Senaste kommentarerna i forumet

La mig i badet för att tina upp efter äventyren i vinterlandet. Det är väldigt väldigt skönt. Däremot kommer jag på mig själv med att va sugen på dricka. Jävla skit! Det är för tidigt! :/ Men idag ska jag vara stark, vill absolut inte inleda en ny arbetsvecka med att va bakis och jävlig.

Tack så mycket! :) Jag känner mig inte så särskilt grym egentligen, men det är klart att mycket ångest släppte av att göra "bra" val. :) Jag fortsatte lite på den vägen idag och åkte ut till en sjö några mil från där jag bor och där de har plogat upp en lång isbana. Så jag trotsade de 15 kallgraderna och åkte 2 mil långfärdsskridskor i strålande solsken. Drack lite kaffe i en snödriva och köpte en korv av några som ställt ut en vagn mitt ute på banan. Som balsam för själen! Sen hade jag planerat in att träffa en gammal bekant för ett fika nere på stan nu på eftermiddagen (jag försöker både komma ut och träffa folk rent allmänt, men även återbygga det ganska levande umgänge jag hade för 5-6 år sedan), men tyvärr ställde hon in pga inringd till jobb. Det är ju inget att säga något åt, men precis som igår så känner jag mig ledsen och nedslagen såfort jag kommit hem, trots att jag har haft en riktigt bra dag so far...

Jag känner igen mig så väl i din beskrivning! Särskilt vad gäller alla skador och olycksfall du råkat ut för. Det har varit samma för mig.... Så varje gång jag tänker att jag kanske inte har/hade något missbruk (jag har aldrig haft något sug efter alkohol efter att jag slutade) och kanske kan ta ett glas vin så tänker jag på alla incidenter jag varit inblandad i. Då förstår jag att det inte är normalt. Missbruk handlar det ju om så fort man dricker så det får negativa konsekvenser i ens liv. Så jag har slutat dricka helt och hållet.

Hoppas skadorna efter din senaste olycka börjat läka? Och att du känner att abstinensen börjar avta! Du ska se att du kommer att känna dig pigg och fräsch när kroppen börjar komma i balans igen! Kram!

Ja, det verkar vara ganska vanligt bland oss som jobbar med att hjälpa människor, har en benägenhet att själva fastna i beroende av olika slag. Kan det vara den ökade känsligheten själsligt och inombords som gör att man dels har det yrke man har, och även att man själv lätt hamnar i beroende pga för mycket tankar och känslor (egna reflektioner)? Att vara duktig och hjälpsam för att känna sig behövd och duga. Spontana reflektioner, och givetvis är det olika från person till person. Men det jag har druckit mycket på är känslor som jag tryckt ned, och haft svårt att hantera. Alkoholen gjorde det bättre för stunden, men sedan mer ångest, och så det där berömda ekorrhjulet. De sista månaderna jag drack så kändes det som att jag hade ångest när jag drack, och ångest när jag inte drack. Alltså ungefär som inmålad i ett hörn. Jag har 9 dagar nykter idag, och gör inga större planer framåt just nu mer än att ta en dag i taget tills jag känner mig lite stabilare i mig själv.

.....mer och mer för varje dag jag drack, och varje kväll när jag gick till sängs sade jag till mig själv att i morgon då!... Men morgonen kom, jag gick på jobbet som vanligt, och när eftermiddagen kom tog jag ett glas vin, mysvin, trodde jag. Det blev 1 glas, 2 glas... 3-6 glas varje dag. Och varje kväll, blev jag like deppad över mig själv, igen, för att jag inte hellre denne dagen kunde sluta med detta drickande, och att jag hellre inte denna kvällen kunde bara dricka bara 1 glas för mys... Jobbet började gå dåligt, jag följde inte upp min stora passion genom många år, hästen min och ridande, huset blev inte städat och och och... Jag tappade kontrollen över mitt humör, och hade m¨ånga store gräl med både min mann och min kära dotter. Jag blev ilsken för bara små ting, och jag tappade helt kontrollen när jag först blev arg! Jag blev redd mig själv, och skamfull! Jag kämpade mer och mer med minne och koncentration, och fick sämre balans. Många mindre olyckor, där jag slog mitt huvud, ben, kropp och slutligen en dag när jag föll av stegen och bröt benet. Det måtte ta slut!

Innan jul blev jag medlem på den här siten, och bestämde mig for att prova dricka mindre Jag gjorde en avtal med mig själv om att bara dricka max 3 glas i weekenderna. Det gick inte. När måndagen kom blev det nya 3 glas... Så jag sade till mig själv att jag får dricka som vanligt i julen och börja på nyår. Nyårsafton skulle bli min sista dag. Kl 02 på natten drack jag min sista drink, och gick ut för att ta en sista cigarett på trappen. Då snubblade jag, ramlade så lång jag var med huvudet fört i järntrappen... Bröt fingret och kindbenet! Det var som om någon gav mig en reell besked att om jag inte slutar nu, så kommer något enda mer illa hända.. Jag blev rädd helt enkelt, över att jag hade tappat kontrollen så mycket, och sedan har jag inte druckit... :)

Grattis till din nyktra period.
Även jag kör utan socker just nu. Är på dag femton. Så otroligt medveten man blir om att det är socker i det mesta.
Har du sett "Sockerfilmen"?

Hur mår du? Har allt gått bra?

Har precis läst igenom denna tråd.
Så klok, varm och insiktsfull du är.
Tack för att jag fick ta del av orden.

Underbart att du bad om ursäkt samt cyklade iväg för att möta dagen.
Jag hade nog gjort som Famiglia här ovan, men du visade prov på karaktär.
Du är grym!

Skönt att höra att du inte också dricker för att döva smärtan. Alkoholen i sig är tillräckligt. Jag hoppas att du har fått ordentlig hjälp mot depression och ångest.
Du kämpar och vi är många som stödjer dig, det vet du.
Ikaros

Skönt att höra att du inte också dricker för att döva smärtan. Alkoholen i sig är tillräckligt. Jag hoppas att du har fått ordentlig hjälp mot depression och ångest.
Du kämpar och vi är många som stödjer dig, det vet du.
Ikaros

för elände man åstadkommer på fyllan är som du läser något du delar med de flesta här på forumet. Jag tycker det jag gjort känns plumpt och äckligt och ibland rent sorgligt. En gång som jag tycker är sorglig är när jag hade en vän, som bor på annan ort, på besök. Jag planerade ett par dagar vad jag skulle laga, ägnade timmar åt att tillreda. Såklart drack jag vin till matlagningen, fortsatte under middagen. Vad som hände efter halva middagen kom jag inte ens ihåg senare. Än mindre ifall maten var god! Det är sorgligt...plumpt och äckligt tar jag i egen tråd så småningom.
Du får bra information om alkohol här på alkoholhjälpen. Tror även iq har en sida. Var rädd om dig! Och du...döm dig själv inte för hårt...vad tror du att du skulle säga till en vän i samma läge som du är i nu?

Hej
Välkommen hit till forumet. Starkt med de 15 dagarnas nykterhet men nyfiken som jag är undrar jag varför du tog beslutet att vara nykter.
Här på forumet finns utomordentligt god kompetens till hjälp för att bli nykter. Bredden gör att man alltid hittar någon eller några som passar en själv.
Din svenska är det inget fel på.
Suget finns där i början men brukar klinga av med tiden.
Vänligen
Ikaros

Grattis till dina 15 dagar Norsktösen! Det är stort! Jag längtar också efter att ha ännu fler dagar i nykterhetens tecken. Tänk att till att börja med kunna ha en hel månad! Jättestort ju. Men jag är även himla stolt över mina 9 dagar, även fast det känns som jag är en liten nykläckt skör ankunge just nu.

Vad duktig du är! Stå på! Själv är jag på min 15. dag, och jag längtar varje dag efter att det i min logg kan stå ett högt antal dagar alkoholfri :). Kännar att jag långsamt, men säkert, vaknar till liv igen. Och det vill jag att det ska vara i fortsättningen också. Kämpa på!

Så skönt med en hand att hålla i! Kram och tack för erbjudandet!

Hej Hjärnklar
Efter att ha läst ditt inlägg har jag ett förslag. Skall vi följas åt genom ett nyktert 2017 och hjälpa varandra?
Jag har nämligen också bestämt mig för ett nyktert 2017.
Vill du det så följer vi varandra kontinuerligt här på nätet.
vänligen
Ikaros

har haft sina sug. Tyvärr så blir det väl så efter att gett efter. Mår sådär, orolig för mötet i morgon bitti. Skall få läsa brevet innan det skickas in till soss på tisdag.
Är trött o tankarna bara ältas o ältas.
Kanonväder men jag ligger i soffan o får inget gjort.

Precis som ovanstående säger så kan du själv välja om du vill prata (dela med dig av hur du känner, tänker och mår), eller om du bara vill lyssna. I början av mötet kommer frågan komma om det är någon som är första gången på AA, och då kan du bara säga att du är det, så kommer du få mycket stöd och förståelse. Ge det en chans! Gå in på www.aa.se så kan du se när just din stad har möten, och vart. Bor du i Stockholm, så finns det flera olika möten varje dag att välja på.

Det går alldeles utmärkt att bara lyssna..
Jag klarade dock det inte på mitt första möte eftersom jag hade så mycket inom mig som ville ut..

Ta det lugnt bara, dra dit, ta en kaffe, sätt dig o lyssna..
Om du säger att du är på ditt första möte för att se vad det är så blir du välkomnad.

Lycka till :)

Till nio dagar.
Visst känns det skönt ?
Vi ska absolut kämpa på, det här forumet är ens bästa vän i kampen.
Nu ska jag och kika på när sonen spelar fotbollsmatch

Tråkigt med smärtan.
Kan jag fråga, vad exakt gör man på AA möten?
Måste man snacka första gången eller kan man enbart lyssna.
Jag kan tänka mig att testa, men vill helst lyssna och ta in om det är något för mig.
Iaf vid ett första besök :)

Grattis till 6 nyktra dagar! Det är stort! Själv har jag 9 dagar idag. Vi får kämpa på! :)

En vecka utan alkohol som varit underbar. Veckan började med stor ångest efter helgens överdrivna drickande men också en skön känsla av att jag nu har bestämt mig för att det är nog. Har fått tid hos Riddargatan 1 och ska sätta igång den processen. Har talat mycket med mina nära och kära och alla stöttar och uttrycker "Äntligen" tar du det på allvar. Egentligen har väl vardagarna varit som de brukar iom att jag ändå inte brukar dricka då. Men sen kom helgen och jag var lite nervös över hur jobbigt det skulle vara att inte få starta fredagen med alkohol vid spisen som jag ju alltid gillat. Men vet ni vad - det kändes skönt. Vaknade i lördags morse pigg och glad och utan att behöva smygblåsa i Drägern för att bara kolla för säkerhets skull att det går bra att köra till barnens aktiviteter som börjar tidigt. Fattar nu hur sjukt det varit att det blivit en del av min rutin på helgmornarna?! Helgen har nu istället gått i träningens tecken med mycket skön och avkopplande motion och alla ångestladdade småbråk är borta. Så skönt. Nu gäller det bara att hålla i och inte luras av hur lätt det varit hittills. Det kommer nog säkert större prövningar. Men jag känner nu verkligen att det är så skönt att ha tagit det här klivet och ser fram emot att få hjälp. En vecka är kort tid men känner mig så stark i min övertygelse - inte minst efter att ha läst mycket här på bloggen i helgen - så nu ska jag fixa det här och säga ja till ett mycket sundare liv. Utan alkohol för en längre tid och sen får vi väl se om jag i framtiden kan dricka i sociala sammanhang där jag inte haft några problem. Men det överdrivna smygkrökandet på helgen hemma bara för att ska definitivt bort för alltid. Nu blir det en långpromenad i det underbara vintervädret! Ha en fin dag alla ni där ute.

I torsdags åkte jag till Malmö för att hälsa på en kompis. Jag hade ett ärende i Lund först och när det var gjort begav jag mig till en affär för att köpa en chokladmuffin och då slumpade sig så att jag gick förbi bolaget. Det var länge sedan jag varit så nära ett bolag. Jag kikade in genom fönstret och blev förvånad över att det såg ut precis som vanligt. Vet inte vad jag väntat mig, att bolaget skulle ha förändras lika mycket som min inställning till alkohol?
Men allt såg ut som vanligt. Som om inget hänt. Kände inget särskilt, det var inte så att det lockade att se all vin och sprit i obegränsade mängder.
Gick och köpte min chokladmuffin och en kaffe. Satte mig på ett torg för att fika. Ett par bänkar bort hängde ett gäng som drack. I denna kylan. Mitt på dan. Det kändes sorgset, jag har själv suttit på sådana bänkar och supit. Kände också glädje över att jag tagit kontroll över mitt drickande.
Så mycket bättre med en muffins och kaffe.