Senaste kommentarerna i forumet

Beror lite på hur man ser på det...
Helvetet var tidigare när man inte kunde dricka på en fest, paradiset blev när man vaknade dagen efter utan ångest.
Eller så tyckte man egentligen ingenting, för när man vaknade nykter så hade man ju försakat något som kunde ha varit roligt.
Idag är det skillnad, jag har det lika bra på en tillställning utan alkohol som med, det blir så kul som jag tillåter mig att ha det.
Det hänger mer på mig själv än alkoholen, det är en STOR skillnad, tankesättet!

Ikväll var vi bortbjudna på kalas, värdparet tryckte ner en låtsasrödvinsflaska direkt i min byxficka, den här får du själv hålla reda på, den är din ikväll, men blev den det, nähädå, en som körde snodde ett glas ur "min" flaska, en kvinna som inte ville dricka riktigt rödvin var där och nallade, ur "min" flaska.
Gjorde det något då?, nej knappast jag förlorade ju ingen "förväntan" på att dela med mig ur mitt dricka.
Jag måste säga att jag blir lite gladare över att andra gör sina val på en förnuftigt sätt, utan att jag behöver lägga någon nyfrälsning över det, jag försvarar mitt sätt att dricka och berättar gärna om fördelarna med det, sedan får folk göra sina egna val.

En absolut favorit numera är den lilla flaskan Briska med fläder, köpte en halv back av den förra veckan på affären.
Vi har haft en utländsk familj boende hos oss i en vecka som bodde här tidigare, de hjälpte mig med stor aptit på att tömma mitt lilla förråd till ett nollresultat trots att de egentligen inte hade någon anledning till att välja just min dricka när vi har ett stort förråd av andra alkoholhaltiga drycker, ingen som behövde köra och ingen som var omyndig.
Det gör ingenting men det förvånar mig att man ser en förändring till att folk inte per automatik väljer något där man kan bli berusad längre, de dricker sådant de tycker om, och det är ju bra.

Grabben skjutsade jag med några kompisar till stationen, de skulle gå ut när vi andra vuxna ska gå till sängs.
Det kunde jag inte ha gjort om jag t.ex hade druckigt något innehållandes med alkohol, eller jo jag drack faktiskt en klunk av det alkoholiserade bubblet men kände direkt att någon hade förväxlat mig skumpaglas på grillbordet.
Det är märkligt hur lätt man känner alkoholsmaken numera, och det spelar ingen roll hur de försöker dölja den, den är aldrig god.

Så i mitt paradis finns det mången lycka, har haft en underbar semester och är rädd för det helvetet på måndag som kan komma med arbetet.
Känner en tacksamhet för att jag har hunnit göra så mycket saker och hunnit umgåtts med så mycket folk som jag tycker om.
Jag har en familj som jag älskar och en umgängeskrets som gillar mitt sällskap också, det var inte lika solklart för dryga åtta år sedan.

Man brukar säga medaljens baksida, men om båda sidor är lika bra när man är nykter så finns där ingen baksida.
Det som man tidigare ansåg vara ouppnåeligt som ett paradis att slippa vakna upp med bakfylleångest har blivit min vardag,
Så har preferenserna ändrats till nya målsättningar, det lilla har blivit stort, det stora har blivit litet.

En del säger nog en form av naturlig utveckling, jag skulle nog våga påstå att det är en del av min förändring.

Alkoholen löser ingenting, nykterheten löser väldigt mycket, resten som är kvar löser man på egen hand, eller så är det inte ens viktig att behöva lösas ens, beror lite på hur man ser på det, helvete eller paradis?

Berra

..så är detta den tråd jag startade i början. Alkoholhjälpen gjorde en sorts uppdatering och sedan kunde jag inte logga in igen. Då bytte jag nick.
Jag började gå på AA och gick en behandling, för drygt ett år sedan. Det räddade förmodligen mitt liv❤️

Jag kände att jag ville skriva till dig nu, för jag vet hur det känns, det här med AA-möten. Första gången jag gick dit höll jag på att dö av skam och skräck. Jag kände ju ingen! Och detta var det mest privata och skamfyllda jag någonsin upplevt. Huva.. Numera går jag gärna på möten, trots att jag varit nykter bra länge (för att vara jag alltså).
I princip alla som går på mötena har gjort, känt och gått igenom precis samma som du. Det finns inget bättre stöd, det finns ingen plats där det finns sådana möjligheter att läka som på AA. Där finns människor som förstår dig och som verkligen har massor med kunskap om alkohol. Det är min upplevelse i alla fall!

Hej och hallå!

Vad kul med vykort, tack så hjärtemycket! Låter intensivt med ditt turnerande, Ebb, låter som värsta tågluffen. Men du, jag har också ränt, och mer blir det till veckan. Fast jag vet att jag hela tiden är i Sverige.

Oj, vad det känns länge sen sist. Hur har vi det allihopa här inne? Såg på teve om att alkohol numera anses skadligt även i små doser och då blev jag extra nöjd med att ligga i torrdocka. Det sliter på hälsan att oroa sig för sin hälsa.

Tänk vad förbaskat bra det här forumet är ändå. Jag har sen en tid tillbaka tänkt extra mycket och med extra mycket inlevelse på alkohol. Gnölat inför Lucas och tänkt för mig själv att jomen, visst skulle jag väl ändå kunna... Nu, efter så lång tid och allt det där. Men se, den gubben går inte! För jag är en medveten forummedlem, jag! Här har jag lärt mig att det oftast skiter sig om man ger efter för såna inbilska tankar. Måhända skiter det sig inte vid första återträffen, eller andra, men ack, skiter sig gör det sannolikt. Vem vet om man kan ta sig ut ur labyrinten den gången? Säkrast att låta bli. Lugnast och tryggast och klokast att avstå från alkoholcomeback. Lättast också.

När jag äntligen hittade ut ur den vinhöljda labyrinten så påbörjade jag en resa. Jag trodde det handlade om en resa mot nykterheten men det har visat sig att resan är mer genomgripande än så. Ett förbättringsarbete på alla plan är inlett och alla mina jag på alla mina plan räknas och ska med. (Usch, nu fick jag politikervibbar helt plötsligt). Vem hade kunnat räkna ut det scenariot på förhand?

Ja, kära nån så det kan gå när man plötsligt inser att man sitt öde rår på.

Pusspuss!

Hej Anders! Tack för ditt inlägg. Idag blir det sjätte dagen utan A och kroppen känns mer eller mindre normal igen, sömn och mat funkar helt ok och det känns helt fantastiskt :)

Mentalt är det som att slitas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden känner jag världens pepp att bygga upp mig själv igen och känner att jag kommer vända det här. Helt plötsligt byts sen allt hopp mot en helt fruktansvärd skam, ångest och uppgivenhet. Känner att jag vill prata om hur det har varit och vad som hänt med någon som gjort samma resa. Vet ju att dom gör sånt på aa-möten men känns konstigt och dumt att berätta om sig själv för massa människor man inte känner. Har inte vart på något möte än, kanske testar på det ändå nästa vecka..

Nu blir det OS och mineralvatten :D

Tack för dina stödjande ord.
Sist jag skrev hade jag druckit.
Plågande ångest för att jag ytterligare fallit för frestelsen.
Idag är det lördag och jag sitter och tittar på Sommar krysset och inte en droppe alkohol i blodet. Känns så in i helvetes skönt, att jag är nykter en lördag. Har inte hänt på flera år.
Jag läser varje dag här och får stöd från allas berättelser.
Tack!!

Nej nu e sommaren över, nu har ja badat i havet! Det var iskallt, bara doppade mig och gick upp igen. Ja låt oss kämpa på! Vi klarar det, även om ja fick 3 starkcider nu av föräldrarna som de inte ville ha, svårt o inte dricka dom, speciellt som ja håller på o fixar me min bok. Men idag e ja nykter iallafall och har inga öl i kylen.

Att förklara läget är inte aktuellt. Han är näst intill utbränd just nu och att då droppa att hans fru är alkohol beroende skulle nog vara en total katastrof...dessutom är det jag som alltid varit den starka och hållt ihop familjen genom åren.
Har gått helt ok idag, men sov jättedåligt, vaknat minst 5ggr och drömt mardrömmar...

Smart idé att skicka meddelande innan man går på en sammankomst med andra, att man inte ska dricka. Förhoppningsvis lite mindre frågor då när man kommer dit.
Jättebra om ni båda, du och din fru, kan stötta varandra på vägen mot hållbar nykterhet.

Kämpa på

jag har haft förmånen att få krama Mulletanten och hennes gubbe idag :-) Det ni !

Under min behandling hade jag gruppterapi med en kvinna som är familjeterapeut. Hon var rent ut sagt för jävlig....tyckte jag då ! Idag är hon min vän :-) Hon har den där förmågan att ställa just de där förbannade frågorna som jag inte alls ville höra, och definitivt inte svara på !! Hon hade inga som helst problem med att driva mig fram till ett gråtfärdigt stadium och där, precis där på gränsen, vände hon sig till nån annan och jag kunde omtumlad försöka skapa ordning i min skalle.

I min nynyktra och förvirrade skalle visste jag inte vad jag skulle göra men nu med facit i handen var hon den som öppnade upp mitt stora känsloarkiv som jag förtryckt i så många år. Att bli vän med, och utforska mina känslor, är nog den största upptäckten jag gjort i min nykterhet........där fanns att upptäcka milt sagt !

Jag fick lära mig att gammal ångest som kom upp var ett sätt för min hjärna att be om hjälp, att få "tömma sig" dvs att få prata ur mig skiten som störde så det inte byggde bo och tog hela min energi. Idag kan jag handskas med det och vet också att samma sak återfinns hos medberoende. Prata, prata och prata är den bästa medicinen som finns för att läka gammal ångest. Att få sinnesro och lära mig att älska mig själv för den jag är var en lång resa eftersom jag under många år hade slagit på mig själv för att jag inte kunde hålla mig nykter men det var ett måste för att få en nykterhet med sinnesro.

Alla som gått före mig och som hade en bra nykterhet, inte bara spritfri, sa samma sak : Håll byxorna på första året !
Så sant de har !! Jag var ju tvungen att vända blicken inåt för att kunna hela mig själv, fokusera på mitt mående, bygga upp min självkänsla som var obefintlig i början. Självkänslan är en levande sak inombords som jag måste mata för att den inte ska bli dålig och skapa oro hos mig. Några gånger under min nykterhet har den sopats iväg fullständigt och jag tycker att det blir jobbigare för var gång att få tillbaka ett "normaltillstånd". Till min stora sorg kan jag se medberoende som inte alls jobbat med sig själva utan kastar sig in i nya relationer utan att ha läkt själva. Jag har sett flera fall där det gamla hunnit i fatt och de har rasat ihop. Och då skylls det på en massa andra saker utom just medberoendet. Det är inte så enkelt som att nu alkoholisten ute ur mitt liv och allt är en dans på rosor. Typ att slå av en kontakt.....

För övrigt vet jag nu att det är en stooooor apparat att slå av elen i en villa pga missbruk. Vilket får mig att påminna mig om att göra bra saker för min egen skull så de inte står hos mig en regnig dag :-( Jag vet ju att jag bara har en armlängd från katastrofen om jag inte sköter mig.

Hej!
Nu har det gått 1 vecka utan alkohol. Idag mår jag ej bra, heeelt nere ..pust!! Det är bara att kämpa. Sov riktigt bra inatt iallafall. Men en tomhet finns som vi ersatt med kaffe o the och Candy Crash. På Facebook ser man många som delar bilder på drinkar o öl, blir faktiskt inte alls sugen, jag tänker då att det är många som dricker mkt o med en baksmälla att vänta. Vi ska äta middag idag hos några grannar, funderar att skicka ett meddelande innan att vi har alkoholfasta, det är just i de sociala situationerna som man måste vara stark, nu och framöver. Min fru kom på ordet; alkoholfasta, vilket jag tycker låter lätt att säga till folk:-Jag tar inget idag för jag alkoholfastar. /Svenn

Det var gruppnivån jag skrev om och vi som är här befinner oss på individnivån. Visst finns det ljusningar också på infon i det här programmet. Alkoholhjälpen skriver bla att de flesta även den som är beroende kan komma till rätta med sina alkoholproblem men att att det kan behövas flera försök och kanske behandlingar. Har tagit till mig dom positiva tankarna när jag jobbat med mina problem.
Och det känns positivt att andra synsätt än AA och tolvsteg börjar komma fram i debatten och i behandlingar.
Ja i kväll ska bli trevligt med en kollega och vän på middag och vet att jag är på rätt väg, fyller i loggan i morgon.
Tack Pi och ha en trevlig lördag.

Kolla in livscraft.info det finns bra tips där

Dag fyra och den värsta ångesten har lagt sig.
Går och funderar mycket på hur jag ska tackla suget och tankarna nästa gång dom kommer, det blir ett stort tomrum som måste fyllas med någonting annat, jag förespråkar ju själv att det fungerar bäst att ta dag för dag men har ändå svårt att låta bli att tänka på hur det kommer att bli längre fram.

Det känns mycket jobbigt ibland att så mycket tankeverksamhet ska gå till problemet kring alkohol.
Får passa på att ta vara på dom få lediga dagar som är kvar på semestern.

Trevlig lördag alla ?

Ja, ta en dag i taget. Såg att du byter jobb. Skönt, då kanske du kan luta dig mot någon annan. Det är jobbigt det där när man bara ger hela tiden. Man måste verkligen prioritera sig själv ich det är så svårt. Bra att du försöker. Nyktra morgnar är underbart. Men trots det så fanns suget där för mig varje em... Eller besattheten att dricka. Goda föresatser och lycka varje morgon, men en tanke på a där på em. Kan du strypa tillgången till a tror du? Jag lyckades helt enkelt inte så länge a fanns tillgängligt hemma. Och nu pratar jag om smygdrickandet. Tänker att det är det som verkligen måste upphöra.
Och så skriver du om att stanna "här och nu" och inte rusa iväg i planering. Det har varit en av mina viktigaste uppgifter det här året, att leva här och nu. För att allt ska rulla på och jag ska lyckas vara en bra mamma etc så hår det åt en del planering. Har övat och övat på att inte hela tiden ligga så långt fram i tankarna utan vara lite mer här och nu och det har inte blivit perfekt men det har ordnat sig efterhand. Själv mår jag dåligt när jag bara ser planering och inte kan skönja någon vila. Det är mina farligaste tillfällen och om jag dricker då blir det ännu värre egentligen. Det är så skönt på nåt sätt att planera efterhand istället och blir mer här och nu, men jag är inte riktigt där ännu. Oj vilken utläggning det blev om detta. Lycka till nu de här dagarna och var nöjd med de lyckade!

Är inne på 11e dagen helt utan alkohol idag, känns väl ok. Men jag vet att det när som helst kan slå till då jag känner att jag bara måste ha alkohol. Mår väl okej rent allmänt nu och på måndag är jag tillbaka på jobbet och har massor att göra innan dess så ingen alkohol denna helg. Vill kunna sköta mig och ha tid, vill inte förlora massa timmar på alkohol, jag vill leva mitt liv på riktigt den korta tid vi har. Man vet aldrig när det är över. Trevlig helg på er i alla fall!

till ett kärt ämne. Igår satt jag och läste här på forumet om de av oss som dricker måttligt, med varierande framgång. Det triggade ett sug hos mig, jag trodde nog jag hade lärt mig vid det här laget, men lik förb.. finns en önskan kvar att kunna njuta av bara ett glas. Jag har så många gånger tidigare försökt just det, ibland har det gått bra i ett halvår, ibland bara några veckor. Gemensamt för alla dessa försök är att dom har oundvikligen lett mig tillbaka ner i träsket.

Jag vet ju att målet med mitt drickande alltid har varit att bli full, bara ett glas räcker inte. Så vad är jag ute efter egentligen? Min terapeut har mer än en gång frågat mig vad det är som är så speciellt med just alkohol? Varför måste jag ha ett glas vin på bordet för att njuta av en stund på en trottoarservering? Vad är det för fel på kaffe, eller juice? För mig är det nog känslan av samhörighet. Jag ser folk sitta och föra vad som verkar vara intressanta diskussioner över en öl eller två, och jag känner mig ensam. Så det är egentligen inte alkoholen jag är ute efter, det är gemenskapen, att passa in. Jag är aldrig så ensam som jag är när jag dricker, så för mig finns det inget mellanting; det är nykter eller miserabel som gäller.

Jag undrar ibland vad som händer i mitt lilla samhälle på nätterna. I morse hittade jag en trafikskylt ute på en äng, den var uppryckt med rötterna och bortsläpad ett hundratal meter från sin ursprungliga plats. Troligen en tonårig styrkedemonstration. Det är fascinerande vilken energi dom kan uppbåda, dom små liven. Jag minns mina egna i den åldern; det var hart när omöjligt för dom att bära ut en smutsig tallrik till köket. Jag antar att dom sparade på energin till det var dags att imponera på det motsatta könet.

Ha en härlig dag allihop!

Jag tror att det bästa är att vara ärlig. Säga som det är. Det är ursvårt, jag vet, men jag fick till slut, allt stöd i världen när jag själv var tydlig med att jag inte kunde dricka. Jag tror faktiskt att din man skulle bli lättad om du sa till honom om ditt problem. Arg till att börja med, kanske, men inte i slutänden.
I alla fall, får du stöd från honom om han har en sund syn på alkohol.

När jag bestämde mig för att sluta, första gången, var inte mina problem så stora. Jag tror inte att någon annan än jag själv, förstod att jag hade problem. Med tiden började jag prata med mina vänner om att jag hade problem. Nästan ingen trodde mig? Jag försökte prata med min sambo, men eftersom han är så förtjust i a själv, så ville han inte begripa. Med tiden blev han ju varse, men han stöttade mig aldrig.

Tack :)
En fråga till, märkte dina nära av när du la ner? Jag säger ju inget im något, men min man har frågat flera ggr idag vad det är med mig. Som att han märker av att jag är annorlunda. Kanske är lite frånvarande i tanken, men konstigt att han märker av det när vi har alla tre galningarna hemma och dessutom totalt renoveringskaos...

Underbart att höra Märtan! För mig var det så, att jag blev förvånad över hur bra man kan må. Jag tyckte att jag bara mådde bra när jag var påverkad. Med tiden fick jag lyckorus som var 1000ggr häftigare, då jag var nykter? Obegripligt för mig, som hela tiden hade längtat efter nästa vinglas. Sedan tog jag många återfall, men jag skrev upp varje gång. Det tröstade lite att se, att det tog längre och längre tid mellan fyllorna. 2015 drack jag vid 4 tillfällen. Det brukade vara 4 gånger i veckan.. Stor kram!

Om du slutar nu, kommer din fantastiska kropp att läka! Olika lång tid för olika skador, men att den läker, det tror jag iaf.
Ångesten och suget klingar av, ju längre från sista fyllan du kommer. Sedan dyker ju suget upp många gånger, men om du lär dig att känna igen varningssignalerna blir det lättare att hantera. Stor kram, du gör det såååå bra❤️

Och jag har sån ångest över att jag utsatt mig för cancerframkallande och intelligens minskning...
Är det ngn som har koll på om kroppen "återhämtar" sig?

Vill så gärna bara ta ett glas vin och sjunka ner i soffan....
Har dividerat med mig själv hela dagen, men kommit fram till att jag inte ens kan minnas att det en enda gång stannat vid ett glas...

Förväntade sig att hamna på ett forum som det här.
Men det är fint att känna att trots den egna skammen, finns det vänskap och vänlighet.
Vet du, först hade jag citattecken på vänskap men tog bort dem. För faktiskt finns här vänskap på riktigt. Framförallt förståelse och empati.
Det är fint!
Välkommen hit!
Orka