Senaste kommentarerna i forumet

fastän jag har bott på landet i över 30 år nu förundras jag faktiskt fortfarande över hur mycket mer man upplever olika sorters väder och himlafenomen.
I natt såg jag både den fantastiska månen o ett stjärnfall.
Önskade att min nykterhet skall hålla.

Jag förstår att de ovanligt att inte få problem när man slutar dricka från en dag till en annan, men just de gjorde jag, och detta helt utan problem. Tycker själv att de är märkligt, efter att läst symtomen som brukar uppstå.
Är helt säker på att jag har inre skador och känner igen mig i "lätt demens". De och ekonomin gör att jag vill lära mig att dricka behärskat eller sluta helt.
Enligt alkohol profilen är jag alkoholist och ligger högst upp på skalan.

De står ofta som förslag att man ska undvika platser eller vänner där drickande kan uppstå t.ex. krogen. Men mitt problem har varit drickandet i hemmet, och de är svårt att undvika, men de går också bra trots att köket är fullt av både vin och öl.

Låter som jag skryter när jag läser vad jag själv skrivit, men så är de inte. Detta är första gången någonsin som jag provar att sluta eller dricka mindre. Är på detta forum för att lära mig från allas erfarenheter.
Kan jag ha en bättre förutsättning för att kunna ta "en" öl utan att trilla dit igen?
Tog ett glas vitt i går till matlagningen av misstag, trodde de var alkoholfritt. När jag insåg felet vid glas tre så drack jag inget mer.

När jag flyttat ut från storstad till landet upptäckte jag att det var ett väldigt liv.
Fågelsång kallas det och när våren kommer så är det värre än bruset i stan, men man vänjer sig?
Ha en fin dag

hahaha, grym är så långt ifrån hur jag känner mig som man kan komma. Känner mig ynklig och ömklig. Men jag har börjat med vitamin o mineraltillskott som en till del i detta att ta hand om kropp och knopp. Har störtdykt ner i horder av arbete, en gammal van flykt från det egna livet. Har dock ett jobb med mening, jobbar nu ytterst nära livet och döden och existentiella funderingar som kommer med svåra besked som oundvikligt påverkar personers framtid. Begreppet existentiell hälsa har korsat min väg genom detta och jag tänker att detta begrepp i högsta grad berör också mig själv och alla andra här inne. WHO har en bra beskrivning över innebörden och det finns (minst) en svensk avhandling på ämnet. Kände ett visst hopp när jag läste om detta och hopp är väl något jag inte känt på ett tag. Kan detta vara en vittring av att det kommer en ljusning? Hoppas att det kan vara så...Vill även tacka dig Miss Lyckad för din slutmening; Har aldrig hört att någon ångrar sin nykterhet. Vissa meningar träffar mig med kraft mitt i solar plexus, så bra och så sant i sin enkelhet som denna mening talar till mig.
Jag skäms allt mindre. Ju större avståndet blir till berusningen, smygdrickandet och rädslan för upptäckt, desto mer avslappnad blir jag. Lite mer trygg för var dag. Det finns ett lik kvar i ett skåp, en tom gömd flaska. När jag av en slump kände den mot mina fingrar for en stark fasa genom kroppen - tänk om någon annan hade upptäckt denna! Som den gången maken flyttade på en byrå och det ramlade ner en tomflaska...Jag skäms omedelbart när jag frammanar minnet, jag gör det ibland för att påminna mig om vad jag inte vill välja. Finns inget attraktivt i skammen och självföraktet och lögnerna.
Men jag jobbar och kämpar mot suget och tankar på alkohol, när familjeschemat visar att det kommer dagar då jag kommer vara helt ensam några dagar framöver - då kommer tanken; Jag skulle kunna dricka då när ingen behöver få veta något. Beroendepersonen i mig är jävligt envis och stark, mitt nyktra jag är som Bambi på hal is, benen far åt alla håll och jag vet inte hur jag ska få ordning på mig så jag håller över frusna vatten, isar som kanske bär, kanske inte.
Tack för omtankar och kramar, behöver det just nu. Känslan och vissheten att jag inte går denna väg allena utan att vi är många som tar oss steg för steg mot vårt mål.

Nu är du på rätt spår.

Vi hade just ätit lunch, och jag hade bestämt mig för att ta en liten tupplur på maten. Temperaturen hade krupit upp mot nollan och ett stilla regn föll, så sakta att dropparna verkade hänga still i luften. Det var tyst, så tyst som det bara blir ute på landet. Jag kröp ner i sängen och drog en filt över mig, hunden kurade ihop sig vid mina fötter och suckade förnöjt. Värmen började sprida sig i min kropp och jag kände hur mina muskler slappnade av. Det här är livet, tänkte jag, så här vill jag ha det, jobba lite, äta lite, sova lite. Kan det bli bättre?

I just det ögonblicket spårade ett godståg ur och brakade in i ett skrotupplag, alldeles ovanför våra huvuden. Så lät det i alla fall. Mitt hus är byggt för över hundra år sedan, på det sätt man byggde på den tiden. Vinden är oisolerad och isoleringen mellan andra våningen och vinden består av sågspån. Yttertaket är helt nytt dock och av målad plåt. Så detta tak bestämde sig plötsligt för att göra sig av med den snö som tyngde det. Något ton snö som glider nerför ett plåttak och sedan störtar mot marken för en del oväsen faktiskt. Hunden blev så rädd att han kissade på sig. I min säng. Så gav han sig ut på jakt efter en Säker Plats. Vi har ju inte bott här så länge så han har inte hittat någon sådan än. Han for runt som en trimmad robotdammsugare utan att hitta någon, men så var han ju också för stressad för att leta ordentligt. Det tog ett par timmar och flera promenader innan han lugnade ner sig, stackarn. Det lugna livet på landet, pyttsan.

Framåt kvällen igår hade allt lugnat ner sig och jag kunde njuta av fullmånen på en helt klar himmel. Efter alla år i städer hade jag glömt bort att månen inte bara är en dekoration på himlen, den är en ljuskälla också. Månsken är inget man upplever i en stad, det dränks fullständigt i skenet av gatuljus och alla andra ljuskällor som förorenar ögat nuförtiden. När jag gick i korridoren trodde jag först att jag glömt släcka i rummen, så starkt lyste det. När man är ute lyser det så klart att det kastar skarpa skuggor, men ändå inte kraftigt nog för att man ska se färger. En mäktig upplevelse, ni som har bott länge på landet drar säkert på smilbanden åt denna min förundran, men jag känner mig faktiskt lite som barn på nytt; här finns en hel ny värld att upptäcka.

Ha en härlig dag!

1-0 till dig?????

63 dagar sparat ca 8.000 kr vilket är en 2 veckors Mallorca resa.
63 dagar till så är det fickpengar med samma summa

Bara som en sådan sak :)
Vilket var värdelöst vetande egentligen.

Varm god natt kram till dig.
Kämpa på! :)

Man vet att man har alkoholproblem och mår skit, så man bestämmer sig för att sluta med A i 2 månader.
2 första veckorna mår man vanligtvis dåligt med abstinens mm.
6 kommande veckor mår man kanon utan ångest och annat skit-crap man lidit av.

Kroppen mår bra (oftast)
Psyket mår bra (oftast)
Ekonomin blir bättre (for sure)

Och när folk mår som prinsar och prinsessor ja då är det dags att pröva att dricka igen.....

En narkoman kommer aldrig kunna ta en halv sil
En rökare kommer aldrig kunna ta en halv cigg
En alkoholist kommer aldrig kunna ta en halv flaska vin

Go natt! :)

Hej Ängslig
Jag följer med stort intresse inläggen på din tråd. Detta med att du inte fått abstinens efter att ha slutat med den höga konsumtionen du haft är nog mycket ovanligt. Jag undrar om du slutade tvärt eller om du gjorde en gradvis nedtrappning? Har du gjort så kan det vara en förklaring.

Men det jag saknar i resonemangen som förts hittills är den rent fysiska faran man utsätter sig för med den höga dagliga konsumtionen du haft. Levern klarar förmodligen inte detta på sikt, risken för cancer ökar, inflammation av bukspottskörten, njurskador, hjärnskador, mm mm.
Om du sedan är alkoholist eller inte är en annan fråga. Sök på nätet eller gå in på alkoholprofilen där du kan göra enkla test.

Men min personliga uppfattning är att om man under längre tid ligger på så hög konsumtionsnivå som du gjort är risken mycket stor eller till och med sannolik att du förvärvar eller redan förvärvat en alkoholism. Du har då kommer till en punkt där alkoholen tar över och beroendet är ett faktum.

Ur alla synpunkter jag nämnt ,tillsammans med de psykologiska och ekonomiska, gratulerar jag dig till att du tänker upphöra med den höga konsumtionen. Säkrast är det att upphöra helt.
vänligen
Ikaros

känslan många gånger, alltså stoltheten att du hällde ut skiten!!

Om jag tittar på statistiken så tillhör jag de 5% i Sverige som dricker mest alkohol, och gjort de dom senaste åren, och är bara nykter mellan kl 7-16 på vardagar. Då borde jag tillhöra gruppen med stora problem, eller är jag bara lyckligt lottad som inte har några abstinens besvär?
De gick två flaskor vin på vardagar och tre på helgen.

Alkoholberoende är ju en progressiv sjukdom. Om man är lindrigt beroende till en början så blir man så småningom kraftigt beroende med allt vad det innebär . Dvs. om man inte lägger om rodret.

Har svårt att känna igen mig i hur svårt de är att sluta dricka och besvär med avgiftning.
Läste en artikel på en annan sida som skriver om två olika nivåer av beroendet.

"Den som är lindrigt beroende av alkohol kan längta efter alkohol och kan tycka att det är svårt att sluta dricka efter ett par glas. Den som är kraftigt alkoholberoende lider av fysiska och/eller psykiska abstinenssymtom (t.ex. kräkningar och ångest) när de inte dricker."

Enligt den artikeln så sätter jag mig själv i den första kategorin. Har inte alls de fysiska eller psykiska besvären.
Är de några fler i detta forum som känner samma sak?

Jag måste få berätta en sak.

Jag håller på att storstäda lägenheten. Sådär till grunden. Den känns liksom smittad av allt äckel just nu. Skulle ta upp sista klädesplagget från sovrumsgolvet, böjer mig ner och... där under ligger en helt oöppnad tetra vin. Hyfsat gott vin också, ingen gammal röten Gredos.

Va inte ens svårt, tänkte inte ens två gånger (jo, det kanske jag gjorde ändå, eller tänkte tanken eftersom det tidigare hade varit så SJÄLVKLART att dricka upp den. Och när jag hittade den hade jag hunnit gott och väl till systemet för att köpa fler). Jag hällde ut skiten. Bara sådär! Det va såpass lätt att jag t.om glömde av att jag ville springa hit på en gång och skriva ner det, utan jag Alfons Åbergskabarade-mig lite med tvätten också innan jag nu satte mig här för att skriva ner det.

Såhär lätt önskar jag det alltid kommer vara att TA BESLUTET. Att LÅTA BLI. För det är bara jag låter bli, som jag kommer klara det här. Ingen hade fått reda på det, om jag drack den, ingen hade lidit förutom jag. Jag hällde ut den för _min_ skull. Jag är faktiskt lite stolt. Och glad. Men vaksam. Högmod kommer före fall, det får man aldrig glömma. Och det är ganska nära som jag mådde riktigt dåligt av bakrus och ångest, men det -är- bara att låta bli. Inte ta första klunken. Håller jag fast vid den tanken så kanske, kanske jag kommer klara det här.

Noterar en liten seger över mycket oväntad prövning såhär på luciadagen tjugohundrasexton.

Jag har gett upp på läkarkontakter. Det är inte som att jag inte försökt. Det enda som händer är att jag får gå till nån sopa och svara på om jag druckit idag eller inte. Om jag ljuger för de jag älskar och mig själv, varför skulle jag vara ärlig mot nån människa som för mig bara är irriterande? Jag ska som sagt lägga undan pengar för varenda insparad tetra och köpa terapi till mig själv när summan är tillräcklig. Med min konsumtionsmängd går det nog så fort som ett CSN tillåter... Beklagar din förlust av din fru och jag förstår verkligen att det måste ha varit en väldig generator i att dricka bort känslor. Det finns absolut hopp, så länge det finns liv finns det hopp, som det heter. Den här nykterheten kanske varar för evigt.

Försök härda ut, vet att det är så sjukt svårt, men det går.
Kämpa på, du fixar det.
Kram

Kunde inte sova och orkar inte ta mig till jobbet. I dag har ångesten tagit ett rejält grepp om mig, vill ingenting idag, kan inte företa mig att göra någe vättigt. Ständig känsla av tryck mot bröstet. Betraktar mig själv, ser att jag mår dåligt och förstår att jag är deprimerad, vet att det kommer gå över, accepterar smärtan och att jag faktiskt inte behöver göra någe, ligger i soffan och gör ingenting, det är ok.

Ny dag imorgon, ska packa träningsväskan, jag vet att det hjälper.

Gredos
Jag tror jag förstår din kamp. Jag vet också att den förståelsen inte hjälper dig just nu när du kämpar med sjukdomen. SJUKDOMEN!! Kom ihåg det! Alkoholism är en sjukdom och klassas också som en sådan.
Och när man är sjuk är det bra om man får hjälp. Ta en läkarkontakt som kan hjälpa dig åtminstone med sömnen. Du måste ha hjälp i din kamp. Allt det här vet du säkert själv men jag vill ändå uttrycka det. Och låt inte självföraktet ta över.
Jag har haft oräkneliga återfall under mitt långa liv som alkoholist. I bland har det varit nära att jag givit upp. Som när min fru dog för 11 år sedan och jag blev ensam. Sorg, ensamhet och alkoholism. Becksvart men det gick att ta sig ur det också. Det finns hopp Gredos. .

Med förståelse och sympati
Ikaros

Hej Pimplarn77
Visst finns det hjälp. Här på alkoholhjälpen finns ovärderlig hjälp om man söker. Här finns stor erfarenhet av alkoholproblem.
Vill du ha direktkontakt med människor finns t.ex. AA, Länkarna, IOGT-NTO, Stadsmissionen olika kristna grupper. Det finns säkert mer men det är vad jag kan komma på. Någon annan kan säkert komplettera.
vänligen
Ikaros

...för att ni finns där och stöttar.

Åkte inte till bolaget! Jag gick ut och gick lång runda och nu försöker jag lyssna på prat-radio för att stilla de skenande tankarna. Goda råd. Tack!
Och ni har också rätt i att jag behöver vila. Jag har pratat med läkaren nu och han sjukskrev mig till efter jullovet och sen rekommenderar han halvtid.

Han insisterar också på att jag tar läkemedel. Vet inte varför jag känner sånt enormt motstånd till det.
Gissar att det jag är rädd för att fastna i det istället för vin.
Men å andra sidan jag mår ju uppenbarligen inget vidare och vill ju hitta tillbaka.

Nu kommer tack och lov min underbara goa dotter hem och distraherar :)
Skönt.

Jag läste den boken. Sen läste jag boken om den boken.
Ledsen om jag gör dej besviken men Eben Alexanders historia är bluff från början till slut.
Mår så dåligt av människor som han som inte drar sej för att tjäna pengar på andra människors vilsenhet och sökande.

Kram på dig Gunda!

Underbar läsning. Kram!