Senaste kommentarerna i forumet

@Lavendelblomman Åh vad tufft när dottern är sjuk😔När barn är sjuka är det liksom svårt att hålla det utanför sig.
Du jobbar ju på m alkoholen även om det blir ett snedsteg ibland är du ju ofta snabbt upp på banan igen. Jag själv lyckas inte så bra…har inte energin..men alkoholen är ju den största orsaken t att jag inte har energin.

Önskar dig en fin lördag❤️

Tack så mycket @vår2022, du är så klok❣️

Jag behöver inte klara mig själv i vår relation, där delar vi mycket men inte min svartsjuka eftersom den är obefogad och säkert precis som du skrev bottnar i en otrygg och oförutsägbar barndom.

Eftersom jag behöver tänka färdigt själv först precis som när jag tog det med alkoholen med honom så kommer jag tänka ett tag till sedan kommer jag berätta om den texten för honom.
Vet du vad den är tagen från?

Jag har tackat nej till årets julfest med jobbet. Känns skönt att inte frestas av att dricka.

@Majaela Vad du är snäll som frågar. 😍 Jag klarar mig utan alkohol, men kompenserar med choklad. Inte bra att ersätta ett beroende med ett annat, så jag måste bryta det också.
Dottern kommer sannolikt att överleva, men det kommer att kräva månader, kanske år, innan hon blir frisk om hon någonsin blir det.
Ha en fin lördag!

@Jan.3. Vad roligt att du hör av dig😁. Tack för dina intressanta reflektioner. Tror också att det är svårt att bli måttlig när man överskridit gränsen och man programmerat om hjärnan till att skrika efter alkohol, kickar man inte kan uppnå utan alkohol. Inget trumfar detta och ”det lilla aset”😂 har blivit inlärd till att upprepa handlingen om och om igen och belönas, genom att skicka signaler genom sug och tankar om att livet är värdelöst utan alkohol. Genom att genomskåda och fått insikt om detta, har man en möjlighet att täppa till truten på det lilla aset.

Du kanske är en av de ytterst, ytterst få som klarar av ”sparsamma sällan linjen”? Kan de vara för att du har en sådan tydlig insikt om hur det lilla aset jobbar? Att du kan mota Olle i grind, mellan de få gångerna du dricker? Att du kan ta dina två enheter och inte blir sugen på mer mellan gångerna? Eller blir du det, men tycker det är värt att hålla det lilla aset stången men den energin det kräver?

Intressant att skammen kan hålla upp glaset åt dig, de få gånger du dricker i sociala sammanhang, att det är så svårt att komma över den. Och att du ändå inte trillar dit igen. Att det sociala trycket håller oss i ett järngrepp för vad som är normalt och att man inte pallar att gå emot strömmen. Det är ju det som fått oss att överleva som art i evolutionen. Men du verkar ju fixa det, utan att trilla dit. En av de ytterst, ytterst få som klarar av det, du och @Kennie.

Ha det gott och titta gärna in någon gång framöver och berätta hur det går❤️

@Lavendelblomman hur går det för dig och med krisen hemma. Hoppas allt är väl med dig och att du orkar vara stark ! ❤️

@Jan.3. Jag tänker mig också en variant av lite men sällan. Kanske varannan månad och då Max ent till två enheter. Hur fungerar det för dig efter ett ”sällandrickartillfälle” är du mer sugen några dagar efter eller hur har det gått ?
🤗🌸

Tänkte bara skriva något här så inte min
sk.dagbok ,(innan jag ev. raderar den)
blev en sån som bara tystnade och försvann som många andra trådar här inne.

När jag började här efter nyår så var tanken på alkohol konstant närvarande.
Men jag tänkte samtidigt att snart kan jag börja dricka måttligt som "alla" andra,
vad nu måttligt betyder.

Det är väl exakt samma funderingar som alla andra som reggar sig här inne på forumet har.
Men jag, och de flesta här inne, ska nog inte vara i närheten av myndigheternas sk. måttlighetsdrickande med X-antal enheter/dag eller vecka.
Finns kanske några här som kan det, vad vet jag, men hur ofta har de i så fall inte suget och tankarna på nästa gång som de kan dricka alkohol.

Måttligt gäller de som inte har överskridit gränsen än. (tror jag)
Man kan inte gå bakåt i tiden och börja om med måttligt drickande och tro att "det lilla aset" ska lämna en i fred och inte skrika efter mer.

Även fast jag tycker så här så har jag inte själv släppt taget helt.
Jag kör på min " sparsamma sällan linje", senaste gången jag var ute och åt med vänner inkl. 2 enheter var i Augusti.
Så varför släpper jag inte taget helt?

Är det som Torn har skrivit tidigare i nån tråd, att det beror på skammen?
Jaa, det skulle kunna vara en del i det.

Beror det på att jag tycker det är jobbigt med det sociala i vissa sammanhang,
att jag behöver hålla i ett glas vin som en sköld mellan mig och andra när vi är ute och äter.
Jaa, det är det garanterat.

Skulle jag inte ha det så svårt med den saken så skulle jag nog redan ha släppt taget.
Jag har ju märkt att jag klarar av nykterheten och mår bra av den, även när det "lilla aset" ibland poppar upp och vill bli matad.

Så jag fortsätter väl ett tag till på min lilla stig med lite och sällan.

Ha en bra dag.

@vår2022 @Matti77
Det var ett tag sen ni svarade men tack för responsen jag fick.🤗

@Himmelellerhelvette Jag har inga direkta tips på böcker men du kan googla så kanske du hittar något bra. Jag har läst så mycket här och där om psykologi och det har mest varit ”tunga” böcker och kurslitteratur. Jag har läst väldigt mycket men det är svårt att ”terapia” sig själv. Jag har behövt ett bollplank som kan spegla mig och leda mig i mina tankar. Det är så lätt att fastna, bli låst, i återvändsgränd och komma fel i de egna tankarna. Utan psykolog hade jag inte kunnat ta mig ur mina destruktiva tankar.

Om jag minns rätt tyckte du inte det kändes befriande att berätta om ditt alkoholproblem för din man först, men att det sen blev rätt bra samtal om det. Du säger ”Det kändes på ett sätt underbart, han har sätt mig, han har tänkt att han kommer behöva ta snacket med mig men han har sluppit och det är vi båda två oerhört glada för och han tycker att jag gjort det här fantastiskt bra. Han sa inte att han var stolt över mig men jag kände att han var det och tror han sa det mellan raderna”.

Du säger om svartsjuka ovan ”Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.” Ett sätt kan vara att även prata öppet om detta med honom, som du gjorde med alkoholproblemet. Det blir annars mycket gissningar kring vad han känner och tänker. Tänker också att det tar mycket energi hos dig att fundera och gissa, men även att du känner press på dig att bli stark för att han inte ska tycka du är jobbig. Kanske är det det som är jobbigast, att ni inte pratar öppet med varandra? Båda gissar, men ingen kan veta säkert vad den andra tänker och känner om man inte frågar och berättar för varandra. Jag har själv varit där och så ofta gissat så fel. Jag har utgått från mig själv i allt, men jag kan omöjligt veta vad någon annan tänker och känner om jag inte frågar, jag kan bara gissa.

Du skriver att du alltid klarat dig själv och jag känner igen mig i det. Det finns anledning till det, det oförutsägbara och otrygga man varit med om, som lett till misstänksamhet och jag klarar mig själv. Men det är tufft och svårt att klara allt själv i en relation, det är två personer som ska samspela tillsammans och man påverkar varandra. Att ta hjälp av andra och att hjälpa andra är fint och gör livet lättare att leva. Det ger ökad tillit och samhörighet❤️

@Andrahalvlek @vår2022 Ja jag har nog rätt dålig självkänsla och den texten @vår2022:

”Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.”

Den träffade rätt i hjärtat, som om du kände till min barndom.

Jag behöver ta mig igenom både svartsjukan och den dåliga självkänslan men hur? Jag vet ju vad jag varit med om men orkar inte älta det med psykolog utan vill förstå mig själv genom sån text som du skickade där. Har du boktips eller något? Jag har läst Mia Törnbloms böcker men det kanske fina fler? Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.

När jag drack kunde jag döva dessa känslor men nu kan jag inte det utan dom maler!

Har en trasig relation till både mamma, pappa och syskon, dysfunktionell familj.

Jag har alltid klarat mig själv, aldrig gått till psykolog och orkar verkligen inte leta efter någon bra och har noll pengar att lägga på det heller. Behöver självläka mig genom faktaböcker/filmer och tar gärna tips.

Oj va trasig jag känner mig nu

@Himmelellerhelvette Jag har inte tagit några prover alls sedan jag blev nykter. Jag utgår från hur kroppen känns och om det står bra till så tänker jag att mina organ mår bra. Jag har tillit till att jag mår bra då, skulle jag har ont en längre tid eller dyl då skulle jag kolla upp det. Vad jag menar generellt är att då vi inte tillför kroppen alkohol mer så kan organen reparera och återhämta sig, om de nu blivit påverkade. Det jag läst är att organen i kroppen återhämtar sig efter 3-6 månaders alkoholstopp, de flesta efter kortare tid än så.

Kanske är det din starka oro du beskriver som även skapar oro för detta? Vad gäller din oro för att bli lämnad av din man kan jag känna igen mig. Det är mest min man som jag umgås med och han är min bästa vän. Min oro att bli lämnad var så mycket starkare när jag drack. Jag kunde känna mig hotad och svartsjuk i många situationer. Inbillade mig att han flirtade med andra och jag var misstänksam. För mig handlade det om låg självkänsla och sedan barnsben en oro för att inte duga, räcka till och rädd för att bli lämnad. En otrygghet inom mig själv. Även om min man försäkrade mig om och om igen att han aldrig skulle lämna mig, kunde jag aldrig känna mig säker på att det var sant. Det var en skam att känna svartsjuka och det var inget jag ville medge att jag kände. Sade ha det förnekade jag. Istället sade jag att han betedde sig på ett sätt som gjorde mig svartsjuk (men jag nämnde aldrig det ordet) att jag var besviken på honom och jag anklagade även honom för saker. Många bråk hade roten i detta.

Sedan jag blev nykter har denna oro bleknat rejält och ändrat skepnad. Mycket bottnar i att jag kunnat få tag på mina riktiga äkta känslor som nykter tillsammans med psykolog i terapi. Jobbat mig igenom mina känslor och händelser i min barndom och kunna se vad som påverkat min låga självkänsla. Vad som påverkat mig i mina relationer och som framkallat känslor av att inte duga och rädslan i att bli lämnad. Det har inget med min man att göra egentligen utan det har med mig att göra. Det har varit en oerhörd lättnad och befrielse. Jag har även tagit stöd i min man och pratat ut om detta, om var mina rädslor bottnar. Sagt, satt ord på och erkänt att jag är svartsjuk. Han har förstått mig på ett annat sätt nu och att det handlar om mig. På så sätt har skepnaden i oron ändrats, min självkänsla har blivit högre, oron har lagt sig, plågar och färgar mig inte längre. Svartsjuka är en hemsk plåga.

Detta har jag läst och tagit till mig om svartsjuka:
Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.

Denna text var startskottet till att även jag förstod vad min rädsla och oro handlade om, även min man kunde förstå mig och mitt handlande bättre och varifrån min svartsjuka kom.

Så blev jag stark i mig själv❤️

@Himmelellerhelvette Hmm, tunga bekymmer så här en fredagsmorgon 🤔 Jag tänker att du behöver träna din självkänsla. Känna att du duger, precis som du är. Jag fick lära mig en övning på en kurs för några veckor sedan, som du kanske kan prova om du vill.

Skriv varje kväll ner tre saker som du har gjort bra under dagen. Inget jobbrelaterat, det ska mer handla om vad du har gjort för andra människor eller för dig själv.

Här är mina tre hittepåexempel:

1) Jag var snäll som tog med mig kollegans kaffekoppar när jag ändå skulle till lunchrummet.
2) Jag var tålmodig när jag lyssnade på min mammas prat i telefonen i en hel halvtimme utan att bli det minsta irriterad på henne.
3) Jag var hälsosam när jag lagade vegetarisk middag.

I exemplen ovan markerar du orden snäll, tålmodig och hälsosam med märkpenna. Sen gör du likadant varje kväll (du kan skriva samma saker flera gånger), och vid behöv läser du igenom dina långa listor med bra-saker som du har gjort och gör. Syftet är inte att skryta om det. Syftet är att du ska sträcka på ryggen och känns dig lite mer duglig. Du ska känna att du är en nice person 🥰

Vad det gäller vänner kan du inventera dina bekanta och fundera över vilka personer som kanske har potential att bli en god vän. Sen tar du kontakt med vb och frågar om ni ska luncha tex. Så har jag gjort, och det brukar falla i god jord. Om de inte kan vid ett tillfälle så ska man inte ta det personligt, utan istället föreslå en annan dag längre fram. Folk är så galet upptagna, en del verkar ha femårsplaner.

Kram 🐘

Jag känner en stark oro. Oro att bli lämnad av min man på noll grunder! Vi har det väldigt bra tillsammans ändå denna starka oro!
Vad kan det bero på?

Jag är rätt ensam utan honom, han är min bästa vän och jag älskar honom över allt.
Jag har ingen nära kontakt med någon annan. Har vänner och släkt men ingen djup relation till någon, har otroligt svårt för att lite på folk.
Jag har dessutom låtit folk vara på avstånd för att ingen skulle komma på hur mycket jag drack, hade jag haft relationer då folk plötsligt kom på dörren för en kaffe eller ringde hade någon kanske kommit på mig.

Hur ska jag bli stark i mig själv?

Tack @vår2022 🥰

Hur får man reda på om organ blivit skadade? Finns inga prov för cancer t.e.x?

@Majaela Grattis till 46 dagar!🥳. Skönt att inte vara på tårna längre, ha energi och må bra. Den extrema tröttheten kommer också att gå över ju längre tid du är nykter. Återhämtning och balansering pågår.

Ha det gott❤️

@Himmelellerhelvette Vad bra att du tyckte att faktan ”talade” till dig😁. Jag är helt övertygad om att dina pannlober håller på och bli kraftfullare för varje dag som nykter. Det är detta som är så hoppfullt tycker jag, att hjärna kan återhämta sig, reparera och lära om och bli balanserad igen när vi håller oss nyktra. Samt att alla organ i kroppen kan återhämta sig då alkoholen når alla organ och påverkar dem. Man blir snäll och omtänksam mot sig själv.

Grattis till hela 74 dagar!🥳. Ha det gott❤️

Dag 46 ✅
Har en extrem trötthet. Tagit powernaps mitt på dagen 3 dagar i rad. Känns behagligt är inte så ”på tårna” längre. Läser o läser här i trådarna.
Det här med att tappa namn på kändisar och lite mer okända vänner är något jag känner igen hos mig, det kan ju varit ett symtom på utbrändhet även hos mig, även om jag inte erkänt det för mig själv.
Mår annars bra och har energi och känner tillförsikt ☺️

@vår2022
Jag måste kopiera och klistra in din text igen för den är så bra och kanske någon som inte läst den får chansen att läsa och jag kan läsa om den igen och igen och övertyga mig själv om att mina pannlober håller på att tränas upp och blir mer och mer kraftfulla med varje dag som går, nu har jag tränat dom i 74dagar🙏

”Här lite mer fakta om hjärnan.
Hjärnan skickar signaler till pannloberna vars uppgift är att granska, bedöma för- och nackdelar och risker. Det är där det sunda förnuftet sitter, för att göra en riskvärdering av en situation. Tex hejda en impuls att dricka mer och säga nej. När vi blivit beroende körs signalen till pannloben över och skickar en signal direkt till känslohjärnan som inte gör någon riskbedömning, och man fortsätter att dricka för impulsen man har är att fortsätta dricka. Så när man har blivit beroende skickar hjärna signaler direkt till känslohjärnan och man kan inte stoppa sitt drickande. Pannloberna har svårt att hävda sig vid alkoholintag. Känslohjärnan dominerar, men det som är bra är att man kan träna upp pannloberna igen att bli kraftfullare, genom att inte dricka alkohol. Genom att vara nykter får pannloberna möjlighet att återhämta sig och bli dominanta igen, så att signalerna först går dit för granskning innan beslut tas.”

Tillägg: det är livsviktigt med Naltrexon. Och jag kommer att fortsätta i många år

På Kliniken. Går fortfarande på Naltrexon. Flera år nu. Det mesta funkar bra. Håller mig under gränsen vad gäller B-peth. Börjar känna mig trött på att åka hit en gång i månaden för prover och ny medicin. Samtidigt vet jag ju: utan Naltrexon börjar jag nog storstupa igen.

Hej Aldro,
Skönt med bra värden! Bra att du är ärlig med dig själv om vad du är ute efter när du dricker, att bli dyngrak. Det kan du ha med i bakhuvet om du börjar fundera på bara ett glas. Att det sällan blir det, utan istället en vända som ger dig ångest. Träning, bra kost och klar skalle låter så mycket värdigare.

Jag skulle också gärna betala för ett ultraljud, är en sån som köper blodprov 2 ggr om året för att kolla alla värden! Men tycker du ska lita på läkaren, de är ju också utbildade för att känna på levern och bedöma huruvida den är frisk eller ledsen.

Låter grymt med diet och träning, tänkte just att besked om goda värden skulle kunna trigga dig att dricka igen, så tänk efter noga!

Känner igen det där med magen, den har vi nog förstört med all alkohol. Dock kan jag rekommendera probiotika mot ibs-symptom!! Att ta en kapsel varje dag gör underverk för mig. (sök på probiotika + ibs och läs på lite). Allt gott✨

Klart att hundarna skall ha mer av din tid :) Det gäller nu att hitta en bra balans mellan fysisk aktivitet och vila för att kunna hantera suget, och i förlängningen missbruket. Har förstått att både stress och brist på återhämtning är en stor orsak till mitt alkoholsug. Alkohol höjer ju nivåerna av vissa signalsubstanser som är kopplade till måendet, men bara för stunden - dagen efter är det tvärtom.

Läs runt här i trådarna och låt dig peppas av alla berättelser! Ha en fin torsdag✨✨

de enda som ja märker egentligen som är känsligt av alkoholmissbruket ja haft är magen. högersidan har ja inte ont i längre den är helt borta. men känsligare mage har ja defibitivt fått jämfört me förr om åren innan ja börja dricka mycket. någon form av ibs antar jag som jag utvecklat. känslig för stark mat och vissa produkter typ. alla tecken ja får från magen pekar iaf på ibs. men de är helt lugnt bara ja undviker överkonsumtion av kaffe eller stark chili, jalapenios o såna saker. så länge ja e snäll mot magen e allt tipp topp. läkaren hade ingen förklaring på varför ja fått ont i högersidan av min alkoholkonsumption. han tyckte jag skulle göra en fysisk undersökning för o undersöka de.