Senaste kommentarerna i forumet

Du har fått nog av alkoholen, på det sätt den funnits i ditt liv. Ditt liv kretsade runt alkoholen på flera sätt och du vill börja hitta tillbaka till dig själv, dina vänner och börja ta hand om din hälsa.
Du skriver om abstinens, om man får det kan det vara bra att söka hjälp inom vården. Om du vill det men känner dig osäker på vart du kan vända dig kan du ringa 1177 eller kolla i din kommun eller på vår karta här efter mottagningar: https://alkoholhjalpen.se/karta

Fortsätt gärna skriv och läs på forumet! Ibland kan det ta tid innan man får svar i sin egen tråd och man kan behöva skriva flera gånger.

Hoppas forumet är hjälpsamt för dig,

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Fina du! Vad fint att du vände dig hit. Vi kommer lyssna och stötta.

Jag är en tjej och är 22 år. Jag känner så igen mig! Jag blir rädd för mig själv och vad jag är kapabel till då jag dricker. Jag blir aldrig glad längre när jag dricker, och under senaste åren är det väldigt få hela konversationer jag kan komma ihåg då jag druckit mycket. När jag blir arg blir jag en annan person. Blir personlighetsförändrad!
Familj och vänner har tröttnat på mig och mina handlingar, det märks även fast alla inte sagt nått.
Du har en riktig anledning!
Jag har ätit antabus flera gånger från och till, och även campral och naltrexon. Jag lyckades hålla mig från alkoholen under antabus perioderna, men inte cannabisen.
Gå till en vårdcentral, öppen beroende mottagning eller prima! Berätta för någon som jobbar med beroende! Jag försöker ta en sak i taget, och en dag i taget! Fortsätt kämpa! Du är inte ensam!

Jag är en tjej och är 22 år. Jag känner så igen mig! Jag blir rädd för mig själv och vad jag är kapabel till då jag dricker. Jag blir aldrig glad längre när jag dricker, och under senaste åren är det väldigt få hela konversationer jag kan komma ihåg då jag druckit mycket. När jag blir arg blir jag en annan person. Blir personlighetsförändrad!
Familj och vänner har tröttnat på mig och mina handlingar, det märks även fast alla inte sagt nått.
Du har en riktig anledning!
Jag har ätit antabus flera gånger från och till, och även campral och naltrexon. Jag lyckades hålla mig från alkoholen under antabus perioderna, men inte cannabisen.
Gå till en vårdcentral, öppen beroende mottagning eller prima! Berätta för någon som jobbar med beroende! Jag försöker ta en sak i taget, och en dag i taget! Fortsätt kämpa! Du är inte ensam!

Tack rosette de fina orden. det hjälpte självförtroendet en bra bit! blev tårögd av dina stöttande ord. (är nog lite överkänslig gällande allt som har med känslor att göra just nu) Men stort TACK. Tillsammans kan vi bara bli bättre!

Tack fina Karin01 vad dina ord värmer. känns skönt att man inte känner sig så ensam. KRAM

Vad kul att du tog dig tid att läsa unicorn och även att svara! Jag förstår precis vad du menar, att allt kretsar kring vin, tar ett glas när man är stressad/glad/firar mm. samt att iallafall jag förknippar ledighet med något gott i glaset.men det är det man måste ändra på, höra hur andra gör, få tips att tänka på annat som intresserar än. tänk vad mycket tid och tankar och framförallt pengar som går åt på just A. hemskt när man tänker på det när man istället kunde göra något mycket roligare! jag tror bara man är i en ond cirkel , en dålig vana som faktiskt går att ta sig ur . (pratar bara i mitt läge och jag är bara i dag 2 så jag är lite kaxig) de gäller bara att lära sig leva annorlunda. och lära sig av sina misstad hur klyshigt det än låter..

Jag har varit nykter hela måndagen! (söndag också men vaknade bakfull så räknas inte...) Och nu känner jag mig väldigt pepp på detta men det gör jag alltid i några dagar sen går de utför. MEN denna gång är på riktigt nu. min pappa frågade mig igår "vill du inte se toscana eller" för han vet att jag har en dröm om att åka dit. istället för att bryta näsan på fyllan i lördags kunde jag slagit i huvudet och dött. så vad går man och väntar på? tills man förstör sitt liv? och alla andras?

Kram till dig unicorn

Känner så väl igen mig i allt du skriver och finns här för dig. Kram!

Du skriver här för du vill ändra på dina alkoholvanor och vill hitta sätt att göra det på. Du är ung, mogen och klok och sätter stopp innan det skulle gå längre. Du funderar över om det finns mer hjälp att få. Vad klokt att du resonerar kring alternativ för stöd om du skulle känna att du behöver det, att ta hjälp med både hur man mår allmänt och alkoholen samtidigt är det många som gör.

Du känner dock dig själv bäst och kommer veta vad du känner att du behöver. I kommunen finns alltid stöd och hjälp att få när det gäller alkoholen, kanske träffa någon att prata med eller liknande. Det brukar gå att söka på kommunens hemsida. Många går också till sin vanliga vårdcentral som ett första steg.

Att du berättar såhär öppet om hur de är för dig är modigt och visar att du verkligen vill det här nu. Att du berättar såhär hjälper också andra som läser och du kan vara en inspiration och att andra inte känner sig ensamma.

Fortsätt gärna skriv och läs här, hoppas det blir hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Pippis!
Jag känner igen mig i det du skrivet... Jag har gjort bort inför nära och kära (och sårat) så många ggr att jag knappt kan tänka på det. Det är så overkliges att man vill utsätts sig för det om och om igen!

Hur har det gått med alkoholen sedan du postade första inlägget?

Jag har som du skapat en vardag där vin utgör centrum av hela helgen med umgänge mm. Vilket gör allt så svårt, man måste nog gå till botten med hela skiten och lära sig uppskatta sig för den man är och våga sitta hemma och ha as tråkigt en fredag. Tills de där sugen släpper.
Jag trodde som du att någon ggn lär jag väl mig att dricka normalt, men insett att den dagen kommer inte.
Stay strong!

Mina helger kretsar i princip alltid kring alkohol även om det bara är i hemmamiljö. Måndag till fredag blir transportsträckor fram till att jag ska få öppna en flaska vin på fredagkväll.
En sak jag har märkt är som sagt att i lugn hemmamiljö så brukar det gå bra. Även med mina föräldrar och syskon där jag antagligen känner mig så trygg. Men så fort jag är i en stimmig miljö där jag känner någon undermedveten press av att vara rolig, charmig och lättsam så finns det inget stopp. Då dricker jag alltid tills det blir minnesluckor.
Har hunnit gå i terapi, men vidden av mina fyllor vågade jag aldrig berätta för henne. Satt väl där och försökte spela duktig flicka som inte ville berätta om alla satans pinsamheter.

Ibland är det som att jag kliver rätt ut i ett svart hål och bara faller. Är så förbannat trött och kinkig, känner mig som en liten gnällig femåring. Ont i varenda kroppsdel känns det som (reumatiker) och på dåligt humör!
Fast egentligen är det ju inte så konstigt. Dag sex nykter. Börjat nytt jobb och gått första dagen ensam idag. Börjar klockan sex och går upp kvart i fem. Efter jobbet ut och mocka, fodra , kånka hö i 2 dm oskottad snö. Glashalt hela vägen (16 km totalt), tycker inte om att köra när det är halt. Skotta hemma, osv.
Klockan är strax åtta. Ska gå och lägga mig nu och tänka positiva tankar och vara lite snäll mot mig själv. Ny dag imorgon. Känner dessutom igen det här och vet att imorgon kom allt kännas mycket mycket bättre. Upp och ner, det är väl livet egentligen.
Kram

LenaNyman för ditt inlägg !! För mig är det så oändligt mycket enklare att leva nyktert än att hålla på med koll på vad/hur jag dricker.
Jag har under min aktiva tid försökt så oändligt många gånger att dricka "normalt" så jag kommer inte hur många gånger det är.

Och jag har träffat så många som har samma erfarenhet som jag har och som inte heller har lyckats. Och det märkliga är att det är folk som inte, synligt, har samma sjukdom som jag har som anser att det går att lära sig dricka "kontrollerat".

Och man ska nog ha i tanken att alkoholindustrin är stark.

Jag mår så dåligt över att jag inte kan ta mig i kragen någon ggn! Varje måndag samma sak, nu ska jag äntligen ta tag i mig själv efter en helg full med alkohol och en trött måndag på jobbet!
Modet håller i sig tills tor kväll ca, på fre köper ja en flaska "i fall" att ja inte klarar av att va nykter. Ibland kan ja hålla mig tills kvällen, men flaskan öppnas ändå senast 9.
Orka låta alkoholen styra hela tiden och inte gå framåt i sin personliga utveckling. Vidrigt är det!

Dricker jag vin hemma i lugn miljö funkar de, det är på sociala tillställningar som de inte funkar, känner inte av när man ska sluta. Min hjärna går in i reptilläge och tror att kroppen klarar av alla mängder av alkohol!
Jag har likt dig undrat hur jag kom hem, vad har jag sagt, eller inte sagt?! Var är telefonen?! Numera vet jag om jag har minnesluckor så har jag gjort något dumt.

Problemet är ju att man har skapt sig en vardag där helgerna kretsar till alkoholen, umgänge etc. Så man måste omvärdera hela sitt synsätt.

Tack för stöd pepp o råg i ryggen. Det gör gott o det gör skillnad!
så tacksam, så oerhört tacksam för era kommentarer!
Kram

Kikar in, och lämnar ett tassavtryck. Det lunkar på i novembermörkret - utan alkohol. Så skönt så. Jag får fortfarande flashbacks från min sista period, i somras, då jag sökte hjälp och blev inlagd. Så tacksam för den hjälp jag fick - och tog emot. Har så starka minnen från situationer som jag upplevde i hallucinationer - så verkliga att jag ett par gånger fick fråga en god vän om det inträffat? Hade fått för mig bl.a. att jag hade besökt en närliggande vårdcentral för att kolla blodtryck. Min kompis sade: Du har aldrig varit där! Jag kunde inte låta bli att ändå gå dit. Jag förklarade precis som det var, att jag har haft hallucinationer - och fått för mig att jag hade besökt dem för att kolla blodtrycket. Jag hade INTE varit där! Jag försökte...."kan det tänka sig att nån har kollat mitt blodtryck utan att registrera mitt besök?" "Absolut inte" fick jag till svar. Har också andra bilder från näthinnan som jag förstått att jag bara upplevt i fantasin - inte obehagliga, endast oerhört "verkliga". Hua, dit vill jag inte igen.

Låter bli drickat tillsvidare - det känns bäst, och är inte svårt. Inget sug efter att dricka överhuvudtaget. Jag måste bara se upp för min akilleshäl (om jag dricker) att dricka ett glas för mycket - för då vet jag inte om jag slutar, eller hur det slutar?!

Jag är härinne och läser nästan varje dag - även om jag inte skriver. Jag är så full av beundran inför er andra som kämpar i motvind. Tror inte att detta forum skall underskattas - för mig så är det en välbehövlig livlina när jag behöver påminna mig själv om alla konsekvenser drickandet har många av oss.......

Kämpa vidare! Det går att vända skutan - det gör det!

Grattis till dina 7 (och en halv) månader! Så bra du har gjort det - tänk att det är över 7 månader sedan. Fantastiskt bra kämpat. Heja dej!

Jag kan ju tycka att hon är lite väl hård på dig, du har ju tagit kontakt och vill sluta, så du har ju den intensionen. Att ge skuld är ju aldrig bra, vet inte hur jag skulle reagera om någon sa så där åt mig. Att barnen är viktiga och de flesta föräldrar vill väll att barnen ska ha det bra.
Försök att vara snäll mot dig, vi får ta En dag i taget!
Kram

Återgäldar dina små intittningar i min tråd med ett litet besök här hos dig.

Jag vill passa på att uttrycka min stora beundran för din fantastiska förmåga att kunna använda ord och formuleringar till att få fram minnesvärda, träffsäkra och viktiga budskap och råd i dina inlägg runt om i trådarna här på forumet. De väcker, piggar upp, värmer och stöttar. Ofta allt detta på samma gång.

Vilken tur för oss andra att du orkade kravla dig upp från alkoträsket och nu delar med dig.

Du ger väldigt mycket. Tack och kramar!

Tack snälla Magnus för din information!

Upp från diket, borsta bort o håll huvudet lite högre.
Kram

Igår kväll efter min mans samtal hade vi jätte mysigt! Familje middag o jag löste för barnen sedan Falk filmen. Jättemysigt!

Idag ringde min A tant och undrade hur det har gått. Jag berättade om festen i lördags och vårt samtal. Hon undrade varför jag inte äter antabus som vi hade pratat om?! Jag sa att jag inte riktigt var riktigt där utan kämpar på med naltrexon (eller vad de heter) och att jag kämpar på. Hon blev besviken o sa att jag hade ju sagt att det är 0 som skulle gälla!
Hon undrade om barnen hade velat att jag skulle välja 0 eller fortsätta att dricka?!
Hon frågade hur barnen mådde.
Jag sa att jag har försökt sköta det snyggt, men att självklart tror jag att alla barn nog tycker att det är mer eller mindre trevligt när föräldrar dricker.
Hon svarade att jag inte kunde svara för dem! -"Den som sparkar någon på benet kan inte svara hur det kändes för den som fick ont....."

Klart hon har rätt men känner mej så nere o ledsen!
Vill bara hälla i mig en flaska vin.....

och då sparkar jag ju dem igen?!

Känns så jobbigt! Barnen är ju en öm punkt alltid o ännu mer när JAG, deras MAMMA väljer vin framför dem.
Känner mej spyfärdig..... tårarna rinner.

Det är nu jag skall känna "aldrig dricka mer", varför känner jag inte så??????

Starkt jobbat Nike:) Håller med dig att man har kommit långt med sig själv och fått en insikt och ett helt annat slags tänk kring alkohol i positiv bemärkelse:) Vi kämpar vidare :)

Det är en tröst att läsa alla kloka ord. Jag behöver verkligen läsa dem flera gånger.
Härligt att du klarat så många dagar, det är glädje.
En dag i taget!
Kram