Senaste kommentarerna i forumet

Jag det är nog så. Vi kämpar alla mot samma mål, att ha ett förnuftigt förhållande till A. En del måste sluta helt andra kanske kan inte behöver det. Hur det än är så måste vi alla förändra vårt beteende.
Förstår att det är jätte jobbigt att vara trött, sen hem och försöka få lite lugn och ro.
Bra att du har gjort som de sa och försöker följa råden, kanon.
Men fattar att det verkligen inte är lätt.
Jag tror att det är viktigt att ha något att byta ut med, inte bara ta bort ett beroende.
Det svåra är att hitta nått som upptar ens intresse så att det andra falnar. Hur gör man och vad?
Fan va svårt allt är. Men vi ska klara det, tillsammans fixar vi det.
Hoppas du klarar kvällen utan A, jag ska också göra det. En kväll i taget!
Syrkekramar kommer här!

Bra jobbat, du klarar det. Suget har kommit idag men jag har lyckats stoppa det. Ska inte dricka idag, punkt.

Jättebra fråga, säkert aktuellt för många att hitta, jag funderar på om titlar som finns när det handlar om alkohol på "vanliga" bibliotek som böcker går att söka som ljudböcker på nätet/storytel och bibliotek? Kanske någon här på forumet som läst något de tyckte var bra som kan tipsa så har du något att söka på?

Hoppas du snart får svar! jag skriver om jag kommer på någon titel som finns som ljudbok!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Idag låg det ett brev i lådan från alkoholsköterskan på vårdcentralen. Vart ju lite besviken att hon inte ringde upp förut när jag äntligen kom till skott och ringde. Hur som så har hon visst försökt nå mig men inte lyckats, kanske fick hon fel nummer, ingen aning.
Men hur som, jag tror jag tar chansen och ringer henne igen ?
Idag fyller jag år. Ja vad ska man säga om det? Drack alldeles för mycket igår. Hamnade i en jobbig sits när dom ringde och sa att min lilla skrutthäst rymt. 8 km till stallet och klart påverkad... Tack gode gud fick jag tag på en vänlig själ som hjälpte mig få in den lilla rymlingen.
Hur som, vaknade idag och kände mig inte alls som att jag fyllde år. Kände mig faktiskt bara eländig och bakis. Körde ut till stallet vid åtta för att släppa ut hästarna och fixa med staketen. Tveksamt om jag var körklar. Sen har jag legat i sängen hela dan tills klockan tre då gubben åkte och köpte pizza.
Nu äntligen mår jag bättre! Ska sluta fokusera på dåliga saker. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och sen ska jag ringa alkoholsköterskan igen. Är så trött på att vara sån här fast känner mig ändå positiv. Dubbelt...

Jag är rätt ny på Forumet och har reagerat på det här med att kalla sig "sjuk" och "alkoholist". Visst kan man få en rad sjukdomar av att dricka för mycket av det här nervgiftet (som ju alkohol är), visst kan man bli mer el. mindre beroende av det, precis som av en massa andra saker - men är det eg. en sjukdom i sig? Mer en ful ovana, ett tvångsbeteende kanske? Rätt diagnos är viktig för mig när jag ska staka ut vägen.

...mer än de flesta, var jag nära att säga. (Och gjorde det.) Vi är i vår mänsklighet; i våra mänskliga svagheter, när vi slåss mot alkoholen.
Precis som du känner jag mig ibland på AA-möten som att jag blir sedd som mindre än människa; som "bara" alkoholist. Jag förstår att det inte alls är meningen - men för mig blir det svårt, precis som för dig.
Jag fortsätter att ge AA en chans, samtidigt som jag tar annan hjälp.

Inte lätt men vi gör det, vi gör det.
Hittade min gamla tråd som jag startade i februari men då under annat alias. Läst igen den nu och blir rätt matt över all ångest, ohälsa o förtvivlan jag själv berättar om. Bra att det får stå kvar o påminna mig om hur lång denna kamp har varit o hur drickandet accelererat mot slutet.
Så håll fast vid att det var dessa sista två år o tänk att det går stt bryta. Fortsätter man sjunker man bara längre ner i sjukdomen.
Att tillfriskna Gunda, det är ett bra ord.
Kram på dig

Då sitter jag här med stans sug, ont i huvudet och fortfarande som att jag sitter i en burk. Satt och planerade att jag kanske ska dricka på fredag, men så tänker jag att då blir det en lång vecka innan jag får dricka nästa gång. Det är ju helt sjukt, hur jag tänker. planerar för drickande. Vore det inte bättre att jag planerade för att promenera med hundarna, gå på bio eller meditera.
men jag ska inte dricka i kväll, även om jag är sugen.

Vad gör du istället för att dricka numera? Det blir ju en hel del tid över har jag märkt för min egen del...
/D.

Komma trött hem från jobbet med en enda känsla: koppla av.
Har följt rådet från beroendebehandlaren och ätit regelbundet o jämnt fördelat över dagen så hungrig är jag inte. Men jag känner igen känslan så starkt, den som lett till allt detta smygsupande. Trött o vill bara ha lite behaglig vila snabbt.
Förstår ju att det kommer ta tid att få ordning på den tanke- och känslo-loopen.
Sitter nu på pendeln hem och djupandas. Försöker hitta min ro och min väg framåt. En dag i taget hörni! Så får det bli. Hur har er dag sett ut. Känns som vi är ett brokigt nät här av hjältar

Välkommen tillbaka! Jag har saknat att läsa dina rader.. Fint att du tagit hjälp och gör dina egna val till en bättre framtid. Du har ju flera exempel här på forumet om att det går att förändra dålig livsstil till ett godare och mer hälsosamt liv. Du har ju själv haft långa uppehåll från A. Tror att du nu gör helt rätt med att unna dig godsaker, yoga eller annan träning/meditation, och klarspråk men ändå förståelse mellan dig och maken. Ju mer vi känner oss själva och jobbar för vårat eget välmående desto bättre liv får vi. Jag har haft problem med magen , åt probiotika ca 1 år, magen har fungerat sen dess. Tabletterna beställde jag på nätet, lite billigare än hälsokostaffär. Ha en fin kväll Kram <3

Vad bra!!!!! Har själv just haft ett par drickdagar.....
Läser här varje timma. En timma på dagen!
Kram

Det måste vara jätte tufft att ha så långt missbruk, men ändå inte omöjligt att bryta om du får rätt förutsättningar, hjälp utifrån och egen jäklar anamma. Förstår att det verkligen inte är lätt. Jag tycker du är en kämpe och som dessutom har styrka att hjälpa mig och många andra.
Jag har funderat lite på omständigheterna för två år sedan,
Jag hoppas verkligen du har rätt i det du säger, att det är en ful ovana, men jag är fullt medveten om att det är en vana som bär åt fanders om jag inte tar tag i det.
Jag gjorde en BGP för ca 4 år sen, de första två åren var det lugnt, då jobbade jag med vikten, men sen kom det nog smygande på. Så hörde min man om att de som gjort den operationen låg i riskzon för alkoholism, då började han kontrolera mitt vinintag och tycket att jag drack för mycket, det var kanske 2-3 glad en fredag och ibland även lördag. När någon försöker bestämma över mig så slår jag bakut, säger nån ät inte den kakan så äter jag två, det var nog då jag började dricka när han hade lagt sig.
Först var jag ju skiträdd att han skulle komma på mig, men nu har jag övervunnit den känslan och börjar så fort han hinner upp för trappen till sovrummet sitt. Hade vi sovit i samma rum så hade jag ju inte kunnat, men då vi inte gör det så gick det ju. På den vägen är det.
Vi har levt ihop länge, så det finns ju en hel del att ta på och älta om, det drog jag fram när jag druckit, så jag kan ju förstå han att det inte var roligt.
Många bäckar små, blir en stor å. Men vi har bearbetat och jag har nog äntligen nått fram till honom och han fattar hur jag mått i många år. Vi har det ju mycket bättre nu och därför vill jag inte berätta om hur det är och förstöra allt. För börjar han kontrolera mig igen så vet jag ju hur jag slår bakut.
men En dag i taget!
Nu planerar jag för morgondagen den ska bli utan baksmälla.

Min käre man slutade inte röka förrän efter tredje hjärtinfarkten. Han hade t.o.m. räknat ut hur många miljoner han tjänade på att fortsätta röka. Eftersom det är så dyrt att leva och livet förkortas med ca 7 år! Den du!

Nä två år är ju dessbättre inte alls mycket i dessa sammanhang.
:)
Kanske bara en ond dum ovana som måste brytas.
Självklart går det att vända!! Övertygad om det.

Mitt missbruk har hållit på i <25 år :(

Jag blir stärkt av att du skriver om tiden som jag druckit och att det kanske går att vända, det ger mig hopp. Jag är ju väldigt fokuserad på att lyckas just nu. AA på nätet var ju en variant förstås, tack för tippset. Men i det här läget är jag här och skriver, så får vi se sen.
Ja jag måste nog försöka analysera vad som var den utlösande faktorn.

Har nu druckit flera dagar i rad o även dagtid. Ett glas här o där gör att det inte märks men summan blir STOR.
Skulle till min tant idag men sa att jag var sjuk.... (det är jag) men ville inte gå dit. Orkar inte höra att jag måste sluta o att jag borde. JAG VET! Men den kicken man får efter 2 snabba glas (i en latte mugg, för att inte synas) vill jag, nä måste jag ha!
Var är min botten? Vet att det går utför snabbt men klarar inte av att bryta mönstret.....
(Tårar trillar)
Har ju allt! Man, barn, företag, hus. Ändå vill jag bara ha min kick!
Har antabus, och 2 tabletter men tittar på dem och väljer ensamheten, bakfyllan, ångesten framför allt som många inte ens har. Vad fan är det för fel på mej?

Varit på väg 6 gånger nu idag att ta min antabus men VILL kunna dricka!
I går var jag på systemet 3 gånger, skulle bara ha nått litet, sedan tänkte jag "bara lite till"
Skäms till och med att skriva här o blotta mig för er!
Vad skall jag göra? Jo ta min antabus men det känns som jag måste ändra min inställning, inte "bara" ta bort vinet. Annars hittar jag utvägar. Skulle vilja känna känslan att nu är det nog, nu vill jag inte. Men jag längtar efter min kick....
(Tårarna rinner)

Jag förstår.
Men om det finns AA så är du ju anonym.
Och det finns ju även online AA möten via datorn.

Men detta har ju lite samma funktion.
Så skriv av dig. Det är bra och vi förstår.

Det är ju aldrig en quickfix men när jag
läser att du haft problemen i två år så kanske
det inte är så långt bort att hamna på rätt spår
igen. Bara man kommer underfund med varför
du började dricka dagligen.

Antingen så kommer du ju på det själv eller
så behövs det lite hjälp utifrån.
Känns för mig som att det kanske är den
roten man måste leta efter.

Troligen finns det hjälp att få här också, men jag är inte beredd att ta hjälp utifrån ännu. Jag vill inte erkänna för någon i min omgivning att jag har det så här. Så jag tänker kämpa igenom det här ensam och tillsammans med er.
Tiden får utvisa om jag klarar det gör jag inte det så får det bli hjälp.

Gud så bra det går för dig. Hur mår du?

Inte riktigt samma sätt att få i oss A genom stupen, men det är ju två sidor av samma mynt. Förstår att du har ett helvete och vad du är modig och stark som är här och berättar. Vilket bra forum det här är, där vi kan berätta, stötta och få stöd av varandra. 22 dagars nykterhet det är härligt, vi hjälps åt så att de blir ännu fler.
I två år har jag druckit varje dag, blir nästan rädd när jag skrivet det. Vist finns det gångar då man varit för berusad på en fest eller när jag bjudit hem folk innan de här två åren, men de är lätträknade gånger. Minnesluckor har jag inte haft förrän nu, jag får en lucka nästan varenda gång jag dricker. Inte veta vad man sagt eller hur man kom i säng. Vaknar och funderar om jag plockade bort spåren efter mitt drickande innan mannen kommer upp. Vet inte om jag borstade tänderna kvällen innan. Vissa gånger startar jag bråk med mannen, kommer med gamla oförätter och anklagelser. Han har inte en lätt sitts. Men ändå tror jag att jag har kommit till insikt om vad jag gör och har slutat älta gammalt skit.
Just nu sitter jag här med gråten i halsen tycker så synd om mig själv, det är typiskt då abstinensen sätter sina klor i mig. Det är så skönt att mannen är på jobbet då kan jag inte eller behöver inte visa honom hur jag mår och då behöver jag inte vara jobbig åt någon annan än mig själv.
Det känns bättre när man får älta ur sig det här inne. Livet blir något lättare.
Vi hjälps åt en dag i taget!

Bor du till så att du kan söka hjälp?
(om du inte redan gjort det)

Varma kramar och tankar....

Jag har aldrig varit måttlig.
Har alltid sen ung ålder haft partyfyllor med minnesluckor och elände.

Åkte på en LOB 2012 och var nykter i hela 2 år.
Tills jag tog två öl på en AW
Sen ett och ett halvt år tillbaks som periodare med extrema fyllor ung. var 3:de vecka.
Dessa skov håller i sig i 6-7-8 dagar med ren sprit.

Jag har inte problemet med att ha sug i vardagen utan
att jag dricker kopiöst när det smäller till.
Samma sjukdom fast med olika symptom.

Ny nykter i 22 dagar.

Kämpa på, det blir bättre!

Kan inte sova, men har slagit ihjäl några timmar med deckare, nått som i alla fall kan fängsla mig ett par timmar. Tung i kroppen och däst. Ja Skamsen jag har ätit, alldeles för mycket nästan, går och plockar hela tiden. Dricker vatten och kaffe om vart annat. Det är nog rastlösheten som gör att jag plockar och äter hela tiden. Det får vara så i några dagar, de värsta dagarna sen stabilisera det sig igen hoppas jag.
MondeyMorning jag började för 2 år sedan innan dess var jag en måttlighets drickare, sen hände nått, egentligen vet jag inte vad som var den utlösande faktorn, kommer nog på det så småningom om varför jag började dricka varje dag. Tänk vad pengar som gått åt till detta helvete, säkert en hel utlandsresa har flutit genom halsen.
Jag förbannar mig själv att jag lät det gå så längt.
Jag har fallit, men jag ger inte upp, jag är otroligt beslutsam att jag ska klara det här.
Tack för att ni finns!

Ja det finns både i släkten och har även haft problem med depressioner sedan jag var ett barn. Tack för fina ord! Får fortsätta på helt enkelt, det får ta den tid det tar!