Senaste kommentarerna i forumet

Var tvungen att åka till stan idag för maten var slut. Hade verkligen ingen lust. Är uppenbarligen i en svacka nu, har knappt orkat med vardagen. Var på min mötesplats idag men hade ingen energi till att delta i något samtal, bara satt och stirrade ut i tomma intet med min kaffekopp. Det är bra med det stället för alla där har någon form av psykisk ohälsa, så ingen tycker det är konstig om man inte orkar prata. Alla förstår och vet hur det är. Men jag satt ju med iallafall.
Och mat fick jag handlat. Köpte en färdig pizza, pallade inte laga mat idag. Ska laga något imorgon.
På fredag ska jag till Malmö och hälsa på en kompis. Det är något att se framemot. Måste försöka tänka positivt. Inget direkt alkoholsug idag men känner mig avstängd på något sätt. Som när man är deprimerad, men jag hoppas verkligen att det inte är en depression på gång...
Kämpa på där ute.

Känner så himla mycket med dig. Glöm aldrig bort att oavsett ifall du "gjort bort dig" eller vad man ska kalla det så har du all rätt i världen att sätta DINA gränser och de ska gälla. Punkt. Ta hand om dig. Man måste vara ödmjuk, man måste verkligen ta in, men det finns faktiskt gränser. Kram hörru.

Felpost. Raderad.

Du har tagit flera steg redan i din förändring av alkoholvanorna. Ett stort steg du tagit är att berätta och läsa här på forumet. Verkligen bra gjort!
När det gäller vid risk för eller vid abstinens brukar vi rekomendera att inte sluta själv på egen hand. Det kan vara bra att ta stöd från vården särskillt om man mår mycket dåligt och druckit varje dag under en tid. Du kan läsa mer under vår faktafilk/akut/abstinens eller ringa 1177.
Samtidigt väljer såklart du hur du vill göra. Fortsätt gärna skriv och läs här och berätta hur det går för dig.

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Ville bara få säga det❤️

Kram och prata vidare med Eken och bråka med spöket ?

Antingen kan du ju skippa fira, eller så kan du väl bjuda hem dina vänner på middag och fika och till det bjuda på alkoholfri dryck? Eller gå ut och äta och så väljer du själv alkoholfritt och låter dina vänner dricka det dom vill?

Kan inte barnen åka och du är hemma?
Kanske bra att få ett par dagar ensam och
ha lite egen tid att tänka på saker i lugn och ro.
Annars får du väl lugnt och sansat förklara att du
inte vill ha deras hjälp. Att du föredrar en terapeut.

Tror inte på att "grannen" kan lösa problemen vi har utan
att det måste vara expertis som hjälper till i lugn och enskild miljö.

Kram

MM

Hon och hennes man kom ändå över, jag vet att hon vill väl men i både stort och smått blir hon en bulldozer när hon ska lösa "problem". Hon bestämmer lösningen och vad man än säger så är det bara "hm" "hm" "hm", lyssnar inte för fem öre utan kör på. Jag försökte anförtro mig till henne för ett bra tag sedan men blev då helt överkörd men framförallt drog hon upp alla ömma punkter, alla mina triggers, allt som får mig att känna mig usel och åter vilja sticka huvudet i sanden och dricka för att ivf få lugn och ro i huvudet en kort stund. Ångesten fullkomligt svämmar över mig och drar mig ner mot botten. Tsunamin är ett faktum ich jag kämpar för livet samtidigt som jag försöker förklara för henne att detta inte är rätt sätt, att hon måste lyssna på mig, se mig som en person och inte bara ett problem. Förra gången löste jag det genom att dra mig undan, tröffas familjevis men inte försöka få något enskilt stöd då det bara drog ner mig och fick mig att må sämre.
Den här gången är annorlunda. Nu räcker det inte att säga nej, nu kommer båda två fastän jag sagt att jag inte vill dagen efter. Hade jag inte känt mig så usel och tyckt att det var rätt åt mig hade jag sagt nej igen och gått iväg, men nu satt jag där och blev talad till dom en 2-åring, varenda en av mina triggers drogs upp och inombords hade jag svårt att andas, jag ville skrika att hon skulle sluta, att hon inte fattade någonting.... att det hon sa och gjorde gjorde allt värre. Sen hade hon pratat med några mm, sen skulle det inte finnas någon a någonstans (jag har varit på middagar, fester mm utan problem, problemet nu är att jag mått för dåligt ich nu inte tänkte gå på fler fester förrän jag kände fast mark under fötterna igen). För mig är detta ingen hjälp. Varenda gång jag ska vara med någonstans ska fester vara a-fria.... gissa om man känner sig utpekad och dum... extremt obekväm. Står nog högst på listan. Jag har kämpat så länge och när jag är i balans har jag inga problem att vara på fester med a, jag har jättekul ändå, men scenariot ovan är för mig ett skräckscenario. Jag vill istället få mer hjälp nu, försöka komma åt känslan av att vara usel, hitta grunden och bli hel igen. Få tyst på rösten som säger att jag är det, hitta bra sätt att finna inre lugn... inte döva med a. För att komma dit behöver jag dock människor omkring mig som ser MIG, som tror på mig och finns i min ringhörna... som frågar vad jag behöver för hjälp och sedan tror på mig (förutsatt att jag inte säger att jag ska dricka igen...) och stöttar mig i det. Att bli omyndigförklarad får min känsla av att känna mig usel att explodera.... att ta över och få mig att inte vilja mer. Utan min familj hade jag inte levt idag... då hade jag tagit livet av mig efter det samtalet. Jag vet precis hur och var. Jag låg t o m och önskade att jag inte hade en familj så jag kunde få ta livet av mig... hur sjukt är det? De är det finaste jag har och idag känner jag inte så.... men jag har hamnat mitt emellan... ångesten river, sliter och drar. Det som gör det så svårt för mig är att vi ska åka skidor med den här familjen (dela stuga) om några veckor... det är därför detta är en sådan akut kris. Jag klarar inte av att bo med dem när det är så här. Jag kan inte bo på avgrundens botten och tro att jag ska klara mig ut på andra sidan... jag kan inte ställa in, då blir barnen jätteledsna. Jag älskar att åka skidor men de senaste dagarna har jag gått runt med panikångest som gör att andningen fastnar högt upp i bröstet, jag som vanligtvis är hungrig jämt har slutat äta under dagen. Jag vet inte hur jag ska komma ifrån dem, jag har låtit bli att svara på sms om att vi ska ut och gå, äta lunch mm. Jag vet inte vad kag ska skriva. Jag vet att de vill väl men de lyssnar inte på ett ord av vad jag säger. Jag är ingen i deras ögon och jag har svårt nog att vara någon i mina egna ögon för att klara av det. Jag klarar inte heller att hela tiden bli pepprad med mina triggers... jag är inte dum, jag förstår att kag gjort så himla fel men jag försöker rätta till det men då kan ni inte bara dra ner mig hela tiden. Jag vet allt det ni säger... det är ju inte kunskapsbrist som är problemet.... ångestkram

Jag vill gärna ta emot stöttning av dig. Det är jättesvårt att hantera på egen hand men jag vill inte gå till grupp och tycker denna sidan är bra då jag är mer anonym. Jag är fast i vinträsket, kan inte dricka bara ett glas och dricker för att lugna mig, trösta mig, somna lättare, i socialt sammanhang...you name it ? Klarar att låta bli att dricka 2-4 dagar men ramlar dit igen. Får ångest och blir rasande på mig själv dagen efter. Varför ska det vara så svårt att ta sig ur träsket?

Tänker på dig

Naturligtvis gick det inte så bra. Att falla fick mig bara att känna mig ännu mer usel och jag orkade inte stå emot... därav nyår. Dricka lite och få vara glad. Jag blev så arg när jag inte fick göra som de andra... men jag förstår min man som vet hur det kan gå. Jag skämdes dock när han ställde mig mot väggen inför alla. Jag ville inte leva längre. Genuint kände jag att jag inte orkade kämpa mer.
Dagen efter var kag bara arg på mig själv. Vi var tre familjer på festen och värdinnan (somvisste om detta innan) skickade ett sms och ville komma över och prata. Jag svarade att jag inte orkade den dagen (all min kraft gick åt till att försöka orka leva).

Tack Vinärgott och Pärlemor! Tack för att ni finns där ute och stöttar.... förstår. Det var inte det att jag blev full på nyår itan att jag drack något alls som ledde till att det blev en stor scen och min man fick oss att gå hem. Jag har som sagt gått igenom en väldigt jobbig tid, det har hänt enormt mycket det sista 1,5-åren och jag har kämpat mig upp gång på gång. Jag har inte druckit när det varit tufft, jag har gjort allt jag kan, när vi varit på resor har jag inte rört en droppe... inget fredags- el lördagsvin, inget på jul (el midsommar osv). Jag har fallit några gånger men tagit mig upp, jag skulle ha kunnat ligga kvar där nere på botten men jag kämpar som ett djur. Det som är extremt jobbigt just nu är ett kompispar (ffa kvinnan), vi umgås en hel del och jag har sagt en hel del innan och haft med mig a-fritt när vi käkat middag flera ggr.
När jag skulle ta mig ur krisen med min arbetsgivare som vägrade hjälpa mig när jag erkände att jag i vissa situationer inte kan hantera a och därför inte tänkte dricka mer kontrade med att fabricera flera sexövergrepp som ändrades hela tiden, som jag inte fick försvara mig mot... då föll allt. Jag höll mig dock nykter genom allt med fack, jurister mm... jag fick inte försvara mig itan bara gå. Man måste ju ha mat på bordet och då fick jag tag i ett vik på heltid där jag skulle köra långt... detta efter att ha legat hemma i ånhestkramper i 1,5 månad... 5 v som jag kämpade mig igenom. Jag inser att jag kröp fram sista veckan... jag var helt slut. Jag kände mig så usel längst in. Jag orkade inte mer, jag ville ha tyst på den där rösten om så bara för en stund.... postar detta så det inte försvinner och skriver mer.

Kolla runt i andras trådar också, om du inte har gjort det. Då kan det bli mer diskussioner du kan delta i. Hur fick du reda på att du var alkoholberoende? Läkarbesök?

Det är många som trillar dit, men det är många som klarar sig också :) Att du klarat flera år nykter är jättebra. Då vet du att det går. Nu får du tänka till hur du ska göra för att klara dig denna gång.Alltså inte hamna i gammal fälla. Jag har klarat mig mer än ett år, men jag tänker aldrig släppa garden helt. Varför skulle jag vilja bli full? Det är en kemisk process som förändrar mina sinnen. Det kemiska medlet har förstört för mig, både psykiskt och fysiskt. Vill jag förstöra mitt liv igen? Så klart inte. Kanske verkar luddigt, men likväl som man kan få röster som säger till sig själv att "ett litet glas skadar aldrig" osv., kan man vända på det hela i stället. Tydliggöra saker och ting för sig själv. Du har mycket att vinna på nykterhet. Eller hur?

Har inte många vita dagar på flera månader nu - dricker för att slippa ångesten.. men är så jävla låg dagen efter att jag mår ännu mera piss o bara fixar dagen så jag får dricka ikväll igen :(
Men nu ska jag fan klara det !!

Fy fasen vilken natt, kramper i benen o kallsvettats ända in på morgon timmarna innan jag somnade ... ska börja ta campralen igen o hoppas de hjälper nu. Hade behövt ngt mot abstinensen känns det som men det värsta måste väl va över nu.

Nytt år och snöstorm, hunden och jag myser under filten idag.
Har ju innan gjort många försök att sluta, dra ned på konsumtionen mm.
Denna gången har jag gjort jobbet grundligt med mig själv, mitt problem är ju att jag vill fly och stänga av hjärnan ibland.
Detta har krävt att jag tittat på mig själv och inte bli övermodig.
Men har fortfarande diskussioner med mitt spöke, men brukar gå in här och läsa hur jag mådde de första dagarna och det är nyttigt att bli påmind om hur det var.
Så går nu in i sista månaden på första året och fortsätter att prata med Eken och bråka med spöket.
Så kramar till er där ute som kämpar och ta kloka beslut som passar er väg ❤

dej OM du vill. Min blottelse har gjort mycket. Jag ljuger för alla, även mig själv! Men hör skriver jag "ful" text.
Känns skönt!
Hur mycket dricker jag (du)
När?
Hur?
Var?
Varför?

Ta timma för timma! Jag fick själv panik när jag tänkte "helg, midsommar, fredag?!)
Dela upp!
Kram

Vilken dröm! Vilken livstory om jag fattar rätt.
Jag drömmer väldigt mycket immun sjuks son, mina tvillingar, mina föräldrar som båda dog för 1.5 år sedan och att jag mitt i dricker o startar flera företag (som jag gjort....) men det går inte ihop.
Mina drömmar består av stress.....
Var?, vart?,när?.....

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser Monday! Och rent krasst, magen mår inte så bra av att dricka heller, så jag vet inte om det kommer bli så jäkla mycket fler toabesök ändå. ...och om det blir det tror jag nog att jag kan överleva det. :) Men jag kommer fortsätta uppdatera här, med förhoppningsvis positiva besked!

Karin, ja, det släpper onekligen upp en ångest en burit på ett tag. Ångest, skam, skuldkänslor eller rätt och slätt sliten eller helt ofokuserad... dålig kod. Det var faktiskt att jobbet blev lidande som fick mig att ta itu med det här just nu. Jag trodde jag kunde skjuta det på framtiden och hantera mitt mående i övrigt först, men jag insåg att det här är på väg att barka i en dålig riktning. Jag hade ett professionellt riktigt bra år bakom mig i höstas men insåg allteftersom att jag fick mindre och mindre vettigt gjort. Jag har "kommit undan" med det rätt bra, för jag har ändå kunnat hålla den dagliga ruljansen väl fungerande, och vara kreativ och inspirerad på möten och så, men så fort jag satt mig vid mitt skrivbord för att åstadkomma något mer långsiktigt har det varit tvärstopp. Nu har det kommit till en punkt att jag måste leverera lite grejer, snart, för att kunna ta tillvara på en karriärmöjlighet som dykt upp pga att jag faktiskt gjort ett riktigt bra jobb tidigare. Jag insåg att tiden krymper, men inget händer, och då vart det som droppen som fick bägaren att rinna över och mig att ta beslutet.

är jobbiga Svartvit. Men, man kan vänta ut dem, låta dem skava färdigt. Det går.
Då blir man också starkare och tryggare inför framtiden. Man får ett övertag.
Dessutom blir de (sugen) svagare och glesare allt eftersom tiden går.

Så, bit ihop och härda ut. Styrkekramar!

Idag har jag ett väldigt sug efter vin. Känns nästan som jag skulle göra vad som helst för en flaska. Obehagligt stort sug faktiskt. Men men, det går väl över. Får ta och sysselsätta mig med någonting och vänta på att det släpper. Befinner mig på en plats där det är många mil till närmaste systembolag så något vin blir det inte. Än så länge har jag varit nykter och alkoholfri hela året ?

men ger underlag för en del historier när man får lite distans till det. Igår kom jag, någon timme försenad, till Newark och det var en enda röra. Tydligen så hade det blåst tidigare och flyg är sårbara för sådant. Om ett eller par flyg blir försenade så får det en dominoeffekt som gör att väldigt många andra flyg också blir försenade. Mitt flyg vidare var tämligen sent, så jag landade två timmar efter planerad ankomst. Värre har jag varit med om. När jag hämtade hyrbilen hade den inte gps, så jag fick traska tillbaka in och få en sådan där separat en, som man sätter fast på vindrutan med en sugkopp. Den visade sig vara på kinesiska, vilket jag inte är särskilt bevandrad i, så det blev ännu en promenad, klockan tre på natten, svensk tid.

Staden jag är i verkar vara ganska fin, jag fick en ofrivillig rundtur i stadkärnan innan jag hittade hotellet. Lite amerikanskt femtiotal så där, uppblandat med storslagen ny arkitektur, här verkar man fokuserad på möbler i naturmaterial, redan på flygpplatsen stod montrarna på rad och visade upp det finaste de lokala hantverkarna kan åstadkomma. När jag sedan kom in i centrum låg möbelaffärerna i ett pärlband längs huvudgatan. Hotellrummet är större än min sons lägenhet, flott som attan, men när jag hade lagt mig hörde jag ett svagt ljud som om en syrsa satt och spelade under en möbel någonstans. Jag försökte ignorera det men det växte i mitt huvud tills jag for upp och började leta. Det visade sig vara kylskåpet som lät, lätt fixat men det tog en stund.

Allt det här tillsammans med tröttheten gav mig en del rejäla duster med demonen. Den klurige rackaren vet ju precis när jag är som mest mottaglig för hans argument. Det redde ut sig dock, just tröttheten visade sig vara en tillgång; jag orkade helt enkelt inte och när jag tänkte framåt, på hur dagen skulle bli om jag drack efter en sådan resa så fick han stryka på foten.

Jag fick just ett sms från sonen: min gamla lägenhet är besiktad och godkänd, nycklarna är lämnade och jag bor numer officiellt på landet, och enbart där. Det känns skönt, oändligt skönt faktiskt. Min son bor där nu, han tar hand om min hund, och är lyrisk. Jag talade med honom igår och han älskar det precis lika mycket som jag gör. Det bådar gott för framtida behov av hundvakt.

Ha en härlig dag allihop!

Bra att nyår gick så bra!
Ja, nu blir det två vita veckor. Kommer nog sakna vinet i helgen, hade varit fint att köpa hem en flaska vin, men antagligen otroligt nyttigt för mig att bryta vanor.

Har du några prövningar framöver?

Funderar: Ju mer jag fokuserar på att sluta dricka, att jag inte får dricka - desto mer spänning blir det i drickandet och större risk att man faller. Tänker jag "men sup då! Drick tills du stupar om du vill" så släpper spänningen kring "förbudet".