Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade också tagit en sak åt gången. Jag slutade snusa den 25 juli 2011. Långt innan jag fastnade i A:s grepp. Jag hade snusat i 30 år och bestämde mig för att sluta tvärt. Det var det värsta jag varit med om. Vilka abstinensbesvär! Jag har velat prova flera gånger sedan dess (alltid på fyllan) men bara tanken på hur jag mådde den där första semesterveckan får mig att avstå.

Däremot behöver jag gå ner 25 kg och sluta med att dricka flera liter Pepsi Max om dagen (mitt enda intag av koffein). Nu har jag bestämt mig för att sluta med A, då får det bli det först. Maten och Pepsi får komma sen.

Lycka till!

Idag är det väl 16 dagar? ! Grattis till dig!

..så har mina slutningar där lett till lättirritation och större godissug ett tag, men det lägger sig.

När jag har velat ändra flera beteenden samtidigt har jag tagit en sak i taget för jag tenderar annars att falla tillbaka.
En förändring är ju rätt krävande och jag har tyckt det har gått bättre att vara lite snäll mot mig själv. Ett exempel har varit att sluta med sömntabletter efter en längre period av dålig sömn - även om det nog mest hade blivit ett psykiskt beroende att ta något varje kväll även om det var så lite att tillvänjningen troligen tagit bort hela den fysiologiska effekten, så märkte jag att det stressade mig att sluta samtidigt som jag höll på med en ganska tuff terapi mot ångest. Så jag sket i det. Sen när ångesten lade sig så gick det sömntablettsgrejen mer eller mindre av sig självt.
Jag tror att det är enklare att ta en sak i taget och inte döma sig själv för det. Du har många år av beteende som skadat dig och då låter det helt sjukt att sluta cold turkey med allt. Onödigt svårt :) Men andra skulle säkert säga tvärtom, så försök bara hålla dig på en nivå som inte gör livet för svårt.
Lycka till!

Jo, du har en poäng slog det mig. Min insikt den här gången kom liksom både före och efter, att under en väldigt lång period känna att det är nog men ändå inte kunnat sluta för alltid var det någon situation som krävde alkohol. Sen rann bägaren över dagen efter en fest där jag inte kunde stå emot grupptryck och sumpade hela dagen efter i en stor ångestsörja. Tillsammans skapade det ett vrede som hjälpt mig att hålla mig nykter i nu tre veckor.
Bra jobbat med tolv dagar! Heja oss!

Dag 5. Har idag haft en debatt i mitt huvud om att dricka. I vanliga fall så hade jag stuckit iväg direkt och handlat, även om det inte är 24 h sen sista tabletten förrän vid 16. Då hade jag varit "beredd". Jag har inte vågat testa att dricka tidigare än 24 h. Idag vann jag. Jag har redan nu tagit nästa tablett. Det är som om en sten faller från axlarna när jag gör det. Nu behöver jag inte oroa mig längre. Inte på 24 h. Eller mer, för imorgon är det söndag. Puh.

Mitt råd något färgat kanske är att skall det funka måste man våga vara ärlig.
Viktigt att vara ärlig mot sig själv men även mot de närmaste.
Tror att de är det första riktiga steget och i ditt fall så vet han redan och att inte säga något är ju också ett svek.
Tycker inte man behöver berätta för alla, men den man lever med skall man vara ärlig emot.
Så skickar en kram och styrka till dig

Hej!
Undrar hur jag ska ta mig ur detta. Smygdruckit under en längre period fick mindre mängder. Min man har hittat burkar och jag nekat och skämts. Nu på semestern eskalerade det med stora mängder och minneslukor. Vågar inte erkänna för min man att jag smygdruckit. Även fast han vet. Nu har jag bestämt mig för att sluta dricka helt och äter antidepressiva tabletter. Kan jag lägga detta bakom mig utan att prata med min man

Tänker på att energinivån är låg. Orkar inte träna som när jag drack alkohol. Orkeslös. Morgonjogg blev gång istället. Och jag som brukar njuta av ett pass. Har ingen sexlust heller. Är inte sugen på alkohol heller egentligen. Men alkoholdjävulen viskar i örat att jag får mer energi till allt och att lusten ökar om jag tar några öl eller vin. Viskar att jag ska bara dricka lite och kontrollerat. Fokusera på regler istället för att sluta helt. Alkohol är ingen farligt om man begränsar mängden. Livet blir roligare helt enkelt. Mer energi, avkoppling, njutning, sex och äventyr. Livet är för kort för att ha tråkigt. Alkoholdjävulen säger inget om baksidorna. Säger inget om varför jag försökt att sluta i två år.

Har följt din tråd och undrar hur det går för dig?

Det är kanske en hjälp, men kan också ge mig en känsla av panik och driva mig till att skaffa hem a. Dt blir som en trigger i sig. Har gjort det tidigare. Drack lite igår ( enligt mina mått mätt ), och vaknade genomsvettig. Kändes bra på något sätt, som i en avgiftningsprocess ändå. Idag ska jag på grillfest och vi får se hur det går?

Nykter fest misslyckades. Ville ju inte vakna såhär.... Dag noll... Kortfattade inlägg men orkar inte riktigt skriva allt, :(

Märtan, tack för att du skriver vad du ser i min text. Det är alltid spännande att tvingas till reflektion.
Någon Prestationsprinsessa är jag inte däremot är jag högpresterande på många område. Jag har ett behov av att lyckas i livet och visst är det barndomen som driver mig. Jag kommer från förhållande där man inte presterat särskilt mycket och på ålderns höst kan sitta och reta sig på alla som lyckats i livet och avundas dem som har råd att göra allt man vill. Jag vill inte framstå som "en duktig flicka" som många använder direkt förminskande om kvinnor som inte ställer upp på samhällets av män satta spelregler. Jag är stark och kapabel, presterar för min egen skull och ja, jag tycker det är viktigt att leva hälsosamt. Min största svaghet är min kärlek till en tung Rioja eller en sammetslen Bordeaux. Mitt alkoholmissbruk startade den första gången jag fick smaka ett glas rött hemma vid en god middag och jag just fyllt 18 år.
Jag har många fel och brister men Prestationsprinsessa ellr "duktig flicka" är inga epitet som passar mig. Tack för att du skrev till mig att du uppfattar mig så - jag ska tänka på det så att jag uttrycker mig på ett annat sätt.
Stor kram

Regntunga skyar kan man säga om man vill säga det fint, skitväder med andra ord.
Men passar mig bra, blir mindre måsten vid detta vädret dvs helt ok att ligga i soffan och läsa.
Funderar på om min man druckit normalt och tror det hade varit värre för mig. Nu ser jag bara en människa som gömmer och ljuger och tappar all min respekt.
Sådan vill jag inte vara så det kanske är lättare många gånger än om han njutit av ett gott glas vin.
Men tror han skulle tycka det vore väldigt skönt om jag gick in i dimman igen och även de sporrar mig tror jag.
Spöket tar det lite lugnt dessa dagar, ligger väl och samlar kraft till jag skall börja jobba igen.
Önskar er en fin lördag och bygger vidare på mitt liv

att du sa nej tack till vinet. Du är på rätt väg.
Ja, ångest och efterverkningar från alkoholen kan spöka till det.
Men om du får besvär efter en längre tids nykterhet, bör du kanske kontakta läkare. Det kan ju då vara annat än alkoholrelaterat.

Önskar dig en trevlig helg

Dag 7 lördag, lite trött. Vaknade inatt och kunde inte sova. Tittade på en serie en stund och somnade om. Drömde knäppt.Tänkte jag skulle börja dagen med en jogg. Så träningskläderna är på nu. Tänkt på relationen till hon som bor därborta. Skulle jag inlett ett förhållande med henne nykter. Vilka av mina ex har jag raggat upp nykter. Just nu blir fokus på att komma iform mentalt och fysiskt. Känner mig grå fortfarande. Vill skina som en sol. Vara stark, snabb, uthållig och rörlig. Så nu kör vi nyktert!

Kvällen blev bra till slut men gissa om jag tappade hakan när min man kom hem med en flaska vin!! Hela eftermiddagen hade jag badat i svett och krigat mot alkoholdjävulen och så står min man där leende med en flaska vin... Han lever i total förnekelse och han har redan lyckats förtränga allt vi pratade om förra veckan. Jag får nog låta honom läsa vad jag skriver här!
Hur som helst så bara log jag och sa; nej tack!
Sonen och jag hade varit och handlat och hackat ingredienserna till tacos. Maten var klar och till efterrätt gjorde vi Virgin Colada till oss och en Pina Colada till mannen. Vi kröp upp i soffan och såg en film medan regnet spöade ner utanför. Mysigt. Satt intill min man och bara höll honom i handen. Hittade lugn och ro. Dag 6 var slut och jag somnade utmattad men nykter 21:30.

Som sagt så vill jag aldrig mer må som igår - jag har fått en annan förståelse för vad ångest kan innebära. Fy fan! Idag är kroppen spänd och öm men jag mår så mycket bättre! Kampen går vidare!

Blev osams med barnbarnet i går och det kändes inte så kul, men det får lösa sig i dag med ett prat. En belöning behöver jag och har bestämt mig för att köpa mig nåt nytt i klädväg och en trevlig middag på stan.
Begränsar mina glas i dag och tränar i morgon.

Och håller med hjärnan funkar på ett annat sätt nu, när man inte är påverkad eller bakis. Likaså minnet och känslolivet! Ha en bra helg med kloka val.

är både bra och dåligt. AA talar om geografisk flykt som något många har prövat men misslyckats med. Eller som Clint Black sjunger: "You can run from yourself but you won't get far; wherever you go, there you are". Kloka ord. Jag har också provat det några gånger i mitt liv, det fungerar lika dåligt för mig som för alla andra. Det som förvånar mig mest är hur snabbt det har gått åt pipan, det är nästan som om jag aktivt har försökt sabba för mig själv.

Och kanske är det så; nu när jag letar hus har destruktiva tankar dykt upp. Jag tänker inte: Kan jag hålla mig nykter på det nya stället? I stället låter det så här i mitt huvud: Kan jag dricka på det nya stället? Så här i efterhand kan jag konstatera att det är sådana tankar som har landat mig i den sits jag är i idag. I vintras fick jag för mig att jag skulle flytta till Spanien och började titta på hus där nere. Samtidigt dök bilderna upp: mig på en bar, vinglas i hand, i livlig diskussion med de lokala gubbarna, mig på terassen med utsikt över Medelhavet, vinglas i hand, filosoferande över livet. Så jag försökte ta ut det livet i förskott, med känt resultat.

Det är starka tankar, de där, som kräver mycket av min energi att hålla stångna. Spanien-planerna hamnade i papperskorgen när jag insåg att jag, utlämnad till mig själv och långt från vännerna, troligen skulle supa ihjäl mig. Jag har en rätt god självkännedom och tyvärr är det nog så att min alkoholism tvingar mig att stryka vissa saker från min "bucket-list". Det känns lite orättvist, men nu är det som det är.

När hunden har ätit kommer han till mig och gnider munnen mot mitt ben, eller ett stolsben, eller en dörrpost. Jag trodde länge att han hade problem med tänderna, men veterinären säger att han är helt frisk. Så nu börjar jag tro att det helt enkelt är hans sätt att tacka för maten. Främmande språk är svåra att lära sig. Vad jag vet har Rosetta Stone ingen kurs i Hundska.

Ha en skön dag!

Vaknat nu denna natt med lite alkoholfri ångest, det är ju nytt...känner mig orolig och lite vilsen.
Mina händer o fingrar domnar, sticker o sover. Livrädd att det ska bero på alkohol, har läst om alkohol som ju är ett nervgift. Nån som känner igen?! Går det över med avhållsamhet?! Utan mina händer funkar jag inte!!

Tack för dina ord. Jag tror att Antabus är bra för mig eftersom jag inte litar på mig själv för 5 öre. Jag gör ju inte som jag vill (som någon skrev i en annan tråd, reptilhjärnan tar över). Spelar ingen roll hur beslutsam jag är, någon yttre kraft tar över och jag har inget att säga till om.

Jag har byggt upp min tolerans under lång tid. Jag minns så väl när jag drack ett glas vin första gången efter operationen, det var kanske 8 månader efter. Oj oj oj vad jag blev snurrig i huvudet och darrig i knäna. Det konstiga var ju att jag då fick massa hejarop från vänner och familj för nu var jag social igen. Jag hade inte druckit något på 10 år eftersom jag blev dålig bara av att titta på ett glas vin. Det är en sån social grej detta med alkohol. En av sakerna som gjorde att jag fastnade, tror jag i alla fall, var att jag förlorade min pappa i maj för 3 år sedan. Vi hade alltid ett väldigt komplicerat förhållande, men efter jag tog beslutet att göra min operation (opererades i juni 2010) så var det som om jag steg i hans aktning. Han var läkare och visste givetvis hur farligt det var att ha så mycket övervikt som jag hade. Jag hade närmare 60 kg övervikt. MEN jag har inte gått ner allt. Har ca 25 kg kvar. Gick "bara" ner ca 20 kg av själva operationen, tog sedan 20 kg till med diet efter ett par år. Pappa stod bredvid och gav mig hejarop. Det kändes så bra att han var "på min sida". Så fick han återfall i sin cancer och dog. Jag gick upp 12 kg direkt. Sen har jag inte gått ner dem. Men det var en parentes. Vad jag ville säga var att jag alltid haft väldigt svårt att visa känslor. Men när jag druckit så kunde jag verkligen sörja pappa. Så är det fortfarande. Så det var en sån skön känsla att kunna sörja honom, så jag drack oftare och oftare. Och sen var jag fast. Detta är ingen ursäkt, men en förklaring.

Sorry, nu babblar jag igen. Önskar en godnatt!

Sex och alkohol fundering att skingra tankarna med. Tänker på att om man blir mindre "på" som nykter än om man är onykter. Om min sexlust går ned som nykter så känns det obra. Kan förstå att kroppen kan vara i obalans första tiden efter man bestämt sig att vara nykter. Kärleken och jag är som kaniner när vi ses. Det är ju bra liksom. Häromdagen hade jag ingen lust att mysa men blev bra ändå. Vi delade förr på en flaska vin till maten. Framöver blir det vatten. Tänkt på detta. Fungerar alkohol som tändvätska för sexet. Eller fungerar ett glas vatten lika bra. Mjölk kanske. Knäppa tankar som passar bra en fredagkväll. Kommer att få svar på frågorna kommande veckor och månader. Tror det blir bra.

Blev visst helt själv ikväll. Oplanerat. Hade varit glad om jag druckit öl eller vin. För då hade jag gjort det och säkert fortsatt när jag vaknat. Tagit någon öl innan frukost. Eller några glas vin. För att jag kan och ingen ser, typ. Men nu blir det streama någon serie. Kommer att vara utvilad imorgon. Det går åt rätt håll nu. Mår bra. Lite uttråkad och ensam känsla. Vill jag ha det så här? Är det inte bättre och dela livet med någon. Det känns som jag borde det. Speciellt ikväll. Ska fundera på det. Stort steg. I morgon blir det morgonjogg. Tidigt. Många som kämpar här på ah nu. Ger motivation att läsa era trådar och en känsla av att inte behöva vara själv om denna kamp.

Anna... Du är en "duktig flicka" en prstationsprinsessa, rätta mig om jag är ute på djupt vatten. Du har kanske det invant sen barnsben att vara mer kritisk än rosande mot dig själv?

Dag6 och framförallt första veckan är ju en bergodalbana... Abstinensen har många fuls trynen som visar sig, möt dem och mota dem, fly inte ifrån dem.

När det kommer till träning tänker jag lite såhär, efter åratal av överkonsumtion behöver kroppens alla hormoner hamna på rätsida innan man börjar pusha dem med hårdare fysisk aktivitet. Även om man känner sig frisk och pigg i kroppen är det många system som ska läka. Har man dessutom en historia av bantning (läste om vv) så kan det verkligen ta tid innan det kvinnliga hormonsystemet landar och alla pusselbitar faller på plats. Min konsensus här är; lättare fysisk aktivitet enbart, se till att hålla näringsstatusen hög för att hjälpa kroppen att läka, jobba med psyket, sov och bearbeta All form av stress. Sen löser det mesta sig per automatik om man bara vågar gå utanför norm och lyssnar på sin kropp utan att jämföra sig med något eller någon.

Kram kram