Senaste kommentarerna i forumet

Det är viktigt att känna sig värdefull och betydelsefull för någon, men framför allt för sig själv. Det bör vi få med oss i barndomen. Har man inte fått det är det lätt att ha en dålig självkänsla. Det bästa är att man kan skaffa sig bra självkänsla senare i livet också!! Då gäller det att umgås med människor som tycker om oss. Som uppskattar oss och stöttar i med- och motgång. Gunda, jag tycker du verkar vara en mycket fin och värdefull person. Kom ihåg det... Kram <3

Tack för svar Unicorn. Egentligen var det kanske en dum ide att åka til Köpenhamn med 20 kollegor som inte har problem med alkoholen(men har klarat sånt för utan problem), har väldigt svårt när det finns så mycket runt omkring som triggar en till att kanske bara ta ett glas, om de klarar det så gör väl jag det också. Nu blev det dessvärre lite mer än bara ett glas vin. Senast det här skedde var 20januari i år, så har väl ändå klarat mig ganska bra, men vill så gärna kunna se min sambo i ögonen och veta att hon kan lita på mig. Den här sidan känns som ett steg i rätt riktning, måste få lite persepktiv... :)

Hej och välkommen!
Jag måste säga starkt av dig att hålla dig nykter så länge! En helg känns nog svårt för mig.
Vad fick dig att börja dricka igen?
Förstår att de måste jättesvårt att jobba så nära alkoholen, ungefär som att va sockerberoendet och jobba på fik!
Ångesten är något vi alla här delar och den växer sig stark med åldern... De enda som funkar för mig är promenader och träna, dricka te och bad.
Jag har inte brutit med alkoholen utan hoppas att ja ska lära mig att vara nykter då och då och dricka måttligt. Änsålänge så stannar jag helst hemma och dricker vin, behärskar och ingen kan va sur dagen efter.
Tycker du ska stanna kvar på sidan och läsa många trådar, man får perspektiv :)

Jag är likadan. Varje ggn jag åstadkommit ett rejält fylleslag så är det ofta så illa att ja inte kan tänka på det, och förfinar historien för mig själv, helt sjukt! Men jag tror man gör de av självbevarelsedrift, sanningen är för tuff att ta in.
Självförtroendedippen handlar dels i att ja bytte jobb för ett tag sen där jag inte alls trivt och det har sänkt mig, nu ska ja säga upp mig på fre, och de är också rätt tufft! Att göra folk besvikna som satsat på en.
Jag bryr mig extremt mkt vad andra tkr om mig vilket är väldigt jobbigt när man har alkoholproblem, samt att säga upp sig..
Meen av självbevarelsedrift så måste ja byta så de kommer bli bättre :)
Dippen har säker också att göra att ja känt mitt alkoholproblem mer påtagligt och att jag har bränt en del broar som jag skäms så mkt för. De går såklart att åtgärda men jg orkar inte ta i de nu, utan detta måste läka tills ja känner mig starkare!
Hur är de med ditt självförtroende?

Ja, man undrar allvarligt över sig själv emellanåt, gör man inte? Åtminstone jag gör det.
Igår brottades jag med tankar på, om och kring alkohol hela dagen. Det förnuftiga jag vet att jag måste sluta och det impulsstyrda idiotiska jag faller, gång på gång på gång. Inte mycket denna vecka, inga mängder alls - ingen berusning - men ändock; jag tar mig ett glas i smyg. Nu var det en flaska likör som jag hittade, jag gillar överhuvudtaget inte söta saker men...det är värmen jag vill åt. Den där känslan i strupen som sprider ut sig med ens som en lättnad i hela brösten efter första klunken. Det är som en förälskelse i denna känsla, denna känsla av lättnad. En dopamindusch för själen som överträffar det mesta annat. Beroendehjärnan som är kidnappad. Dumhet är vad som blev kvar.
Men det är ändock en nedtrappning i dos, inte tal om annat. Varannandagsglas och liten mängd. Sedan kommer jag få stå till svars och förklara detta nästa vecka då jag har möte med beroendeterapeuten igen. Morgondagens möte blev tyvärr inställt. Jag tycker fortsatt suget är svårt och någonstans begriper jag att så länge jag har dörren på glänt kommer denna kamp vara jävligt svår att hantera. Har läst att man ska "klippa direkt" men jag har inte klarat det - helt uppenbart. Mår dock bättre nu mot förra och framförallt förrförra veckan. Med denna lilla mängd alkohol så mår kroppen och kroppen så mycket bättre med ens. Dock tror jag inte att jag kommer kunna hantera måttlighet så detta duttande/huttande är en övergångsperiod. Det är alkoholfrihet som är målet. Även om jag inte klarat det så här långt på vägen är det fortsatt målet.
Blir ni trötta på mig?! Jag blir utled på mig själv! Gnäll gnäll gnäll.
Men jag tvingar mig att vara ärlig här och jag uppskattar stödet och delandet i detta forum. Önskar er alla en fin kväll.

Jag kan skriva under på samtliga dina anledningar till att vara tacksam. Men vad man är styrd av klockan! När det blir eftermiddag så blir jag lite rastlös och märker att det saknas något. Men jag dricker te och försöker koppla av med en bra bok. Läser just nu David Lagercrantz fjärde del av Millennium och den är jätte-spännande och bra. Rekommenderas!

Jag har beslutat att skriva upp tre anledningar för mig att vara tacksam över, varje dag.
Jag är tacksam för att jag lever.
Jag är tacksam för att jag är på dag 3 utan A.
Jag är tacksam för att jag har hittat denna grupp.
Jag är tacksam för att jag har börjat sparka på elefanten i rummet.
Det blev 4 tacksamheter men gör inget :)
det får bli dagens tackasamhets tankar :)

Hej, Väldigt inspirerande att läsa om era problem, tro det eller ej. Jag är i samma sits och har varit under en lång period i mitt liv. Min sambo och jag har varit tillsammans i snart 5 år, och jag kan säga att jag ställt till det mer än en gång. Och idag kom jag hem från en resa som vi gjorde i jobbet(köpenhamn). Gick inge vidare då jag som vanligt gjorde bort mig och skämde ut mig. Mitt problem dock är att jag kan inte knipsa av bandet helt til alkoholen, har haft uppehåll på 1 - 1,5år utan problem, men så kommer det dagar då man sätts i situationer där det är lätt att falla tillbaka. Jag jobbar i restaurant branschen som gör det hela lite mer utmanande då jag har tillgång til alkohol varje dag. De som stör mig är att jag lovat min sambo, säkert 100ggr att jag skall sluta göra dem här dunderfyllorna. Men varje gång jag lyckats hålla mig i schack i 6månader eller mer så blir det ett kärt återfall som resulterar i en väldig stor hög med ångest, för att jag vet att jag vid det här laget borde klara mig från det här. Har ett stort stöd från 2 av mina närmsta kollegor då vi alla har samma problem, men ibland så går det inte bara längre. Ett annat problem är att min sambo också jobbar i restaurantbranschen men hon kan i vart fall hålla sina alkoholvanor i styr. E väldigt tacksam efter att idag hittat denna sida och speciellt eran diskussion som jag nu suttit å läst, hoppas att jag kommer att gå in här fler gånger å att det inte bara blir en engångsförteelse.

Så härligt att du vaknar och känner en sådan glädje över din dag! Det var säkert igår som var din värsta dag och idag kommer du att känna dig mycket bättre. Alla är ju inte lika, det har vi redan kommit på ju :)! Och de där tre meningarna tänker jag också ta till mig och säga till mig själv, mycket bra.
Ha en fin dag, vi hörs senare ikväll. Kram

Idag har jag jobbat några timmar nu och mår riktigt bra. Har faktiskt inte tänkt något alls på A, känns bara så skönt. Nu ska jag snart ut på dagens andra promenad med vovven och i eftermiddag tänker jag ta mig till stallet och pyssla (kanske också rida) min lilla islandshäst. Jag har inte ridit på en månad och det beror mycket på att jag varit alldeles för trött. Har inte haft ork eller lust att göra något annat än att sitta i soffan o dricka vin. Skönt om/när lusten till ett vanligt liv kommer tillbaka.
Ha en fin dag!

"DU är inte stark nog att stå emot stormen" Idag viskade jag i Djävulens öra: Det är jag som är stormen! 6 veckor nykter just idag! ??????

Hur mår du i dag? Dag 4 för dig, hoppas den är bättre än dag 3.
Här skiner solen mellan molnen, dagen känns riktigt bra. Ska göra en del bra saker för mig
Vad ska du göra för dig i dag?
Kram

Fyra veckor är ju kanon.
Jag mår bättre nu, men tror jag att direkt bara stålsatte mig och såg framåt för att inte fastna i ångesten. På något märkligt sätt känns det dock inte bra att jag reagerar så, för fyllecell bör inte vara något som man bara viftar ifrån sig.

Brukar känna likadant. Att det är så synd med människor som bara varit med när det spårat och inte sett alla gånger man hanterar alkoholen som vem som helst.

Vad tror du att självförtroendedippen beror på?

Vaknade till en ny dag, med lite lätt huvudvärk i dag också. Men ändå pigg har inte vaknat en enda gång sov från ½1-8 jag brukar ju vara tvungen upp minst en gång varje natt. Så nu är duschen avklarad frukosten också.
Så himla skönt att vakna utan att vara tung i huvudet. I dag ska jag fortsätta att byta lite gardiner och sen på stan och inhandla lite pennor till mina målarböcker. Jag har målat en hel del förut men nu ingenting. Det är ju ett sätt att skingra tankarna och hålla händerna sysselsatta på kvällen.
Så lite nya pennor och lite annat till det ska bli min peppning för att det är jag värd.

I dag är det dag 3 för mig på min resa, det ska ju vara den värsta dagen, undrar om den här dagen kan bli värre än i går, undrar?
Hur som så blir det en vit kväll det har jag bestämt mig för.

Åter igen känner jag en stark tacksamhet att jag är här och undrar fortfarande vem det var som ledde mig hit.
Jag har aldrig haft tanken på att ta hjälp någonstans för mitt beroende, har nog tänkt att det är inte så farligt, det är väll bara att sluta!
Men här har jag lärt mig, det är inte enkelt, det är inte bara att sluta, Jag har ett beroende, jag lever i förnekelse.

Men i går skrev du Skamsen tre små meningar som har hjälpt dig och de ska hjälpa mig också.

1.Låt inte andra bestämma ditt värde. I dag ska jag tänka på att ingen ska få göra det, jag ska värdera mig själv bära mitt huvud högt och försöka älska mig! Svårt men jag säger orden.

2.Säg dig själv att du är värdefull! Det här är svårt, jag ska säga detta tills det blir en sanning, men det kommer att ta tid.

3. När du agerar som att du är en värdefull person kommer andra bemöta dig så också. Jag önskar att i slutänden kommer detta att ske.

En dag i taget!!
Ha en fin dag alla fina vänner här.

Vad glad jag blev når jag såg att du skrivit här hos mig. Hoppas det är bra med dig också, vill gärna höra hur du har det.
I dag känner jag en sån oerhörd tacksamhet att jag hamnade här, känns som det är nått övernaturligt som korsade min väg hit. Jag mår bra, lite huvudvärk men det står jag ut med, jag vaknade utan tungt huvud och dålig smak i munnen.
Jag är tacksam att din och min väg korsades här, ja absolut ska vi följas åt hjälpa varandra i svåra stunder, jag tror ju att de kommer, men blir lättare då man vet att det finns människor här som vi kan dela med och få stöd.
Kram på dig också.

Hej, hur har det gått för dig? Hoppas allt är bra och att du är på G idag!? Min fjärde, din tredje dag, vi kommer att följas åt här och peppa varandra, det är jag säker på. Visst är det tufft, men jag läser mycket i andras trådar de som har kommit längre i sin nykterhet och det stärker mig att fortsätta och stå ut den här första tiden. Vet ju att det kommer att bli bättre framöver.
Kram på dig!

Att söka sig till likasinnade för att inse att man inte alls är ensam i det tunga! Det är väldigt lätt att annars känna så när "alla andra" är ute och festar. Men kom ihåg att du är långt ifrån ensam. Jag skulle också vilja tipsa om att ta reda på så mycket man kan om hur ett alkoholberoende fungerar. Det underlättar förståelsen för sig själv och sina egna beteenden! Ellen, jättebra tips! Du har hittat ett sätt att stärka dig själv varje dag och det är viktigt :)

Precis! Fokus på det goda i livet istället för grubbla över det man 'missar' som nykter.

Själv har jag också gjort en lista på saker som jag vill få in som rutiner i vardagen, skrivit upp på en A3 som en tabell och lagt på kylskåpsdörren.

Såsom 10min fysisk aktivitet (när man börjar från noll får man vara nöjd med väldigt lite :D), Dricka en kopp grönt te, Avstå godis, Skriva ner tre saker jag är tacksam över varje dag osv.

Om jag sedan gjort aktiviteten får jag sätta ett kryss för den dagen. Enkelt, men känslan att se alla kryss får mig att fortsätta med de bra vanorna.

'Äh, tio min kan jag väl köra lite övningar så får jag det där krysset idag också' :D Kan lova er att annars hade det blivit 'imorgon' för alltid.

igår hos en kund i USA. Jag tillbringade några timmar under kvällen med att prata med dom och försöka hjälpa dom att ta sig ur knipan. Jag föreslog ett antal åtgärder och sedan hörde jag inget mer. Jag får anta att det löste sig, men det hade varit trevligt att få veta vilket av mina förslag som gjorde susen. Det här är inget ovanligt, oftast hör jag bara av mina kunder när det är problem, ingen ringer för att säga att allt är bra. Det blir lite frustrerande i längden, jag får lätt för mig att min insats inte duger, att allt jag gör är att skapa problem. Så är det naturligtvis inte, i så fall hade jag blivit kortlivad i branschen, men ändå; lite positiv feedback hade varit trevligt.

Eftersom jag har den erfarenheten försöker jag att tala om för mina kontakter när jag är nöjd. För många, många år sedan, när jag just hade startat upp mitt företag och var alldeles ensam om att driva det, hade jag ett skattekontor som var synnerligen förstående och hjälpsamt. Jag minns en gång då jag var i USA och insåg att jag hade glömt skicka in en blankett. Jag ringde min handläggare som sade: "Inga problem, jag har alla uppgifter jag behöver; jag fyller i och registrerar blanketten åt dig så kan du skriva på när du kommer hem". Dom hade också för vana att göra en revision under andra året hos nystartade företag, inte för att "sätta dit" någon utan för att hjälpa till. Dom satte sig ner och förklarade vilka misstag man gjort och hur man skulle undvika att göra dom igen, ingen anmärkning ledde till någon åtgärd: inga straffavgifter eller annat elände, dom ville bara hjälpa till. Så jag skrev ett email där jag uttryckte min uppskattning. Senare hittade jag det mailet inramat på väggen i deras fikarum. Jag tror dom var ganska svältfödda på beröm.

Idag har vi fantastiska möjligheter att uttrycka vår uppskattning av ett bra gjort arbete via sociala media, men när jag tittar på olika företags Facebook-sidor t.ex. så hittar jag mest bara kritik. Ska man döma av vad som skrivs där så fungerar ingenting i vårt samhälle. Varför har vi så lätt för att kritisera våra medmänniskor för minsta misstag och så svårt för att berömma? Jag ser ju härinne hur alla stöttar och uppmuntrar, ingen kritiserar eller trycker ner, så uppenbarligen går det ju. Måste det verkligen till ett krisläge av alkoholistisk magnitud för att folk ska gå samman och hjälpa varandra i stället för att stjälpa? Jag hoppas det inte är så, jag hoppas att vi kan, även i vardagen, lära oss att uppskatta varandra för det vi gör bra i stället för att fokusera på de misstag vi alla gör då och då.

Ha en skön dag allihop!

Ja så ska det vara, du ska vara nykter, då är du bäst.

Låt nu några promille av medvetandet och vaksamheten se till att nykterheten inte blir slentrianmässig och självklar, så att du
i ett obevakat ögonblick riskerar att få promillehalt i blodet.

När jag hade varit nykter i halvannat år förra gången, började jag känna en härlig rofullhet gentemot alkohol. Alltså, sugen upphörde helt och det kunde gå åtskilliga dagar mellan någon tanke relaterad till alkohol. Såg jag någon dricka eller vara berusad så bekom det mig inte, det var något som skedde utanför mig och mitt jag. Detta pågick sedan i många år, och var en härlig tillvaro.
Känner, eller upplever du, något liknande LenaN?

Värmeljus och kramar till dig LenaN i novembermörkret

Är ny här inne och tycker om att läsa många inlägg, det hjälper och stärker. Söker själv efter saker som får mig att bryta destruktiva tankemönster.
Behöver tips så blev glad att hitta denna tråd.

också igen mig. Jag går min egen väg, har inte gjort saker på jobbet som går emot min etik och moral. Jag blev utfryst då jag inte ställde upp på mobbing av en arbetskamrat utan gick i försvar för hen och hamnade själv i blåsväder för det. Jag gav inte upp då heller, men det är som du säger, det var någon som tuggade på min själ, jag fick problem med hjärtat, blev sjukskriven och på den vägen vart det.
Jag har inte tagit till A förrän för två år sedan, jag har ingen riktig förklaring till det, en är väll att jag hatar kontroll, min man är även om jag älskar honom djupt så, blev han väldigt kontrolerande för att jag gjort en GBP och han läste att man kan bli alkis av den operationen. Då började mitt smygande jag kände att han skulle banne mig inte bestämma över mig. På den vägen är det för mig.
Sen brottas jag med mitt utanförskaps känsla, som bottnar i min barndom, som jag inte riktigt har bearbetat, den poppar upp ibland, som i dag. Men mycket var min abstinens som var medverkande till det. jaja livet är livet.
Hoppas din kväll blev bra. kram
Min är vit!

I dag blev det tjugo. Det känns inte så stort längre. Mer som en trevlig vana jag skaffat mig som fortgår utan att jag behöver anstränga mig så mycket. Ja, för det mesta i alla fall. Från början skrev jag till min släkting, som jag inte träffat på snart två år, och upplyste om varje månad jag fullbordat. Det var länge sen jag slutade med det, men av en händelse utväxlade vi häromkvällen följande rader med varann:

"Förresten, tror du att jag går omkring och är nykter fortfarande?"
"Jo, jag har trott att du går omkring och är nykter. Men så ska det ju vara."

Precis så är det. Det är precis så det ska vara. För mig.

Jag minns, jag minns! Det där med ringen, kommer ihåg det precis som om det var i går. Och alla känslorna som kommer fram inför jul. Saknaden, längtan, det stora eller lilla vemodet som rullar in. Och vad mer; jag minns hur jag låg dubbelvikt över tangentbordet när jag hade läst din tirad om att det ju var ett omöjligt företag att ha hund; det var ju ett evigt rastande hela tiden, man blev ju ALDRIG klar! :D Hahaha, underbart! Och nu har du varit med om det trevliga, också, med att ha hand om ett litet hundliv. Värmen, omsorgen, ömheten, kärleken, allt det där. Rätt åt dig! ;)

Så fint och gott att höra av dig. Blir glad. Ler. Kramar länge och varmt tillbaka! <3

P.S Förstår absolut vad du menar i din #1384. Och jag hoppas att du finner råd i allt det andra som är aktuellt för dig i dag. D.S

Vaknade i morse skapligt pigg med en lätt huvudvärk, Åt min frukost och kokade mitt kaffe, så har humöret gått upp och ner, abstinensen är verkligen för jävlig att brottas med. Har inget sug efter A det är positivt. Berg och dalbanan är i gång och ja lite självömkan också, men fan det är inte synd om mig, jag har själv ställt till det och det är jag som ska fixa det, får lite jäklar anamma i mig i alla fall.
Åkte iväg till en grupp som jag varit med i och berättade för dem att jag skulle inte vara kvar där, för min stress nivå. De vet
inget om mitt tillstånd och de har heller inget med det här att göra. Men fast jag har varit beslutsam länge att lämna gruppen så
kommer tårarna och alla tror naturligtvis att det är värre jobbigt för mig än det är, jo det är ju jobbigt men inte som de tror.
Sa god jul och gick ut i bilen och andandes, tårarna rann.
Åkte hem och började fixa med att byta lite gardiner och sätta upp ljusstakar orkade ett fönster sen slut, slut.
Nu har jag lagat mat och orkade inte äta men ändå.
Mannen fattar ju inget av varför jag är så slut, men ställer upp och i köket och tar sånt jag inte gör, disk m.m.
Nu är kvällen här, det blir att gå och lägga sig tidigt, förhoppningsvis kommer jag att kunna sova i natt också och
en ny nykter dag är framför mig. Jag har inget sug alls i kväll.
Ha en skön kväll alla fina människor där ute.