av Mirabelle

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Mirabelle
ons, 2018-02-07 - 18:32

AL jag fattar verkligen vad du menar. Jag led verkligen av det där risktagandet i början av min "på-nytt-födelse-period". Men på något sätt hände metamorphosen ändå... Om än faktiskt tämligen motvilligt till en början. Min väg korsades helt enkelt av så fantastiska medmänniskor att det inte gick att fortsätta gömma sig :) Det är svårt att förklara... Jag önskar att du skulle få uppleva det, och efter resans gång upptäcka att risken inte stör dig längre. Kram

Mirabelle
tors, 2018-02-08 - 21:09

Jag har hållt på mina mentala barriärer hela veckan, och faktiskt haft en del energi till annat än jobb. Tid och energi frigörs när man vägrar övertänka och oroa sig. Det som löser sig löser sig. Det som inte gör det... Tjaaa... rycka på axlarna och gå vidare. Min nya slogan blir "Våga vägra oro!" Nu är jag förkyld som ett as. Näsan rinner, slemmet rosslar i halsen och ögonen är ilsket infekterade. En god natts sömn, så går det över. Så brukar det funka för mig. Om inte... ja då får jag väl sjukskriva mig. Enorma tanke! Men kan andra så kan väl jag...

Det rycker som tusan i vin-nerven nu för tiden. Varför vet jag inte riktigt. Litet "devil may care" attityd över livet i allmänhet kanske. Nykter är jag iallafall, för att jag har bestämt så. Någon annan gång kanske jag bestämmer något annat, men idag är inte den dagen.

Mirabelle
fre, 2018-02-09 - 17:18

Alltså jag blir så förbannat trött på att alla människor runt mig snurrar och virrar till allt hela tiden. Ungarna är väl en sak... De är just ungar, och har diverse bokstavskombinationer osv som gör det än svårare att organisera sig. Det blir upp till mig att bygga struktur runt dem och hålla hårt på den för att det inte ska bli hej kom och hjälp mig av hela tillvaron... Men så finns det kollegor som är precis lika snurriga och ostrukturerade. Läget snurrar snabbt ur kontroll. Tills jag kommer som en annan general och styr upp. Och så maken min. Suck. Förvirrad professor-typ deluxe. ALLTID lyckas han schabbla till saker så jag får stressbryt. Han behöver inte enns vara närvarande för att lyckas sabba planer. Som ikväll. Barnet med kompis-bekymmer har äntligen blivit hembjuden av en vän. Jag bestämde med mamman att jag hämtar hen hos dem kl 17. När jag kommer hem från jobbet hänger inte garagenyckeln där den ska. För mitt klantars** till man hade ärende in där på morgonen och tog med sig garagenyckeln till jobbet sen. Så jag kan inte komma in till bilen och hämta barnet enligt överenskommelse. Bra första intryck när man försöker hjälpa hen att knyta vänskapsband. Not. De var sjyssta och skulle köra hem hen, så det löser sig. Men hela situationen retar gallfeber på mig, just för att sådant här händer alltid jämt och hela tiden. Jag lägger upp struktur och idiotsäkra planer. Alla andra bara flyter runt i tillvaron och klantar till allt. Så. Jävla. Less. Och om jag inte längtade efter mitt vin innan så gör jag det nu ?

jessi75
fre, 2018-02-09 - 17:40

Har oxå en man med noll struktur och helt glömsk och förvirrad hjärna!! Halva min dag kan gå åt att hjälpa honom med att hitta nycklar, plånbok och div saker... men det värsta är när han sabbar mina planer, som tex att ta med sig bilnycklarna till jobbet och jag står med 2 ungar som ska till skolan och jag till jobbet... i minusgrader kl 07.30????
Kämpa på!! Kram!

AL
fre, 2018-02-09 - 19:06

Max igenkänningsfaktor. Men jag har nästan slutat curla min man och det funkar eftersom vi inte har barn hemma som drabbas. Nu är det intressant att se hur har vimsar omkring och blir mer o mer förb*** över sina förlagda saker.

Mirabelle
lör, 2018-02-10 - 00:15

Det här med att vara tonårsförälder... Vi har varit förskonade från oron med sena kvällar osv. De äldsta har inte haft något intresse av att vara ute och ränna om kvällarna. Fast just ikväll verkar en av dem (18 år) ha ändrat uppfattning. Hen har hamnat på andra sidan stan med kompisar som bor där... och nu är hen i färd med att ta sig hem. Mina arma nerver! Vi har kontakt via telefon, och jag hämtar med bil vid pendeltåget strax efter midnatt. Men jösses vad plågsamt detta är. Jag har redan fantiserat ihop allehanda otäcka scenarion, som alla slutar med ond bråd död. Men tonåringen i fråga är glad och obekymrad. Och jag försöker att inte smitta med min oro, för jag har önskat i flera år att hen ska vilja ge sig utanför dörren och göra något alls med kompisar. Positiv. Måste vara positiv. Gud hjälpe mig om ungen gör detta nattåkandet till en helgvana... Då får jag nog gå till läkaren och skaffa nån pillerburk för nerverna i alla fall...

Mirabelle
sön, 2018-02-11 - 13:03

Japp, vuxentid var just vad vi hade igår kväll. Maken och jag åkte till stan för att gå på bio. Jag hade redan bestämt mig innan att unna mig att dricka vin. Ett glas på ett trevligt hak innan bion. Det var mysigt, men faktiskt inte speciellt gott. Efter bion gick vi vidare och tog ett glas till. Det var inte heller gott. Och stället var fullt med högljudda jobbiga människor. Sedan gick vi vilse. Kusinerna från landet... Vi hittade ett trevligt ställe medan vi irrade runt. Där tog vi en IPA. Sen mådde jag illa. Vi letade upp en T-bana och drog oss hemåt. Fruktansvärt kissnödig var jag hela vägen hem, sådär så man kallsvettas och ser gula u-båtar. Illamående. Kissnödig. Alkoholens effekter. Idag baksmälla. Fortfarande illamående. Näe... verkligen inte värt. Jag längtar inte efter att dricka vin igen. Jag kanske inte är någon "riktig" alkoholist, men att jag inte mår bra av alkohol är klart som korvspad.

Mirabelle
sön, 2018-02-11 - 17:06

Vi såg tredje 50 shades. Jag skulle inte kalla de här filmerna bra, men vi tycker det är en kul grej att gå och se dem ändå ?

Nu har jag varit och tränat. Känner mig fräsch igen ? Men noterar att alkohol även i måttlig mängd gör något med min hjärna, i efterhand. Tänkandet ändrar fokus och förvrängs liksom, när alkoholen lämnar kroppen. En film börjar spelas innanför pannbenet, och det går inte att stänga av fanskapet. Titel - ”Varje misstag jag någonsin gjort i mitt liv.” Många misstag att älta blir det på 40 år... Konstig konsekvens av vinlull. Kanske är det ett av A-hjärnans knep för att få mig att söka glömska i vinflaskan... Det är i varje fall inte aktuellt.

Mirabelle
sön, 2018-02-11 - 21:18

Idag är min mentala styrka som bortblåst. Idag är jag en rakt igenom värdelös människa och allt kommer att gå åt helvete. Kan inte kontrollera mina tankar och den känslomässiga responsen. Jag klandrar helt klart alkoholen för den här vändningen. Något hände med den kemiska balansen i hjärnan... Det blir väldigt tydligt vad man gör mot sig själv när man häller i sig detta gift. Men jag är nykter. Den här funken går över. Nu ska jag minnas det här nästa gång jag naivt tror att jag ska ”njuta av livet”. Vin är inte njutning. Vin är mindfuck och själsplåga.

Fått nog
mån, 2018-02-12 - 08:14

Du är en fin varm människa som bryr dej om människor. Du gör alltid ditt bästa. Det räcker så! Du är bra precis som du är! Kram

AL
mån, 2018-02-12 - 08:20

Du är värdefull för mej.
Tack för allt ditt stöd.
Kram och jobba under din förmåga idag....så kanske de andra hinner ikapp?

Mirabelle
mån, 2018-02-12 - 15:19

Jag hamnade under vattenytan ett tag där... Underbar känsla att vänner sträcker ner en hand och drar upp en igen! <3 Jag börjar komma tillbaka till den mentala balansen nu. Ska akta mig som ögat för vinet i fortsättningen. Det är en falsk vän, som kommer med fagra löften och sedan sticker kniven i ryggen... och vrider om. Kram på er ni rara <3

Mirabelle
tis, 2018-02-13 - 22:32

Jag är en sådan där person som är allergisk mot nästan allt man kan vara allergisk mot... Och jag blir allergisk mot det mesta jag överkonsumerar under en period. Tex gillade jag kokt ägg och åt det ofta under ca 6 mån. Plötsligt blev jag allergisk mot ägg. Yttrar sig med eksem och kräkningar. Och jag hade pippi på yoghurt ett tag. Efter några månader var jag plötsligt allergisk mot mjölkprotein. Man kan visst vara allergisk mot alkohol (även om det är vanligare att vara allergisk mot de histaminer som det finns massor av i alla viner och ölsorter). Jag har gjort en del efterforskningar, eftersom jag tycker det är så konstigt med mitt illamående. Jag börjar må smått illa redan när jag dricker första glaset vin. Efter två glas mår jag illa på riktigt. Illamåendet har ofta hindrat mig att dricka tillräckligt för att nå det där lugnande ruset. Det har liksom blivit värre med tiden. Mindre mängder ger värre och värre illamående. Och jag får alltid diarré om jag druckit alkohol (ursäkta detaljerna). Det är visst ett av de säkraste tecknen på alkohol-allergi. Jag har inte kopplat ihop illamående och diarré med eksem som blossar upp, men det blev tydligt nu när jag drack vin i helgen efter avhållsamhet. Små kliande eksemfläckar poppade upp både här och var på kroppen. Månne jag har dragit på mig ytterligare en anledning att hålla mig nykter...

AL
ons, 2018-02-14 - 07:14

Detta kan jag skriva under på. Jag får samma symptom + ledvärk. Tack o lov att kroppen reagerar när knoppen slutat fungera. Undrar vem som vinner kampen ? ?

Mirabelle
ons, 2018-02-14 - 17:41

Ja det verkar onekligen som att kropparna säger stopp nu. Med versaler. Ledvärken har jag också lidit av, men fattade inte att det kunde vara vineriet som låg bakom det... Tänk så underbart det skulle vara om man kunde slippa värken helt en dag!

Mirabelle
tors, 2018-02-15 - 23:38

Ikväll vill jag ha mitt vin :( Blivit utsatt för absurda krav på jobbet igen, och tagit hand om förtvivlad kollega som inte pallar trycket känslomässigt. Och sedan väntade jobbigt-med-kompisar-samtalen hemma med barn no3 och bearbetning av autistiskt melt down i skolan med barn no2. Frustrerad. Orolig. Modstulen. Är emotionellt slut. Vill bara supa skallen i bitar (på de två-tre glas vin jag kan suga i mig innan allt kommer upp igen, haha) dra täcket över öronen och sova bort alltihop. Suck. Men jag är nykter. Igår var en bra dag. Chansen finns ju att morgondagen också blir en sådan bra dag. Tomorrow tomorrow I Love you tomorrow, you're only a day aaawaaaay *skrålar högt och falskt*

Vinäger
lör, 2018-02-17 - 08:25

eller den mer bonniga grönkålisten, joinar gärna ensemblen. Kanske kan jag spela ett lite stycke på våra AAA-möten. ? (Använder endast mitt internationella namn när jag är på världsturné) ?

Seriöst, vad du är bra, Mirabelle. Du håller ännu, trots alla motgångar. Men var rädd om dig, jag menar det. ♡ Hemma kan du inte göra enorma förändringar, bara tänka på det vi diskuterade tidigare; det räcker många gånger att bara finnas för barnen, lyssna på dem. På jobbet däremot kan du påverka även om det inte känns så. Ställ krav. Bromsa. Hota, om det behövs. Hur ska du annars orka vara den fina mamman som du är?

Smart att bli allergisk mot skiten. ? Är väl enda allergi man önskar sig själv och andra. Ändå kan jag tycka att en bakfylla är ett bevis på att kroppen inte tål eländet, varken fysiskt eller psykiskt.

Kom ihåg: Du är bra! Nu håller vi i! ♡ Kram

Mirabelle
lör, 2018-02-17 - 13:16

Tack för ditt stöd fina Vinäger, aka grönkolisten :) Det är just så som du skriver, att på jobbet har jag iaf en viss kontroll över mitt eget förhållningssätt och vilka krav jag ställer upp på. Vad ska de göra, sparka den anställda som har störst kompetens och kapacitet? Skulle inte tro det. Så vad gäller kraven uppifrån är det den attityden jag intar. Förklarar läget och att duger det inte får de hitta någon annan som de tror levererar bättre. De vet själva att det är omöjligt. Och vad gäller kraven från sidorna... oftast helt absurda och icke verklighetsförankrade, de skiter jag helt enkelt högaktningsfullt i, och jag får försöka stötta mina närmsta kollegor i att göra det samma. Tack och lov så blev fredagen en bättre dag. Barnet med kompisbekymmer hade följt mina råd, och det fungerade den här gången. Det autistiska barnet hade fått åtnjuta en helt vanlig dag utan för hen obegripliga förändringar i lektionsupplägg mm (som går ut på att skolan ska vara kul, men blir väldigt plågsamma för den som inte kan orientera sig i det ovanliga). Så är det nu. Eländighets-barometern går upp och ner och upp igen... Bra dagar. Dåliga dagar. Det är ju faktiskt bra mycket bättre än en evighetslång räcka av dåliga, sämre och värst dagar... Igår var jag sjukt sugen på vin-lull, men höll mig nykter. Inte speciellt svårt eftersom vi slutat ha alkohol hemma, och jag har inte vanan inne att handla på systemet. Det är alltid min man som gör det. Ändå hade jag kunnat svära på att jag var bakis när jag vaknade idag. Det var nog en del spänningar som släppte. Skönt att ta helg med känslan att det mesta löser sig :)

Vinäger
ons, 2018-02-21 - 21:51

Helt ok att inte skriva så mycket och så ofta (vi måste inte peppa hela tiden, du vet), men vill ändå kolla. ♡