Senaste kommentarerna i forumet

Grattis, snart 2 siffriga! Du har en lite annan ingång än jag. Jag dricker inte när jag mår bra. Men när jag mår sämre är det lätt att halka dit. Känns komplicerat på nåt sätt. Ångesten och skammen bleknar med tiden.

Rosen, hoppas att du slipper ta till Naltrexon och klarar det ändå, du verkar vara på rätt väg.
Tack Lena72 för heja-rop för dom behövs sannerligen. Medicinen är en god hjälp men måste nog erkänna att det ett stort jobb som måste göras av mig själv. För min del är det nog så att jag måste stoppa att dricka innan jag blir för berusad för annars är det kört liksom. Jag klarar att dricka två max tre glas utan att tappa omdömet nu. Och idag med hjälp av Naltrexonet så kan jag stanna där. Har ingen hets-känsla av att vilja ha mer och berusa mig. Har haft sug lite nu och då även i veckorna men har kunnat avstå från att gå till bolaget i veckorna. Har varit ok att vänta till helgen. Kunde absolut inte stå emot suget tidigare. Men som sagt, vet ju inte hur det blir om jag slutar att ta medicinen hur det blir då...

Och ja jag känner igen det där med partygrejen, var killen som kunde supa hela roskilde utan att däcka. Gick aldrig i säng. Sen tog festen slut. Fyllorna färre men väldigt destruktiva och däremmellan snuttefiltsdrickandet på vardagarna.

Kom ihåg att ångesten släpper. Det är vad du gör då som kommer räknas i långa loppet.
Jag har alltid haft svårt att prata om mig själv och känslor, sånt måste man bli bra på om man går på professionella samtal. Tror annars AA är ett alternativ att starta med. Du kommer klara det med stöd och viljan hos dig själv. Nu när ångesten är som jävligast tycker jag du satsar på en tunnare att göra lista, du tjänar inte på att försöka med allt.

En på det stora hela bra dag. Även om ångesten och skammen finns där. Har varit mycket med dottern, lekt, badat och läst sagor. Har ingen större lust till egen rekreation orkade ett halvt korsord och fem minuter musik innan jag stängde av. Tror det är depressionen som spökar, vården säger att jag är deprimerad utan att fatta det, har fått en bra kontakt och en vettig läkare, med 15 år i psykiatrin har man sina förväntningar och krav. Hur går det för dom som kommer utan krav och förväntningar?
Förebrår mig mycket mycket. Känner inte att jag duger, inga tankar på alkohol men vet att lockropen är lättare att falla för när man mår bra.

Ännu en utekväll utan a. Känns bra att få den här typen av övningstillfällen så här i början när motivationen är på topp.
Det har gått bra. Sov bättre än jag trodde och jobb dagen gick bra. Är på resa med en kollega jag tycker väldigt illa om. Han är av den typ som pratar högre när man inte förstår vad han säger. Jag blir så arg. Skönt att inte vara tung i huvudet när man är arg. I övermorgon får jag åka hem, ny utekväll i morgon med personalen på stället vi besöker. Nu vet jag att jag kan säga nej till alkohol vilket känns otroligt bra.

Nu är jag inte periodare själv men har träffat en del extremperiodare som dig själv. Just nu är ju allt skit men du säger själv att du har långa vita perioder av nykterhet- hur mår du då?
Vanans makt är skitstark och jag tror man kan prata om vanan som ett beteende och beteenden är inlärda, så även vid alkoholmissbruk, kruxet är att på något sätt lära om. Ta hand om dig!

Kom ihåg att du inte är ensam.

Tack för att du delar med dig. Du kommer klara dig mot din ångest. Jag kommer följa din tråd här.

Känner så väl igen mig själv i din text. Du är inte ensam. Härligt att du skrivit här, tillsammans är vi starkare i vår kamp på A.

Också jag tycker det är toppen att du tar nya tag!
Det har inte gått något vidare för mig, men jag läser här ganska ofta för att inte tappa taget helt.
Tror mycket på det du säger, det gäller att skaffa sig något annat att fokusera på som gör att man inte har tid/vill sitta hemma och dega med vin, eller vad det nu är som är ens favoritdryck...
Men framför allt inse att man inte kan dricka "normalt". Jag gjorde själv den klassiska tabben att tro det efter drygt ett år, och det sket sig rejält.

Tror på dig.

//Buzzz

Grattis till dina nio dagar!
Jag har nog mest restaurang eller cafétips, men annars är ju Fotografiska mysigt?
Aj då med misshandeln. Minns du vad som hände? Jag blev anmäld för våld mot tjänsteman en gång när jag blev omhändertagen. De hävdade att jag slagit tre poliser. Jag ställde en motfråga om hur det kom sig att jag som väger 55 kg inte låg ned på marken efter första polisen i sådana fall och då blev deras chef väldigt tyst. Jag klarade mig alltså undan den även om jag höll på att skämmas ihjäl över vad jag nu egentligen gjort.

antar jag. Jag var inte särskilt nervös, jag sade inga dumheter och det hela verkade uppskattas. Och ändå; själen var inte med, så att säga. Jag saknade den där entusiasmen, engagemanget i ämnet som är så nödvändigt för att jag själv ska känna mig nöjd med min prestation. Det var så länge sedan att man tycker att bristen på rutin borde ha hjälpt mig att tycka det var kul igen. Men det gjorde det inte, i stället ville jag bara få det överstökat. När jag sedan kom tillbaka till hotellet kände jag mig så fruktansvärt tom inombords, ensam, som om hela världen hade vänt mig ryggen. Det var ingen bra känsla för en gammal alkis. Jag kunde bara komma på en enda sak att göra, jag drog igång datorn och satte mig och läste här på forumet. Det hjälpte, jag kvittrade kanske inte när jag gick och lade mig, men jag var i alla fall nykter.

Det är bara att konstatera faktum; jag är färdig nu, den här typen av verksamhet är inget jag kan eller vill ägna mig åt längre. Ett avslutat kapitel. Jag läste något igår, i ett helt annat sammanhang, som öppnade mina ögon för ett nytt sätt att tänka: Jag har inte slutat dricka; jag har börjat leva nyktert. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det på det sättet förut, men det är ju helt rätt. Allt det jobb jag har lagt ner hittills, och kommer att lägga ner framöver, är inte för att avsluta ett gammalt sätt att leva, det är för att börja ett nytt. Så mycket bättre det känns att tänka på det sättet, det är ju så mycket roligare att se fram emot något nytt än att sörja något jag förlorat, något som jag ändå aldrig ville ha.

Min diet fick sig en rivstart igår. Jag började inte förrän klockan ett, så jag åt en lätt lunch innan jag anmälde mig. Sedan skyfflades jag runt till klockan nio i går kväll, men ingen hade tänkt på att lägga in en middag, eller ens en kort matpaus någonstans i schemat. Så när jag kom tillbaka till hotellet var jag hungrig men också för trött för att orka släpa mig iväg till någon restaurang. Tvångsbantning, också ett sätt.

Ha en fin dag!

Hej o välkommen. Jag har och äter antabus i perioder, och kan inte säga att man blir trött av dom. Lite dålig i magen kan man bli, och om du äter dom kontrollerat kollar de levervärdena emellanåt. Annars kan det kanske bero på att kroppen o knoppen återhämtar sig från aintag, det kan nog ta ett tag innan man blir piggare . Prova att äta bra, vila, frisk luft, lagom motion. Själv åt jag b12, magnesium , d3, C-vitamin under en period oxå. Ett tips är ju att Ta lite prover på vc, med järnvärde och lannat. Alltberor ju inte på a heller, lycka till och stort välkommen

Vad bra att du tryckte på sändknappen. Välkommen oxå, det är verkligen jobbigt med den där skammen o ångesten. Vet precis , har ju själv varit fängslad i den så många ggr. Dessutom kan jag känna igen mig i ungdomens roliga berusning och hur det sedan blir mest pinsamt och urspårat. Mer o mer med åren tyvärr. Det finns nog ingen som inte gjort bort sig under rusets gång här inne, jag själv har hunnit med ett par A4 ark, som från unga år strippat på diskotek, bitit sönder en väns finger, slagits med vakter, varit otrogen osv. Till nutida fyllor då jag inte gick ut, som bråkat med barnen, mannen, skrivit pinsamma sms, somnat på golvet, förorsakat brandutryckni g osv osv. Ja det är inte så snyggt, men tycker att du har börjat tänka på att du har problem med a och att du faktiskt vill göra nåt åt det. Och det är ju halva jobbet. Så va inte för hård mot dig själv och ta en dag i taget. Läs andras berättelser och häng med tåget och kämpa för att vara nykter. Snart ska du se att det blir bättre, precis allt blir bättre utan a. Och du..... bry dig inte om vad andra tycker o tänker. Det är du som gäller och folk glömmer fort. De är min erfarenhet. Stödkram

Gick den med. Möten, ångest som kröp likt en giftig kall tusenfoting över ryggraden. Ångesten tuggar på men så även jag. Förebrår mig själv något så djävulskt. Fått en samtalskontakt. Rädd för att må bättre, får då är risken att åter dricka större, eller om viljan blir mindre eller ja snarare förändras. Konstigt det där. Har inte mod att prata med min sambo. Känner mig feg. Arg på mig själv men inte andra.

Det är inte många glas och jag ska vara rädd om mig själv och ha en trevlig kurs i kväll!

och känner likadant ibland. När a-dörren är stängd till dimma och falsk flykt, måste man ta sig an vardagens berg- och dalbana med
sina naturliga och obedövade känslor. Ibland lite tufft, men det går. Och för min del är det lite lättare än jag trodde, att hålla a-dörren stängd.

Du klarar det också bra Levande, och fortsätter att vara ett föredöme, med dina kloka texter och val.
Ha en bra dag!

Nu nio månader och några dagar, blev det som jag tänkt mig.
Nej verkligen inte vaknade upp till ett kaos, både privat och jobb.
Tror många med mig känner detta när möjligheten att fly och döva är stängd, är livet rätt jobbigt.
Är ju inte så att man kan leva i en dimma i flera år utan det får konsekvenser.
Så här står jag nu, nykter och början på att städa upp mitt liv.
Eken fällt sina löv och jag mina tårar, tid att börja nästa kapitel på denna resa.
För gårdagen kan jag inte ändra utan bara idag och imorgon,så bygger vidare med hopp om att finna ro.
Till er hjältar där ute önskar jag en fin dag med kloka val och att livet är snällt

Grattis. Är själv nynykter. Äter inte antabus. Men bra jobbat.
Går du på aamöten.?

Lycka till, Fenix! Det känns som att du är motiverad och redo! Go for it!

Tack Skånetjejen :) Och du vet ju hur impad jag är av dig och hur långt som du har kommit! Du är grym!

Tänk inte alls. Ta bara tabletten utan att fundera.
Just do it!

Bravo!! Håll i det här nu!!

7 månader är ju helt otroligt!
Hejja nykterheten som är möjlig.
Man får kämpa men det går. Och även om livet inte är någon dans på rosor så är det mycket mer hanterbart och lättare att leva nykter. Jättebra jobbat!

Hejja mej!
Natti....