Senaste kommentarerna i forumet

att du upptäcker njutningen utan A. Visst är det skönt att vakna upp utan lilla bakissmällan?! Och idag går vi inte till systembolaget, gör man inte det, då blir också ännu en vit dag. Ha en fin måndag. Kramar

49 vita dagar och 2 svarta dagar

Jag lovar att ta hand om mig och jag är glad att du också tar hand om dig. Skriva ett ord i timmen som är nått bra om mig, inte så lätt just nu, men jag ska göra det ändå.
Sen försöka hitta nått att göra som tar mitt intresse från A och känna mig glad och nöjd när jag lägger mig i kväll.
Ha en skön dag!

Tack för era värmande ord:) På 51 dagar så har jag endast druckit 11 öl och 1 och halvt glas rött sammanlagt fördelat på 2 dagar med flera veckors mellanrum och det känns toppen för jämfört med förr då jag kunde dricka flera gånger i veckan.Så jag känner att jag är på rätt väg och har mer kontroll och självrespekt och även om jag får sug så kan jag bemästra det och jag behöver inte dricka upp alla öl när jag väl dricker utan jag kan låta en del stå kvar:)

det så bra! Att man ska byta en last mot en annan och bättre. När jag slutade röka, stickade jag tröjor, men så fick jag ju ett återfall i även rökandet, så fick jag barn och jag tappade bort mitt rökande och har sen dess inte rökt, det är många år sedan. Tänk om jag kunde hitta nått som tog udden av A och jag kunde göra nått annat som tog mitt intresse.
Jag ska verkligen försöka hitta något som tar uppmärksamheten från A, men det är inte lätt.
Sen att försöka ta hand om sig själv är ju viktigt, men som jag känner mig i dag så har jag ett motstånd, för jag är nog inte värd det, då det inte blev som jag tänkte i går. Självömkan och självförakt ger inget bra resultat, så är det bara. Nu ska jag försöka tänka en fin tanke om mig och skriva ner det. Sen en fin tanke varje timme, känns som att det kommer att bli svårt, då jag har sådant självförakt i mig nu.
Varför ska jag inte kunna säga Nej tack, jag dricker vatten idag.
En timme i taget, just nu och en dag i taget sedan.

Det kan ju tyckas enkelt?! Faktiskt, för det är härligt att vakna utan att vara lite lättbakis.

Har läst delar av din tråd, är själv nyny på forumet. Måste bara få uttrycka hur jag fascineras av ditt uttryckssätt. Du skriver i ditt första inlägg at du inte är van och att ditt inlägg kanske är rörigt. Men du är en skicklig och driven skribent. Vilken talang du äger! Tack att du delar dina historier och din erfarenhet.
Önskar dig en fin dag.

Säg stopp! Du har inte plats med det du beskriver i ditt liv. Du ska ta hand om dig själv nu.
Stopp och frys!
Låt det gå en längre tid mellan ditt alkoholstopp och att ta tag i den där sörjan du berättar om. Om det alls går att ta tag i? vissa saker och framförallt vissa människor - även om de så är våra egna föräldrar - kommer vi aldrig aldrig tillrätta med. Hur mycket kraft vi lägger ner och hur stora krig vi utövar.
Nej ta hand om den som är viktigast här och nu och det är du Minmla, det är du. Jag försöker själv öva mig i det nu, att se att jag är värd att tas om hand.
Kram och jag följer dig under denna dag

Oj så jag känner igen mig i din sömnlösa natt och tankar om skador man gett sig själv och ångest, ångest. Din mardrömsnatt blir sån direkt påminnelse till mig själv om fredagen. Som ett slag i ansiktet. Nej, så vill vi inte ha det, så vill vi inte må.
Vi tar en ny dag nu, tänker på sjukdomen alkoholism som betyder att vi måste vara försiktiga och rädda om oss och absolut inte dricka. Så ta hand om dig idag Gunda så lovar jag att göra samma sak. Kram!

Jag undrar hur jag tänkt när det också går att må såhär bra en måndagmorgon. Två dygn o med ens känner jag mig så annorlunda. Sovit så himla gott också!
Tack för boktips MondayMorning!
Igår pysslade jag om mig själv lite i vardagsrummet, tänker att jag behöver visa mig själv att jag är värd att tas om hand bättre än vad jag gjort nu på länge. Tänker mycket men det räcker ju inte. Det ska visas i handling också! Så nu ska jag börja visa mig själv att jag är värd att pysslas om. Här och nu i vardagen.
Tänker med njutning på den enkla måltid vi åt igår. Mixade sedan en dryck på frukt o grönsaker. Vilken skillnad att ge kroppen denna mot smygklunkarna direkt ur flaskan. Igårkväll gav jag mig själv en skön stund med lite hudvård. Ska se vad jag ska ge mig själv idag.
Man kan inte bara ta bort ett beteende utan att ersätta det med ett annat. Men jag tar ett litet steg i taget. Tittar jag för långt fram och för långt bakåt blir det för omvälvande och då kommer ångesten över vad jag gjort. Och ångest är jag van att döva med alkohol och av alkohol får jag ångest. Så jag försöker nu bara vara i var-dagen. Den dag jag har här och nu idag. Är en person som mår bra när det är lite ordning omkring mig, när det är en njutning på riktigt att tända ett ljus, laga en kopp te och äta ett enkelt mål. Tror jag haft en oerhörd stress då det varit väldigt rörigt omkring oss pga arbete o flera faktorer. Så därför ingår även en hel del städning i projektet att ta hand om mig själv, men lite i taget så inte heller detta blir mig övermäktigt.

Det går inte att sitta här och ha självömkan, det gick åt pipan i går, men nu är det en ny dag och måndag, jag tänker inte dricka i dag. Men nått jag är glad för i alla fall, är att jag inte gömde flaskan de hade haft med sig, lät den tomma flaskan stå på bänken och låta mannen se den när han kom hem. Annars städar jag undan så att det inte ska finnas bevis på att jag druckit då han inte är med.
Men natten blev jobbig, jag har vaknat varje timme, drömt mardrömmar och sovit oroligt.
Ångesten var med in i drömmarna, fantasier om att levern har fått stryk, kroppsliga symtom som kom in i sömndimman, ångest, ångest. Men nu tar jag nya tag, En dag i taget!

Min dotter sa stopp till sin pappa, när hon blev mamma, men det var tufft. Min exman, min dotter pappa är periodare (nu nykter sedan 5 år) och manodepressiv. Han gjorde hennes unga vuxna liv till ett elände. Sårade henne, sa fula saker om henne, tryckte ner henne gång på gång. Hot om självmord och även hot med kniv en gång på sin egen strupe förekom. Sen kom en dag när hon fick nog, när barnen var små. Hon satte stopp och bröt kontakten i flera år. Nu när han är nykter och när han mår bra, ses de ibland, en stund.

Vi kan inte ändra på andra personer, men vi kan ta ansvar för oss själva. Säg stopp och ställ krav på hur du vill ha er relation. Du har makten, även om det är svårt.
Kram

att A kan göra detta med oss. Vi ger oss in i det utan att tänka på resten av våra liv, förstår nog inte överhuvudtaget att det kan bära iväg åt ett fullständigt beroende, talar i egen sak. Känner igen detta med ensamheten och att jag tycker om att dricka ensam, då kan jag fylla mitt glas till brädden utan att någon tittar snett, eller som har kommentarer. Jag delar inte gärna flaskan med någon utan vill ha innehållet själv.
Att de första klunkarna kan ta oss till en himmel som vi inte viste fanns. Att de där gör att man fastnar och att det så småningom går över styr.
Det här forumet är verkligen bra, här kan man ventilera och läsa, hitta insikter som man inte hade.
Jag har skrivit många gånger att jag tror att någon där uppe såg till att jag hittade hit, ahaupplevelserna har varit många och jag hoppas att den jag kan hjälpa mig själv att komma ur skiten tillsammans med er andra.

Jag sover så dåligt och för lite. Måndag morgon och jag är trött. Nu när jag inte har druckit vill jag vara pigg och orka mer, men det kanske kommer? Får ni sova? Jag har svalt i rummet, varvar ner på kvällen, somnar men vaknar många ggr på natten och ofta tidigt på morgonen. Sover i bästa fall 4-5 timmar, någon gång 6. Jag har mätit min sömn och ofta är djupsömnen 1,5 tim och ca 2,5 tim lätt sömn per natt. Brist på sömn gör mig sårbar och risken för återfall är större vid stress.

Igår var en bra dag med a fritt i huset för både maken och mig, så skönt. Jag vet inte hur han tänker kring a nu men jag vet att han funderar. I fredags var han berusad och minnesluckorna var lite pinsamma för honom i lördags. Jag försökte vara ärlig utan att vara anklagande, bara säga som det var att han glömt pga berusning. Livet är inte alltid så enkelt och vi gör så gott vi kan just nu. Jag väljer att vara nykter nu, så får maken göra sina egna val. Jag hoppas bara att han förstår att i längden håller det inte om han väljer a. Det kommer inte att gå om inte jag tar samma väg...

Jag träffade dom på det amerikanska behandlingshem där jag tillbringade en tid för tjugo år sedan. Dom var väl i 25-årsåldern och hade åkt fast för att ha sålt droger för att underhålla sitt eget missbruk. På den tiden trodde det amerikanska rättsväsendet fortfarande att man kunde få positiva resultat av att tvinga missbrukare till vård, så Bill & Bull fick välja mellan fängelse och vård. Självklart valde dom det alternativ som innebar ett stort mått av frihet, inga vakter och inga murar. Så hamnade dom på behandlingshemmet och träffade Pelle.

Pelle var en ung kille, kanske nitton år gammal, snäll och trevlig men lättledd och inte alltför intelligent. Han hade väl inte haft en alltför besvärlig uppväxt, åtminstone inte med sydstatsmått mätt. Han hade bara tyckt att skolan var så svår, hade haft svårt att hänga med även i det måttliga tempo som skolor i den amerikanska södern höll på den tiden. Så han hamnade i dåligt sällskap, började skolka och sitta på avlägsna platser och röka på i stället. Familjen upptäckte så småningom att allt inte stod rätt till och fick in honom på behandlingshemmet. Där träffade han Bill & Bull.

På ett behandlingshem som till största delen var fyllt med gamla alkisar var det inte lätt för tre unga män att passa in. Framförallt inte som alkisarna hade en tendens att se ner på drogmissbrukare, som om det på något sätt var finare att missbruka alkohol. Så de tre bildade en egen liten treenighet och höll sig för sig själva i mångt och mycket. Pelle passade inte riktigt in där heller, han var som lillgrabben som hängde i hasorna på sina större bröder, så ibland gick han ut i trädgården för sig själv och satt en stund. Där satt jag ofta också, och vi pratade en hel del. Jag gillade grabben, det var något troskyldigt och ärligt över honom som gjorde att jag trodde att han faktiskt skulle ha en chans. Om det inte hade varit för Bill & Bull.

Ett par, tre gånger i veckan åkte vi buss till ett AA-möte. Ofta var det uppemot hundra personer på de här mötena så det var stor trängsel i lokalen, många fick stå och lyssna i angränsande rum. Vid ett av de här tillfällena såg jag Bill (eller om det var Bull; de var svåra att skilja åt ibland) köpa något av en av de droghandlare som såg de här mötena som en utmärkt affärsmöjlighet. När vi kom tillbaka till behandlingshemmet funderade jag en hel del över vad jag skulle göra. Jag ville ju inte vara en tjallare, framförallt som konsekvenserna skulle bli allvarliga för Bill & Bull, men jag tyckte verkligen om Pelle och ville gärna att han skulle få en chans att få ordning på sitt liv. Så jag talade om vad jag sett för ledningen och de gjorde ett drogtest på Bill & Bull morgonen därpå som var positivt. Och så skeppades de omgående iväg till närmsta fängelse.

Kort därefter var jag färdig med min behandling och flyttade till ett halvvägshus. Pelle blev kvar och jag vet fortfarande inte vad som hände med honom. Kanske sitter han på en traktor på ett majsfält någonstans, kanske sitter han i ett gathörn och tigger ihop pengar till en fix, kanske är han död. Vad vet jag, tyvärr får jag nog sortera in honom i den överfulla del av mitt minne där jag förvarar människor jag träffat men aldrig fått veta hur dom har levt sina liv efter att vi skiljts åt.

Ha en bra dag allihop!

De flesta av oss åker dit igen någon gång och även flera ggr. Jag är här på forumen för tredje ggn och mitt fjärde nyktra valda tillstånd. För mig är det viktigt att ha i minne varför jag vill vara nykter och välja det varje dag. De gånger jag har "trillat dit igen är just när det gått ca 2 månader och jag inbillat mig att jag kan nog dricka, som andra.
Du klarade två månader, så nu klarar du ännu längre. Det är en sjukdom och återfall är en del i bilden. Jag har fått Naltrexon är läkaren på beroendemottagningen och de hjälper mot suget. Min vilja, samtal med kurator/KBT och Naltrexon tillsammans är en bra kombination, som jag kan rekomendera. Var inte rädd för att ta kontakt med beroendemottagningen (du kanske redan får stöd därifrån?), ring dem, be om hjälp. För mig är samtalen jätteviktiga och en stor del i mitt tillfrisknande.
Bra att du kom hit igen!

Då kan du säkert finna nåt för dig här. Välkommen

det är ju Söndag, tänkte inte på det
...man blir lite trög av ångest, ha, ha. Känns lite bättre nu, tittade i en konst bok med en konstnär jag älskar vilket muntrade upp mig. Och gosade lite med katten vilket alltid hjälper.

Skönt att vakna upp och inte känna dödsmaken i munnen. Åkte till en vän och fikade och när jag tog bilen behövde jag inte fundera på när senaste glaset var. Gick och tränade, och nu bakar jag. Jag längtar till i morgon, då ska jag riktigt känna efter hur det känns i kroppen och själen. Nu är det dags att ändra vanorna, för det har blivit för mycket de senaste veckorna. Trevlig söndag alla fina på forumet. Vi höres!!

Första kontakten med alkoholen fick jag i hemmet året då jag fyllde tretton. Det var strax efter nyår och jag låg i min
säng och läste ”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg. Vi hade besök av farmor som disponerade mitt rum varför jag sov i
vardagsrummet. Eftersom det hade varit jul fanns det alkohol i huset. I skåpet under det nyinköpta kylskåpet stod en
flaska dessertvin. När det var tyst i huset smög jag upp och tog några klunkar ur flaskan.
Jag lade mig åter att läsa och ett värmande lugn spreds min kropp. En värma omslöt mig som jag aldrig upplevt förut. Det var som en varm filt av liv som kramade mig. Tiden tycktes stå stilla och tryggheten kändes absolut. Det luktade jul och kärleken omslöt mig. Jag hade funnit min mentala islandströja. Efter en stund vågade jag mig upp och tog en klunk till varefter jag lade mig ner och njöt. Det snurrade lite i huvudet men jag kände mig till
freds och jag tyckte mig känna Karl-Oskars närvaro från boken. Sedan somnade jag. Men minnet skulle följa mig genom livet. Dessa korta minuter av lycka gjorde ett outplånligt och ödesdigert intryck. Jag längtar dit. Till ensamheten , kärleken och flaskan med de magiska krafterna..
Kanske bidrar det till min ensliga fyllor nu nästan 60 år efteråt?
Med Spolarvätskan invid sängen och vidriga uppvaknanden med en ångest som ligger utanför allt förstånd?
Ikaros

Ja, det är väl lika bra att ta enligt ordination. Ironiskt är att jag trots öppna armar inför alkohol, alltid varit skeptisk till tablettintag. Hoppfullt att det värsta skulle gå över imorgon. Jobbigt dock med dåliga rutiner, flera gånger under eftermiddagen när jag gått förbi ett ställe i köket har alkoholnerven slagit till och väntat att jag som vanligt ska gå till handling... men lyckats slå ifrån mig.
Den här natten kanske blir avgörande..?

Stå emot!

Ångesten blir bara värre
Kämpa som den starka tjej du är :)

Dessuton Söndag och bolaget är STÄNGT!
Bra - då får vi ett par timmar att tänka efter och reflektera över vad som är viktigt i våra liv

Och kom ihåg vi sitter samma jävla båt och vi flyter ihop!

Kram

jag som inte skulle dricka i kväll. Jag skulle bjuda grannarna på mat, på lunch de kommer uppifrån Norrland trodde de skulle vara här till lunch, men ingen kom. Så dyker de upp vid 15 tiden och maten var klar, mannen åkte på hockey och jag blev ensam med dem. Jag hade inte tänkt att bjuda på vin, de hade med sig. Tror ni att jag kunde låta bli, näää som vanligt.
Hur ska jag kunna bli så stark så jag säger NEJ TACK! jag dricker vatten till maten!!
Så går de hem, jag har mitt sug, fan helvete, det gick inte i dag heller.

av nedstämdhet. Vill gråta men kan inte. Bra att jag bor ute i skogen och inte kan springa till bolaget. Det går säkert över tills imorgon. Nog bara lite höst ångest.

Hej
Ta sobrilen som den är ordinerad. Den hjälper dig och kan också bidra till att hålla ettt Delirium på avstånd. Sobril är den "mildaste" formen av benzoiazepiner och som verkar lugnande. Tveka in med detta som kan vara din räddning. I morgon börjar det värsta förmodligen gå över men börjar du hallucinera måste du till sjukhus. Som du kanske förstår har jag varit med om liknande erfarenheter själv. Lycka till
Ikaros