Senaste kommentarerna i forumet

Läs och skriv här så har du lite livlina. Så många säger det- för att det är sant! Lycka till!

Så genomtänkt. Du har ju berättat om dina svårigheter ofta här i forumet man kan ju lära sig en hel del av det.
Jag hade bestämt mig för att vara nykter ett år för ganska länge sedan. Sedan, när det var 4-5 dagar kvar och jag var ute på en resa med kompisar och barnen, en trevlig resa där det knappt dracks alls,knallade jag iväg och köpte en flaska vodka. Efter någon vecka eller två var jag fast igen om än på en blygsam "möjlig att mörka" nivå. Så idiotiskt!! Men kanske är en klokare nu? För ibland kan jag känna att det drar ner motivationen om jag "ändå kommer att åka dit igen". Jag får pröva Campar. Men sen vill man ju gärna... Jag vet inte. Bli ännu säkrare, sätta ett stort jävla hänglås över alltihop. Jo. Det är väl det vi så mycket önskar oss alla här på forumet. Gott nytt år alla! Det känns särskilt bra att säga det här!

Jag hittar ju egentligen bara styrka i mitt jobb. Jag ser skiten och inser att så där vill jag f*n inte bli.

Jobbar också på "färja" ibland, med ett flytande systembolag med billig sprit på det undre däcket
öppet dygnet runt + även söndagar då jag normalt går av efter massa dagar med jobb.
Inte ens det bekommer mig.

Men min sjukdomsbild ser heller inte ut som de flestas gör, med vardags sug.
Jag är helt likgiltig inför det tills min hjärna får en knäpp. I mina friska perioder så ignorerar
jag helt alkohol och i mina dåliga så dricker jag ihjäl mig.

Sist jag gick av "färjan" så hade jag inhandlat sprit till en vän. Denna sprit, 4 liter, stod här i
två veckor, det rörde mig inte i ryggen. Tänkte inte ens på det.

Sen en morgon vaknade jag och min hjärna fick en a-knäpp och jag öppnade en flaska.
Och jag drack upp allt på 7 dagar + 2-3 liter som jag också köpte på systembolaget.
Jag drack 2 liter ren Gin rakt upp och ner. Har lite svårt att göra drinkar på just Gin efter det
Jag får liksom en hulk känsla....

Det höll på att ta mitt liv....

Eller rättare sagt - det mesta drack jag upp igår och sedan bad jag om hjälp med att hälla ut en vinflaska. Jag kan inte ha alkohol hemma - dricker bara upp allt då, det vet jag ju.. Funderar du på vad du ska göra med ditt vin? Vet någon i din närhet om ditt drickande?

Solen skiner från en blå himmel. Fåglarna flockas, kvittrar och njuter vid fågelbordet utanför. Det doftar nybakat i hela huset. Jag har gått en lång morgonpromenad och det är dag 16 utan alkohol. Livet är underbart! Eller?

Mycket har blivit till det bättre vilket jag skrivit om innan. Skärpan, bättre sömn, skarpare sinnesintryck och en ro som börjar etablera sig i både kropp och själ. Men med min analyserande personliga läggning så identifierar jag hela tiden svårigheterna och försöker finna lösningar. För mig, just nu, är de sena eftermiddagarna och början på kvällarna jobbigast. Ni vet den där tiden då man drack vin under tiden man lagade mat. Stunden i soffan då man antingen firade, sörjde, gladdes eller likgiltig la sin tillvaro i alkoholens "befriande" makt. Dom timmarna är jobbiga. Måste finna nya rutiner som gör att jag under den tiden på dygnet, åtminstone ett tag framöver, gör något helt annat än det som är det förgångna.

Fler som känner eller har det så här? Funderar på att kanske börja träna just dessa timmar eller göra något som gör att jag inte är hemma i alla fall. Något måste jag komma på...

Men som sagt, så på det stora hela, så är det en oändlig tacksamhet och rofylldhet i att vakna nu varje morgon. En lång resa kvar, mycket gammalt som ska ställas till rätta och nya mål formuleras och uppnås. Men nu är jag i alla fall 16 dagar på väg...

Känner väl igen mig Brigitte. Några glas vin varje dag. Ibland en flaska. Ibland en och en halv. Sen 22 dec har jag valt bort vinet och ensamdrickandet. Det ger för mycket ångest, för mycket självförakt, jag sänker mig själv. Och blir mindre och mindre i mina egna ögon.
Häll ut alkoholen i vasken. Ring vårdcentralen och be att få ett akutbesök. Be dom skriva ut Campral eller Antabus (Campral tar bort suget för många, och Antabus gör att du KAN inte dricka).
Om du t o m sjukskriver dig från jobb är det illa. Då börjar du få rejäla konsekvenser av ditt drickande och det är dags att söka hjälp. Tror du inte att du klarar det själv så ring VC! De kan skriva ut något, men troligen kommer de även att skicka dig vidare till beroendemottagningen. Om du vill kan du ringa dom direkt.
Jag VET var mina svaga punkter ligger, och varför jag dricker, och själv kommit fram till att jag kan dricka socialt men inte ensam. Ensam så skyr jag inga medel att bli full och bedövad. Och misstänker att du känner detsamma. Du dricker när du är glad, när du har tråkigt, när du är arg, när du känner dig ensam. Dvs det finns alltid en ursäkt till att korka upp. Sök hjälp. Nu.
Kram!

Läs denna artikel när det finns tid:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12063012.ab
"Prästen som höll på att dricka ihjäl sig"

Som du skriver Skamsen, det viktigaste först.
Jag tror på precis som denna underbara man
beskriver det. Det finns inom oss, det kan vara en plats
i naturen, en händelse, en djur som springer fritt i skogen, en soluppgång...
Eller så finns detta inom oss.

Du skriver i #274:
kände mig berörd och även upplevelse av gemenskap.

Och kanske är det just så enkelt?
Kanske är det det lilla vi ska gripa efter?
Det är kanske där vår andlighet finns....

Jag som du, söker men jag vet att det
aldrig kommer att finnas en Gud i form
av en skäggig gubbe på ett rosa moln i himlen.
Jag kommer aldrig läsa i en bibel....

Resturangbranchen står överst på listan om yrken med risk för A-problem. Inte konstigt, med tanke på tillgängligheten och miljön. Har själv jobbat på färjor som yngre. Alkoholen flödade och billigt var det. Det krävs styrka och beslutsamhet för att ändra vanor, oavsett var man jobbar. Vi är alla olika och vissa klarar att jobba kvar inom branscher med stor a-tillgänglighet, andra måste byta jobb...

Ja men jag har inte rört den. Är så rädd att jag tror att jag ska dö

Varje dag några glas vin
Har druckit jättemycket i en veckas tid nu

Jag kan nu som då komma på mig själv med att längta efter "något", något som är större än vad jag själv är. Kan ibland avundas dem som är övertygade i sin tro på en gud, en gud som hjälper, bär och avlastar ens bördor. Jag kan inte säga att jag är icke-troende, eller ateist, men jag har svårt att formulera mig när det gäller tro. Vill nog egentligen gärna finna en tro...
Här inne i forumet möter jag en medmänsklighet och generositet som får mig att känna hopp om oss människor, det är annars så lätt att tvivla när man läser och följer händelserna i nyheterna, vad vi människor är beredda att göra med och mot varandra. Eftersom detta med tro är ett återkommande tema för mig, och som jag lyft tidigare tänker jag det är viktigt. En steg i taget. Det viktigaste först. Alkoholstoppet, depressionsbehandlingen, kroppen och nu ropar också själen på sitt...(liten tanke så här på förmiddagen)

Det där med att dricka Champagne och sedan lite öl, kostade mer än det smakade! Blir inte bakis direkt, men mår psykiskt väldigt dåligt av a. Sakta, sakta har jag nu lärt mig den läxan.

Bra att du hittat hit. Det finns många liksinnade här. Fler som är i början av sin nykterhet och andra som varit nyktra längre. Nu får du ta en stund i taget och läs gärna på forumet. Försök hitta trådar som kan hjälpa dig till förändring. Varm kram..

Usch fy, jag mår som du - helkasst. Nu är det dags att ta en minut i taget, resten av den här dagen.

Önskar dig all styrka för att du ska må lite bättre snart! Har du alkohol hemma?

Tack MondayMorning och alla ni andra för detta forum, trots olika "roller" möts vi här i medmänsklighet.

Ser fram emot ett meningsfullt 2017!

Vänligen Li-Lo, Rosetté och Magnus!

Det var ännu bättre! Jag har tänkt Jag vill inte istället för jag får inte. Det har också hjälpt mej men ibland när suget kommer VILL JAG?! Då kan "kan inte" hjälpa....
Kram o kämpa på

Jag är inne på samma spår som dig, kanske vi kan stötta varandra? Vill du berätta lite mer om ditt drickande?

...och skriver under på allt!

Sitter också på pendeln på väg till jobbet! Ha en riktigt fin dag! ❤️

God fortsättning
till dig kämpe. Jag kämpar på och håller med dig att ansvaret är helt mitt eget, att inte dricka för jag kan inte. Visst är jag avundsjuk på dom som kan dricka ett par glas vin och stoppa där. Detta gäller inte mig och jag hoppas jag har insett det efter det hemska som hände sist. Jag har monologer med mig själv hela tiden. Glad att jag andas, pulsen slår min älskade hund vid min sida hela tiden. Jul och nyår har gått bra, men känner en deppighet nu som jag inte gjort tidigare gånger som nykter. Jag har inga vänner som inte intar alkohol och det är trist. En del har jag dumpat för gott orkade inte med tjatet om att du kan väl ta ett par glas vin. Jag kan inte det har mitt svar varit, varför då, för att jag är en fullblodsalkoholist. Jag blev galen på att förklara mig så två väninnor ligger i papperskorgen och jag saknar dom inte. En ringde nyårsafton och var bra i gasen och svamlade om att hon ville komma men jag la på mitt i en mening, har inte hört något sedan dess, tror hon vårdar sin baksmälla, jag vet att hon har samma problem som jag men skulle inte över sin döda kropp erkänna. Har börjat meditera igen, jag sitter i solnedgången på Kreta och djupandas och känner jumma vindar som börjar i ansiktet och slutar nere i tårna, sakta, sakta, mår bättre efter. Visst grubblar jag ibland hur resten av livet ska bli i nykterhetens tecken. Men jag vill inte spy, dricka, spy tills halsen är precis sårig och magen tom. När jag dricker tappar jag helt aptiten och tror att en ostbit då och då räcker. Nytt år mm och vi flyter med och tar en dag i sänder.
Kramar konstnären

Ha en bra resa och ser fram emot dina betraktelser från den sidan av världen

Jag längtar faktiskt efter lite vanlig vardag. Nu får gärna den gamla vanliga lunken komma där det är lättare att finna en rytm.
Igår var jag bara trött o låg o kollade filmer m maken, orkade inte just något. Och även om det var lite mysigt så vill jag inte ha så många såna dagar, vill hellre göra saker än att inte göra saker. Idag är det pendeln till jobbet igen. Håhåjaja, måndag igen. Läser era trådar och ser allt hopp och önskan om liv som går att leva. Jag har exakt samma hopp.
Tar till mig en sak som MM skriver, ännu en nyckel som passar mig; inte tänka "jag får inte dricka" utan "jag kan inte dricka".
Jag kan inte dricka alkohol. Jag "får" men jag kan inte eftersom det skadar mig, skadar min kropp, mitt psyke, mitt liv, mina barns liv, mitt äktenskap, mina vänskapsrelationer, min kapacitet, mitt fokus, min närvaro, min kreativitet, min hälsa...
Jag kan inte dricka.
Punkt

hörde man då och då från toaletten när barnen var små. Idag använder jag det ordet men av en annan anledning. Det blev visserligen lite sent igår men nu är jag färdig! Åtminstone med allt det jag föresatt mig att bli klar med. Min gamla lägenhet står helt tom nu och sonen har flyttat tillbaka in i sin. Visserligen bestämde han sig i sista minuten för att sätta kakel bakom diskbänken, men det beslutet kom för sent för att vi skulle hinna med det innan han måste flytta in, så det får bli när jag kommer hem igen. Tack och lov. Det är märkligt hur man kan ignorera kroppens signaler när man måste, den senaste veckan har jag bara jobbat och inte tänkt på hur ryggen känns, eller knäna, eller fötterna. Men nu, i morse, insåg den gamla kroppen att den hade min fulla uppmärksamhet. Ryggen muttrar, knäna gnäller och hälsporren skriker hysteriskt. En annan dag grabbar, nu måste jag förbereda mig för hoppet över pölen.

Jag ska packa idag, eftersom mitt flyg går tidigt i morgon bitti och jag har tre timmar i bil till flygplatsen, måste jag köra dit i kväll och natta över på ett hotell. Jag har alltid undrat varför hotell på flygplatser är så flotta, allt man gör är att stupa i säng, sova och så ge sig iväg igen. Jag antar att det finns folk som har någon sorts magisk förmåga att hitta tid som jag inte visste fanns, tid dom använder på gymmet, i spa-anläggningen eller i poolen. När jag tänker efter så var jag nog också en sådan där, i mina yngre år. Det finns ett hotell i Salt Lake City som har en pool som är halvvägs inne, halvvägs utomhus. Man kliver i den inomhus, så dyker man under en vägg och kommer upp utomhus. På vintern är det en väldigt speciell upplevelse; det varma vattnet genererar dimslöjor som driver över vattenytan, staden ljus skymtar suddigt genom töcknet. Där tillbringade jag många morgnar, först ett pass i gymmet och sedan en stund i poolen. Jag vet inte vad som hände, numer går jag upp klockan halv fem men är inte påklädd och klar förrän klockan sju, utan att ha gjort något påtagligt. Jag antar att man saktar ner lite med åren.

Min stackars hund vet inte vad som väntar, han hoppas nog att det är över nu, men har än så länge ingen aning om att jag kommer att försvinna i ett par veckor. Min son kommer ju att bo här och ta hand om honom och dom kommer väldigt bra överens, men det blir ju ändå inte riktigt samma sak. Hoppas jag, för min egen skull. Jag vill gärna tro att hunden tycker om mig för mig, men sanningen är väl att han ser mig som en pålitlig matleverantör och promenadkompis. Han har vant sig vid att ha mig i närheten, men precis som vi människor är anpassningsbara skulle även han enkelt finna sig tillrätta i ett annorlunda liv om så krävdes. Trösten är att min son inte skämmer bort honom som jag gör, så jag tror nog han blir glad när jag kommer tillbaka i alla fall.

Ha en fin dag!

Hoppas allt är bra med dig. Önskar god fortsättning .

Härligt svartvit, önskar dig en fin fortsättning på det nya året.

Ett fint 2017 till Forumsansvariga.. Och till Fina Monday förstås!! Kram..