Senaste kommentarerna i forumet

... att jag är alkoholist är stort. Jag vet att jag är det. Det har jag vetat länge. Men att skriva det. Det är ju något som min mamma är (hon har dock varit nykter i säkert 10 år nu). Fy fasen vad jag hatar henne när hon dricker. Jag hatar hur hon får mig att må. Massa skit kommer upp från barndomen. Hur i helvete kan jag vara så korkat att jag är PRECIS likadan själv nu?

Ville bara lägga till det som ett PS...

Visst måste man hitta sin egen väg, läser också mycket och det vore skönt om termen missbrukare försvann! Den har försvunnit ur den senaste diagnos manualen DSM.
Ha en skön vecka!

Skickar en kram och håller med om råden du redan fått och var inte rädd att söka hjälp.
Kram ❤

Du får göra hur många försök som helst och till slut lyckas det när du hittat din egen väg! Lycka till och glöm inte att reflektera och testa nytt!

Tack för ditt inlägg. Det går lätt att första hur situationen du är i skapar många jobbiga tankar/känslor för dig. Du beter dig på ett annat sätt än vad du egentligen skulle vilja och det känna ofta inte bra. Du har fått mycket bra feed-back här i tråden och jag tänker som många andra redan sagt, att det finns bra hjälp att söka. Jag tycker att du ska börja med att ringa till Alkohollinjen, där kan du genom samtal med rådgivare bli guidad vidare gällande hur du kan gå till väga. Läs mer på: http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Startanew, såg ett inlägg på mina tråd från dig. Då när jag försökte begränsa mängd och antal tillfällen då jag drack alkohol. Visst fungerade det ett tag. Men sen så ökade toleransen och antal tillfällen. Nu noll a i siktet igen. Ett hårt träningspass gör gott för knopp&kropp. Grattis till dina veckor. Kämpa på.

Hej Tassen33 och tack för ditt inlägg!

Det låter som om du befinner dig i ett livskrisliknande läge, och kris behöver inte alltid vara något negativt utan snarare stå för att man hamnat i ett nytt läge där man inte tidigare varit. Jag får intryck av att du behöver fundera vidare på vad du faktiskt tycker om att göra (som innebär mindre alkohol) och mår bra av så att du kan hjälpa dig själv att skapa en vardag du trivs bättre i än känslan av att göra konstiga saker och samtidigt vara avstängd. Det kan vara ovant om fokus tidigare legat på att ta hand om andra. Jag tror även att många andra här på forumet kan känna igen sig i dina funderingar.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Det är ju både beroendet och övriga problem som måste bearbetas. Och som med det mesta så är det sällan bara en eller två orsaker utan många samverkande faktorer som medfört att man börjat dricka ohälsosamt mycket.
Men att få kontroll och att inte dricka för mycket är mitt mål. Och det finns flera vägar dit!

Tiden passerar... Att det har gått så mycket tid.

Jag har fortsatt i ungefär samma mönster, med "längre" nykterhetsperioder, typ 4-5 veckor, och sedan tuffare fyllor i ett par dagar. Inget jättedåligt har hänt förutom alla pengar jag spenderar, och att jag ställer in saker.

Jag har inte de senaste två åren haft någon direkt avsikt att ändra drickandet, utan mer bara låtit det vara som det är. Jag har uppskattat de nyktra veckorna massor, och även "friheten" att bara dricka sen när jag känner för det.

Men nu skriver jag ju här...

Jag har senaste veckan haft semester och det har blivit en del dricka varje dag, och de senaste tre dagarna var jag ensam och kunde dricka mer eller mindre dygnet runt. Jag var på ett hotell, och mådde bra.

Men nu har jag återigen upplevt den mest brutala ångesten efteråt. Jag slutade dricka i tid för att hinna hem till en 50-årskiva, men bakfyllan och ångesten som kom när jag nyktrade till gjorde att jag ställde in den. Och ångesten denna gång har varit bland den värsta jag någonsin upplevt.

Så... dag 3 med två nätter av de klassiska svettningarna, paniken, och ångesten över precis allt i livet.

Så skönt det är att känna stödet.
Ja, det är nya tag som gäller även om jag inte känner mig så morsk just nu. Men det skall gå!
Helt rätt det där om att allt ansvar hamnar på individen. Framför allt tror jag att gemene man anser det. Om man inte själv hamnat i skiten vill säga. Inte ens min närmaste omgivning vill gå med på att jag har en sjukdom som slår till hårt emellanåt. Skäller som hundar. Jaja, dom blir nog rädda dom också. Ångest sprider sig lätt.

Dag 3 tisdag, känner förändring i luften och väderomslaget hjälper till. Kallare ute. Blåser. Handlat hem nyttig och god mat. Ska inte tröstäta. Tänker på att jag vill äta mer riktig mat när jag slutat med alkohol.
Tänker på att det nog inte är så lätt att sluta för alla. Och lyckas man så kanske det går lättare nästa gång. Hoppas det inte blir svårare att avstå med tiden. Dvs efter man slutat. Hoppas man blir klokare och att det jag startade för två år sedan är en positiv spiral som till slut leder till att alkoholen inte längre tar min energi. Typ att det är en nödvändig resa jag måste göra. Alla måste göra.
Sysifos, bevisligen kan man leva med alkohol och dricka måttligt. Många som gör det. Bra med regler som man strikt följer. Hörde några som sagt att man aldrig ska dricka 2 dagar i rad. Och de var inte alkoholister. Starkt att du fixar detta.
Idamia, man blir ju så korkad när man druckit alkohol. Spärrar försvinner som gör att man gör sånt man får ångra dagen efter. Ju längre period man druckit ju dummare blir jag. Och även ju mer per tillfälle jag dricker. Bra att varit nykter en tid innan man tar några viktiga beslut, tänker jag. Förutom beslutet att sluta dricka alkohol förstås.

Sååå skönt att få jobba igen! Gick galant, och gillade känslan att komma in i rutinerna igen. Nu är jag f-n på g! Blev en spontan after work igår med en iskall Ramlösa! Så skönt med mina kollegor, ingen frågar någonsin varför någon väljer bort vinet eller ölen! Som det skall/borde vara. Alltid.

Vi ligger ca 30 år efter USA vad gäller forskning kring alkohol och alkoholism. Det är fortfarande inte vedertaget hos måna läkare att det är en sjukdom även om de nyutbildade har mer insikt. Vi har anser jag en ganska dålig vård och rehab om man själv inser att man behöver hjälp. Allt ansvar Hamar på individen. Psykiatrin i Sverige är ju nedmontering och LVM är näst intill omöjligt att få igenom. Så det är nog tur att vi har en så hård försäljningslinje vad gäller a.

Första dagen på jobbet igår efter semestern, dum som man är så tyckte man att man förtjänade vin efter arbetsdagens slut. Var nog bland det dummaste hittills. Nu är jag på jobbet igen och som tur är drack jag inte så mycket så jag blev bakis. Aj aj aj, fy skäms. Skärpning.

Det där med att köra bil bakis känner jag igen. Fy fan vad det inte kändes bra!
Fortsätt på den inslagna vägen och 21 dagar är ett bra delmål. En dag i taget icke att förglömma ;) . Kram!

Min totala minskning av ah i sommar samt sista vita dagarna börjar äntligen ge lite resultat. Som genom ett trollslag har jag mer energi eftm/kväll. Gör pyssliga projekt hemma som jag inte gjort på länge. Möjligtvis kan jag tycka att energitillskottet har en baksida, har sista dagarna svårt att varva ner helt och sömnen har blivit lidande. I det stora är det dock en stor förbättring. Jag ska avstå ah minst 21dgr (nu dag 4) men jag har många tankar kring ett längre uppehåll också, även tankar på att sluta helt. Men vis av erfarenhet och detta forum så delar jag nu upp det. Först 21dgr!

Ville mest kolla så att jag inte dricker en 0,5 % öl och hade missuppfattat saken! Jag dricker mängder av iste, te, juicer och så nån a-fri öl då o då, tycker det är ett bra substitut för ovanan att dricka vin runt middagstid

Visst är det skönt när beslutet att minska och avstå ah inte bara innebär kamp mot sug och vanor utan också innebär stora förbättringar i livet (såklart). Jag har också precis börjat känna mig mkt mer energifull, tycker suget iaf för stunden har dämpats och jag ägnar inte hela dygnet på att tänka på att jag inte ska dricka ah... Jag läser timmar här inne på forumet, det är en livlina om förträngningsmekanismerna skulle dra igång. Ha en skön augustitisdag!

Kan väl bara instämma i kören. Det är inte så konstigt att du tog chansen, nu handlar det om att komma upp ur diket och på rätt väg igen direkt. Att ligga där i diket med skammen och resten av vinflaskorna gör inget gott!

Jag hade också lite såna erfarenheter där i början för ett år sedan när jag "slutade". Några få gånger blev jag som besatt och drack på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Dock inte med sådana konsekvenser. Nu är det inte så längre (peppar, peppar ). Kan väl bara konstatera att kraften i a är stor.

Nej, du är inte någon att förakta. Det är verkligen svårt att lägga av. Enda skillnaden mellan oss är att det bara var sambon som märkte. Barnen var inte med. Sveket och känslan av misslyckande är dock detsamma och min sambo blev så arg så att barnen märkte att det var nåt. Jag förklarade då för mina barn hur det låg till också. Tycker att du ska sätta dig och förklara lite flr dem. Förklara om beroendet och vad det gör. Be dem om hjälp med att få hemmet alkoholfritt. Det är det stödet du behöver nu om du väljer att inte ta annan hjälp. Men var också lite tydlig med att problemet och ansvaret är ditt och ingen annans. Det är ett tufft obehagligt samtal, men jag lovar att det känns bättre sen. Detta smygande är oerhört tärande och jobbigt för själen. Sätt er ner, utan löften men var lite öppen och ärlig mer hur det fungerar. Och häll ut!!! Det är så jäkla svårt att få stopp annars.

Förstår att du säkert redan valt bort ovan råd. Känner mig lite dum men det känns som om du behöver något.
Kram igen

Vi har ju alla olika upplevelser men jag har fått höra av min man att om jag bara håller mig nykter så är det tillräckligt. Nu när det gått några veckor så är han tacksam och glad - han dricker ju också mindre - vi är tillsammans piggare och vårt yngsta barn får mycket mer närvaro.
Försök skämmas färdigt och var snäll mot dig själv. Samla kraft och ta ett beslut inom dig. Lova inget utåt, ta resan inåt och var nykter så kommer familjen att förlåta dig.
Jag har valt att klara detta med stöd av Forum och min man. Jag kan prata lite med andra människor och jag har några helnyktra omkring mig som jag tänker fråga om erfarenheter när jag blivit lite starkare. MEN jag förstår i andra trådar att AA kan vara en väg ut är beroendet. Bor du på en större ort så kan Beroendecentrum ge stöd - man kan bara ringa och får en tid snabbt.
Menar inta att klampa in hos dig och vara duktig - läser bara att du nog vill ha hjälp/stöd.
Kram

Åh så bra Anna!
Det är verkligen skönt när kroppen och huvudet är med igen. En slags lyckokänsla. Och jag tycker att man kan få vara där en period att allt känns lätt. Det kommer prövningar, men dem kan man ta sen.
Och kul att du hänger på Mollan. Vi är många här som startat lite knackigt. Alkohol är en usel medicin. Kanske borde du försöka få nåt annat.

Vad bra att du hittat till Forum! Dålig fru, vad det nu innebär, har jag varit många gånger men har bestämt för att aldrig mer vara dum mot min fine man. Vi har pratat ut och jag gottgör så gott jag kan. Min man säger att det räcker med att jag har tagit tag i min situation och allt det goda spiller över på honom. Sakta blir vår relation bättre och bättre. Den känns dessutom djupare på något sätt utan alkohol. Är man två och vill fortsätta tillsammans blir det en styrka men också en svaghet. Man blir alltid svag när man älskar någon annan och inte är säker på sin kärlek till sig själv. Vet inte varför jag skriver just detta. Du är välkommen hit och jag hoppas du hittar kraften idag!

Kram