Senaste kommentarerna i forumet

efter salongsberusning och upprymdhet. Tristess i nykterheten. När jag känner det, så är jag ärlig och tänker på hela scenariot om jag skulle börja dricka. Salongsberusningen passerar jag på ½-1 timme, sedan följer kraftigare berusning, som följs av ångest för att jag dricker (igen), som ska dövas med mer alkohol (då räcker inte salongsberusning) som ofta leder till blackouter, följt av mer ångest, etc.
Till slut ska fyllan avbrytas, då följer de fasansfulla abstinensbesvären, den nattsvarta ångesten, den intensiva längtan efter att friskna till och få må bättre.
Så om jag ärligt jämför tillstånden. Tristess, långtråkighet och lite nere i nykterheten jämförs med det nattsvarta när fyllan ska avslutas, och det bra måendet i nykterheten (som ofta varar långa perioder) jämförs med en flyktig ½-timmes salongsberusning. Ja, då är det mycket lättare för mig att vara nykter. Hela tiden, dag för dag.

Stort grattis till dina 80 dagar Krumeluren. Du går strax före mig på den nyktra stigen. När vi är många som följer stigen känner man sig lite tryggare. Kämpa vidare nu, jag följer dig hack i häl!

Riktigt imponerad blir jag utav dig som kan klara av att sitta intill andra som dricker A utan att falla i det själv.. då behöver man viljan på sin sida verkligen.

Ska du inom arbets resa eller är det privat?

Känner en sjuk SORG bara i att jag bestämt att helgen ska det inte bli något avslappnat glas vin.. för att sen en arbets vecka åter igen ska börja. . O så är de, livet .. ingenting als mer en så.

Riktigt nere är jag idag, på min dag 4. Känner med allt jag KAN känna att jag vill ha vin , inte nu men till helgen.

Det känns som att man blivit lämnad
Hur sjukt låter det ?

Det är så roligt att läsa dina inlägg. Det märks att du är starkare, med ett bättre självförtroende och på rätt spår. Grattis! Du tar hand om dig själv på ett föredömligt sätt och är en stor inspiration. Att du tackade ja till kursen visar att du tror på dig själv!
Själv har jag hamnat i en liten svacka. Det går bra att hålla sig nykter men jag känner att jag är lite tråkigare, jag kan sakna upprymdhetskänslan som jag fick av de första glasen vin. Nu gäller det att bara observera och acceptera att det är så. Det kommer att bli bättre, jag vet det men...
Usch, nu svamlar jag på din tråd.. Sorry.
Säger godnatt till alla er därute och ha en underbar fredag.
Kram!

Tack för stöd o pepp!! Ska försöka lyda dig, vill - verkligen!!

Liten stor - hur har det gått för dig?

Bra strategi: att var upptagen!
Och vips är det kväll o inte minsta tanke på att dricka!
Tänker på att jag faktiskt är en mycket glad person under bakfyllan, tänker på all koncentration det kräver att hålla ångan uppe o fokusera på arbete o annat o samtidigt jobba med en förjävlig bakfylla. Livet är ju enklare nyktert på så sätt.
När jag tänker på det nu: hade jag haft a hemma hade suget satt in nu o jag är inte alls säker på att jag skulle stått emot. Så trötthet o tillgång är två riskfaktorer. Nu blir det kvällste o rostad macka m marmelad istället. Ger definitivt ingen bakfylla!
Ser fram emot att vakna nykter!!

Nä 14 dgr idag:-))

Sakta börjar mitt självförtroende komma tillbaka och min självbild sakta ändra sig.
Skall gå en utbildning till hösten, innan hade jag tackat nej skyllt på något. Sanningen hade varit att man kan inte lära sig något när hjärnan gungar omkring i ett vinhav, men sagt något annat.
Men nu tackade jag ja och känner att detta skall bli riktigt kul.
Så med små steg vågar jag gå vidare och bygger vidare på den nya kvinnan som både kan säga ja och nej så livet blir bra.
Önskar er alla en fin kväll

Skönt att vara tillbaka i rutinerna igen, det tycker jag med. Har oxå arbetskamrater som totalt struntar i om man dricker eller ej, så skönt. En del dricker o andra inte. Och grattis till din nyktra period och tack för inspirerande rader. Jag kör 24 h i taget, så jag hänger med i kampen mot ademonen . 13dgr idag

Tycker det är så spännande att följa din resa, tack för du delar med dig.
Ha en fin kväll

Vanans makt är stor, läs ditt första inlägg om spöket tittar fram. Mitt första inlägg har hjälpt mig många gånger.
Se dig själv och känn det du kände då.
Att se sig själv och känna hur man mådde då och hur jag mår nu, har styrt mina val.
Kram på dig

Ska ägna veckoslutet åt mig själv och förhoppningsvis nya reflektioner om alkoholen och hur jag ska tackla fortsättningen. Kommer nog aldrig att vilja avstå från goda viner och god mat. Känner inte heller att det behövs i dag. Min resa har varit lyckad och jag känner mig ganska nöjd med vad jag åstadkommit hittills.
Fortsätter med kloka val och träning varje dag så att knät mår bättre.

Till jul är det 10 år sedan jag slutade röka efter 23 års vanerökning. Jag kan inte minnas hur det var - var jag sugen, var jag ledsen, orolig? Jag vet inte. Strax därefter blev jag efterlängtat gravid med min son och jag har inte ens tänkt tanken att någonsin tända en cigarett igen. Vad är skillnaden? Är det för att röken så uppenbart kan förstöra någon annans fysiska hälsa som det på något sätt är så självklart? Är det svärfars lungcancer, min mors tandlossning eller tidens trend som gör att det var så lätt att sluta? Alkoholen är också farlig för hälsan, en full mamma är inte bra för den psykiska hälsan hos ett barn, min kusin dog i levercancer förra sommaren och ja, han var alkoholist. 50 år gammal. Vad är det som gör att jag ens funderar på att ett endaste glas ...

"Var och en måst hitta sin glädje" så sant som det är sagt och för att citera Ernst, I det enkla bor det vackra. Det måst inte vara så pretantiöst, att hitta glädje. Att lyfta blicken ur dimman och se det som finns rakt framför en är en gåva ❤️

Bra kämpat av dig!! Semestern är över för min del och jag kan med enkelhet konstatera att den sista veckan, den nyktra veckan, var den tuffaste men faktiskt ändå den bästa på många sätt. Ha en fortsatt fin ledighet ❤️

Samma här Heddali!! Mycket av det du skriver och de tankar du har känns igen så väl. Jag tänker liksom såhär att begränsningar förstör för just mig, åtminstone långsiktiga pekpinnar. Jag blir lätt som n barnunge och gör tvärtom.

Mitt mål är måttlighet, att finna ro i att kunna dricka just måttligt och i nuläget är det en omöjlighet. Men sen!! En längre tids uppehåll, nya tankar, nya infallsvinklar kommer ge utrymme för en annan framtid, det är min övertygelse. Samtidigt som det måst finnas realism och en nypa ifrågasättanden på vägen. Bara dessa 12 vita dagar, av bestämdhet och utan att ha satt en gräns har öppnat många nya känslor och tankesätt. Jag tror att du är på samma väg!!

Imponerad av de framgångar du gjort den tid jag fått möjligheten att följa dig ❤️

Har läst en bok som heter "Njutningsparadoxen", av Maggan Hägglund. Tyckte att den var rätt bra - och igenkänningsfaktorn var, i alla fall för mig, rätt stor. Hon skriver om sig själv - och hur hon slutade att dricka alkohol helt o hållet. Hon vänder sig också till de som vill minska sitt drickande - om man inte är inne på att sluta helt.

Tänk så mycket tid vi får över till träning och andra intressen när vi inte häller i oss de där två-tre flaskorna vin i veckan. Tänk så skärpta vi kommer att vara på jobb varje dag. Jag vet inte heller om det går att dricka 1-2 glas när man har vargen inom sig men precis som du gör jag ett försök att vara nykter en längre tid.

Låter tomheten komma till mig och gör precis ingenting - tankar på vad gott det skulle vara med ett glas vin till maten ikväll...jag låter tankarna passera. Tänk om jag ska ta mig till spinningpass imorgon? Det är minst 8 månader sedan jag pallrade mig iväg sist på det pass som jag frekvent besökt under säkert 5 år. Någonting hände med mig i julas som gjorde att mitt drickande eskalerade. Jag vet inte vad. Stress, rädsla, osäkerhet... Jag har ingen aning - det liksom smög på mig - ensamdrickandet. Inte det hejdlösa parydrickandet, de galna fotbollsfesterna eller nattklubbar. Nä, ensamdrickande när sonen gick och la sig och mannen fastnat i något tv-program. Tristess kanske? Ensamhet, rastlöshet och klimakteriet? En känsla av att lyxa till det ...
Hur som helst så är jag här nu och håller mig nykter. Jag går och letar upp mina spinningbyxor.

Haha på ett sätt förstår jag ditt illamående, men ur min synvinkel var/är det viktigt att faktiskt bestämma sig för mig "på riktigt". Hur många gånger har man inte lovat dagen efter att sluta eller dricka mindre... Att lova före var att se helheten som ett avslut om du förstår min lite snurriga tanke...

Idag är dag 12... ☺️ Det känns helt normalt och rastlösheten och det dåliga humöret börjar försvinna. Ingen tanke på att börja dricka som förr igen, aldrig. För mig sitter oerhört mycket i inställning, likadant när jag slutade röka för många år sedan. Bestämde mig (svårt och stort men inget omöjligt steg) och slutade tvärt efter år av bruk.

Jag vill till måttlighet, det kommer ta sin tid, har inte brått och ingen tid att passa. Just nu vill jag bara läka, fysiskt som psykiskt.

Ser såhär i sensommartider att det är rätt så många nya namn som dyker upp här på forumet. Bra att de hittar hit, och blir "glad" av den anledningen. En del verkar vara semesterdrickare som har skenat under ledigheten. Även en del nygamlingar dyker upp. Jag hoppas att de, precis som jag, tycker att forumet kan vara och är en hjälp i den utsatta situationen. Jag är så glad att jag faktiskt hittat hit en gång i tiden. Läser här inne nästan varje dag - och skriver ibland. Så mycket klokhet som sipprar igenom raderna. Framsteg och bakslag om vartannat - där jag tror och hoppas att framstegen oftast vinner - och lyser klarare. Blir rörd varje gång när någon med stolthet berättar att de klarat 1 dag/vecka/månad utan alkohol. Hur man sedan siktar vidare på nästa nyktra dag/vecka/månad. Wow! För egen del så är jag glad för mina 1½ månad utan alkohol! Glad för att jag denna gång har valt att ta hjälp i form av samtal med alkoholsköterska - och förhoppningsvis snart även en terapeut. I nuläget är det inte något problem att inte dricka - så brukar det ju fungera för mig efter ett "race". Men nästa gång när jag är på väg i den riktningen så vill jag ha verktygen att i bästa fall inte fortsätta i den riktningen. Att kunna stanna upp - och kanske gå åt ett annat håll?! Ser med glädje fram emot hösten - min favoritårstid. Den skall bli nykter banne mig. Mitt första löfte till mig själv (och min samtalskontakt) är att börja med 3 månader helnykter. Hör ofta talas om just "3 månader" - är det någon slags minimitid för kroppen att återhämta sig - eller varför just 3 månader? Har läst det här också, att forumvänner skriver om just 3 månader?! Kämpa på att därute - oavsett var ni befinner er på vägen! Ljuset i tunneln finns där! En dag i taget.......

Jag är på jobbet, motionerade lite igår-första gg på 4 mån- och jag är pigg och lugn. Så en bra dag. Även om det är en bra dag så har jag som ett underliggande malande i bakhuvudet tankar om alkohol, scener framåt när och om jag ska dricka. Ett ständigt ställningstagande, och jag känner lite jämt ett konstant sug även om det inte är så där överväldigande som förra veckan. Är faktiskt förskräckt över vilken närvaro ah har i mitt mentala liv hela hela tiden. Jag har ändå kommit en bit på väg, mina tankar prövar nykterheten hela tiden, men kommer också fram till hela tiden att det är det rätta. Då jag tidigare balanserat mellan ett acceptabelt drickande och ett icke-acceptabelt drickande så är min största mentala fiende nu att jag tror att jag kan återgå till när det fungerat bra. Gäller att skriva sig själv på näsan då att drickandet trots allt sista 4-5 åren gradvis ökat, att jag kanske inte varit asberusad men jag har typ 2ggr i veckan druckit en hel flaska vin på en kväll och då somnat berusad och varit bakis. Lägg till då ett par kvällar till med nån whiskey och kanske 2-3glas vin så är veckoransonen ändå hög och alkoholen dominerade min fritid. Min man har tack och lov tagit ett ställningstagande att vi både klart först har uppehåll och OM vi dricker sen så är det väldigt måttligt och sällan. Med hans hjälp, stöd och kontroll så kan det i längden fungera men samtidigt vet jag hur jag är när jag druckit två glas vin, då vill jag till varje pris dricka två glas till, vargen vill bli matad.... Så jag funderar och reflekterar men har närmsta veckorna helnykter till att börja med.

Tack för era inlägg! Ni verkar dela många jobbiga upplevelser, så bra att ni kan få stöd i varandra. Det är viktigt att kunna känna sig lite mindre ensam och precis som ni säger är det ofta skönt att få skriva av sig. Vill bara skicka med att det går att få bra hjälp för sina alkoholproblem. Att ha kommit hit till forumet är för många ett första viktigt steg. Tycker man sen att det inte känns tillräckligt finns ytterligare behandling. Man kan alltid ringa till Alkohollinjen för bra vidare guidning, på deras hemsida finns även annan bra info. http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej sommar 1968!
Är helt ny här och det första inlägget jag läser är ditt och det kändes som det var jag som skrivit det, har gjort exakt samma resa som du . Behöver oxå hjälp .

Dag 5 torsdag,
idag blir det lunchträning. Kurrar i magen mer nu när den inte får kalorier i form av öl eller vin. Allt känns bra. Ska det vara så här lätt att slutat så kommer det inte av avskräcka från att börja igen. Tänk på hur osocial man blir. Underpresterar på jobbet. Att livet står stilla och tom börjar gå en negativ väg. Dålig väg. Destruktiv. Hälsan blir sämre. Dåligt omdöme. Jag är en bättre människa nykter. Det finns ju så mycket att göra i livet. Är jag nykter så kan jag förverkliga drömmar. Göra så bra saker händer.
Anna, man får prova sig fram. Lära sig om hur det ska vara och vad som fungerar för var och en, tänker jag.

Tänker på att det bara är dag 5 idag. Den lättaste gången hitills. Väntar dock på alkoholdjävulen. Vet att han kommer. Ska köpa något gott då och njuta av det istället.

Vaknat efter ännu en natt av djupsömn och varit igång ett tag nu, full av energi, var mkt aktiv också igår - så kommer det bli ock idag!
En dag i taget - åter till starten. Idag finns heller inte risksituationer att hantera, skönt det då benen är Bambi-vingliga. Även om min energi o glädje kommit åter till mig blixtsnabbt tänker jag inte lura mig själv. Det är ett gigantiskt jobb som väntar mot ett nyktert, ärligt o hållbart liv.
Är fortfarande rädd för de skador jag ådragit mig till följd av långvarig alkoholkonsumtion!!