Senaste kommentarerna i forumet

Jag blev full igår kväll. Jag satt hemma och var rätt nöjd med livet, planerade att åka till gymmet senare. Men plötsligt så var det som att något knäppte till i hjärnan. På onsdag påbörjas medicinering, det här är sista chansen att bli full. Klart grabben ska få ta en sista fylla. Och lika snabbt hade jag förhandlat med mig själv att det var helt rimligt. Jag blev jättefull dessutom. Gjorde inga dumheter vilket var för väl, men ändå. Så jävla onödigt. Idag känner jag mig miserabel och besviken på mig själv. Jag hade verkligen peppat på att ha lite energi och ork och göra saker som jag mår bra av, men det får bli imorgon det kommer då...

Aja, det är bara att bryta ihop och komma igen. Förhoppningsvis hjälper medicinering till nu i första fasen i alla fall.

Ja det är så klart inte lätt. För mig har det funkat att gå ut en sväng samt minnas tillbaka på allt skit jag gjort, alla lögner jag kommit dragandes med, alla jag har sårat, dvs vad mitt 18 åriga kalas har kostat mig och mina nära. Man blir inte stålt över sig själv men jag blir heller inte sugen på att dricka. De första dagarna som var tuffa sket jag helt att ta med mig min plånbok när jag skulle någonstans, jag hade helt enkelt inga pengar även om suget skulle bli för stort.

Mitt bekymmer är att jag är rädd för nykterheten, känns lite tråkigt. Jag vet att jag är dum i huvudet men det känns så. Ett annat bekymmer jag börjar känna av är att det blir lättare och lättare för varje dag som går. Misstagen glöms bort mer och mer dvs, nu har jag varit så duktig, jag borde ju kunna ta ett gott glas vin...

Skönt att det känns bättre för dig idag, jag kämpar vid din sida :-) sköt om dig!

Bra jobbat, kämpa på! Det blir lättare dag för dag.
Vad gäller att kunna dricka socialt så förstår jag inte riktigt vitsen med det? Varför utsätta sig för något som man vet är farligt och som i värsta fall kan få konsekvenser? Att balansera på en slak lina? KANSKE kan jag, KANSKE inte? Självklart får alla göra som de själva vill, men jag säger som Mags ovan, alkohol har inte i mitt liv att göra längre. Jag vill leva resten av livet klar i huvudet.

Tack för att jag får vara med. Provar för femtioelfte gången att sluta med öl och vin,har legat i ordentligt dom sista fem åren,stort sätt 12 pilsner varje dag,lite festligare på helgen,någon liter vin plus ölen,helt sjukt.
Har bestämt mig hundra gånger nu var det den sista pilsnern darling,sen går det fram till kvällen,då är det kört igen med skammen i givakt på morgonen.
NU gjör jag ett (seriöst försök) håll i hatten, har nu haft tio vita dagar,fattar inget,visst helt klart svårt och grilla laga mat utan pilsnern,rekordet innan var tre dar för flera år sen.
Men jag vet inte,känns kanske som man är inne på rätt väg (nu sitter man och är halvkaksig åker man väll dit i kväll vid grillningen. Men jag ska ge allt för att vakna nykter och må kanon.
Lycka till med era projekt, tillsammans är vi starka.
Rapporterar hur det går.
Lycka till åt oss alla

Precis som du skrev tidigare så hade jag ju kommenterat förut, men jag hade inte läst din tråd från början, vilket jag har gjort nu.

Har tänkt samma sak "tänk om man skulle se sig själv". Hemska tanke.

Hur mår du ikväll? Kram!

Om du äter antidepressiva så vet du ju att du inte bör dricka alkohol. Det ställer till i skallen. Och om du dessutom dricker för mycket så blir du helt körd. Alkoholen gör dessutom så dina signalsubstanser goes bananas när du äter antidepressiva medel.
Gör dig själv tjänsten att överhuvudtaget inte dricka.
Detta är inga pekpinnar. Inte alls. Bara krass verklighet. Jag har erfarenhet från närstående att det där med alkohol inte skall kombineras med antidepressiva medel.
Kram på dig!

Hej och tack alla för ert stöd.

Jag satsar som jag skrev på ett nyktert 2017 men jag tar ändå en dag i taget. Jag har kommit underfund med att framtiden är så bra inrättad att den kommer en dag i taget. Många gånger när jag tagit ett återfall har jag känt mig orolig för just framtiden. Den har då varit som ett hotfullt dunkelt moln över mig. Alkoholen har då varit "lösningen" trodde jag. Men i själva verket var det just den som var hotet.

I dag har jag känt mig orolig och lite tungsint. Men det är väl mörkret försöker jag tänka. Flaskan är dock nu väldigt långt borta. Ännu är alltså inte nykterheten hotad.
Jag känner med er som kämpar. När jag minns hur det är får jag en hård knut i magen. Men, vänner det går att vara nykter och det är viktigt att vara det för sin egen skull sedan får vinsten för omgivningen vara bonus.
Tacksam i dag för att jag slipper förgifta min själ.

Ikaros

Jag är helt enkelt fast i skiten och behöver veta att det finns en väg ut. Jag är ensam, men med mina stackars barn. De har fått stå ut med mig. Rent mentalt orkar jag inte mer men ändå har jag alkohol hemma...

Här finns många människor med lång erfarenhet av alkohol som gärna hjälper och stöttar dig.
Om du startar en ny tråd och skriver regelbundet där så kommer du att få många tips och råd.

Mvh
Mick //

Har läst dina båda trådar och vill sälla mig till skaran som håller tummarna för ditt helnyktra 2017! Blir intressant att se vad du kommer att skriva den 2/1 2018, förhoppningsvis att det gått riktigt bra.Tror du har en bra plan när varningssignalerna kommer, bara du noterar dem.
Vill också tacka dig för ditt stöd i min tråd, det hjälper mig. Vit dag nr 4 nu...

Du är så jäkla stark. Själv känner jag att det är helt slut med ensamdrickande men jag vill gärna ta ett glas i sociala sällskap. Får se hur det går med det :-)

Jag önskar verkligen på ett nyktert 2017 men är mer än jag vågar hoppas på då jag efter så många, många gånger misslyckats efter i bästa fall en månad i nykterhet, så jag tar en dag i taget.

Just nu känner jag en rädsla för suget och dom tankar som jag vet helt plötsligt kan komma, denna ångest och ibland rentav självmordstankar som kommer för mig efter ett återfall är något jag önskar så högt att slippa, jag ska ta hjälp liksom du Ikaros av detta forum och min sambo i den bästa mån jag kan, kanske behöver jag mer stöd som tex en läkare eller AA, antabus eller / och campral. Ensam är jag ganska chanslös.

Du har erfarenhet Ikaros, du har varit med betydligt längre än jag, det känns att det hjälper mig det jag läser i din tråd, vi ska följas åt här och hjälpa varandra när det behövs, och alla andra som kämpar oxå givetvis.

Mvh
Mick //

Nej livet är verkligen inte lätt. Mycket är smärtsamt och svårt, det går inte att komma ifrån. Men det är mycket mer hanterbart om man ger fan i att dricka. Det är det man måste tänka på när suget kommer. Mår lite bättre nu, det ska nog gå att låta bli imorgon också.

Jag ska träffa läkare nästa vecka och ska då fråga om antabus. En annan läkare den här gången.
Jag behöver verkligen nåt som håller mig nykter. Återigen märker jag att min man inte kan vara det stödet. Han är grälsjuk vilket gör att jag vacklar. Jag har fått utskrivet Atarax men de hjälper ju inte.
Vet varken in eller ut. Fortf ångest.

Jag började åxå vardagsdricka pga insomnia. För att orka vardagen. Dag 2 här. Men ingen önskan om socialt drickande. Vill bara inte ha alkohol i mitt liv mer. Vill finna vägar att vara tillfreds med min tillvaro där jag orkar med livet utan att vilja vara bedövad...

så tog du dig igenom dagen nykter. Det var det viktigaste. Ja, det är fan inte lätt att vara människa. Jag har inte haft mina alkoholproblem så många år men har levt nära alkoholism hela mitt liv. Tänker att det utöver själva drogen finns en tomhet i våra liv som är svårhanterlig. Hur lever man med den liksom?! Men bra jobbat!

Jag valde medelvägen... Köpte några 3.5:a. Inte bra men bättre än att sätta i sig en halv vindunk iallafall. Kör på samma idag. Så länge jag inte har nån jävla dunk hemma kan jag hantera mig själv. I kväll extra viktigt då mina sons kompis ska sova över.

Jag hoppas komma till möjligheten att socialdricka också, men bara det. Jag har aldrig druckit för mycket på krogen eller hemma hos någon, det sker endast - som för dig - när jag varit hemma. Vore fint att kunna ha det som gräns för mig själv, att sköter jag mig som jag alltid gjort i sociala sammanhang (det sker ju inte heller ofta, är sällan ut) så kan jag tillåta mig själv det. Vi får se...

Dag 3 är inte illa! Din lever får rena sig och kroppen återhämta sig. För att inte tala om hjärnan! Gå in här och läs alla historier, alla tips. Om inte annat får du en påminnelse om det där med första glaset. Som man inte ska ta. Kan man överhuvudtaget inte dricka ETT glas utan att det eskalerar, så ska man inte dricka alls. Jag kör på julmust :) Men jag KAN dricka socialt, jag ska bara hålla mig jävligt långt från ensamdrickandet kväll och helg :).

Då jag bor ute på landet. Klarade dagen inte så mycket pga disciplin utan mest för att jag bara inte orkade ta mig in till byn. Det är den jävla julen som förstört min sinnesro, man försöker inte tänka på det men helgen tär på mig så har det alltid varit. Jag måste skärpa mig till imorgon för då måste jag in och handla mat.
Hade jag haft ett bolag på gångavstånd hade jag suttit och druckit i detta nu. Tur att jag bor där jag bor. Känner mig så ledsen och trött på mig själv. Oroar mig för imorgon... Känner mig nedsliten och sårbar. Hoppas att det känns bättre imorgon.
Bäddar ner mig med en tvserie nu. Skitdag.

Känns som att jag skriver lite för mig själv här, men jag hoppas någon har lite pepp att skicka :-)

Dag 3 närmar sig sitt slut, jag är spik nykter. Har jobbat (extra stressig dag i dag så det distraherade mig), promenerat med hunden osv. Känner ett svagt sug hela tiden men det är hanterbart i alla fall. Tänker skicka mannen till affären så jag inte blir svag precis där och kommer hem med ett 6-pack (som jag ju egentligen ändå inte vill ha, min grej är ju vin)...

Tack!
Jag har faktiskt virat filtar runt andra idag, både bildligt och bokstavligt. Hållit händer, hållit om och suttit nära och lyssnat till gråten som fallit. Och nu fick jag en av dig, skönt det, att också bli lite värnad om. Ska försöka lyda ditt råd och värna om mig. Tack för filt och kram.

Jag är med dig. Dag två av frossa, ångest och skam. Tid hos beroendeläkare. Första gången som den med alkoholproblemet. Många gånger där som den medberoende.... Men jag har åxå sett människor lyckas leva nyktert så jag vet att det går.

Kämpa för att du förtjänar så mycket bättre än den där falska avkopplingen! Träna! Surfa runt här! Bara önskar jag hade mer än 200 nyktra dagar! Avskyr alkohol och att det blivit en tröst i mitt liv. För jag förtjänar åxå bättre!

på att ta ett återfall idag. Det är en dålig dag. Känner mig ledsen och vill bara ha en vinbox. Vet inte om jag klarar denna dag.