Senaste kommentarerna i forumet

Ja det kan finnas olika anledningar till varför vi dricker. Har personligen inget behov av att bli "full" eller euforisk. Eller som någon slags kick. Alkoholen i mitt fall tar bort ångesten på kvällarna, jag får ro och kan sova. Kortsiktigt tänkt fungerar det perfekt. Men att vakna dagen efter ångerfull och ångestfull är vissa dagar en mardröm. Man tänker "idag ska jag vara nykter, det är inte värt det". Men så ändå efter en strävsam dag på jobbet, trött och irriterad, tänker man. "Ja men tänk om jag får ångest ikväll" JAG VILL INTE! Så det blir den där turen till systemet iaf. Jag är trygg...tillfälligt. Jag klarar kvällen...och så pågår det...
Men jag kan också ha känslan av att jag: Jag är VÄRD att få dricka ikväll. Det är min BELÖNING efter en arbetsam dag. Att få koppla av och domna bort. Och sådan är vår hjärna. Man kan även fråga sig själv, vad ska jag ersätta alkoholen med ikväll? För ingen vill ju känna ångest. I ångesten finns inget långsiktigt tänk. Den är som ett spädbarns skrik...

Igår var jag nykter. Har sällskap hemma. Det är viktigt. Ångest och ensamhet hör ofta samman i mitt fall. Nu dag 2. Jag kommer att vara nykter även idag!

Jag tror också jag har kunskapen och jag har mera inre lugn nuförtiden, så grunden är bra. Kanske är jag bara slarvig med mig ibland och bekväm. Väljer lättaste handlingen o inte den som kräver beslutsamhet o arbete.

Att leva själv betyder ju inte automatiskt att man är ensam. Jag tycker om att vara själv men behöver sysselsätta mig mera på kvällar tror jag, så det ska jag klura på.

Nu ser jag iallafall fram emot att jobba med det här och en skön frisk nykter vår.

Jag vill hoppa på min rehab, gå klart den med Kbt och allt det där först. Hoppas på att bli växa som person och känna mig stark och ta ett vettigt nyktert beslut då. Och det sorgliga i kråksången är att jag inte har råd att göra detta utan hans plånbok.

önskar dig lycka till !
Lyssna massor på de terapeuter som har egen erfarenhet av missbruk, de är kunnigast, och ge fan i piller som de numera frikostigt delar ut :( Jag startade min bana där men sen dess har det förändrats. Gruppen du kommer att tillhöra är ditt stöd och styrka och ni kan vara, SKA vara, öppenhjärtliga med varandra ! Låt bli mobilen, läs deras litteratur som handlar om alkoholism, låt tiden där vara den bästa tiden i ditt liv ! Du behöver lära dig att sköta om dig själv och ditt mående och hitta din nya väg i livet !

Ha det jättebra där !!

tillbaka !

tillbaka på "riktigt" !
Man brukar säga att en ensam alkis är en farlig alkis ! För sitt eget mående !
Personligen tror jag att det gäller i början av nykterhetskarriären och försvinner när jag hittar min egen stil och mitt eget mående.
Jag har ju själv levt ensam i över 6 år nu och JA...jag längtar efter nån att kramas och hålla kär MEN det påverkar inte min nykterhet för jag har, tack vare, AA en stabil grund att stå på. Du har ju kunskapen men kanske en aning svårt för att omsätta den i praktiken men jag tror på dig !
Kram !

Det är det första ord som dyker upp. Du verkar vara en fin och smart kvinna som vill och gör ditt bästa för familjen. Visst, alkoholproblem är jobbiga och påverkar ju tyvärr andra än en själv. Men då ska man jobba tillsammans, hjälpas åt.

Tycker så synd om dig, men det lär ju inte hjälpa. Fortsätt skriva. Ställ de krav du kan på mannen. Och när du orkar och inget mirakel har skett - lämna honom! Kanske skulle du klara det hela bäst på egen hand redan nu. Men det kanske känns övermäktigt? Hans agerande är iaf inte ok någonstans.

Ta hand om dig! ♡ Kramar i massor

Jag kan väl säga att det gått både bra och mindre bra. Jag kämpar på som alla vi som är här. Kampen mot a är livslång och det är så lätt att lura sig själv. Ibland vet jag inte ens hur jag är funtad som hör mig själv be maken köpa några öl till mig. Min plan är att inte dricka ändå blir det så ibland, inte alltid men ibland. Sen händer det även att jag snor en av hans öl och i värsta fall två (då blir det fyra öl på en kväll) om jag är ledig dagen efter. Kan inte påstå att jag är stolt över detta och varje gång lovar jag mig att nu får det vara slut.

Jag ska gå in på din tråd miss lyckad och tack så mycket för dina fina rader. Det värmer att höra att jag är välkommen. <3

Igår var ingen bra dag. Kom hem och var glad och nöjd, så som jag känt mig dagarna sen beslutet att sluta. Satt med datorn och skulle logga in för att fixa lite skolgrejer för barnen. Makens Mail kom upp och han var inloggad. Såg nåt Mail från en bank och hajade till. Öppnade det och insåg att min man ansökt om ett bankkonto hos nån off shore bank. Konfronterade honom och efter ett gäng bortförklaringar så erkände han att han såg över sina möjligheter att gömma VÅRA (dock intjänade genom hans företag) pengar ifall jag inte fixar att hålla mig nykter och vi skulle gå isär. Han ville inte att jag skulle få en spänn av dem. Här går jag hemma varenda dag efter jobbet och tvättar, diskar, handlar, fixar barnens grejer, viker hans jävla kalsonger - allt för att han ska kunna jobba (eller sitta på sin feta röv i soffan). Och så vill han ta och gömma våra pengar.
Visst vet jag att jag gjort fel som druckit alkohol, men att bli fullständigt misstrodd (han började prata om att han inte kan lita på mig när jag tex reser bort med jobbet) och ev bli lurad på våra resurser.... det var en käftsmäll. För att inte tala om olagligt. Tror vi båda har lite att jobba med.
Men som ni ev förstått om ni läst tidigar inlägg så är vårt förhållande inte riktigt jämlikt.
Grät igår för första gången på länge, känner mig tom. Men måste ta nya starka tag för mig själv och barnen.

Jag klarade av dag 1 utan alkohol! Min vän har kommit hem, vi lagade god mat och jag drack lemonad ur vinglaset! Ingen ångest på hela kvällen. Lugnt och behagligt. Dock ganska svårt att somna in, men lyckades utan yttre medel efter ett par timmar.
Vaknade upp 5h senare klar och lugn i huvudet. Ingen stress och ingen ångest. Kanske somnar om en stund till snart!
Igår gick det bra, men jag vet ingenting om dagen eller morgondagen. Jag andas.

Det låter precis som det förmodligen är. Urjobbigt och sorgligt. Jag kan varken ge dig hopp eller hävda att det är hopplöst. Var alkoholist som nyktrat till har nog haft sin egen tigger för att ändra, men oftast ska det nog till något omvälvande. Till exempel krascha totalt i alkoholen, men förlusten av en partner och familj kan säkert vara vändpunkten eller annat elände som händer i livet. Eller så är det det som får nedåtspiralen att gå än fortare.
Tycker inte du kan/bör ta hänsyn till dessa funderingar. Det får bli som det blir. Ta vara på dig och barnen så gott det går. Det är mer än nog med det.
Att läsa på anhörigsidorna är säkert nyttigt, och kanske även här för att förstå hur sjukdomen ser ut.
Önskar dig styrka o det tuffa som kommer. Glöm inte att det blir bättre sen.
//PP

Tjejhelger har jag också tänkt på. Mina ser exakt ut som du beskriver :) Fattar inte hur jag ska kunna avstå då. Jag har en tendens att bälja i mig vid sådana tillfällen. Kanske det skulle funka att dricka vitt vin med sodavatten? Eller så är jag sund som du är inne på och helt enkelt avstår och talar om varför :)
Jag har verkligen inte heller många fester i kalendern, ser att det kunde uppfattas så. Jag är 42 och har barn i yngre tonåren. Så det handlar om nån 40- eller 50-årsfest då och då. Men shit vad konstigt jag skulle tycka det vore att gå till en sådan och vara nykter.
Jag inser att alltihop handlar om att bryta mönster i mina tankar och mitt beteende, tack vare att jag läser det som du och andra skriver.
Tack, och lycka till, skriv gärna igen när du kan och vill.

Tack för ditt inlägg, jag tycker också vi verkar lika i tänket. Jag kommer inte ha vin hemma (har flera flaskor champagne men det skulle kännas idiotiskt att dricka en tisdag:)) för att jag har kommit på att nyckeln för mig är att inte tänka på alkohol så mycket. Jag har börjat vid 15-rycket, har jag insett, att fundera på hur mycket vin jag har hemma, och om jag behöver köpa mer om jag är mest sugen på rött eller vitt. Raka vägen in i köket vid hemkomst för att hälla upp det första glaset. Nu tänker jag på vilken promenad jag ska ta med hunden, vilken serie jag ska börja kolla på, eller något annat. Det funkar rätt bra, men jag måste slå bort tankar om A direkt när de kommer genom att grotta ner mig i något annat ”spännande” ämne.
Nu två av elva kvällar med A, för en månad sedan var fördelningen omvänd :)
Bra idé att göra som du, skriva att det blir en kväll utan, lite som att skriva kontrakt med sig själv.
Lycka till önskar jag dig!

Du har ju rätt så klart, jag har svårt med ett vitt år pga att jag verkligen har problem. Men jag provar detta med mindre delmål och nu har det gått 11 dagar sedan jag fattade beslutet att förändra mitt drickande. Två dagar har jag druckit, den första ”enligt plan” då jag och en vän gick på konsert. Men jag blev onykter och svamlig av att dricka, blev nästan deppig och kände dagen efter att det kändes så ovärt! En bra känsla egentligen, för det gjorde att jag längtade efter alkoholfria kvällar. Igår drack jag två glas vin för att min man och jag firade min födelsedag. Det kändes ok och jag slutade dricka innan flaskan var tom vilket jag kände mig stolt över. Idag var jag duktig, var på restaurang med en kompis och våra barn, hon hämtade mig med bil för att jag skulle kunna dricka vin. Men jag drack vatten!!! Sjukt nöjd över mig själv :)
Jag tycker mer om mig själv utan alkohol, det är en stark motivator. Kanske så stark att jag rätt som det är varit utan A i ett år, vem vet ;)
Är hur som helst ff imponerad av din inställning.

Svårt att beskriva och jämföra arbeten, förstås. För mig handlade det om att jag för ett antal år sedan tackade ja till extra uppgifter, ett utökande av mina tidigare, bland annat att leda och ha ansvar för mycket mer personal. Det var där otillräcklighetskänslan tog över. Jag ville ju finnas för alla och det gick inte. Nu har jag alltså likadana uppgifter, men för färre anställda. Har pedagogisk examen i botten, så nog känns det som ett kall ibland. Jag VILL ju så hjärtans gärna hjälpa ALLA, speciellt de som är vår framtid! ♡

Bra att du försöker engagera dig lite mindre och andas ibland. Att försöka att lämna arbetet på just arbetsplatsen.

Mina fantastiska barn säger att det viktigaste jag har lärt dem är att man inte ska gå och oroa sig för det man inte kan göra något åt. Va? Jösses, jag måste ju ha varit riktigt klok en gång i tiden. Kram

Just de där människorna i 30-årsåldern, som bara har rättigheter och inga skyldigheter, suger all människokärlek ur en. Naturligtvis är inte alla sådana, men de som är det börjar få mig att bränna propparna på riktigt... Det är svårt för mig att skära ner på arbetsuppgifter. Alla larm i media om min sönderstressade yrkesgrupp är helt sanna. Men jag kan trots allt kontrollera hur mycket emotionellt engagemang jag satsar. Trist, eftersom jag valde mitt yrke som ett "kall". Men det är inte värt själsplågan längre. Från och med nu är det ett jobb som betalar räkningarna.

Härligt att du lyckats navigera rätt och ta dig ur stressfällan! Det är alltså möjligt :) Tåls att tänka på... Nu håller vi! Kram

tror nog jag dricker (numera) för att medicinera och känna lugnet. suck orkar inte skriva just nu...

...över många av dagens så kallade vuxna. Det är dock inte 18-åringarna som är värsta irrationsmomentet - deras ålder kan ju ändå förlåta en del. Nä, trettioåringarna som ställer krav och förväntar sig service av allt och alla. Puh! De har koll på varenda liten rättighet men inte en enda skyldighet.
Självklart gäller det inte alls alla (speciellt inte er här på forumet ?) men tillräckligt många för att syret ska reduceras och hjärnan riskera överhettning...

Men, som du säger, de är inte värda att förstöra för oss fantastiska ansvarstagande empatifulla människor. ???

Dags även för dig att dra ner på arbetsuppgifterna. Jag har fortfarande en ledarställning, men sitter ibland och undrar över varför det känns så bra på jobbet. Just det, jag hinner numera slutföra riktigt många uppdrag och uppgifter. Jag räcker till! En lika förvånande som skön känsla efter många år.

Trevlig helg, nu håller vi! ♡ Kram

Min favoritbok alla kategorier sedan många år. Långt innan jag själv fick alkoholproblem. Så brutalt ärlig, naken, stark. Letade som en tok efter den för några år sedan. Trodde jag hade lånat ut och inte fått tillbaka den. Den går inte att köpa någonstans, jag t o m annonserade efter den. Så vid en skåpstädning - där låg den! ♡

Ber om ursäkt om jag också tar upp utrymme i din tråd, JoYo, men den är verkligen värd att läsas. ♡

Du har så rätt. Vinet bara förvärrar känsloläget. Jag satt just och läste igenom en del gamla inlägg och mindes hur skör jag var då när jag precis hade slutat stresshantera med vinlull. Dit ska jag inte tillbaka. Jag må vara arg, besviken och stressad nu, men imorgon är en ny dag. Det ska bli en dag utan baksmälla! Kram

Ta det lugnt Mirabelle, det blir inte bättre av att krypa in i vinfängelset igen. Där råder bara ångest och oro.
Håll ut, imorgon är en ny dag!
Styrkekram???

Önskar jag hade något roligare att säga än att jag längtar mig galen efter mitt vin ikväll. Den här arbetsdagen gick fel från start och rullade på i samma stil för att sluta ännu mer fel. Jag räcker inte till. Och jag vete fan om jag enns har lust att räcka till längre. Dagens människor är vuxna barnrumpor med mega-egon, svag verklighetsförankring och bad case of entitlement (hur man nu uttrycker det på ren svenska). Sitter här med en kopp kaffe istället för vin. Ego förvuxna skitungar är inte värda att bli alkoholist över. De är inte värda tårarna som bränner bakom ögonlocken för att jag slår knut på mig och böjer mig baklänges men ändå inte räcker till. Inte enns den oskyldiga tredje parten som blir lidande är skäl nog att fortsätta satsa min själ. Jag är trött på samvetsstress. Nu sparkar jag skiten åt helvete och slutar bry mig. Givers need to set boundaries, because takers don't.

Jag blir så glad för alla glada tillrop i detta. Jag börjar sakta inse att det är en otrolig förmån att få kunna göra detta! Att allt jag fortfarande tycker och tyckt varit så otroligt viktigt börjar spela mindre och mindre roll. Ära och berömmelse, bekräftelse, superkontroll. Fortsatt är det naturliga att streta emot och köra mitt egna race, men jag tror att med tiden kommer jag fatta vad som är livet och äkthet på ett annat sätt.

Ja det har rullat på i ett rasande tempo detta. Hade nån annan gjort det jag gjort hade jag vart så imponerad, men har otroligt svårt att se det själv än. Självkänslan i botten men självförtroendet som vanligt i topp. Ju mer jag erkänner och kapitulerar ju mer spännande blir det faktiskt. Jag växer mycket som människa i detta märker jag. För en gångs skull nyfiken på hur det kommer se ut om ett år istället för skräck inför det.

Kastar en ett klyshigt citat också såhär på fredagen: "When you stop chasing the wrong things, you give the right things a chance to catch up with you!"

Det är alltid kul att lyckas muntra upp någon till att orka lyfta blicken :) Det finns mycket humor att hämta ur vardagens vedermödor, och samröret med våra medmänniskor, kreti och pleti och fan och hans moster :) Hoppas din fredag blir bättre! Kram

Såg att jag kommenterade Amandas inlägg i din tråd..? det blir lite mycket för mig som är ny här på forumet. Jag läser här och där och vet inte riktigt var jag är ibland?
Men det jag ville ha sagt till dig JoYo var att jag precis läst ut" Århundradets kärlekssaga" av Märta Tikkanen och tänkte på dig med tanke på din mans hänsynslösa behandling av dig.
Ingen ska behöva känna så i en relation.
Boken kan man låna på bibban och den är i diktform och väldigt bra.