av Mirabelle

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Mirabelle
ons, 2018-02-21 - 22:14

Jag blir rörd att du frågar... Allt är rätt bra nu. En del krishantering på jobbet, men det funkar. Alla barnen verkar vara relativt harmoniska denna vecka. Skadad som jag är blir jag otroligt rastlös av allt lugn och undrar när det ska braka åt... Längtar efter mitt vin gör jag vid något tillfälle varje dag :/ men jag har ju bestämt mig för att vara nykter, så det blir inget av med det. Basta. Jag håller! Kram till dig, och er andra som kikar in <3

Mirabelle
fre, 2018-02-23 - 17:12

Önskar jag hade något roligare att säga än att jag längtar mig galen efter mitt vin ikväll. Den här arbetsdagen gick fel från start och rullade på i samma stil för att sluta ännu mer fel. Jag räcker inte till. Och jag vete fan om jag enns har lust att räcka till längre. Dagens människor är vuxna barnrumpor med mega-egon, svag verklighetsförankring och bad case of entitlement (hur man nu uttrycker det på ren svenska). Sitter här med en kopp kaffe istället för vin. Ego förvuxna skitungar är inte värda att bli alkoholist över. De är inte värda tårarna som bränner bakom ögonlocken för att jag slår knut på mig och böjer mig baklänges men ändå inte räcker till. Inte enns den oskyldiga tredje parten som blir lidande är skäl nog att fortsätta satsa min själ. Jag är trött på samvetsstress. Nu sparkar jag skiten åt helvete och slutar bry mig. Givers need to set boundaries, because takers don't.

FinaLisa
fre, 2018-02-23 - 18:16

Ta det lugnt Mirabelle, det blir inte bättre av att krypa in i vinfängelset igen. Där råder bara ångest och oro.
Håll ut, imorgon är en ny dag!
Styrkekram???

Mirabelle
fre, 2018-02-23 - 18:24

Du har så rätt. Vinet bara förvärrar känsloläget. Jag satt just och läste igenom en del gamla inlägg och mindes hur skör jag var då när jag precis hade slutat stresshantera med vinlull. Dit ska jag inte tillbaka. Jag må vara arg, besviken och stressad nu, men imorgon är en ny dag. Det ska bli en dag utan baksmälla! Kram

Vinäger
fre, 2018-02-23 - 19:15

...över många av dagens så kallade vuxna. Det är dock inte 18-åringarna som är värsta irrationsmomentet - deras ålder kan ju ändå förlåta en del. Nä, trettioåringarna som ställer krav och förväntar sig service av allt och alla. Puh! De har koll på varenda liten rättighet men inte en enda skyldighet.
Självklart gäller det inte alls alla (speciellt inte er här på forumet ?) men tillräckligt många för att syret ska reduceras och hjärnan riskera överhettning...

Men, som du säger, de är inte värda att förstöra för oss fantastiska ansvarstagande empatifulla människor. ???

Dags även för dig att dra ner på arbetsuppgifterna. Jag har fortfarande en ledarställning, men sitter ibland och undrar över varför det känns så bra på jobbet. Just det, jag hinner numera slutföra riktigt många uppdrag och uppgifter. Jag räcker till! En lika förvånande som skön känsla efter många år.

Trevlig helg, nu håller vi! ♡ Kram

Mirabelle
fre, 2018-02-23 - 20:45

Just de där människorna i 30-årsåldern, som bara har rättigheter och inga skyldigheter, suger all människokärlek ur en. Naturligtvis är inte alla sådana, men de som är det börjar få mig att bränna propparna på riktigt... Det är svårt för mig att skära ner på arbetsuppgifter. Alla larm i media om min sönderstressade yrkesgrupp är helt sanna. Men jag kan trots allt kontrollera hur mycket emotionellt engagemang jag satsar. Trist, eftersom jag valde mitt yrke som ett "kall". Men det är inte värt själsplågan längre. Från och med nu är det ett jobb som betalar räkningarna.

Härligt att du lyckats navigera rätt och ta dig ur stressfällan! Det är alltså möjligt :) Tåls att tänka på... Nu håller vi! Kram

Vinäger
fre, 2018-02-23 - 22:39

Svårt att beskriva och jämföra arbeten, förstås. För mig handlade det om att jag för ett antal år sedan tackade ja till extra uppgifter, ett utökande av mina tidigare, bland annat att leda och ha ansvar för mycket mer personal. Det var där otillräcklighetskänslan tog över. Jag ville ju finnas för alla och det gick inte. Nu har jag alltså likadana uppgifter, men för färre anställda. Har pedagogisk examen i botten, så nog känns det som ett kall ibland. Jag VILL ju så hjärtans gärna hjälpa ALLA, speciellt de som är vår framtid! ♡

Bra att du försöker engagera dig lite mindre och andas ibland. Att försöka att lämna arbetet på just arbetsplatsen.

Mina fantastiska barn säger att det viktigaste jag har lärt dem är att man inte ska gå och oroa sig för det man inte kan göra något åt. Va? Jösses, jag måste ju ha varit riktigt klok en gång i tiden. Kram

Mirabelle
tis, 2018-02-27 - 20:56

Hur många har jag tappat räkningen på, men nyktert har det varit iaf. Just nu kan jag faktiskt inte komma på varför jag fattade det beslutet. Varför kändes det så angeläget då? Jag antar att det kommer tillbaka, bara jag håller i och inte gör något förhastat. Jag känner mig sådär skör och skinnlös igen... Helt klart stress. Lyckas inte lämna jobbet på jobbet. Lyckas inte sätta upp emotionella barriärer. Ger för mycket igen och igen och igen. Tacken är ännu mer krav, från den där folkgruppen som bara har rättigheter, inga skyldigheter. Det största problemet är egentligen att kraven uppifrån inte alls stämmer överens med kraven från sidorna. Om jag ska leverera på kraven från sidorna, så måste jag släppa på kraven uppifrån, och vice versa. Bläckfisk är jag tyvärr inte. Man tycker att evolutionen borde ha gjort sitt efter 13 år i yrket, men fan heller. Till min stora häpnad har jag fortfarande bara två armar. Darwin kan gå och gömma sig. Hur gör man för att uppnå själsfriden i ”good enough” när något sådant inte finns??? Nå, svaret lär inte finnas i en vinflaska iaf... Idag är jag nykter. Jag vet inte varför. Men jag är nykter.

AL
tis, 2018-02-27 - 21:08

..vilken arbetssituation du har.
Good enought hänger ihop med frågan och med mitt nya mantra
vems j***a ansvar är just denna fråga?
Är det mitt...ok.. fine.. jag fixar..men kom inte och lägg på mej andras jobb eller andras oförmåga till planering/prioritering. Speciellt galan får man bli om det sker genom smicker eller härskarteknik. Då - brinner jag av....pofff?

Mirabelle
tis, 2018-02-27 - 21:32

Det är väl det största problemet. Min yrkesroll borde vara tydligt avgränsad, men är det inte. I åratal har branschens huvudmän gjort den ena efter den andra smygbesparingen. Man har skurit ner kostnaden för i princip alla kringtjänster och lagt ansvaret ”tillfälligt” på min yrkesgrupp. Provisoriska lösningar blir över tid permanenta. Nu står hela yrkesgruppen där med mängder av ”osynliga” arbetsuppgifter. Utför man dem inte så rasar hela korthuset ihop. Och om det rasar faller skulden på oss. Ingen vet riktigt hur det blev vårt ansvar. Men det blev det. Samtidigt har kraven skruvats upp något otroligt på de bitar som faktiskt hör till vår arbetsbeskrivning. Inte mig emot. Jag har expertisen och kapaciteten vad gäller de bitarna. Men pga besparingar och stadig nedmontering av kringresurserna får jag inte ägna mig åt det som borde vara mitt (enda) ansvarsområde i så särdeles stor omfattning. Alltså, det är verkligen helt galet.

AL
tis, 2018-02-27 - 21:52

Om man inte tillåter det rasa...trots att det drabbar tredje part...då upprätthåller man systemet.
Men det är ju alltid ytterligare en fråga...är det värt striden? Ibland är det inte det.

Mirabelle
ons, 2018-02-28 - 06:49

Så är det nog bara den arbetstagande individen som förlorar på att tillåta raset. Det finns en utbredd och inbiten tystnadskultur. En sjuklig sådan. Varje gång jag har satt tummen påbsystemfel och högljutt protesterat har jag fått stå helt ensam. Folk flyr en som pesten. Sedan åtnjuter de gärna förändringarna man lyckas få till ? Men jag ser möjlighet till förändring. Facket, som alltid varit helt tandlösa och därför förlorade mig som medlem, börjar morra och slå på stora trumman inför valet. Egentligen tar de sig nog bara ton för att de måste. Det har vuxit fram en stor, välorganiserad proteströrelse som sträcker sig över hela landet. Vi börjar bryta tystnaden. Vi syns och hörs. Vi lobbar målmedvetet. Mesproppsfacket har inget annat val än att hänga på...

Vinäger
ons, 2018-02-28 - 06:56

Mellan vad som kan göras kontra hur mycket effekterna av det ställer till. Har själv haft en superförstående närmsta chef, så jag har alltid haft stöd. Att hen sedan vridit ut och in på sig för att hinna är en annan sak... Bra att du börjat fundera på allvar iaf, Mirabelle. Att göra förändringar som ingen försår hur mycket det ligger bakom är nog ganska vanligt, tyvärr. Många förstår inte bättre (de där människorna, du vet...) Kram

AL
tors, 2018-03-01 - 07:14

En något underfundig textrad som jag gillar och följer;

If nothing goes right - go left.

Visst är det så vi överlever i fighten- vissa saker är inte lönt - vi hittar en annan väg ut.

Mirabelle
tors, 2018-03-01 - 20:48

Vi har varit ute på middag för att fira en släkting. Drack ett glas rött. För att jag ville ha det. Det var inga problem att stoppa där. Men noterar att en liten röst i bakhuvudet viskar svordomar över att det inte är fredag, så man hade kunnat ta ett par glas till... Ruset önskas. Suck. Är nu bubblig i magen och sjukt sömnig ?

Mirabelle
fre, 2018-03-02 - 21:34

Och började dagen med akut diarré :P Höll på att komma för sent till jobbet pga det. Jahaja, så är det visst att vara jag... Ändå känner jag att jag håller på att tappa viljan att leva utan vinlull. Vet inte riktigt varför. Livet har faktiskt varit generellt mindre krisigt den senaste tiden. Inte überstressad. Mer pessimistisk liksom. Bara väntar på att det ska braka loss i alla ändar samtidigt igen... Men det behöver ju inte bli så. Det KAN ju vara så att vi äntligen är över stormarna, att vi äntligen klättrat upp ur det bottenlösa djupet. Efter regn kommer solsken, brukar det ju heta. Men jag missar solskenet, när jag fortfarande gömmer mig för regnet som var...

AL
lör, 2018-03-03 - 09:17

vad blir livet då?
Det vet vi ju...så himla mkt bättre på alla sätt.
Tror inte det blir tråkigt.
Det blir minnesvärt.
Pessimist eller inte...du får då.mej att skratta ? tack för det.

Emma79
lör, 2018-03-03 - 09:55

...ta livet dag för dag också, som nykterheten?

Det behöver inte braka loss och gör det det får man väl lösa det den dagen det händer!

Snart kommer den riktiga våren, ljuset, solen ? ( som är svår att gömma sig för)

Mirabelle
lör, 2018-03-03 - 17:00

Cynisk galghumor är min melodi :) Ja jag vet ju det, att livet blir bättre utan vinlull. Särskilt om man bajsar ner sig av det också. Jag tror nog att den där glorifierade magkänslan är väldigt opålitlig när det handlar om huruvida man ska dricka vin eller ej... Den säger alltid "Jajjemen, bring it on already!". Vi får förlita oss på logiskt tänkande istället. Idag är jag nykter!