Senaste kommentarerna i forumet

återfall har varit ryck.
Det bara händer.
Åh Hej Systembolaget, ska vi ta oss en fylla ikväll?
Ja men det kör vi på.

Nu resonerar jag med mig själv länge när jag blir sugen och ställer mig frågan.
Är det värt det?
Svar: Nej.

Okej. Total panik här i mitt hushåll just nu. Jag kände suget och gjorde en halvtimmes yogapass. Det var jobbigt men jag slapp i alla fall tänka på det. Nu är min sambo på någon slags jobbmiddag och jag vet inte när han kommer hem och det finns en öppnad vinflaska i köket. Jag har luktat på vinet men jag har inte tagit en klunk. Men jag är livrädd för flaskan. Vad gör jag?

Det är inte du som är dålig.
Det är alkoholen.

Som jag skrev förut, till slut tröttnar man på att ta sig ett återfall så man skiter i det.
Vägen blir för lång tillbaks.
Tyvärr tar det ett par återfall innan det sätter sig i huvudet.

Upp igen. Du har gjort det förut och du klarar en gång till.

Kram

Vi kan inte göra mer än vårt bästa, att vi insett våra problem är nog det viktigaste. Vi har ju viljan, så det är klart vi ska klara det. Önskar bara att man kunde komma ihåg hur man mår efter att ha druckit. Jag vet att jag skrivit hundra gånger att det inte är värt att dricka, att jag mår bra nykter och att den ångesten man får efter att ha druckit är den värsta som finns. Ändå så blir det att man glömmer av det, jag förstår inte varför det ska vara så.
Men vi kör vidare, det kommer bli bra. Vi är värda ett bra liv utan ångest, skam och annat negativt.
Stor kram till dig med, nu kör vi nyktert! Vi KAN!

Visst är det så att rent logiskt så förstår jag vilken fel väg jag är inne på men ångesten blir så överjävlig så jag tar den enkla, kortsiktiga lösningen.

Vi får peppa varandra!! Någon gång måste vi väl lära oss!

Vi får kämpa vidare vännen!

Kram❤️

Jag har min familj och min kärlek kvar än, jag vet inte vad jag skulle göra utan dom men det är ju där jag kommer hamna snart om jag inte skärper mig. Jag borde verkligen inse att dom betyder världen för mig och att dom är så mycket viktigare än allt annat. Tänker jag förlora allt innan jag kan sluta? Det går inte. Jag behöver dom och bara det borde vara all anledning att sluta. Det finns INGA fördelar överhuvudtaget att dricka, jag mår inte bra av det psykiskt, inte fysiskt och inte på något annat sätt heller. Tänk vad bra man hade haft det om man bara kunde ta sig ur detta missbruk. Livet är för kort för att slösa bort på droger, vi har våra bekymmer och utmaningar redan, varför gör man det värre för sig själv? Många frågor, få svar.
Tack för ditt svar Pärlemor, det känns så skönt att veta att man inte är ensam, även om man känner sig värdelös ändå så finns det någon som förstår vad man går igenom.

...varför är det så svårt? Ja, vad ska krävas för att man ska kapitulera och erkänna sig maktlös...
Jag har även en familjesituation där vi borde ha gett upp för länge sen. Nu lever vi tysta sida vid sida men inte tillsammas. Det har nog blivit för många slitningar oss emellan och tror inte vi kan reparera denna gång. Men hur gör man efter ett så långt liv tillsammans och barn (tonåringar) utan att alla ska ta ännu mer skada? Känner mig extremt ångestfylld och vet inte vad jag dks göra av känslorna. Bruksr ju vara sånt jag dricker på. Känner mig extremt destruktiv och gör hela tiden fel val..

Olle c är toppen, likaså hans predikningar i Katarina kyrka. Mycket folk från aa besöker dessa, likväl som andra människor som söker en kraft , tröst och tro,(inte Gud alla gånger) . Det är väl bra om var o en finner sin väg till andlighet o frihet. Det finns inga rätt eller fel vägar. Kram

Jag vet inte om jag inte själv förstår allvaret, jag vet inte vad jag ska göra för att det ska funka. Jag kommer inte överleva om jag fortsätter såhär, jag kommer supa ihjäl mig. Jag vill inte det, men jag vet inte när jag ska inse hur illa detta är. Jag vet faktiskt inte vad som krävs för att jag ska kunna sluta helt. Visst är jag nöjd över att jag förändrat mitt drickande och verkligen minskat, men det är ändå inte hållbart. Jag måste sluta, jag vet bara inte hur.

Kramar

Kämpa på!
Kram

Hej och tack så mycket för era svar. Efter att jag skrivit tråden pratade jag med min sambo om att jag vill börja förändra mitt drickande. Inget mera hemmasupande. Igår var vi på en typisk studentfest så idag är första dagen jag verkligen ska hålla mig till att inte dricka en klunk. I skrivande stund känner jag ett ganska starkt sug och en oro. Jag funderar på att ta en promenad lite senare, just nu fokuserar jag på att vila ut och titta lite på Netflix. Jag ligger långt efter med flera arbetsuppgifter så den stressen hjälper inte alls.

Försöker tänka att det kanske är temporärt. Så länge jag inte ger vika och blandar en drink eller så...

Det är så jag känner mig just nu. 39-2 blir det nu, räcker väl med att säga så. Förstår inte varför det ska vara så förbannat svårt, det går ju bra i 2-3 veckor, men sen då? Hur kan jag vara så dålig? Blir så ledsen, besviken och arg. Jag mår ju så bra som nykter, varför utsätter man sig själv för saker som dessa? Kan inte ha det såhär... Jag orkar inte med mig själv.

Hej Levande
Ja, den oro som du beskriver och som så lätt leder oss in i förgiftningen känner jag och säkert många andra av oss härinne igen.
Det jag lär mig av din beskrivning är att vara observant och inte negligera denna oro som smyger sig på.

Efterföljansvärt är också att du inte litar på dig själv när det gäller alkohol, utan stämmer i bäcken i stället för i ån.
Jag läste en gång frågan om man kan lita på en alkoholist. Jag har funderat mycket på detta eftersom jag gärna vill vara en person man kan lita på. Svaret jag kommit fram till är att man nog kan lita på mig, men inte när det gäller alkohol. Kanske stämmer det för de flesta alkoholister?

Ha det riktigt bra!
Ikaros

Energitjuvar : i familjen, i relationen och på jobbet
av Ingalill Roos
Pocketbok. Utgiven 2006 på Månpocket.

Jodå, tomhetskänslan infinner sig både nu och då även för mig, och ibland fyller jag säcken med fel saker... Nu väntar jag på tomten... apropå tom(he)t! Jag har en vän som kallas för Tomten, och han har mycket riktigt ofta en "säck" med "klappar", dvs han är mycket känslomässigt generös och omhändertagande.

Hej
Den tomhetskänsla du beskriver känner jag väl igen. Jag har många gånger tagit återfall på grund av den. När jag börjar dricka gör själva förgiftningen att den känslan försvinner. Det som kommer i stället har då ofta varit värre och svårare att orka med men så långt tänker jag inte då, när jag tar till spriten.
Lycka till med Yoga och meditation.
vänligen
Ikaros

.. så sant så sant men så trött på att göra alla runt omkring mig besvikna hela tiden. Vad är det för fel på mig som springer med huvudet rätt in i kaklet gång på gång.... kanske läge ta till medicin för att komma ur den onda spiralen... kram på

I dag en sådan vacker dag, eken är tjusig i sin vita dräkt och lika klok som vanligt.
Jag har haft en oro i kroppen som jag känner igen, jag vill in i dimman.
Stressen denna tiden på året är inte bra för mitt sinne, så idag ställt mig på bromsen och får ta dagen till att samla mig.
Så idag håller jag mig hemma och går en riktigt långpromenad med hunden.
Sen tacka nej till festen i helgen, boka av några andra saker så jag hittar mitt lugn igen.
Hemskt att man inte vågar lita på sig själv, men känner mig klok nog att bromsa.
Så hoppas detta bara är en svacka och en prövning, men väljer ett klokt val idag och önskar er en fin dag med bra val för er

Härligt??

Tror dessa återfall kanske är nödvändiga. De flesta klarar inte detta utan återfall. Shit happens. Upp igen! ?

Hej alla kämpar därute, har varit in och läst många trådar men inte skrivit på ett tag. Det har ärligt gått upp och ner den senaste månaden- önskar jag kunde säga att jag varit vit flera månader nu men då ljuger jag. Hade några riktigt dåliga dagar för några veckor sedan då jag var själv men efter det så var det verkligen som att hamna på botten. Men för att göra berättelsen kort så har jag varit helt utan alkohol snart 3 veckor och känns otroligt bra, har även klarat av julfest och fester med vänner utan alkohol så nu känns det på riktigt. Folk omkring mig säger att jag ser så glad och lycklig ut och även om många av dom tror det beror på min separation så vet jag och de närmaste att det inte är hela sanningen. Jag älskar julen och njuter verkligen helt nyktert av allt omkring mig tillsammans med mina barn. Vet att det kommer att komma jobbiga dagar igen, men just nu njuter jag av nuet och känslan jag har. Så God jul på er alla! Hoppas ni får en härlig och vit jul! KRAM

Så härligt att höra Gunda! Ta hand om dig under julen och en stor kram!

Vi tar fasta på målet igen och fortsätter. Orkar inte tänka "börja om från dag noll" utan jag tar en dag i taget. Igår blev skit, inte ofantliga mängder men det är ingen som helst tröst. Jag drack vilket jag inte ska göra eftersom jag inte tål det. Har sån huvudvärk, kroppen vill inte ha detta gift igen, den skriker det åt mig!

...och blicka framåt! För mig har det också gått åt skogen. Har druckit flera gånger och slår hårt på mig själv! Jag är så trött på att må såhär - trött och grym ångest!

Ska vi kroka arm och stötta varandra i kampen mot denna överjävliga sjukdom?
Idag ska jag var nykter för att jag vill och kan.

Kramar