Senaste kommentarerna i forumet

Jag mår väldigt mycket bättre nu när jag vaknat. Har läst din tråd så jag vet att du har erfarenhet av detta.
Vill du skriva något mer om vilka symptom jag bör ge akt på? Har läst fakta här på forumet men jag känner inte igen de symtom som radas upp som tecken till att sjukvård behövs. Eller kan de komma senare menar du? Idag mår jag som när en ordentlig bakfylla lagt sig, känner mig seg men på banan igen och lättad att det känns så mycket bättre. Jag har ätit och druckit bra under gårdagen, tänkt på saltbalans och druckit söta drycker vilket jag aldrig brukar då jag längtat lite snabb energi. Har inga skakningar, svettningar/värmekänslor har jag annars också så det kan jag inte avgöra, det är inte mer än vanligt i varje fall. Tack för ditt stöd. Jag har fortfarande svårt att se det som sjukdom, tycker mer att det är mitt eget fel, en följd av mitt eget beteende. Att jag är alkoholist kan jag stå för härinne men har fortfarande inte berättat för fler än den egna familjen. Tack igen Ikaros.

Hej Skamsen!
Det är första gången för mig i forumet men annars så liknar din historia min väldigt mycket. Försöka, verkligen kämpa - och trilla dit igen. Gång på gång. Och mer och mer oro och förtvivlan ju äldre man blir för att man successivt sabbar sin kropp och sina relationer mer och mer.
Hur som helst, jag drack EN öl i fredags (på en misslyckad dejt ?), ingenting igår trots att jag var väldigt ledsen och låg. Vill gärna att vi peppar varann här!
Jag har aldrig tagit professionell hjälp för detta men skulle göra det om jag vågade. Blir så arg över att detta fortfarande ska kännas så svårt!
Idag har jag bokat in flera saker. Vill hålla mig sysselsatt, tror att det är viktigt i början. Men senare måste man hitta ett sätt att hantera även de tillfällen då man har tråkigt, utan att bedöva sig... För livet är ju lite småtråkigt ibland.
Nåja, vi får ta en dag i taget! Kram

med min dotter. Vi har många med alkoholproblem i släkten och jag vill att hon ska vara medveten om riskerna för beroende, att de finns hos oss. Jag tror att det är jättebra att våga prata öppet om beroende och att det är en sjukdom.

Önskar dig (och vovven) en fin söndag!
Kram

ljuva tystnad. Den här veckan har fått mig att inse hur privilegierad jag är, som kan ta mina morgonpromenader i lugn och ro. Den tystnad jag får uppleva tidigt på morgonen är tämligen unik. Helt tyst var det naturligtvis inte, men jag kunde urskilja enskilda ljud, en sjuksköterska på väg in till morgonskiftet, en hund som försöker göra husse och matte uppmärksamma på att det går rådjur alldeles för nära gården, en flock fåglar på resa mot varmare breddgrader. En trasig gatlykta gav mig en glimt av natthimlen med alla stjärnkonstellationer, stjärnor som vi drömmer om att resa till men aldrig kommer att få se på nära håll. Vad har hänt med oss?

Bor man i ett samhälle så bombarderas man av sinnesintryck, trafikbruset hänger som ett tungt draperi som hindrar oss från att höra vad som finns bortom det, gatuljusen hindrar oss från att se vad som finns bortom vår närmaste horisont. Går vi in i en affär så öser högtalare specialdesignad musik över oss, musik som ska få oss att handla mer. Borta är tiden då, när solen gick ner, det blev mörkt och tyst. Naturen varvade ner, vi satte oss kanske och läste i skenet från en ensam lampa. Allt lugnade ner sig, vi fick en stund av ro innan vi gick och lade oss. Det var tyst, befriande tyst.

Vårt samhälle må ha utvecklats i en rasande takt under de senaste tvåhundra åren, men vi har det inte. Gener är gener, naturen tar sin tid på sig. Vi, som människor, har inte verktygen för att handskas med den kontinuerliga stress vi utsätts för, överallt, alltid, på jobbet, på fritiden, i hemmet. Kanske är det därför vi söker lugn och ro på artificiell väg. Många härinne skriver om alkoholen som ett sätt att varva ner, att stänga världen ute, att skapa en egen liten bubbla som isolerar oss från allt oväsen som omger oss. När vi tar bort alkoholen så har vi inte längre den där zonen att fly in i, och det ger oss en känsla av panik. Därför betyder mina morgonpromenader så mycket för mig, där har jag min säkra, trygga lilla vrå, där jag kan fokusera på mig själv och uppleva min omvärld utan glättiga sångtexter och blinkande lampor.

Ha en härlig söndag allihop!

Så bra att du hittat hit, välkommen.

När jag har svår ångest efter att ha druckit, tvingar jag mig ut. Jag går och går och går i timmar för att trötta ut mig och för att få ångesten att släppa sitt grepp. Sen äter jag mat som jag blir lugn av, lite tyngre mat (så jag hamnar i typ "paltkoma"). Avstår socker, för socker triggar mig (alkohol är socker) och gör mig stressad och uppvarvad. Jag kan bli bakis av socker, vilket jag upptäkte efter ett födelsedagskalas. Jag har en beroendehjärna och behöver tänka på att göra allt lagom inte överdriva. Vilket jag såklart gjort med alkoholen.

Får du svår abstinens, så har Ikaros rätt. Du bör söka hjälp! Var rädd om dig och försök tänka att det ska bli bättre. Det här forumet är ett bra stöd och att läsa andrar trådar ger kraft.

Jag var ute och gick med hundarna i den kalla luften igår. Solen sken och jag hade ingen ångest, ingen alls. Den har plötsligt släppt sitt grepp om mig och det känns jättebra just nu. Jag vet att det kan vara annorlunda imorgon, men just nu är det bra. Jag är nu inne i en läsperiod och tro mig, jag kan marathonläsa. Helst en hel bokserie i sträck. Jag är likadan när det gäller film. Att kunna köpa en efterlängtad DVD box och parkera i soffan och se avsnitt efter avsnitt. Numera med en kopp te och något gott att äta.

Klockan är 04:23 och det är vintertid. Jag släckte lampan vid 23 igår och vaknade redan 01:30, sen har jag sovit och vaknat om vartannat tills jag gav upp för en halvtimme sen. Sömnen är mitt största problem just nu. Att inte få sova en hel natt utan enbart 3-4 timmar sliter på mig. Jag vill var pigg och utvilan nu när jag inte druckit. Jag mår som jag skrev väldigt bra här på landet, men det ger också tid för tankar. Jag vill inte tänka för mycket, det mår jag inte så bra av, därav mitt läsande. Det ger mig andrum och en frist från mitt eget liv. Det finns så mycket jag skulle vilja göra annorlunda idag, men det går ju inte att ändra i dåtid. Jag måste blicka framåt och ta ansvar för min framtid. Mitt största orosmoment är stressen på mitt arbete. Den kan verkligen få mig ur balans och då är steget till en fylla inte stor. Funderar på hur jag ska klara av att hantera stressen. Hur håller jag den ifrån mig? Hmm...

Mysigt Mimmla, frukost under en filt :) Kanske något för mig idag med en film eller min bok. Hundarna de betyder så oerhört mycket för mig. De dömer inte eller lägger skuld. Bara kravlös äkta kärlek och härliga stunder med lek och gosande.

Kram!

Gick av bara farten. Nu sova.

Hej
Jag lider med dig och vet hur hopplös och hemsk abstinensen är. Men du bör kontakta sjukvården där du bor. Risken för delirium skall du inte underskatta och obehandlad leder då vart femte fall till döden. Alltså gör allt för att få medicinsk hjälp. Ring sjukvårdsupplysningen, ta taxi, begär ambulans eller försök få tag på en läkare. Detta även om den värsta skammen är över i morgon. Du är helt enkelt sjuk och det är inte ditt fel. Det är som om du hade diabetes som inte behandlats. Kom i håg att alkoholism klassas som en sjukdom i Sverige och inom världshälsoorganisationen. Lycka till
Ikaros

Det bästa med denna dag är att den inte kommer tillbaka. Vill inte ha såna här dagar, har mått uselt hela dagen och det har jag krattat ihop till helt på egen hand. Där alkoholen går in går vettet ut säger man ju och det är oerhört sant. Att så totalt tappa kontrollen och bara dricka tills det är tömt, fruktansvärt. Skäms så fruktansvärt. och är rädd...mycket rädd.
Imorgon hoppas jag må lite bättre, hoppas verkligen. Läste att kulmen kommer 48-72 timmar efter att man upphör dricka om man druckit mycket o länge. Känner mig nu rädd att det ska drabba mig och samtidigt hoppas jag må lite bättre för varje tim som går, det brukar vara så för mig. 72 tim är 3 dygn, det innebär måndagkväll...Nån som har erfarenhet? Läser allt och blir rädd för skador o symtom. kanske att rädslan o paniken kan hjälpa mig att avstå, detta har varit en hemsk dag på alla sätt, vill inte må så här. Skammen är total!

Sätter igång många tankar och känslor att läsa här på forumet. Som: vad kommer först - skammen eller alkoholen? Den svåraste skammen är att inte ha blivit älskad som barn. En känsla av att inte duga, inte vara värd kärlek. Spriten kan där fylla en funktion; ge en sorts värme och tröst som bekant, men med baksidan att den skapar ännu mer skam, gör en ännu mer oälskbar... och sedan är spiralen i gång. Så mycket som fungerar på det sättet, att det behov man har får en falsk tillfredsställelse som gör bristen allt starkare och genererar ytterligare falsk behovstillfredsställelse... Hur bryter man det mönstret? Var hittar man den förlösande kärleken?

jag får också en känsla av att du ligger i riskzonen för kraftig abstinens och eventuellt delirium. Det finns inga hjältar i kampen mot alkoholen och som sagt, det finns mediciner som kan hjälpa dig igenom abstinensen. Var rädd om dig!
Kram

Jag har läst i kväll och det finns så många bra berättelser som ger mig nya tankar och nya kunskaper om mig själv och om vinets makt. Tja flera tusen års erfarenheter egentligen. Ha en bra vecka alla pen pals

Men du kanske kan titta efter annat än AA. Intressanta reflektioner du gör och som får mig att tänka vidare. Tron finns nog hos oss alla som inte kan acceptera att slutet är döden.

Jag hänger på och tänker läsa dina rader.

är en sån med medhavd väska o kontanter, ja alkoholen är ett jätteproblem för många, för samhället, för mig..,

Hej
Känner med dig men det du inte skall göra är att härda ut ensam. Delirium kan komma och du kan fortsätta med att supa sönder levern. Det finns medicin som hjälper mot abstinensen. Tro mig. Om du kan åk in akut för jag tror du är mycket sjuk. Stesolid eller Sobril kan till exempel hjälpa dig att kapa abstinenstopppen. Tro mig, jag vet vad jag talar om. Lycka till och kämpa inte ensam!
Ikaros

om det så bara är en banan för tre kronor. Vi köper alltid påse när vi är i matbutiken, inte 17 har man med sig en ryggsäck där man packar varorna. På systembolaget är det annorlunda. Där möter man ofta människor med kontanter och medtagna väskor. Jag brukar notera dessa och tycker att det är så tråkigt att alkohol är ett sådant stort problem, för mig, och för många andra.

Det är v'l lika bra att köpa lite vin, för tänk om jag får panik där hemma och bara måste dricka, och jag behöver ju inte dricka bara för att jag köper. Men i kväll har inget vin här hemma och det går ju bra, känns riktigt skönt faktiskt, nu kan jag ju inte dricka.

Säger så för jag känner igen mig i dig.
I dag är det rätt bra, mina barn och barnbarn har varit här på kalas då jag nyss fyllt år. Gjorde en bål som var alkoholfri och alla gillade den, men så klart är det ju några som vill ha en öl eller ett glas vin till maten, så är det ju och vi umgås ju med A. Barnbarnen är stora de också så det är inga barn med. Fast nog har de varit med förr, då var ingen av oss så benägna på A utan det är nått som blivit de senare åren. Men i dag blev det inte några mängder, det är ju ingen av de andra som har problem med A utan det är jag. Men jag håller mig och jag ska hålla mig även nu när de åkt hem.
Skamsen jag hoppas du får en bra kväll, det ska jag ha. kram

Ja, självförtroendet är inte så lätt att plats för när självföraktet kräver utrymme. Nej, jag tycker inte om mig själv när jag dricker så här och jag stirrar i spegeln och ser ju att det börjar märkas. Inte lätt att tycka om sig själv då. KÄnner igen det där med ögonen som Mimmla skriver. Önskar er en fin o alkoholfri kväll. En dag i taget nu

Ja, självförtroendet är inte så lätt att plats för när självföraktet kräver utrymme. Nej, jag tycker inte om mig själv när jag dricker så här och jag stirrar i spegeln och ser ju att det börjar märkas. Inte lätt att tycka om sig själv då. KÄnner igen det där med ögonen som Mimmla skriver. Önskar er en fin o alkoholfri kväll. En dag i taget nu

Mimmla, jag tackar dig för dina ord. Det är lättare att berätta hur svårt detta är för andra som har samma erfarenhet. Jag längtar till imorgonbitti, då har det gått ännu fler timmar sedan gårdagens fruktansvärda överkonsumtion. Jag vet ju nu att när jag börjat dricka så kan jag inte sluta utan dricker bokstavligen tills flaskan är tom. Denna gång var det vit sprit...Skäms något så fruktansvärt och kämpar mot min ångest och kroppens reaktioner efter fyllan. Försökt att äta o dricka nyttigt idag för att få lite energi men nu känns det som frossa i kroppen. Är genomförkyld också och det går aldrig över vilket jag också läst beror på alkohol, långdragna och upprepade förkylningar. Vill gråta men kan inte. Skammen sitter ivägen för gråten också. Läser det jag skriver och det låter så hemskt. Skäms ännu mer. Jag vill inte ha det så här, verkligen inte. Jag är rädd för vad jag gjort mot min kropp. Jag är rädd för att återfalla trots all denna ångest här idag. Jag skriver massor här på forumet idag då det är det enda just nu som mildrar min ångest o rädsla.

jag hänger också på. Har umgåtts med min ångest idag och detta forum har hjälpt mig nu när jag ska börja formulera en ny livsstil som går att leva. Känner igen mig så i dina beskrivningar. Idag är min första dag.

sliter det på kroppen. Även när jag sminkat mig och ser fräsch ut i ansiktet så känns det som att tröttheten sitter "bakom ögonen". Jag anstränger mig så mycket för att se pigg och glad ut men ögonen vill inte alltid hänga med. Att spela pigg och utvilad när bakfyllan, tröttheten och ångesten trycker bakom ögonen tar fruktansvärt mycket energi och någonstans tar tröttheten över...

Hur går det här i höstmörkret? Jo ganska bra faktiskt. Senaste månaden har jag druckit max en gång i veckan. Igår drack jag några öl, men ingen minneslucka och ingen ångest. Jag hade roligt, blev lite elak mot en vän så vi inte riktigt kom överens men ingen stor grej. Har sagt betydligt värre saker när jag varit nykter. Jag trivs i alla fall bra som nykter, skulle vilja dricka ännu mindre men jag tycker det går bra nu. Tar nya tag från och med idag och kämpar på för ett bättre liv!