Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nu låtit bli alkohol i 9 dagar. Det längsta på 2 år. Förvånad att det går så lätt men glad över det såklart. Vet dock att snart kommer det ett tillfälle då jag kommer att börja "svajja"/bli sugen osv. Går nästan och väntar på tillfället....
Kan jag göra nåt för att förbereda mig inför detta tillfälle? Tipset med att vänta 8 sekunder innan jag gäller upp ett ev glas kan faktiskt vara ETT bra tips....
Mitt första mål är en vit månad. Imorgon kväll har jag klarat 1/3 redan. Känns toppen! Vill belöna mig men vet inte hur eller med vad? Fast gå ut och äta med en kompis utan att jag dricker hade jag definitivt klarat....kanske en idé?
Vad kul med en resa "mags"
Håller tummarna att det går bra och att resa iväg ger ju många andra upplevelser som förhoppningsvis kan ersätta (inte behöver innehålla allohol) ska du vara "härinne" även när ni är iväg?
Kan ju vara bra med stöd om det skulle behövas...

Ingen annans vilja räcker för att motivera dig till en förändring. Men om du är som jag så kan påtryckningar istället leda till trots. Och det blir ju inte så bra även om omgivningen menar väl... Det är en svår situation både för dig och din make.

Det bör aldrig stå "alkoholist" i någons jounal. Alkoholproblem har man - man "är" inte. Jag förstår din oro men du ska veta att vi är många med en problematisk relation till alkohol. Och vi återfinns i alla samhällsskikt och inom alla yrkeskategorier. Så oroa dig inte för att en läkare skulle skriva något om alkohol i din jounal. Det återfinns i mångas journaler :). Men ta stöd för att reda ut varför du använder alkohol för att bota nedstämdhet och ångest. Ingen bra bot - det är vi åxå många som kan vittna om...

Förstår att den tanken kan vara skrämmande men vi är nog många härinne som upptäckt hur mycket bättre livet är utan alkohol, att vi inte "ger upp" något. Du har allt att vinna. Ta en ärlig titt på vad alkoholen ger dig egentligen.
Du fixar det!

Okej! Men när står det "alkolist" i journalen? Måste det vara väldigt illa för att man ska få en sådan diagnos? Blir så nojjig och det känns fruktansvärt stt söka hjälp men samtidigt är jag rädd för att det ska bli värre... har som jag sa inget som helst sug efter alkohol eller blir abstinent! Mer att jag är en person som tycker att det är trevligt att bli full och jag har ibland svårt att sluta dricka i tid när jag börjat bli lite berusad. Har inga problem med att dricka ett glas vin till maten men om det blir två eller tre blir det lätt en hel flaska vin! Kan man kalla det alkolist? Mer riskbeteende kanske?
Är rädd för att bara få massa pekpinnar hos sjukvården, eller att inte bli lyssnad på eller missförstådd. Tror mer att jag lider av ångest och nedstämdhet i perioder som jag hanterar på ett dumt sätt. Har sökt för det men inte fått någon vettig hjälp. Vad menade du med "grundproblem"? Ber om ursäkt om jag är tjatig eller stället dumma frågor

Du kommer inte bli utredd av socialtjänsten för att du söker hjälp. Såna resurser har dom inte. Att du söker hjälp visar det att du är villig att arbeta med dina problem. Större risk att din alkoholkonsumtion kommer skapa dig problem i framtiden, än vad som skrivs i din journal.

... jag sökte f ö hjälp då för tre år sedan för att jag var på väg att bli pappa och jag kände att den relation jag hade till alkohol inte var förenlig med hur jag såg på ett bra föräldraskap.

De första instanserna du kan tänkas komma i kontakt med är väldigt chill och det kommer inte hamna något i någon journal. Sedan kan du om problemen blir värre exempelvis få stöd av soc också, men det är en lång och smärtsam resa dit. Det ska riktigt mycket till innan någon utreder din lämplighet som förälder. Tänk på att de stöd och hjälp (och vård) du kan få faktiskt finns för att hjälpa dig, inte sätta dit dig.

Okej det låter ju bättre än vad jag föreställt mig! Känner inte att jag vill sluta dricka helt! Ska sluta dricka av fel anledningar och vill aldrig mer bli för full eller full i fel sammanhang!

Men det måste väl stå någonting i journalen? Funderar på om det kommer bli ett problem i framtiden om man skaffar barn tillexempel? Vill inte bli utredd av socialtjänsten huruvida jag är en lämplig mamma pga att jag nu idag på eget initiativ vill ta tag i mina dåliga vanor? Är livrädd för att något sånt skulle kunna hända

Det är inspirerande att läsa mycket av det du skriver på forumet Ikaros. Du är ärlig och rak och berättar även utelämnande om din egna erfarenheter! Jag önskar dig all lycka med ett nyktert 2017! :)

Känner ingen mg exakt i hur du skriver! Verkar som att vi är i en liknande situation och samma ålder! Hur går det för dig?

Hej Annie! Välkommen hit - och bra att du skriver! Det kommer inte stå "alkoholist" i din journal, så på det sättet kan du känna dig lugn. Jag tog kontakt med vården angående alkohol för första gången för tre år sedan. Den kontakten resulterade i ett antal samtal med en terapeut under cirka fyra månaders tid. Jag var inte inställd på att sluta dricka helt, utan ville få "ordning på det". Samtalen hjälpte mig att förstå mer om vilka processer som händer i mig när jag dricker, och runt drickandet. Samt allmänt ganska mycket om olika typer av bruk etc. Jag blev erbjuden möjlighet till medicinering för att få stöd i att undvika alkohol, men avböjde då. Som helhet tyckte jag det var en positiv upplevelse och jag minskade även min alkoholkonsumtion relativt mycket under lång tid. Däremot tog jag aldrig egentligen tag i grundproblematiken vilket nu har straffat sig tyvärr. Så nu är det en ny vända i kontakt med vården och den här gången har jag tackat ja till medicinering.

Det jag vill säga med den här lilla berättelsen är att det kan vara väldigt odramatiskt med en sån kontakt - och personer med ett riskbeteende men ännu inte fullt utvecklat beroende är ju de allra bästa mottagarna för vården också. Jag rekommenderar det. Men ha en bra idé om vad du vill uppnå med det innan du påbörjar något. :)

Vad har NI för erfarenhet av att söka hjälp skulle det stå!

...som har gått bra. Det fanns liksom inte på kartan att handla A på hemvägen. Har umgåtts med familjen och tränat. Det känns så himla bra att vara närvarande. Att inte gå in i sin bubbla. Att inte bedöva sig och fly.
Men jag känner en stor sorg då jag tänker på alla dessa förlorade år. Då jag inte orkat med att vara riktigt närvarande och delaktig i mitt eget liv och i mina barns liv. Det är en enorm förlust som aldrig går att ta igen och det känns oerhört sorgligt. Nu vill jag inte förlora mer.

att de är oroliga varje gång jag dricker. Med all rätt förstås! Men jag försöker ju så gott jag kan se till att det inte blir för mycket och tycker inte att de ser det. Känner mig så jävla bevakad av dem hela tiden och fantiserar ibland om att lämna dem...det är kanske ett tecken på att jag väljer alkoholen före dem? Det skulle de säga om de visste hur jag tänker. Maken vill gärna att vi går till "någon" och pratar om mitt drickande, dottern vill inte. Jag vet inte vad jag vill. Just nu vill jag bara få vara ifred med mitt drickande.

att man bör fokusera på framsteg och inte bakslag eftersom skammen och ångesten annars riskerar att dra med en ner i skiten för lång tid framöver. Nu är du här, framme i vardagen och ska hitta strategier för nyktert leverne i vardagen. Nya tankar och nya tag! Du vill ju något. Annars hade du inte varit på just den här sidan och skrivit :)

Tack! :)

oroliga, ledsna och rätt less för att dom ser att du gör val som i längden skadar dig. Du skriver att inte du är missnöjd med din alkoholkonsumtion men att din man och din dotter tycker att du dricker för mycket. Min erfarenhet som fd fru och även dotter till alkoholister är att jag ibland förmanade i ett slags "förebyggande" syfte. Av oro för hur det skulle kunna bli.. Kanske behöver ni som hel familj gå och prata om situationen?

Hade 14 nyktra dagar under jul, var enormt galet trött. Jag lyssnade på kroppen och vilade, sov, åt regelbundet, promenerade och så hjälpte det mig att pyssla med något (jag stickade). Annars blev jag myrig i kroppen. Så det är ett tips om du eller nån annan upplever det så. Tror inte MSN ska förhandla med kroppen under en sån här period, bara lyssna. För min del har det blivit svårare nu näe man kommit tillbaks till vardagen. Du har en fördel att ha en partner som inte dricker så mkt. Hejar på dig!!

Jag blir överraskad över hur många som lyckas vara "smygisar" i flera år. För mig har det gått så fort från socialt drickande till avkoppling till missbruk. Men ni är så många som behåller jobb och yta så länge. Hur orkar ni? Hur orkar era kroppar? Nu är jag i och för sig magsäcksopererad och det är åxå först något år därefter som jag fått mina alkoholproblem. Kroppen reagerar helt annorlunda på a än tidigare. Kanske därför det gått så fort "utför" för mig. Jag vet inte...

och det har varit en hel del alkohol. Jag är inte missnöjd med min alkoholkonsumtion utan tycker att det är ok att dricka mer när det är helger och ledighet. Jag känner mig mer begränsad av min man och min dotter som hela tiden påpekar att jag dricker för mycket. Jag har inte varit så full att jag tappat minnet eller gjort bort trots många dagar med alkohol men måste ändå försvara mig inför make och dotter. De säger att de aldrig kan vara säkra på att jag "fungerar normalt" när det dricks. Det kan jag väl inte själv heller egentligen men just nu är jag trött på deras förmaningar och präktighet!

Om en nykter månad. På tåget satt jag i 2,5 timmar innan begäret tog över, köpte en sån där halv flaska vin och hade dåligt samvete men blundade för det allt jag kunde. Nykter söndag och mådde bra på första arbetsdagen idag men så blev det en halv flaska idag oxå. Tänkte INTE men har läst nånstans om tips att bunkra upp hemma med alkoholfritt första tiden så det gick jag till systemet för och vad hände, ner slank denna lilla flaska. Har druckit upp den väldigt väldigt långsamt ikväll. Nånstans tänker jag att man kanske inte behöver slå på sig själv för de här snedstegen. Det kanske sker små förändringar om man jämför med tidigare ändå för det märker jag att det har gjort. Eller hur tänker ni andra? Hur ska man se på snedsteg?

Trevlig kväll, här är det godnatt.

Ja, så du "föll av hästen". Bara upp igen direkt i morgon! Borsta av dig och acceptera att det inte är denna onyktra kväll som är den viktiga utan de 49 nyktra före denna kväll samt alla de nyktra kvällar som kan följa. Kämpa på!

God insikt och modigt gjort! Vi är många i samma eller liknande situation och härinne finns hopp, stöd och kamratskap. Tänk inte "aldrig mer" - tänk "idag". Alkohol är en mycket potent drog och som alla droger leder den för en del av oss till beroendesjukdom. Men det finns ett tillfrisknande och det är viktigt att komma ihåg!

Jag reser med min man som jag har gott stöd av. Han dricker mycket litet och tycker inte, som jag, att ett gott vin förhöjer en god middag många ggr om. Jag läser ibland inlägg från de som försöker sluta med alkohol men har en partner som dricker. Det måste vara oerhört svårt.

Ja, det känns som en oerhörd lättnad att jag är ledig eftersom jag är så oerhört trött. Annars hade risken varit stor att jag pressat fram orken på jobbet och sedan hamnat där i soffan med glaset igen. Efter min ledighet har jag som mål att "jobba lagom". Jag har vidtagit några åtgärder för att ge mig själv bättre möjlighet till det. Men nu först blir det jag-tid :)