Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig väldigt mycket i din berättelse. Jag kan känna dåligt samvete nu för att jag mår så dåligt trots att jag "har haft det så bra"..

Idag är jag på jobbet. Det känns bättre idag så jag måste passa mig för Systembolaget på vägen hem. Usch..

Tänka på annat? Hur då? Hur gör man när beroendehjärnan vill köpa alkohol?

Kram på er!

Dag två på bakfyllan. Bra jobb, fin man, hus osv. Men alkoholist. Ångesten å frossan skrämde skiten ur mig och insikten om att jag behöver hjälp drev mig att ringa runt tills jag fick en tid hos en beroendeläkare. Nu är jag rädd. Rädd för att jag efter ett helt liv som anhörig till flera alkolister nu är en utav dem och vet vilket jobb som väntar mig. Så trött på denna alkohol. Motstånd mot det arbete med mig själv som jag vet väntar. Skraj för att visa min omgivning min svaghet. Idag tar jag en minut i taget och försöker hålla ihop.

Hej
Välkommen hit till forumet där vi hjälper varandra. Du har tagit det första och viktigaste steget genom att skriva och läsa här. Mycket starkt och bra att du talat med din son. Jag minns när jag gjorde det med min dåvarande 14-årige son. Med hjälp av AA och min familj lyckades jag då vara nykter i 11 år. Tyvärr bröt jag det och försöker nu liksom du att få en varaktig nykterhet.
Detta att antabus skulle kunna orsaka depression är en fullständig nyhet för mig. Jag har använt antabus i många år. Den allvarligaste biverkningen man kan få är påverkan på levern vilket gör att man skall ta leverprov regelbundet. Nedstämdhet är också en biverkning som har rapporterats men det är långt ifrån en depression. Du kan läsa om Antabus på FASS som finns på nätet. Sök helt enkelt på Antabus.
Jag själv skulle inte klara att vara nykter utan hjälp av Antabus.
En god hjälp har jag också av att gå på AA.

Lycka till med ditt nya liv. För ett nytt liv är det enbart genom att på allvar börja behandla den nedbrytande sjukdomen. Vi hjälps åt! Min erfarenhet är att den bästa hjälpen får man från andra alkoholister. De (och bara de?!) vet vad det innebär att vara alkoholberoende.

vänligen
Ikaros

Att jag inte fattat detta, alltså, det är höjden av egendomlighet. Som om jag suttit där uppe i tornet som Blondie i enfaldighetens högborg. Men skit i det nu, insikten om att jag hajat klockar väl in den med.

Grejen är att allt blir så begripligt. Från att ha försökt pussla ihop nåt som bara inte går att foga ihop. En bit där nere i söder, jaha, och så var det den där biten uppe i dom allra nordligaste utposterna. Hur göra?

Jag tittar tillbaka och återupplever den sanna njutningen jag som barn upplevde i att sätta i sig en massa bullar med mjölk. Hur jag i skolan, när det serverades risgrynsgröt, pudrade över sockerhögen med kanel så att mina normala klasskompisar inte skulle höja på några ögonbryn. Och sen, efter gymnasiet, hur jag vid en utlandsvistelse upptäckte att man kunde äta och sen spy; wihoo, den ultimata lösningen! Och sen, när jag GBP-opererat mig, den stora quickfix-välsignelsen: att kunna snacksfrossa och ändå gå ner i vikt.

Här i forumet har det här med socker berörts ett antal gånger och visst, visst har jag tänkt att jomenjamenvisstmummeljammel. Men fattat, nej, det har jag inte. Jag har haft en helt annan infallsvinkel. Jag har tagit symptomen som det stora problemet och helt förbisett att orsaken till mitt beteende varit en helt annan.

Så, Äntligen fri, du måste vara åtskilligt smartare än jag. ;)
Det är ju precis så med chokladen. Och med alkoholen. Med allt mjöligt sockrigt smörigt smaskens. Det får bara inte vara i fred.

Maran; tack! Ja, skrev första inlägget i den här tråden 12 maj 2014 så det börjar bli ett tag. Vet du, jag fattar precis vad du menar när du säger att du nästan blir lite avundsjuk. Jag kände det likadant när jag var ny. Det där kommer. Ja, alkoholfritt 2017, det blir det ju och ja, förbaske mig, Maran; sockret ska bort också! Kram på dig!

Var till husläkaren idag för att få veta resultat av leverprov och diskutera min nya medicin, Valdoxan. Värdena var fina och jag fortsätter med medicinen som annars kan åstadkomma allvarlig leverpåverkan. Det är därför självklart att jag måste undvika a medan jag tar den. Medicinen håller ev depression i schack och ger framförallt en bättre sömnrytm., vilket i sin tur påverkar välbefinnandet i största allmänhet. Tröst via a går alltså fet-bort,... etc.
Doktorn noterade att jag såg pigg ut och att jag blivit... mindre i omfånget. Ja, en strålande aptit till trots har jag inte gått upp i vikt, och det hull jag har ser friskare ut! Jag berättade för min husdoktor om min doktor - psykiater - på stan som jag fr.a. PRATAR med – han är inte alls förtjust i medicinblocket. Så det har blivit lite uppdelat. Men jag är ärlig och genomskinlig med bägge.

Jag kan tipsa om Sanna Brådings bok, "För mycket av allt" som är en självbiografisk berättelse som kom ut i höstas. I övrigt tror jag nästan att jag läst alla andra böcker som rekommenderats i denna tråd! :)
Ett tips är att låna böckerna digitalt, dvs som e-böcker. Då kan man snabbt och enkelt (med sitt bibliotekskort) låna en e-bok till sin dator eller iPad precis när man har lust. Och så är det ju gratis dessutom. Jag har skaffat tre olika bibliotekskort (från tre olika kommuner) så jag kan söka på olika bibliotek om någon bok inte skulle finnas som e-bok i min hemkommun. Vem som helst kan skaffa bibliotekskort i vilken kommun som helst, så det är tipset för dagen! :)

Jag tyckte mycket om hela din kommentar. Och Cohens låt! "The wretched beast is tame". Så talande.

Skamsen. Dig vill jag bara varsamt linda en varm filt kring och sakta viska "värna om dig". Jättekram.

Skönt att alla fester är över. Har klarat att manövrera rätt så bra ända tills igår. Droppen som fick bägaren att rinna över. Lustigt uttryck. En vän fyllde jämna år och jag gick loss som om det inte fanns några problem i världen.
Ja nu är det i alla fall tid för bot och bättring. Ett gott nyktert år önskas mig o alla ni andra som kämpar här på forumet!
Ljuset som kommer nu är så hoppfullt.

Jag blir så glad av att läsa att det går bra för dig MM. 80 dagar. Du ger mig inspiration med din beslutsamhet och dina kloka tankar. Låter som du genomgår en förändring på många plan.

Du är alltid generös och välkomnande Ikaros och jag önskar dig verkligen all lycka med 2017. Låter som du har bra strategier och mycket vilja för att klara det, jag tror på dig! Och om det blir svårt snälla skriv här och ta annan hjälp!!!

och hoppas du kan skriva och dela med dig även när du reser. Har inte varit inne på ett tag och en fördel med det var att då hade du hunnit skriva många underbara inlägg. Du har sån värme och humor! Jag känner mig gladare efter alla skratt du delat med dig av.
Tack!!!

Tisdag och mycket tankar. Skamkänslor och går gång på gång igenom nyårsaftonskvällen och tänker på hur jag blir med alkohol i kroppen. Glad som f-n, fysisk, ska hålla på och klappa på mina vänner. Köper alkohol åt alla fast jag inte har råd. Återvänder till baren fast min man sagt att det räcker nu. Tänk om man skulle se sig själv, usch, plågsamt pinsamt.
Så vad händer nu? Jag ska resa bort en vecka. Resan är ingen risksituation för urspårning men jag kommer att dricka c:a 2 glas per dag, fördrink innan middagen, sedan en paus, sen ett glas vin till maten om jag är sugen. Om jag inte är sugen så inga problem att avstå. Sedan brukar det bli läggdags. Mycket vila och tryggt umgänge som inte festar.
När jag kommer hem så ska jag ta en vit period för att få tid att tänka och ta fram mina strategier igen. Om det blir urspårning igen med total tokfylla och minnesluckor, då får det bli andra metoder, kanske tänka lång vit period. Vill inte bestämma någon tidsperiod för jag tror det är bättre att ta en bit i taget. Det är ju så svårt att lägga av helt när jag hanterar det bra till 70% typ. Dricker inte hemma. Går på krogen kanske 1-2 ggr per månad och det går oftast bra. Har strategier som funkar OM jag använder dem. Men har i viss mån en skör personlighet på så vis att jag haft en tuff uppväxt. Har gått mkt i terapi och fått bra hjälp men jag har väl en ökad känslighet. Mamma drack hårt under en dryg femårsperiod. Jag bodde inte hemma då men fick styra upp saker när hennes bukspottkörtel pajade och hon hamnade på intensiven. Pappa var svårt sjuk i Parkinson och tog livet av sig för snart sju år sen. Så det finns ju jobbiga saker i mitt liv men också många bra saker. Vänner, bra och stabilt kärleksförhållande, bra jobb. Jag har en stark vilja att det ska bli bra.

Hej Pärlemor,
Vi kämpar alla med samma skitdrog! Ibland är vi starka och ibland håller det inte. Men vi vill förändra och kämpar allt vi kan och så får vi fortsätta så blir det förhoppningsvis lättare att vara stark med tiden.

Tillgång till vin i jul blev mitt fall. Efter 14 härliga dagar stod det vin framför mig och då var jag inte stark nog. Och sen fortsatte det med vin varje kväll fram till nyår. Nu har jag varit fri i två dagar och tänker inte ge upp. Skönt att alla middagar fester är över.
Nu fortsätter vi så här. 3 nyktra dagar, det är bra Pärlemor!!! Jag hänger på.

Underbart framförallt att läsa att det går bra Skamsen. Det glädjer mig! Och många kloka tankar och funderingar från många i tråden. Gilar oxå MMs 'KAN' inte dricka. Den tar jag oxå till mig.

Jag har fått börja om tyvärr. Jul och Nyår och massa middagar däremellan innebar tillgång till vin och det var jag inte redo för. Och när jag väl var igång drack jag sen även på kvällarna när jag var själv.
Men nu är jag på dag två och vet att jag kan verkligen inte dricka.

Så fint skrivet! Det där med att stå framför spegeln och säga jag duger som jag är, det ska jag börja med. Även om jag inte kämpar mot spriten längre så har jag andra skavanker att acceptera. Och att man måste ta hand om sej själv för att kunna finnas för andra. Bra påminnelse.

Det där med att säga att man slutat dricka för gott, det kan man ta undan för undan. Själv vet man hur det är men vänner vänjer sej gradvis. Det är väldigt märkligt hur viktigt det är för andra att man dricker. Jag är nu så gammal så jag är inte ute i farten och kommer inte i så många festsammanhang. Jag minns också i början att jag fick konstiga kommentarer så jag sa att jag hade ett uppehåll. Och det har förlängts:). Jag tror man är lite hotfull för såna som vet att dom själva är i ett riskbeteende.

10:e dagen i dag. Bra. Var inte orolig o rädd för de kommande dagarna med sug o tankar på alkohol. De är oundvikliga om man är beroende av alkohol. Förbered dig i stället mentalt på att du ska klara av dem. Bästa skyddet är att aldrig sträcka ut handen efter det första glaset.
Kämpa på, du är absolut inte ensam med det du går i genom. Vi är många!

Träffade en kompis igår, ses sällan. - Vill du ha vin, öl eller vatten?
Jag tog vatten så klart.
Det var en trevlig kväll men denna fråga/påstående kändes fel;
- Men du har väl inte slutat dricka helt och hållet?!?!
Ehhhh...jo, det är min strävan. Hade berättat att jag druckit lite för mycket, för ofta, att det påverkade min ångest och nedstämdhet - beskrev inte den förlorade kontrollen men gav ändå så pass mycket bakgrund att vem som helst kunde tänka att jag nog inte ska dricka - alls. Varför är alkoholen normen och inte tvärtom?
Just nu tycker jag det är lite jobbigt att exponeras för alkohol hela tiden. Så hej hej vardag, grå vit helt vanlig vardag HELT utan höjda glas mot en sprakande himmel.

Bra jobbat med 8 dagar?

Styrkekramar❤️
Pärlemor

jag ligger på en strand, solen skiner, en lätt bris får palmernas blad att rassla rogivande. Jag sitter i en solstol och tittar ut över havet där delfinerna leker med varandra, de hoppar och tumlar runt som treåringar i en lekpark. De senaste dagarna har jag provat på parasailing, jag har hyrt en vattenjet och jag har varit runt och besökt öns olika sevärdheter. Nu sitter jag där i lugn och ro och njuter av värmen, vilken semester det har varit! Avkoppling och roliga aktiviteter på en gång, perfekt väder, hotellets säng var himmelskt skön och de franska fönstren öppnar sig direkt ut mot stranden.

Plötsligt sitter jag i avgångshallen på flygplatsen och allt som återstår är att åka hem till jobbet och ett kallt och ruggigt land. Jag vill så förtvivlat gärna bli kvar här, bli kvar i njutning och frid, kvar på den plats jag på så kort tid kommit att älska.

Precis så känner jag det just nu när jag sitter här på hotellet och mycket snart ska gå till incheckningen. Det är ovanligt, jag har nog aldrig känt så här stor motvilja mot att resa iväg någonstans. Jag antar att det är ett gott mått på hur mycket jag trivs där ute i skogen, i mitt hus. Plötsligt vill jag inget hellre än att ta en lugn morgonpromenad med hunden, gå och pyssla i lugn och ro, lyssna på naturen, bara njuta. Nåväl, den tiden kommer den också, nu ska jag bara stå ut i tio dagar.

Ha en bra dag allihop!

Jag är tjej på 27 år, har ett bra jobb en fin pojkvän och lägenhet och allt det där.

Jag har redan en depression och medicinerar denna sen 1 år tillbaka.

Men jag har ett problem och det är att när jag väl dricker så går det åt skogen.
Jag dricker alltid för mycke, jag får minnesluckor , jag utsätter mig själv för fara eftersom jag inte vet var jag är eller så.

Jag är i ett förhållande sen ca 4 år tillbaka, vi har toppar ovh dalar mest hela tiden. Och det har också varit slut. Ja ni hör ju.

Det har varit saker på min fylla som jag än idag tänker och ältar i princip flera ggr i månaden, men speciellt när jag nyligen druckit alkohol.

Jag har sjukt svårt att lita på människor överlag, inklusive min kille. Men det är massa små tjafs om olika tjejer och allt som ni säkert vet eller själva varit med om.

Ibland är jag så full så jag inte ens kommer ihåg hur jag tog mig hem, jag får för mig att jag gjort ngt dumt eller att någon varit i min lägenhet, vilket i sig är omöjligt. Och jag är bara dyngrak, jag gör inget dumt mot varken vänner eller kille.

Men jag tror inte jag har någon annan utväg än att bli nykter.
Jag vet inte när man klassas som alkolist, dricker ej dagligen men när jag gör det blir jag för full.

Vet inte vart man ska börja eller någonting , kanske någon kan hjälpa mig? Ibland känner jag att jag vill "unna" mig och så gör jag det och så är jag trött på jobbet och får ännu mer ångest. Sånna tillfällen jag skulle behöva bryta banan och önskar jag hade ngn medicin som hjälp för att inte kunna dricka.

Jag ligger här och kan inte sova, varav jag skriver och allt kanske inte är sammanhängande, ber om ursäkt för det.

Jag har inte druckit på 3 dagar nu, och jag vill verkligen sluta helt. Just nu, jag måste bli kvitt min ångest över gamla saker som kommer upp så fort alkohol är med i bilden.

Tack för mig för tillfället :) kom gärna med tips

Idag känner jag mig stark. Jag hade inga problem att avstå igår och idag och det känns som det var för 4år sedan. Bara sluta från dag till dag. Samma när jag slutade röka för 15år sen.
Idag kan jag allt jag har bestämt mig för. Jag vill inte känna skam och. Ara äcklad av mig själv längre. Jag är stark o v klarar av det.
Sen kommer jag säker skriva här massor och bara gråta över hur svårt det är men det tar vi imorgon för jag tar en dag i taget, timma för timma, minut för minut. Nu vet jag jag att jag inte är ensam<3

Så bra skrivet! Jag har oxå funderat på ett helnyktert år men är osäker på om jag klarar det. Vill gärna följa dig på din resa och på så sätt få inspiration och motivation men även bidra till stöd om jag kan. Håller tummarna för att du lyckas!

Jag vill inte kämpa i ensamhet.. hoppas det finns stöd att få här..?

Jag har läst många av dina kloka inlägg här på forumet. Jag vill gärna ha ett nyktert 2017, och 18 o 19 me. Jag följer dig gärna och vi får hjälpa varandra när dom mörka dagarna slår sina klor i oss. Jag tar dock 24 timmars löftet om nykterhet, det känns mer överkomligt, men visst vore det härligt med en nykter framtid. Kram