Senaste kommentarerna i forumet

... ha en alldeles utmärkt, rätt- och kloktänkt dag. Vill du fortfarande byta hjärna så kan jag väl bistå med min. Gjord i gediget teflon, inne på sin femte dag utan socker och mjöl.

Den här fredagen kommer du att ta dig igenom. Också. ?

Var hittar du modet att resa med alla frestelser som det innebär?
Jag åkte på tjänsteresa till Kina för två år sedan.
Jag var livrädd. Det gick faktiskt bra mycket tack vare att jag reste med tre kollegor som
jag inte ville skämma ut mig inför. Det lyckades dock en av dem bra med.

Idag har jag inte heller druckit mina standard tio folköl.
Försöker läsa mycket och dricka vatten.

Ha en fortsatt trevlig resa

Hej, jag har läst alla inlägg här under en tid då jag hade bestämt mig för att försöka bli nykter 1/1-2017 men varit livrädd för abstinensen som jag visste skulle komma då jag försökt förut men gett upp rätt snabbt pga att jag mått så jävla dåligt. Jag drack i princip ingenting innan jag fyllde 40 och är nu strax 45 och sen har det väl gått lite i perioder men det har varit hög konsumtion men sen för ett år sen så blev jag utköpt från mitt jobb där jag jobbat i 10 år, fick en bra deal att få vara hemma i 13 månader med full lön och då eskalerade ju drickandet, barnen i skolan och sambon på jobbet - perfekt ju... sen i somras har jag druckit en dunk vin per dygn från morgon till natt o ibland på nätterna men började alltid morgonen mef vin i en kaffemugg för att lugns ner skaket och bli "normal" ingen vet och ingen har märkt något vad jag vet.. så i söndags var det då dags och det var fruktansvärt, jag skakade,svettades, fick kväljningar bara jag hörde ordet mat. Min sambo blev jättenervös och undrade om vi skulle åka till sjukhuset då vi inte visste vad det var, jag visste såklart men sa det inte. Hjärtat rusade i kroppen och jag va livrädd för att det inte skulle orka. På sen em så var jag övertygad om att jag aldrig skulle klara det, skakningarna va värst. Vi hade alkohol i kylen från nyår men jag hade inget eget förråd som jag brukar gömma i bilen. Vet inte hur många gånger jag va påväg till kylen o bara ta nåt men.. jag gjorde det inte utan jag härdade ut, natten vs hemsk mef svettningar och skakningar o hjärtklappning. Dagen efter va i princip lika jobbig men på morgonen dag tre så kände jag skillnad, jag var lugnare och i o med det så minskade suget. Nu går jag snart in på dag sex och mår jättebra men är ju mil ifrån att vara i hamn men jag är stolt över dom här dagarna. Ikväll va första gången dom jag tackat nej till vin, det va inte ett dugg jobbigt men min sambo såg rätt förvånad ut, jag ska kämpa nu och det vore kul om vi var flera som kämpade och stöttade varandra. Lycka till alla ni andra som kämpar varje dah varje timme..

expert, men jag kan bara berätta vad hjälper mig.
Att ha mycket acceptans, tid och förståelse för mig själv första tiden.
Och sedan att fokusera bort från själva drickandet och börja fundera på mitt liv, vad jag vill göra, inte vad jag borde sluta göra.
Jag räknar inte nyktra dagar.

?

Ger hopp att höra om andras lyckade hejdå till alkohol!
Dag 4 är snart avklarad och det känns som en evighet!! Hjärnan börjar fundera på om det är så himla farligt med lite vin! Och jag kände lite glädje när jag insåg att jag faktiskt inte måste sluta. Jag har ju själv valt att sluta. Så kom tanken på min son! Hur jag betett mig när jag druckit! Så ofta! Somnat på golvet. Somnat mitt i middagen. Somnat när gästerna varit kvar. Bråkat. Glömt maten i ugnen. Ramlat omkull. Gjort bort mig inför de flesta. Hur jag varit frånvarande för barnen. Usch!
Ikväll såg jag hur barnen lekte. Att kvällen var lång. Vad har de gjort när jag inte funnits till? Vad har jag gjort? Missat mina barn! Vad är vin och berusning värt jämfört med mina barn? Inget!
Det som varit jobbigast idag är mitt humör! Jag blir snabbt irriterad. Mekanisk liksom inte stoppa mina kommentarer. Hoppas det släpper.
Jag hoppas att jag och ni kan fortsätta vara nykter! Varje dag!

Du säger att du på tisdag bojas pga grov rattfylla? Då kan du väl inte ha nåt körkort kvar? Ändå kör du?

?Tack för lugnande svar Äntligen fri. Det var ett kl. 17 i Stockholm jag också siktade på ?.

Hej Zinga,
du finner alla möten på www.aa.se
Till höger högst upp finner du sökrutan "Sök AA-möten"
Skriv in din stad där och tryck return, då får du upp alla möte under veckan i den staden.
Dessa möten rullar på enligt schemat oavsett om det är julafton, midsommar eller om jorden håller på att gå under ;)
Du kommer att bli vänligt välkomnad av alla.
När turen kommer till dig att dela (prata, om man vill) säger du ditt namn och att du är där för att du vill se om AA är något för dig. Sedan kan du prata lite om hur du känner dig och vad som hänt dig osv..
Men om du känner dig för nervös att dela om dina problem så säger du bara:
"Hej, jag heter XX och jag är här för att lyssna idag - tack"
Det räcker fint.
Men försök att lyssna på vad de andra varit med om. Chansen är att du kan relatera till mycket av det du hör.
Du kommer känna att du är bland vänner.

Lycka till nu :)

(Jag kommer själv att gå på ett möte i morgon i Stockholm kl 1700)

Hej
Precis så tänker jag när suget kommer om två liter glykol (dödligt!) vilket innebar intensivvård i fem dagar. Min sambo räddade mig. Inte så farligt! Det gick ju bra. Jag håller med dig om att nog hjärnan är felkopplad när man är inne i de tankebanorna. Sedan försvinner det lika snabbt som det kom.
sov gott
bra kämpat
Ikaros

gör så att hjärnan tror att den är botad på nått sätt.
Helt plötsligt så tycker jag att läkarens prat om kraftigt utvecklat alkoholberoende och epilepsi är lite överdrivet.
Så farligt var det väl inte sista jag drack? Det var ju bara 7-8 liter ren starksprit på 8 dagar.
Så resonerar min hjärna just nu. Att allt är så överdrivet kring mitt beroende. Just nu är jag nästan
inte ens beroende. Nä jag har knappt ett missbruk ...

Jag måste komma underfund med denna vändning hjärnan tar.
Det är där mitt problem ligger.

Hjärntransplantation tack

Tack för ditt svar o din beskrivning! Kan inte se att det står något annat än vanligt så jag får väl ta mod till mig o gå dit o ge det en chans! ?

Exakt så Ikaros. Tack för dina ord. Hjärnan lägger i en annan växel på 2 röda sekunder. Upplever aldrig att det är ett smygande sug utan helt plötsligt går min hjärna från helt neutral, ibland t.o.m avsky till väldigt positivt inställd till att dricka. En tanke flög plötsligt på mig mitt i städandet
Ja idag kan jag ju dricka en flaska whisky och jag blev glad inombords när tanken kom. Från avsky till eufori över alkohol på ett ögonblick.
Sen började hjärnan ticka på. Hinner jag till systemet? Äh fasiken jag kan i värsta fall ta en bar som är öppen. Bor ju tyvärr mitt i smeten och vet exakt var jag kan gå. Vilka barer som öppna till 03.00.

Och som så ofta när jag mår som bäst. Mår så bra så det bara sprutar ut lycka genom hela mig. Full fokus. Tränar. Äter bra. Har lyckats
få tillbaks tilliten till min dotter. Då är det dags att köra rakt in i kaklet igen. Kurvan går spikrakt upp sen är det ett stup som kommer. Denna
gången hann jag dock bromsa innan jag trillade över kanten.

Jag kommer aldrig förstå hur denna växel läggs om i mitt huvud. Jag har aldrig något vardags sug. Har inte haft på 85 dagar. Knappt tänkt
på det förutom första två veckorna då jag hade kraftig abstinens. Och nu skriker kroppen efter det. Det kliar i huden. Sticker i
tår och fingrar. Hjärtat hoppar. Spritflaskorna dansar framför ögonen på mig.

Ikaros Jag kämpar på, höjde dosen lite på Campralen och tog Imovane för 1 timme sen. Det lugnar lite. Blev lite slöare i tanken.

Skulle så gärna vilja ha en förklaring vad som händer. Jag känner mig inte ens som en "vanlig" beroendeperson då jag inte har ett sug
som andra har. Vet bara 3 här inne som dricker så här. Jag, du Ikaros och Anders43.

Känner mig ledsen... lite vilsen, liten och ensam. Hur kunde jag gå så vilse? Varför har jag så svårt att acceptera att saker är som de är, varför blir jag så oerhört provocerad när någon vill ta över och bestämma? Jag känner mig låst ich fast, inträngd i ett hörn. Allt jag vill ha är min frihet, frihet att breda ut mina vingar, ta några stora vingtag och färdas dit vinden bär mig. Landa när jag känner för det på en plats som tilltalar mig.
Nu känner jag det som om man satt spännband runt min kropp och föst in mig i ett hörn. Här måste jag stå fastän jag skriker inombords att detta gör allt värre. Rösten som säger åt mig att jag är usel och inget värd ekar i mitt huvud... fast i mitt hörn tilltar den i styrka och tar över hela mitt väsen. Jag vill slåss mot den, berätta att jag kan vara bra, att jag kan göra rätt saker, bara jag blir frisläppt. Orden kommer inte ut, eller om de gör det kommer de i fel ordning... i en ordning som ingen kan eller vill förstå. Hur kan man förklara det obegripliga för någon som aldrig varit på denna plats? Hur kan man förklara att man väljer att tysta den där rösten om så bara för några minuter, även om man vet att det bara blir värre i längden, bara för att man inte står ut? Jag orkar inte vara usel en sekund till. Hur förklarar jag att era spännband bara gör det värre? Att tränga in mig i ett hörn, om så bara i all välmening, gör allt så mycket värre? Där i hörnet är jag helt hudlös. Där i hörnet har jag inte en chans att stå emot, att hitta en annan strategi. I hörnet står jag hudlös med rösten. I hörnet står inte längre den som var jag.

Välkommen till forumet, här finns massor av värme och stöd, precis vad du behöver! Hoppas du vaknar nykter imorgon och tar en timme i taget. Stor kram

Hej I 79
Jag har druckit en gång på antabus och gör aldrig om det. Jag fick rusande puls, kraftig rodnad i ansiktet, en dunkande huvudvärk, svårigheter att andas, illamående yrsel, och svettningar. Förmodligen också ett blodtrycksfall.
Det som händer i kroppen när man dricker alkohol med antabus i kroppen är i själva verket en förgiftning. Enzymet som bryter ner acetalaldehyden, som bildas av alkoholintaget, i levern blockeras varför acetalaldehyden går rakt ut i blodet.
DRICK ALLTSÅ INTE med antabus i kroppen.
Vänligen
Ikaros

Nej nu har jag druckit mig full.. Jag vet att det bara har givit mig mer problem. Inte gjort något dumt, "bara" skadat relationen till min man och till mig själv. Ångest väntar imorgon, återkommer då.

Å vakna rart till din 86:e nyktra dag! Klokt beslut att sova bort suget.

.

Vad kul att höra att det gick bra för er med nyårsfirandet. Jag lyckades också att hålla mig i skick. Tror att skammen av mitt senaste misslyckande höll mig i schack. Är dock lite orolig för att jag ska glömma känslan av att bli för full och därmed riskera åka dit igen. Ska äta middag med polarna imorn och jag vet om att det kommer att drickas. Ska försöka hålla mig från att dricka mer än några öl under middagen och samtidigt dricka mycket vatten.

Ni pratar om att ha vita helger/veckor. Hur gör ni för att klara det?

Skön känsla att vara färdig med giftet!

hej MondayMorning
Vi har liknande problem, du och jag. Nyktra länge och sedan en växel i hjärnan som läggs fel och så är vi på väg mot alkoholhelvetet. Obegripligt för den som inte upplevt det.
Jag hoppas du lyckas att kämpa dig igenom detta och byta spår. Om du lyckas hjälper du också mig när det är min tur. För det vet vi ju att den dagen kommer när vi måste kämpa.
Bra att du har imovane. Det har räddat mig flera gånger.
Av hela mitt hjärta hoppas jag att du kommer rätt ur detta. För konsekvenserna av ett återfall vill jag inte att du, eller någon annan skall genomlida.
vänligen
Ikaros

Tack för ditt svar. Precis som du säger så är det en ständig kamp och det gäller att inte glömma det. Jag försöker att vara aktiv i loggen och ska börja vara aktiv i formumen också. Sen ska jag se till att begränsa antalet enheter jag dricker och endast ha en viss summa pengar med mig ut så att jag inte kan överskrida det.

Hej o välkommen, läs på aa hemsida om möten och mötestider , är det stängt imorgon ska det stå. Ev kan det då vara helgtider som gäller. Det är bara att gå in o sätta dig, förmodligen kommer någon fråga om du är ny, och berätta lite om hur mötet går till. Du är helt anonym, och kan bara säga hej om du vill. Det är helt ofarligt och kan hjälpa många med våra problem med a. Så var inte rädd, prova.

Min skapligt nyktre! man skickar mig en länk med den smågalne sångaren John Jacob Niles, som Bob Dylan tydligt beundrade och som man kan läsa om i hans memoarer. Jag fortsätter av bara farten att botanisera på Youtube. Ligthning Hopkins, Blind Lemon Jeffersson, vidare till Neil Young, osv. Mannen myser - jag visar mig ju t.o.m. respektera Johnny Cash! Den där skivspelaren som han bar hem åt mig idag (renoveringsobjekt), kanske jag inte ens behöver. Youtube... kanske räcker. Och vi har en - om än skör och liten... så: plattform.