Senaste kommentarerna i forumet

Jag var jättenervös för att berätta för de närmsta, även om de var noga utvalda för att få veta. Men jag hade aldrig trott att jag skulle mötas av så mycket kärlek och förstående.
Sen kan jag erkänna att jag inte var beredd på att denna resa skulle sträcka sig 1,5 år, men jag förstod under mötet att det finns mkt att jobba med.
Fick förklaringen att om man dövat sig/höjt sig med alkohol i flera år (även om det varit långt ifrån dagligen) så stannar känslolivet upp lite grann. Man är inte helt i kontakt med sig eftersom reptilhjärnan fått härja.
Blev även avrådd att hoppa på nåt större projekt som kunde vara energikrävande, inte ta några stora beslut om jag kunde undvika det.
Ska berätta mer längs vägen.
Kram alla från ? Reptilen ?

Hade jag slutat tvärt, så hade det gått illa det kände jag redan vid 12-13tidem på dagarna innan jag började dricka. Tack för goda råd. Testar att bryta helt i morgon, så får vi se vad som händer. Det ska bli så skönt att få va nykter

Det jag spontant tänker är att du till och med bör trappa ner fortare. Om du kunnat minska med 2-3 folköl per dag under fem dagar är nog faran över när det gäller livshotande abstinens. Obehaget kommer du inte ifrån hur du än gör.
Däremot riskerar du att stanna upp i avgiftningen och till och med fortsätta/öka missbruket om du drar ut på uttrappningen.
Under mitt månadslånga återfall för ett år sedan drack jag visserligen mindre mängd per dag än motsvarande 24 folköl, men väger bara 53 kg och drack ganska brutalt. Jag trappade ner i ett dygn, genom små mängder varannan timme. Mådde så klart skit när alkoholen gick ur kroppen helt men inte värre än så.
Lycka till, och bra att du bryter

Och jag som har stått i valet och kvalet om att gå behandlingsprogram i 15 veckor som inte kostar mig en spänn, mer än det jag tappar på att vara sjukskriven då. Lite för stolt för att be om hjälp, vad ska andra tänka osv. Vilka jäkla nonsenstankar egentligen. Mycket bra förmån i min kommun börjar jag fatta. Är en idiot om jag sumpar detta! Ska dela med mig av alla tips jag kan få.

I din ände händer det stora grejer på riktigt. Fantastiskt starkt av dig att ge dig in på den resan! Ibland är det den ultimata styrke-demonstrationen, att kapitulera och sluta streta emot. Håller tummar och tår för dig!

Jag har flyttat väldigt mycket och varit tvungen att bygga upp ett liv från ruta ett om och om igen, så jag har några tricks... Jag tror starkt på sammanhang där människor möts kring ett starkt intresse. Hobbyklubbar, hantverksträffar, voluntärarbete, körsång, studiecirklar... Det finns massa sammanhang där syftet med samvaron är att utvecklas tillsammans med andra. Det brukar inte dröja så länge innan man har knutit vänskapsband, varav vissa utvecklas till nära vänskap för livet.

Idag, onsdag, dag 10. Så nära att falla. Stress med olika saker i livet, tar på mig för mycket som vanligt. Helt slut och ska komma ner i varv nu kl 22:30 för att orka stiga upp till jobbet med tusen möten. Så nära att ta den där stora flaskan starköl som jag vet finns där i källaren. Det skulle bara blivit en. Men imorgon skulle jag ta ett glas vin, nästa dag en flaska och så skulle jag sitta och inte förstå hur i helv jag hamnade där igen.
Jag vill klara min detox på 30 dagar. Jag vill veta om jag klarar det. Jag vill veta om jag kan varva ned på andra sätt. Nu med en kopp te i soffan. Ölen kvar i tankarna. Den kan få stanna där om den vill, den kan inte skada mig där, det är bara en tanke. Tvångstanke.
Jag bestämmer över mina tankar och styr om dem till ett sunt alternativ.
God natt?

Ja tänk vad underbart det vore! I riktigt mörka stunder har jag tänkt att hispan skulle vara smutt, och undrat vilka galenskaper man måste hitta på för att kvala in. På riktigt alltså. Tyst. Kalt. Rent. Fritt från stimuli. Inte en sate som skulle få för sig att förlita sig på mig på något sätt. Vila. Men din idé om hälsohem känns mycket mer tilltalande ? Härligt att det går så bra för dig nu! Kram

Att ställa sig frågan - Vad är det jag vill fly från, in i ruset? Ibland behöver man inte enns förändra speciellt mycket, bara sätta tummen på var skon skaver liksom. Det blir så mycket lättare att hantera suget när man vågar möta de tankar och känslor som triggar head on.

Jag blir rörd att du frågar... Allt är rätt bra nu. En del krishantering på jobbet, men det funkar. Alla barnen verkar vara relativt harmoniska denna vecka. Skadad som jag är blir jag otroligt rastlös av allt lugn och undrar när det ska braka åt... Längtar efter mitt vin gör jag vid något tillfälle varje dag :/ men jag har ju bestämt mig för att vara nykter, så det blir inget av med det. Basta. Jag håller! Kram till dig, och er andra som kikar in <3

Nu är det kväll o självföraktet har lagt sig. Det går fortare över numera o det är bra för självförakt är inte bra att gå och känna.
Det har varit en bra dag och jag känner mig stark. Det här blir bra!

Helt ok att inte skriva så mycket och så ofta (vi måste inte peppa hela tiden, du vet), men vill ändå kolla. ♡

Rosen! Detta SKA bli ett bra år ?

Pratade nyss med min bror och nämnde hur ledsamt det är att inte alla kan få samma hjälp. Så fort man kan betala för sig så öppnas dörrar ☹️
Sen är det en tuff resa jag har framför mig. Bävar för att damma av gamla minnen och uppföranden.

Ska tänka på saken. Det är ju ett tag kvar innan resan.. sen är det ju också så att jag är ganska duktig att skärpa mig och inte dricka för mycket när jag är bland folk. Det är i min ensamhet jag inte kan låta bli. JAg dricker i smyg som sagt.Nu tar jag dag för dag. Planerar in en massa saker för att inte ha möjlighet att dricka vin. Det är lite småkris nu. Tankarna kommer och går och lämnar mig inte i fred så länge.

Man känner sig inte så fruktansvärt ensam. En fristad där man kan vara brutalt ärlig.

Har kommit på mig själv när jag går till systemet det senaste året, att jag alltid väljer att gå till den kassan där jag troligen inte blir igenkänd, eller så ser jag utifrån vem som jobbar och väljer att åka till den andra butiken ett par km utanför stan. För att det är förknippat med en slags skuld och skam att bli igenkänd. Vad ska de tycka? De kanske tänker: "Oj vad ofta han är här, vad mycket han dricker".

...vilken dag jag är på. Det har gått bättre så, att jag inte bestämmer något utan bara är i nuet och är nykter nu. Förra veckan var det mycket sug, dock inte så jag behövde övertala suget. Jag har hört att ett sug håller i sig i ca 10 min. Så jag väntade i 10 och då gick det oftast över. Stämmer nog alltså. Vänta i 10 min innan man ens funderar på att ta något. Drack alkofritt i helgen och det gick bra. Den här veckan har det inte varit mycket sug alls, däremot börjar jag fundera mer och mer på vår kommande kryssning som blir om ca en vecka. Hur kommer jag att reagera, ska jag tillåta mig att ta ett glas vin då osv osv. Sen viftar jag bort det och tänker att det behöver jag ju inte ens bestämma på något sätt. Det blir som det blir, men just nu är jag nykter.

Jag har börjat fundera mer på beroende och vad det är som gör att jag vill fly från situationer. Försöka göra något åt själva situationen istället för att fundera så mycket på hur jag ska klara mig utan alkohol. Det känns bra, som att jag kommit lite djupare med just det.

Fortsättning följer. Tack för alla fina ord!

Ja absolut, jag börjar närma mig 50 och det är otroligt vilken skillnad det gör för utseendet då jag inte druckit på ett tag! Speciellt runt ögonen ?
Men allvarligt så är jag väldigt undrande, jag börjar närma mig 50 och har ännu inte fått några tydliga fysiska krämpor. Alltså, så att jag är tvungen att få vård. Trots att jag hållit på såhär i nästan 15 år.

De behandlar alla typer av missbruk, men jag hamnar i a-gruppen då ?. Vi börjar på måndag och ska sitta i grupp på ca 7-10 personer. Vi träffas 10 tillfällen, sen är det många individuella samtal efter det. Frånvaro är inte aktuellt mer än när man verkligen måste utebli.
Deras syn är att man kan sluta dricka på egen hand, men att man är långt ifrån klar med sig själv. Lämnade kliniken med orden ”Nu börjar din resa”

Jag letar också efter umgänge utan alkohol. Svårt som du skriver AL. Finns verkligen med i alla sammanhang. Återkom gärna med tips om du kommer på något.

Hej alla, hoppas ni klarat er bättre än mig. Jag har en fråga, ska fatta mig kort.
Dom senaste två månader jag jag druckit 24folköl varje dag, från morgon till kväll. Tänkte lägga in mig på avgiftning, men vill helst inte.. men är livrädd för att bli nykter. Dom senaste fem dagarna har jag trappat ner på följande sett.
Först till 13, sen 12, 9, 7 och idag blir det fem. Folköl även det. Har knappt sovit dom här dagarna, svettat och mått ganska bra ändå. Om jag klarar dricka 3-4 öl i några dagar till, är allt över då eller kommer det en stor smäll ändå?
Mådde så dåligt när jag drack så mycket, hjärklappningar, känsla att jag skulle svimma och tusen saker till. Vad tror ni ? Tacksam för alla input :)

Är det begripbart för dej varför du har en sådan panik för att träffa din fru. Är det snedsteget du skäms över eller är det nåt annat som ger dej panik och ångest? Du skrev tidigare att du måste ta hjälp på riktigt - betyder det sjukvård/psyk ?

Vad skönt att du mår bra idag. Önskar dig många fler sådana dagar.

51 dagar nykter. Minns fortfarande otroligt levande min abstinens rent fysiskt. Vill inte tillbaka dit. Bitar faller sakta på plats mer och mer, en efter en. Berättat för min mamma nu vilket vart en stor och tung grej för mig. Gick bra ändå, klassisk anhörig. Är det verkligen så illa, men bra du sökt hjälp grej typ.

Har även konstaterat och bestämt mig för att gå in i behandling nu också. En sjukskrivning väntar och allt med vad det innebär att gå genom behandling. Kommer vara tillbaka till jobbet efter semestern i sommar typ. Otroligt läskigt är det, men jag känner i hela mig att det är rätt beslut. Tar jag inte tag i detta nu så kommer jag aldrig må bra den känslan är jag rätt säker på.

Helt sjukt hur saker går så mycket lättare då jag lixom kapitulerat och sluta streta emot. Och alla dessa jäkla känslor börjar jag ändå att gilla på nåt vis. Sån sinnessjuk resa detta. Nu känns alkoholen som ett mindre problem, säkert en vecka sedan jag kände sug. Nu börjar jag fatta att det är resten av "paketet jag" som skall tas omhand.

Jag söker efter ett sammanhang utanför jobbet där man inte alltid behöver A för att kunna umgås. Det är inte helt lätt. A har spridit sig överallt som en jättebläckfisk. Jag fortsätter att söka....Det måste finnas folk som är A-fri och som inte hela tiden påtalar det som en moralpredikan för alla och en var. Folk som tycker att A är helt enkelt ett ointressant samtalsämne.