Senaste kommentarerna i forumet

... hatar dig själv just nu.

Jag läser båda dina inlägg för kvällen och tycker du är imponerande ärlig. Så ärlig, faktiskt, att jag blir stolt över dig.

Tänk, så olika det kan vara, eller hur?

Jag mår inte alls bra och är inte alls stolt över 1 glas vin. Jag mår skit och hatar mig själv just nu.

Har jobbat intensivt hela veckan, jobbigt i början men gått bättre och bättre. Ikväll har jag ätit en fantastiskt god middag och druckit 1 glas vin - 1 glas!!!! Så gott och skönt att stoppa där. Nu ska jag gå och lägga mig för att vara pigg inför en jobbdag imorgon. Kram till er alla som liksom jag kämpar med total eller delvis nykterhet?

För jag avrundade tre nyktra dagar med tre glas vin. Så nu har jag helg... Tänker inte ta emot ångest eller slå på mej själv. Tre dagar är rekord sedan länge...sedan min treveckors period av nykterhet. Det var väl i våras?..
Så framsteg är det ändå och jag ska göra det igen, nästa vecka! Minst tre nyktra dagar, kanske fler?

... att jag gastric bypass-opererat mig. Det var en omtumlande sak att göra. Inte med ett ord har jag ju berört saken under min tid här. Jag har låtsats som att jag inte gjort den där operationen över huvud taget. Eftersom jag skämts. Och först nu förstår jag hur enormt jag skämts under hela mitt liv.

Jag har skämts över mig själv. Jag har utgått ifrån att andra skämts över mig. Jag har skämts över den jag är, min historia, mina beslut, herregud, över hela chiliballongen. Det är sjukt vad jag har skämts!

Under en period av mitt liv bodde jag i ett familjehem. Jag var rätt gammal, gick på gymnasiet. Och förstås skämdes jag för att säga som det var. I stället hittade jag på att jag var inackorderad, att jag hyrde ett studentrum. Den här gpb-operationen är det inte många som vet om att jag gjort. Nix, viktnedgången har ju berott på att jag ätit ofta men lite (vilket i och för sig är sant).

Jag tänker på vilken kraft som förspills när man inte vågar säga som det är. Eller vågar erkänna det ens för sig själv. Och tvärtom; vilken kraft som frigörs i samma ögonblick som man accepterar sig själv och sin situation precis sådan man och den är. Till slut har man tillgång till hela sitt livsrum - och där kan man äntligen börja renovera. För man är där hela tiden.

Det här skulle jag nog aldrig ha fattat om jag inte först hade lagt ner alkoholen.

Hjälp jag har precis insett att nu får det vara nog, har tänkt det säkert 100 gånger men nu måste det bli så. Har två fantastiska grabbar och en underbar sambo som har funnits hos mig i 10 år men nu är hon trött på att höra och se mig full. Är ingen som dricker ofta men när jag drar igång så stannar jag inte förens det är slut. Har näst intill alltid varit den som blir fullast på festen. Är en lugn och ganska tyst person nykter, är omtyckt av dom flesta tror och hoppas jag men när jag dricker kan det bli vad som helst och på senare tid ganska aggressiv något jag aldrig har varit för. Jag har alcolism i släkten på ganska nära håll. Jag inser nu att jag måste sluta men känns jobbigt med alla frågor runt om ? vet inte hur jag ska hantera det.

att försöka styra tankarna till förnuftiga val är bra.

Grattis till 26 dagar. Snart en månad!

vet att jag klarar mig bäst, och att det är minst risk att hamna i alkoholträsket igen, genom att jag är nykter. Och att jag jobbar på att fortsätta vara nykter.
Nu känner jag mig tryggare och säkrare efter att varit ifrån A i drygt 3 månader.
Men det krävs flera månader till innan jag når ett lugn gentemot alkoholen.

Ju längre man är nykter, desto säkrare blir man. För varje nykter dag ökar sannolikheten att även nästa dag blir nykter.
Det är min erfarenhet och uppfattning.

Du klarar det också, alltså att vara nykter länge, om du verkligen vill och bestämmer dig för det. Du är ju på god väg.

Styrkekramar

Grattis till husköpet

jag är bakis idag, med ångest som följd. Inte roligt, men jag ska blicka framåt och försöka att inte döma mig för hårt.

En " förklaring" till varför det är så vanligt att känna sig nere, att ingenting känns roligt eller meningsfullt då man slutar med alkohol är hjärnans signalsubstanser ( dopamin och serotonin).
Under alla år av alkoholintag har dessa signalsubstanser rubbats kan man säga. Då det är humör bl.a. Som dessa reglerar( enkelt uttryckt) så blir följden att man ofta mår skit rent mentalt då man slutat med alkohol.
Glädjande är ju att dessa nivåer stabiliseras igen om man håller uppe tillräckligt länge och inte dricker.
Kan ju vara en morot kanske?
Lycka till! Så starkt att se sanningen och vilja ha en förändring.

Jag verkar tro att detta ska bli en enkel match? Men nu har jag suttit här och funderat sen kl nio imorse, kan inte tro att det är sant? Tänkte på julafton och Julölen jag brukar köpa. Ölen jag köper är uppskattad av familjen och det pratas om smaken och karaktären, denna jul ska jag inte dricka och det känns konstigt, eller kan man dricka på jul? Kan man dricka någon gång ibland? Det har ju inte funkat de tre sista gångerna efter uppehåll på cirka tre veckor, så det går nog inte denna gång heller?

Gud vad jag brottas med mig själv,pratar hela tiden högt med min spegelbild och får ju givetvis de svar jag vill. Men kan jag lita på den där orakade fyrtioåringen? Nej,, förmodligen inte

Ett stort och viktigt steg att börja skriva här!
Det är en skön känsla när man gjort sig av med flaskorna (även om det kan dyka upp nån extra välgömd någon gång som påminnelse om hur det var).
Orken och initiativförmågan återvänder tycker jag. Förstår inte alls nu de val jag gjorde när jag drack och det behov av att dricka som jag kände, men jag vet ju av erfarenhet att steget tillbaka är ganska lätt så det gäller att vara på sin vakt. Du har gjort ett bra val, stå fast vid det. För mig tog det uppemot 2 mån innan livet återvände ordentligt. Mådde väl hyfsat innan, men då hade jag också fått många goda nyheter, men den verkliga glädjen kände jag nog först efter 2 mån. Och den livsaptiten är guld värd.

I de kretsar jag rör mig så är alkohol ett självklart inslag. Glädje firas. Sorger dränks. Stress självmedicineras. Helger firas. Semester firas. Alltid ett glas i handen. Så har det alltid varit.
Känns läskigt men spännande att prova att bryta dessa mönster för min egen del...
För första gången i mitt 36-åriga liv känns det iaf ganska tryggt, och jag bryr mig inte om någon har åsikter mitt beslut att leva nykter just nu.
Mitt liv. Mina val. En dag i taget.

Så många tankar och frågor. Jag är så orolig att falla tillbaka och att det ska bli värre. Kommer jag att klara mig resten av livet? Jag är så fruktansvärt orolig att jag inte kommer göra det, rädd för att förlora allt. Vet inte vad man ska ta sig till, någon som har tips? Hur tänker ni?

Dag 26 torsdag, tänker på att jag var avslappnad och glad igår. Så får det fortsätta. Tänker även på att komma ihåg varför jag ska avstå alkohol. Komma ihåg när tankarna svävar iväg. Påminna mig varje dag och tex läsa/skriva här även när livet leker.

Tack neo, grattis till 8 dagar!!! Skönt att höra. Från måndag tänker jag starta, ingen ide att försöka med alla aktiviteter just nu närmsta dagarna sen ska jag undvika att boka in aktiviteter som kan bli svåra för att underlätta. Kram

Vaknade tidigt och är inne i en period då jag funderar mycket, är säkert nyttigt och en process jag måste igenom när hjärnan har vaknat till igen.
Listade saker som kan vara hot och kan få mig falla ned i hållet.
Kom fram till att det största hotet är när jag inte vill vara klok längre, utan vill släppa ansvaret för min nykterhet och bara fly in i dimman.
För det är ett stort ansvar att hålla sig nykter och inte bara fly.
Ännu vinner de kloka valen även om det inte sker utan strid, så är jag fortfarande glad för varje dag som jag klarat av.
Önskar er en fin dag och kloka val som passar er väg, jag bygger vidare och stärker bygget för varje dag som går

är en ganska välkänd serie som innehåller många visdomsord. Kalle sade en gång: "De flesta av oss vet inte vart vi är på väg förrän vi kommer fram". Och det kan ju stämma. Mitt liv har fört mig i många olika riktningar, till många destinationer som jag inte räknat med från början. Det finns människor som stakar ut sitt liv redan i unga år, dom gör en plan och håller sig till den. Jag vet inte om jag ska beundra eller tycka synd om dom. När jag tittar tillbaka kan jag nog säga att jag är ganska nöjd i alla fall. Jag har ofta inte haft en aning om vart jag var på väg, men resan har varit intressant.

Jag har en bekant som just nu sitter och ångrar en massa val han gjort, som avskyr hur hans liv har blivit. Visst har jag också gjort en massa dåliga val men å andra sidan vet jag ju inte om alternativen hade lett mig till något bättre. Om jag inte hade börjat dricka kanske jag hade blivit heroinist i stället. Om jag inte hade startat eget företag, gått i konkurs, startat om, gått i konkurs igen och till slut lärt mig hur man gör, så hade jag kanske idag suttit på ett jobb jag hatar. Poängen är att det är så mycket enklare att simma med strömmen. Man kanske inte kommer upp på den strand man tänkt sig från början, men man har krafter kvar att handskas med de nya utmaningar som kan dyka upp.

Jag trodde jag såg en rovfågel idag. Det visade sig vara en drake som kommunen satt upp för att skrämma bort fåglarna från taket på en av deras byggnader. Det satt i ett snöre som var fäst i en mast och rörde sig förvånansvärt naturligt. Och visst var taket fritt från fåglar, jag undrar bara för hur länge? Fåglar är smarta.

Ha en härlig dag!

Bra jobbat Flinga! 8:e dagen är ju jättebra! Du kämpar på bra!/Kram

Bra jobbat! 8 dagar är mycket! håll ut nu Flinga, det vänder och hur sim helst blir det inte bättre med alkohol.
Kämpa på

Grattis till dina 8 dgr. Det kommer vända, är själv inne på dag 11 nynykter o mår väl sådär. Men sömnen börjar ta sig och jag är inte så grubblande. Håll ut. Stödkram

Och så motsatsen, iallafall för mig. När man är sprudlande glad och känner sig nöjd, då är det livsfarligt. Hjärnan vill fira med lite alkohol då.....

Jag känner igen det du skrev om sorg eller sug. Idag hade jag min första riktigt alkohol sugna dag på dessa 40 nyktra dagar och det landade i en halv dag av tristess och oro i själen av typen "det måste hända något kul snart" trots att det inte är så himla tråkigt. Undrar varför hjärnan blir sugen på alkohol när man är lite uttråkad, när konsekvenserna gör livet ännu tråkigare.

Åttonde a- fria dagen och idag har det varit rent förjävligt.