Senaste kommentarerna i forumet

Det jag menar är att jag skiljer på ett riskbruk/missbruk och ett övertag av beroende. Jag klarar mig utan ah, men klarar jag mig utan "missbruk" av vad det än må vara? Det är väl lite det jag funderar på när det kommer till min beroendehjärna, att "jag" är ute efter något, en kick eller fokus av något slag, men det behöver nödvändigtvis inte vara just ah.

Kanske försöker jag lura mig själv, det återstår att se även om jag just nu inte tror det, man får vara vaksam. Haft gyllene tillfällen att köpa vin och konsumera, men jag har ingen lust alls. Det fysiska beroendet av ah är åtminstone tillfälligt som bortblåst. Däremot känner jag en saknad, inte efter ah, men efter något. Förmodligen därför jag tar en cigg här o var trots att det som jag tidigare nämnt går helt emot allt jag är och står för. Sjukt egentligen. Just nu vill jag bara röka, shoppa, fixera mig vid mat... You namn it. Missbruksbeteendet finns ju där och det är förmodligen detta jag måste jobba med, inte Vad som missbrukas utan grunden.

Ska beställa hem vit B3 och ta i högdos, ska se hur det påverkar min deppigast/rastlöshet som triggar känslan av att överdriva något.

Inser att jag låter flummig, kanske är jag helt väck... Ensam är jag, eller känner mig. Utanför jobbet inte en vän i hela världen känns det som, men en sjuhelsikes massa bekanta och människor som "känner" mig. Som apan.

Starkt jobbat, och du är ytterligare en mycket bra förebild här på forumet, som visar att det går att komma ifrån drickandet.

Men vad bra gjort och ser fram mot att få läsa 100d här sen :)

Helt otroligt! Här har man läst om andra som kommit upp i 60 dagar och tänkt "om man kunde komma så långt" och hux flux är jag uppe i 70 dagar. Det känns fantastiskt. Har mått lite upp och ner men faktiskt inget riktigt sug en enda gång. Det känns som jag fått nog helt enkelt, drickandet har ställt till men enorma problem med ångest och självmords tankar, och även om jag fortfarande har ångest är det inget man kan jämföra med hur det var när jag drack.
Har skaffat en liten katt som gör att jag mår bättre också. Så himla skönt att ha någon att gosa med. Jag älskar min katt.
Jag har fått reda på att min pappa som jag inte har någon kontakt med är döende. Det känns jobbigt. Vill inte ha någon kontakt heller då han inte varit någon riktig förälder och jag är definitivt inte skyldig honom ett skit...
Men jag oroar mig för hur jag ska reagera när han dör och jag är den enda kvar att ta itu med bergravning osv...Jag har ju förvisso godman plus massa andra som jobbar "åt" mig men ändå. Kommer ärva en bostadsrätt i Malmö, har ingen aning hur man gör med sådant....
Jaja den tiden den sorgen, just nu ska jag bara känna mig nöjd med att jag slagit mitt eget rekord i nykterhet. Tänk om jag klarar 100 dagar! Det känns fullt möjligt faktiskt. Tack alla för ert stöd.

Grattis till 3v. Det har du gjort bra. Funderade på vad du menade med: "Insikten om att jag har ett alkoholmissbruk men kanske ändå inte är alkoholist" ???

Idag är det exakt 3v nykter. Familjen och alla göromål har givetvis alltid prioriterats, dock har jag inte varit lika närvarande innan som jag är nu. Jag är helt övertygad om att man int måste vara absolutist för att ha ett fullvärdigt liv, problemet har varit överdriften av ah, inte att den existerar.

Söka hjälp för vad? Missbruket? Nej det får man ändå hantera själv, besluten måste komma inifrån. Sjukvården ger jag inte fem öre för, inte i flera avseenden av flertal anledningar.

Nej man kan inte äta kakan och behålla den om det är missbruk du pratar om, där håller jag med. Men jag är övertygad om att det går att hitta balans.

Tack Eelis för dina ord.

Nu har jag slängt alkoholen och väntar på att tjejen ska komma hem så jag kan berätta för henne om hur min plan ser ut. I all förvirring trodde jag det var söndag idag, lyckan över att det är lördag och nu har jag städat och laddar inför att gå på mitt första NA/AA möte imorgon. Har käkat och försöker att inte fastna i tycka synd om mig själv tankar. Så mycket skönare att agera än att bara ligga och förgås i ångest. Nu drar jag till skogs och ser om det finns svamp.
Tacksam över att jag har detta stället där jag kan vräka ur mig och läsa om andra som oxå fastnat i beroende/missbruk.

Vilken genial uppfinning med den där tratten i backen! Fick du nån ordning på stoppet? Och så tänker jag mig att man kan ha en storlek för herrar, det vill säga inte så stor alls men lokaliserad en bit upp från jordytan. Sen har man en stor trattmodell för damer, lokaliserad i bekväm hukhöjd.

Du är fiffig du. Bland annat. Kram på dig!

... tänkte jag att när jag minsann har varit alkoholfri i ett år; då kan jag ju omöjligt ha några problem längre. Ja, åtminstone inte med starkvaror. Ungefär som när jag gick i sjunde klass och tyckte att niorna var så vuxna och coola. Med ett litet perspektivbyte på ett antal år så ser jag ju att nej, så där jättevuxna var dom väl i alla fall inte, niorna. Och sjutton månader in i nykterheten är jag inte den där fullfjädrade nykteristen som jag trodde att jag skulle vara.

På det stora hela är det ändå okej. Min respekt för kraften i beroendet har ökat. Och tillsammans med alla er finner jag kraft att vandra vidare på vita vägen. Det är en vacker väg, vita vägen. Rymmer allt mellan himmel och jord. Den rymmer själva livet.

Jag mår bra i dag.

... till er båda. Varje dag. :)

Ja, det är nog det där man måste se i den där dialogen - hela vägen fram till undergången (eller till att man dricker hela flaskan). För mig funkade det där när jag var nykter, men sen när jag åter bjöd in a, så glömde jag att tänka. Då var det åter fråga om det där lilla glaset. Och återigen ett ställningstagande om nykterhet på morgonen och en dialog på em (tyst, tack och lov eftersom jag var på jobbet). Eller.., det kanske hade varit bättre om den skett högt, då hade jag kanske hört hur tomma argumenten att åka förbi systemet låtit. Hade dialogen igår igen.., bara en liten piccoloflaska. Vi hade en bit ost... Sansade mig, "jag dricker ju inte hemma". Vet inte om jag bara köpt en piccolo om jag åkt till systemet. Väl där hade jag troligtvis kommit på att det vore bra att handla något mer och sen när jag druckit min piccolo, DÅ är dialogen en annan. Förnuftet är borta och all alkohol hemma måste ta slut. Så går min dialog, tyst för mig själv. Ska kanske ta den högt nästa gång - även om man säkert kan verka lite knäpp ?. Ha en bra dag, Levande! Ska också ut i skogen idag.

Dag 4 utan A idag.. Har som du Kalle , de symptomen, skriver dagbok flera ggr om dagen och tagit ledigt från jobbet för att ta tag i detta.. Känner att de fysiska symtomen är värst, alltså tremor, illamående , tryck över mage och bröst, känner att när jag tänker på min partner för det bara mer ont..hoppas kunna hörda ut denna dag också men mår absolut inget bra, tvingar i mig mat och dricka och känner mig helt likgiltigt när jag inte har ångest
Men det där ju så Kalle vi alla måste komma till insikt själva för att få hjälp, detta gäller alla slags sjukdomar. Man kan aldrig tvinga ngn att be om hjälp som inte tycker att den har problem. Det i sig är ju otroligt frustrerande för en partner.
Nu kör vi Kalle, en timme i taget!

Känner igen mig med fb. Har aldrig heller vågat skriva en rad, när jag gjort det har jag grym ångest efteråt. Men varför ska inte jag få tycka något? Det problemet är åtgärdat visserligen för jag gick ur för 1,5 år sedan! Jag ses också som väldigt social och säker, men inuti har jag alltid tvivlat och darrat som ett asplöv, osäker på vad människor tycker om mig. Naturligtvis dricker jag också för mycket, men jobbar på att dra ner konsumtionen väsentligt. Jag söker efter något men vet inte vad. Jag har en fin familj, hyffsat gott ställt, ett konstnärligt arbete som går bra. Jag tror jag dövar mig själv för att jag tror jag kan göra mer av mitt liv, men inte vågar eller orkar ta steget framåt. Så vad jag vill säga: du är inte ensam! Ha en fin helg.

Vad bra med projekt att skingra tankarna med. Det kommer fler hus och priserna är väl bättre på vintern. Den som väntar på något gott....

Men själva letandet kan nästan vara bäst ungefär som att planera sin drömresa?
Önskar dig en fin dag

En riktigt fin morgon här och ikväll blir det kräftskiva.
Funderade över Sisyfos fråga och hur jag tänker.
Att alltid ha ett val och tvinga sig själv att se konsekvenserna innan jag gör valet har hjälpt mig dessa månader.
Man har alltid ett val även om striden med begäret är hemsk och längtan efter ruset är enormt.
Att jag kan falla vilken dag som helst är jag väl medveten om, men kommer inte göra det utan strid.
Nu väntar skogen och förhoppningsvis blir det några kantareller
Önskar er en fin lördag med val som passar er väg

är ett bra sätt att lära sig hantera besvikelser. Jag hittade mitt drömhus tidigare i veckan, perfekt läge, perfekt skick, kort sagt; precis vad jag letat efter. Mycket snabbt passerade budgivningen min smärtgräns, så nu får jag leta vidare. Och jag som redan hade föreställt mig hur livet där skulle bli, jag hade redan varit på Blocket och letat hammock, gräsklippare, snöslunga och annat smått och gott. Jag hade planerat hur jag skulle möblera, hur jag skulle göra om trädgården. Gruvligt besviken. Man kan väl säga att det var dumt att ta ut så mycket i förskott, men hur skulle jag annars veta att det var mitt drömhus?

Konstigt nog triggade det här inga sug hos mig. Jag kan till och med säga att jag hade mer destruktiva tankar kring alkohol när jag fortfarande trodde att jag skulle kunna köpa det. Jag undrar om inte AA pratar om det där, det är inte bara motgångar som leder till återfall; väldigt många trillar dit när allt är bra och livet är gott. Det låter logiskt i mitt sinne, när man har det bra och livet leker är det väldigt lätt att tro att man kan lägga till det där goda glaset vin på fredagskvällen. När jag tänker tillbaka så är det faktiskt sådana omständigheter som har lett till de flesta av mina återfall.

Så nu letar jag fortfarande. Är det möjligen någon här som har ett hus till salu? Gärna en herrgård på ca. 400 kvm, med en välskött park på någon hektar, vid en sjö ute på landet men ändå nära en stor stad, för under miljonen? Någon?

Ha en fin dag!

KalleBoll25,
grattis till 5d och att du skriver här. Starta en egen tråd och skriv om hur det går. Det hjälper.

Dag 14 lördag, läste en av mina gamla trådar igår som jag skrev jan-mars 2016. Det blev 90d utan aklohol. Sen bev det ca 2 månader i tystnad pga alkoholen. Det började med lite vin då&då. En öl osv. Startade denna tråd i juni. Slutade helt med alkohol igen nu i augusti. Jag är ju här för att jag måste sluta med alkohol. Alkoholen bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. Den förgiftar mina inre organ. Som tex levern. Förstör mitt omdöme. Förstör min hjärna. Tar bort spärrar, dvs det inom mig som kan sätta gränser och även säga vad som är okej och inte okej att säga/göra. Ett liv med alkoholen gör mig deprimerad. Den gör mig ensam. Alkoholen påverkar min ekonomi genom att det kostar pengar att dricka. Man får inga pengar när man är borta från jobbet. Man blir knappast befodrad när man är i alko dimman. Man gör av med pengar som man borde sparat istället. Köper knäppa saker. Med alkohol i kroppen får man dåligt omdöme så man raggar upp kvinnor och har sex med dem. Skönt för stunden men inte så kul att behöva berätta om alla sina sexpartners för en kurator. Dvs när könssjukdomar kommer. Speciellt när det inte bara varit en eller två samtidigt. Vad jag skämdes. Är ju vuxen. Jag har läst mina två tidigare trådar där jag ibland skriver kloka ord och att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Låter så duktig. Jag är inte duktig och att gå från beroende till ett liv utan alkohol är en resa över berg och dalar, över stormiga hav och inte en spikrak process från punkt a till b. Jag ska våga lyckas. Stå upp för vem jag är. Misslyckas jag så är det bara att kliva på igen. Ju fler gånger jag kliver på igen ju närmare målet kommer jag. Nu kanske jag aldrig mer behöver kliva på igen eftersom jag inte kliver av. Vad är sannolikheten för att jag lyckas utan återfall. Att vara medveten, rädd och på sin vakt gör att jag ökar mina möjligheter till ett liv utan alkohol. Det gör att jag kommer att vara ett steg före i tanke och handling. Vara förbered. Frukost.

Hej AnnaLena 2000, jag är på dag 5. Ryckningar i muskler, oro, extraslag på hjärtat, sömnproblem m.m. Älder: 48 (trots namnet ?). Druckit alldeles för mkt alldeles för länge helt enkelt. Sambon är inte med på tåget, så det är eget race från början till slut. Varför nu? Bägaren rann bokstavligt talat över förra helgen, med ren sprit (har dock krökat de senaste 4-6 månaderna, fr.om ca 3 folköl upp till 2 liter vin varje dag.) Fick iaf förra helgen så ini helskotta ont vid levern (området därikring). Blev riktigt rädd! Har även följt medlemmar här till o från. Vetat om problemet i ca 20 år....suck. Jag hejar på dig AnnaLena och alla andra!!! Tack för att ni finns. Jag bara bävar för när alkoholen ska försöka kidnappa min hjärna o säga mig hur BRA allt känns med lite goa procent. Den är redan på G, den lille a-jävulen. Men inte ikväll tack. Har redan lagt mig ? för säkerhets skull...Lycka tll nu. P.S. jag kanske startar en egen tråd nån gång men just nu vill jag gärna stötta dig så gott det går!

Hej
Vill du verkligen behålla din familje och samtidigt klara av dig själv nykter. Varför inte söka hjälp? Du säger också att du är så duktig i ditt jobb. Vilken innebär att det går över din familje. Du kan inte äta kakan och behålla den. Du fixar det utan A.

Är lite osäker på varför du undrar, men formulerar ett långt, långt svar. Det är rätt bra att försöka skriva ner tankarna kring drickande, det blir lite mer uppenbart när man försöker lura sig själv då.
Att dricka eller inte.., sambon är kluven och litar inte riktigt på mig. Han vill att vi ska kunna ha ett normalt förhållande till alkohol och det är väl där jag också vill vara. Att det inte ska vara någon fråga alls. Sen är det ju så att jag aldrig har varit full i officiella sammanhang och det bidrar ju till att han inte är så orolig för just de tillfällena. Jag är mycket måttlig då. Jag har druckit ensam hemma och mycket sällan varit påverkad så att han har sett och märkt. Men han är orolig för att jag ska gå över gränsen. Ett par gånger har jag varit full och "oregerlig" och han orolig för att det ska hända igen. Han förstår inte att jag kan dricka "sunt" i officiella sammanhang men ändå har problem ibland hemma och vem gör det. Sen är ju han fast i bilden av alkoholisten som tar en lättöl och sen omgående dricker sig fördärvad. Så han är orolig och särskilt när jag då började smygdricka igen efter ett så långt uppehåll med det. Och jag är ju inte helt säker själv på att det går. Trodde ju inte att jag skulle börja om igen med smygandet och nu känns det stabilt igen, men det är ju lurigt. Och idag var jag sugen... Övertalade nästan mig själv att köpa en piccoloflaska rött. Å visst, det hade ju mängdmässigt varit ok men jag vet att jag inte kan börja släppa in a igen som slentrianmässigt Helgdrickande. Det stannar inte där. Å visst kan jag tycka att jag borde kunna få njuta av vin till helgen, att jag är värd det efter en hård arbetsvecka, att det skulle vara gott till en bit ost eller förbättra middagen. Samtidigt känner jag mig sund som väljer bort vinet. En halv flaska vin på en kväll är rätt mycket. Om man inte har tränat upp toleransen så blir man både rätt påverkad och lite bakis (i alla fall jag). Och ett glas... Det skulle kanske kunna funka för att förhöja smaker, men det stannar ju inte där och så länge jag inte tycker att ett glas är tillräckligt så kan jag inte dricka hemma. Jag har sagt till sambon att han inte ska tycka att det är en bra idé om jag börjar vilja dricks vin till helgen, men det är mitt ansvar och jag är inte säker på att han fattar att det vore en jättedum idé men jag är glad att jag har sagt det så att jag inte får för mig att lansera den idén här hemma. Det kan verkligen vara naivt att dricka överhuvudtaget, men jag provar med enbart socialt drickande och nu har konsumtionen varit mycket liten, men a har fortfarande en för stor roll i mitt liv och i mina tankar. Vet inte om jag nånsin kan ha ett avslappnat förhållande till a igen och kanske ska man inte det heller. Det är många som dricker för mycket. Det är en farlig drog helt enkelt.

Ja, nu blir det paus i samtalen men det finns mer som skaver och som skulle behöva reflektiva tankar. Nu är det dags att klara sig på egen hand och fortsätta bry sig om hälsan och trivseln. Investera i mig själv. Bättre kan inte pengarna användas.
Gör ett klokt val i kväll.

Jag ser att du varit här ett tag. Du berättar om att din pappa har alkoholproblem och funderar över hur du kan hjälpa honom. Du reflekterar i text och har flera trådar. Det verkar som forumet blir en ventil för dig? vad mer finner du hjälpsamt?

Att ha någon man älskar som inte vill göra det bästa för sig själv kan vara mycket plågsamt och det du beskriver här på forumet är du långt ifrån ensam om. Det krävs mod att berätta och starkt att be om hjälp.
Fortsätt skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har påbörjat en livsstilsförändring då du känner att det är rätt för dig, du vill sätta stopp innan det skulle gå längre med alkoholen och ta tillbaka kontrollen och ta hand om dig själv.

Du har ångest och funderar på om detta också kan hjälpa till att minska den och få mer möjlighet att reflektera över ditt mående. Det låter klokt!

När du beskriver att du skakar och mår illa låter det som att det skulle kunna vara abstinens, mår du sämre så kontakta vården, det finns hjälp att få och en sån här förändring i sig kan vara tuff på sitt sätt.

Fortsätt gärna skriv och läs här, jag tror och hoppas att det blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen