Senaste kommentarerna i forumet

Starkt gjort, även jag har beslutat mig idag. Ber att jag ska klara det här nu. Känns som om det är sista tåget.

Jag vet inte hur man gör när man andas. Andas in och andas ut. Våga tro på något till slut. Vet bara inte hur man gör.

Blev av med jobbet idag. Allt faller. Är på botten.

Sitter med vin och cigaretter. Så jävla misslyckad. Jag vet inte hur man gör. Något alls.

Jag kan också tro att det finns de som får hjälp av programmet och det gör mig glad, innerligt glad. Jag har träffat rejäla och bra tolvstegare men de utgör enligt min erfarenhet en liten tapper minoritet. För mig blev det inte sekt men oerhört mycket för mycket gud för en inbiten ateist. Särskilt som dessa gudliga män sen lurar skjortan av dig. Gå gärna på möten men lämna naiviteten,altruismen och framförallt plånboken hemma.

Nytt samtal med kurator idag. Det känns som det börjar lossna, det var ett bra samtal idag, vi pratade 20 minuter över tiden. Jag växte ju upp med min mamma, (pappa var det inte så mycket med) och vi kom in på hur hennes uppväxt var. Det var intressant, jag vet ju inte så jätte mycket om det men en del av sakerna hon berättade för mig var riktigt jävla skruvade. Så kanske inte så konstigt att hon själv var en så kass förälder.
Iallafall kände jag mig lättare när samtalet var över. Bätter till mods. Det känns bra att jag tar itu med detta om barndomen även om min alkoholterapeut tycker att det kanske är för mycket på en gång så känner jag att jag fattat rätt beslut.
Började läsa Elsie Johanssons nya bok "Sagas bok" på hemvägen och ett stycke text grep verkligen tag i mig, det kändes som det var mig det handlade om.

"Allt det där outredda ligger kvar, det ligger längst inunder och tynger som en bottensats i magen.
//
Men allt emmelanåt, av känd eller okänd anledning, börjar det pluppa i den där bottensatsen, den väller upp som magma och det som spys över mig då heter Förtvivlan, Ensamhet och Skuld.
Och i det läget vet jag att mina motkrafter, både de goda och de mindre goda, måste mobiliseras"

Där fick hon till det, Elsie. Nu ska jag läsa vidare och sedan försöka somna tidigt.
Kämpa på. Drick inte.

är Jaget och missbrukaren av Craig Nakken, den beskriver mekanismerna i missbruket. Jan Johansens självbiografiska bok Med nya ögon är läsvärd, den var aktuell då när det ännu var rätt jobbigt här. Jag läste allt jag kom över då! Det finns en föreläsning om addiction med Bitten Jonsson på nätet. Där beskrivs bra hur det kan hända att en återgår till missbruk utan att förstå hur det gick till! https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw Allt gott till dej / mt

Det ni skriver är som om ni berättar min historia. Har också varit inne här tidigare, men föll tillbaka. Nu har jag gjort bort mig ordentligt för min sambo och han är inte glad . Inte mina barn heller, jag hoppas och vill tro att han förlåter mig och ger mig en ny chans. Även mina barn. Jag har bestämt mig nu. Jag kan inte hantera alkoholen, det slutar med att jag kraschar rejält. Och jag vet inte när det händer, bara att det blir kaos återkommande jag orkar inte längre. Ska försöka att få ett liv utan alkohol. Jag börjar min resa idag. Idag skall jag inte dricka. Idag ska jag börja dejta mig själv. Undrar om jag blir förälskad månne? Jag hoppar gärna på er resa om plats finns"?

Jag drack på jobbfesten i fredags men smuttade bara på lite bubbel på förfesten och drack sedan ett glas bubbel till och två öl.
Kände absolut ingen hets utan var snarare restriktiv med påfyllning. Åkte sedan hem tidigt och kollade Netflix istället :)
Så, då fick vi high-five:a varandra idag för ångestfri måndag ❤️

Ställde då när jag kände mig som mest under skoskaften min Coach som svarade såhär:

Du undrar över din trötthet. Många beskriver en stor trötthet då de kraftigt minskar eller slutar dricka alkohol. Jag kan inte ge dig ett exakt individanpassat medicinskt svar men jag kan med stor sannolikhet säga att förändring kräver ansträngning!

Det är även så att din hjärna är i en omställning och du upplever behov på ett "nyktert" sätt, dvs du känner av dina basala behov till skillnad från en alkoholpåverkad hjärna som till viss utsträckning är bedövad och inte förmögen att "känna efter".

2 V är starkt jobbat! Jag är på 3 V nu och har fram tills för ett par dagar sen varit såååå trött och såååå sur och såååå .... Ja inte rolig helt enkelt.
De senaste två dagarna har det dock blivit bättre så jag håller tummarna för att det vänder snart för dig oxå!
Styrkekram❤️

Jag har haft fullt upp och hålltmig ifrån alkoholen. Så jäkla skönt!

Hur har det gått för dig?

:)

... bara för ett litet tag sen. Var länge sen jag såg till henne nu, tänkte jag. Göra en Holknektare, ja, gud, så sant. Tack för tipset om Haags bok, mulletant. Funderade på om det fanns fler böcker i ämnet när jag ändå var inne och beställde och ska lägga denna på minnet.

Måndagskram till dig, finis-mulletant!

Hoppas helgen gick ok? Heja!

...våldsamt sug kom nu dag 8. Blev överraskad. Ska promenera bort det på lunchen.

att det oftast är en varm, ödmjuk och tolerant stämning här på forumet. Sällan provokationer och ilska sinsemellan.
Men det är det som gör forumet så bra, vi behöver lugn och ro, råd och stöttning.

Lycka till med stolparna. Du får se varje stolpe som en prövning, precis som varje dag är en prövning då vi tar ett
stapplande steg i nykterheten. En stolpe i taget, en dag i taget.
Den stora skillnaden är att dagarna ska fortsätta efter 200.

Ha en bra dag heueh

Ja, dagarna går lite snabbare när man fått ihop en bunt.
Och det gäller att påminna sig om nykterheten, precis som du skriver.

Fortsätt så här

längre under broar och väntar på bockarna Bruse. Dom har blivit moderna och lurar i skuggorna på internet. Det som förvånar mig lite är att vi har så få troll här på vårt forum. Jag är med i en del andra forum och där dyker de med jämna mellanrum upp för att så split och bygga aggressioner. Nu har jag inte varit med här så länge, ni som har mer erfarenhet kan säkert intyga att dom finns här också, men fortfarande; under de tre månader jag har hängt här har jag bara sett något enstaka troll. Man kan tycka att vi borde vara en tacksam måltavla.

Kanske ändå inte. Vi är nog ett tämligen vidsynt och tålmodigt gäng i alla fall. Även de mest provocerande inlägg verkar mötas med respekt och saklighet, här finns en tolerans som man inte ofta ser ute i samhället. Kanske är det så att vår egen historia, alla dumheter vi gjort, alla våra tillkortakommanden som vi är så smärtsamt medvetna om, har gjort att vi är beundransvärt överseende med andra människors fel och brister. Troll måste matas, annars ger dom sig iväg till någon annan matho, och här verkar ingen vara beredd att slänga åt dom ens minsta slamsa. Och skönt är det.

Jag var uppe vid mitt blivande hus igår för att staka ut tomten. Jag ska sätta upp ett staket runt hela härligheten eftersom min hund anser att hela världen är hans revir. Slå ner några stolpar ska väl inte vara så svårt, tänkte jag. Prova tvåhundra stolpar i stenig, tätbevuxen skogsterräng, full med gropar och backar. Det är ingen villatomt jag köpt, uppenbarligen.

Ha en fin dag allihop!

Börjar med konstig bakiskänsla igen. Orättvist då jag fortfarande inte rört ngt. Kanske bara trötthet. Tvåsiffrigt vitt på onsdag, det är ju snart. Veckan har känts så sjukligt lång. Fundering på hur man likt en dator behöver starta om och rensa minnet då och då görs utan a framöver... Kanske bara fylla minnet med positiva saker?

Varför är du livrädd för antabus? Var jag också men min rädsla grundade sig i att jag visste att jag inte kunde dricka. En liten glänt på dörren fanns ju att dricka. Är kanske så för dig också? Vet bara du själv.

Dag 37 måndag, känns som tiden går snabbt nu. Tänker inte så mycket på alkohol. Nästa vecka blir det d44 och sen d51 osv. Bra att skriva här då&då framöver så jag kommer ihåg varför jag ska vara nykter.

Söndag natt...nej förresten måndag morgon.
Ligger som vanligt i sängen och försöker summera veckan som gick.
Vad blev bra?, och vad blev lite mindre bra?
Fördelen med att inte dricka är att jag slipper ångestattackerna som borde ha varit som kraftigast nu, ensam i mörkret, demonernas tid, tid för eftertanke och önskan om att kunna vrida klockan tillbaka.

Det slipper jag nu, jag borde vara tacksam för att jag har brytt mig om mitt liv, valde rätt den här veckan också.
Men att ha ett bättre liv har blivit en vana det också, det finns alltid någonting annat att oroa sig för, men vad är det i jämförelse?
Så ja, livet blir lite lättare utan alkoholen, problemen projiceras till någonting lättare.

I fredags kväll blev vi inbjudna till några nya grannar tillsammans med andra grannar också.
Värdinnan sa till mig att ikväll Berra ska du väl ändå inte köra bil, du bor ju bara rakt över gatan när hon sträckte fram skumpaglaset.
-Men..svarade jag, jag dricker inte alkohol....alls...
För en tiondels sekund stelnade hon till, ock så även jag, vilken reaktion skulle jag nu få?
-Men så bra, vad duktig du är, tänk så skulle jag också vilja kunna vara, men...jag faller för det allmänna grupptrycket.
Ett spontant svar från en spontan människa, kändes rätt enkelt men lite förvånande ändå, på något sätt.
-Vad vill du ha istället ropade hon medans hon serverade de övriga gästerna, Cola?
Nejtack svarade jag, och pinnade hem och hämtade tre flaskor Briska Fläder, det här duger gott åt mig, smaka ?
Jättegott, t.om. godare än det vi dricker svarade de som provsmakade.
And who's the winner now?, tänkte jag när jag förnöjt satt och smuttade på mitt alkoholfria men godare dryck än de andra drack.

Man är ingen fu..ing looser bara för att man inte dricker det med alkohol i.
En annan kvinna i soffan gick hem tidigt denna kväll, hon var så fasligt seg för hon hade varit ute kvällen innan på en AW.
Jag och frugan var de som satt kvar längst, så inte f.n blir man tråkig bara för att man inte dricker.

Så det här med att man måste dricka sitter i huvudet, och när man har druckigt, så sitter det i huvudet likväl, även dagen efter.

Att inte känna sig tvungen att behöva dricka alkoholen, det är en frihet i sig, alla dagar i veckan, hela året.

Tjing, igen!

Berra

Och känner igen mig, tycker du varit och fortfarande är superduktig!
Tror dock att inte han förstår allvaret i suget efter alkohol, vilket gift det blivit osv. Har samma situation här hemma. Jag har bett min sambo om att va nykter med mig en månad, men han vill inte, har bett honom att inte dricka med mig när vi är bortbjudna, men han vill inte, följden har ju blivit att jag bara dricker o dricker o dricker.... Fast jag inte vill. Ok ok, ska inte skylla på honom men det triggar... Men fler har sagt att ta en timme, en dag osv i taget, nu har du ju klarat 17 dagar så du kan, heja heja!

Han har varit allvarligt sjuk och i glädjen över goda besked spontanbokade vi den här resan.
Just då var jag så lycklig att det gått bra för honom att jag förträngde mina egna rädslor.
Ville så gärna göra det han ville göra om ni förstår.

Det hjälper mig att få läsa era fina kommentarer och stöd. Jag klarade helgen sånär som på 2 glas vin ihop med grannen. Otroligt dumt av mig men det stannade där. Och tro mig jag ville ha MER. Nu när jag inte har hinkat i mig så tycker jag mig se livet klarare. Jag ser allting annorlunda. Jag kan fortfarande ha huvudvärk men inte lika mycket som de första dagarna. De första dagarna var fruktansvärda. Jag fick blåsa i en poliskontroll och oj vilken frihetskänsla det var. Att slippa ha panik inom sig över gårdagens alkoholintag. Jo, det har är och har varit otroligt krävande med ett barn som har autism. Påfrestande för jobb, familj och framförallt ekonomi. Men nu får jag i alla fall vårdbidrag genom FK. Och det kommer att lätta upp. Det har inte varit lätt med en make som har asperger men i och med vår dotter så rannsakar han sig själv. Och jag med för jag är långt ifrån perfekt. Men jag ska bli en ännu bättre människa. Jag har bara känt mig ensam med allt. Jag brukade tävlingsdansa, ha mysig egentid med mina stora barn, ett brett kompisgäng, älskade att springa på loppisar och auktioner. Men jag ska ta tillbaka allt det där. Bli jag igen fast jag har inte riktigt energi just nu. Min prioritet är min/vår dotter så att hennes vardag ska fungera. Jag kämpar på ??. Tack för att du skriver och läser mitt trams. Kram kram

Börjar du om nu direkt igen så har du många nyktra dagar. Jag körde i diket några gånger, har väl hänt nån gång även på sista tiden, men ser det inte längre som misslyckanden utan som lärotillfällen. De nyktra dagarna avsevärt fler än de andra. Så låt inte en dikeskörning förstöra, det är bara att börja om.