv då man är ensam.

Hjälp att bryta är bäst att få från en beroendemottagning eller liknande. De kan vara ett stöd eller hjälpa dig lindra symptom på abstinens om det behövs. Ett bra första steg kan vara att ringa till en mottagning och fråga dem vad de skulle kunna hjälpa till med.

Du kan även på vår karta över mottagningar: https://alkoholhjalpen.se/karta

Du kan även läsa lite mer om abstinens här: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

/magnus
alkoholhjälpen

Jag googlade. Och det finns lite att välja på. Sen beror det på var man bor så klart. Men börja med att söka runt på nätet för att se vilka kliniker/behandlingar som finns. Du kan ju även gå till vårdcentralen.

26 dagar nykter nu. Snart en månad. Just nu är det svåra att inte dricka en vardag, känns som att det skulle vara skönt att dricka en flaska vin och bara ta en dag till att vara ledig, jag vet dock att det inte är någon bra ide och kommer inte heller att dricka något denna vecka det är säkert men jag noterar ändå att ett litet sug finns där i bakhuvudet.

Bara för att det är onsdag! :-)

Tjalle på fredag! Jag tror inte du behöver planera så mkt hur du ska lägga upp samtalet, det ger sig och du har förmodligen gått igenom det i huvudet 100 gånger redan. Kom bara ihåg de rubriker du vill ha med, om det är en, två eller tre så ger sig resten tror jag.

Är annorlunda den här gången.
Jag har inte vita knogar den här gången.
Det är inte så jäkla noga att räkna dagar även fast jag har ett datum från att jag har varit nykter.
Jag behöver inte "vinna" mot A. Jag behöver förstå varför tankarna dyker upp.

Tack Amanda för att du finns där som inspiration för det är du. ???

Jag vet inte hur länge du har druckit och i vilka mängder.
Jag tror att en inläggning kan vara en bra idé när man sitter fast i beroendet och isolerad.
Det hjälper ìnte bara att bryta med A utan att förändra tankesättet.

Varför och hur ska jag få hjälp? Sitter här hemma å dricker

Hej Anders 43,

Om du visste hur mycket dina ord betyder. Som du mycket riktigt skriver är jag inte så kartig just nu. Nu har jag i och för sig inte druckit på 10 dagar men återhämtningsperioderna blir allt längre för varje gång. Jag har heller inget som helst konsekvenstänkande när jag väljer att dricka. Otäckt. Känns som jag låter min hjärna bli kidnappad och därefter blir jag bildligt talat psykiskt våldtagen. Känner inte alls igen den person jag blir när jag dricker.

Det är en "vanlig" läkare jag ska till och jag kommer att vara helt ärlig mot honom även om jag gruvar mig för hur samtalet ska gå och hur jag ska inleda det hela. Jag känner ju inte karln sedan så väldigt länge.

Insomningstabletterna har jag nog tagit sedan min mamma dog så det är nog nästan 15 år sedan. Har aldrig någonsin tagit något dagtid förut men nu är det "det enda jag har" för att lindra min jobbiga dagångest.

Idag har jag varit ute och skottat snö några timmar. Ont i ryggen men man slipper tänka. En dag, eller en timme i taget, var det någon som sa.......

Allt gott/Tjalle

Hoppas att mötet blir bra med läkaren på fredag. Förstår att det blev jobbigt när det hela blev framskjutet några dagar... bäst är väl att vara så ärlig du kan och vill. Är det "din" läkare, eller är det någon beroendeläkare/mottagning? "Min" läkare vet ingenting om mina eskapader med alkoholen, vi har iaf aldrig pratat om det. Kan tänka mig att han anar..... Har ätit insomningstabletter i minst 10 år och det får jag nog fortsätta med ett tag till. Har även som du skriver, ibland tagit nån halva dagtid för att lindra ångest. Då kan jag tänka att det är väl ändå bättre än att ta en fylla - eller ännu värre (som jag har gjort) blandat stora mängder under många dagar.....säkert finfint för både kropp o knopp:-). Ångesten blir ju värre av alkoholen - kanske lättar den efter ett längre uppehåll? Det har den gjort för mig iaf. Går nu hos en terapeut sedan sept, och det har varit jättebra. Total ärlighet från min sida - och det har hjälpt/hjälper. För cirka 18 år sedan så fick jag diagnosen dystymi av min förra husläkare, och åt antideppresiva under cirka ett års tid. De hjälpte bra - och jag "kom igång" igen, började göra saker, ta mig an, engagera mig - men fortsatte att supa väldigt mycket. Det var en av mina bästa (och sämsta) somrar...... Festade flera dagar i veckan - och slapp ångesten p.g.a. medicinen - men det slutade med ett rejält brak i början av den hösten.....då lade jag ner alkoholen (för den gången), och var nykter i flera månader och fortsatte med medicinen. Har inte känt att jag har behövt den igen, även om jag har funderat i de banorna. Nu så anser jag att den mesta ångesten har kommit av/efter alkohol - och om jag kan hålla mig ifrån den så håller jag även ångesten stången...... Jag hoppas innerligt att du kan få den hjälp du behöver. Jag känner med dig - och kan ju direkt relatera till ett "9-dagarsrace" med alkohol. Man är rätt liten på jorden efter en sån runda. Men det BLIR JU BÄTTRE........Hang in there Tjalle. Stå ut, räkna timmar, dagar och sen veckor......det är dit man måste, som första anhalt. Till att börja med. Som ett första avstamp. Du förtjänar att sitta rak i ryggen hos läkaren och faktiskt berätta som det är, och att du behöver hjälp! Läkaren är van - det är vi skam- och skuldfyllda alkisrussin som bara inte vill fatta det.......vi vill ju gärna "mörka" lite. Annars blir det jobbigt.....:-)

Jag har sån ångest vill bara dricka
Trivs inte på mitt jobb längre har vart där i 12 år

Jag gillar detta forum - för ingen kommer med några pekpinnar. Det finns gott om stöd. Förståelse. Öppenhet. Omtanke. En plats att våga vara ärlig och sårbar.

Jag fortsätter att reflektera över min relation till A. Eftersom jag hellre dricker när jag är själv än i andras sällskap så vet jag att det är ett sätt att komma bort från ensamheten. I grund och botten är vi alla ensamma. Men vem vill vara det? De tomma inre rummen som måste fyllas, de tysta skriken som behöver dövas, vetskapen om att livet är förgängligt, att komma bort från tankarna ett slag. Det finns till viss del en existentiell ångest i min relation till A. Jag vill ju leva så starkt. Men tankarna på att det inte alltid kommer vara så är outhärdliga. Sysselsättningen är ett sätt att fördriva dessa tankar, att dricka bort dem är ett annat. Och alla vi konstnärssjälar, kreativa skapare med ett ständigt surr inuti oss, med denna rastlöshet som ständigt måste tas hand om. Det är svårt, livet är svårt.

Men vi kämpar. Dag 6. Jag mår bra, just nu. Ett andetag in, ett andetag ut...

Det var mycket känslor och oron slog klorna i mig, trots att jag försöker att distansera mig från föräldrarna. Jag har inte kontakt men de försöker att nå mig, vilket jag kan se i samtalshistoriken på mobilen. Jag har spärrat dem så det ringer inte men jag kan se att de ringt. Distriktssköterkan ringde mig igår och det var inte så roliga saker hon hade att berätta om föräldrarna. Jag lyckades inte hålla sinnesron igår och jag lovade distriktssköterskan att hämta ut medicin som han behövde, för att kunna göra sitt jobb.
Idag är jag trött och har ont i hela kroppen. Lederna värker och jag har en skada som gör ont. Jag drack fyra öl igår och det känns idag. Tacksam för att jag kunde sova inatt iaf. Idag ska jag ta det riktigt lugnt och vila, gå ut i snöyran och bara vara. Bädda ner mig med en bok och marathonläsa. Dricka te och tillåta mig att inte göra någonting.
Det bor en sorg i mitt bröst och jag behöver tid att läka.

En något underfundig textrad som jag gillar och följer;

If nothing goes right - go left.

Visst är det så vi överlever i fighten- vissa saker är inte lönt - vi hittar en annan väg ut.

Skickar hellre de där andra på en "fatta-att-det-handlar-om-att-ge-och-ta-camp". Men den blir nog överbokad ganska snabbt... ?

Mellan vad som kan göras kontra hur mycket effekterna av det ställer till. Har själv haft en superförstående närmsta chef, så jag har alltid haft stöd. Att hen sedan vridit ut och in på sig för att hinna är en annan sak... Bra att du börjat fundera på allvar iaf, Mirabelle. Att göra förändringar som ingen försår hur mycket det ligger bakom är nog ganska vanligt, tyvärr. Många förstår inte bättre (de där människorna, du vet...) Kram

Så är det nog bara den arbetstagande individen som förlorar på att tillåta raset. Det finns en utbredd och inbiten tystnadskultur. En sjuklig sådan. Varje gång jag har satt tummen påbsystemfel och högljutt protesterat har jag fått stå helt ensam. Folk flyr en som pesten. Sedan åtnjuter de gärna förändringarna man lyckas få till ? Men jag ser möjlighet till förändring. Facket, som alltid varit helt tandlösa och därför förlorade mig som medlem, börjar morra och slå på stora trumman inför valet. Egentligen tar de sig nog bara ton för att de måste. Det har vuxit fram en stor, välorganiserad proteströrelse som sträcker sig över hela landet. Vi börjar bryta tystnaden. Vi syns och hörs. Vi lobbar målmedvetet. Mesproppsfacket har inget annat val än att hänga på...