Senaste kommentarerna i forumet

för din rakhet Anna om just hur kämpigt det kan vara att avstå alkohol. Det känns skönt att logga in här och läsa det du skriver och få känna - jag är inte ensam! Idag konfontrerade min man mig med att jag gått och druckit i smyg i ett år, gömt flaskor här och där i huset osv osv. Åhhh ångesten kryper i kroppen VARFÖR VARFÖR? Förra sommaren lovade jag att sluta dricka helt och här är jag nu...., vad hände? Det är med stor ångest och skuld jag nu fått erkänna mitt misslyckande, jag behöver kämpa vidare och jag hoppas hitta en bra väg dit. Anna jag ser att också du kämpar på. Kram på vägen!

Det känns så bra att det är ngn som läser ens kamp. Även om jag just nu inte orkar vara så aktiv i andras trådar. ?

I två dagar har jag nu sorterat foton. Och fullgjort en fotobok, som jag borde gjort för 14 år sedan.
Jag valde då att inte göra abort. Trots att jag tyckte mig känna och ana att fadern inte ville ha barn.
Men på en direkt ftåga tyckte fadern att det är upp till mig. Lite så där PK. Inget stöd i vare sig behålla eller göra abort.
Jag behöll barnet. Som föddes i vecka 27.
Det krävdes mycket av mig. Massor. Så fadern tyvkte inte att han ville leva med mig mer. Eller orkade med barnet. Som var sjuk rätt mycket.
Och jag kände skuld. För att jag ville ha barnet. Skuld inför barnet, då pappan inte fanns där. Jag har trixat och curlat, gjort allt för att denna man ska vilja leva med mig igen. Trots att jag behöll barnet.
Nu är hon strax 15. Vacker, smart och klok. Och när mannen vill ha mig, krymper jag till en liten svansviftande hundvalp. Och dricker vin.

Men en tanke finns. Den var tänkt för barnen. Men finns också för mig.
Ta plats! Det är ditt liv.

Och när jag försöker. Backar mannen. Då vill han inte ha mig.
Och jag kämpar.
Allt jag vill är ett liv där jag får älska mina barn och mina hundar. Och vara stolt över mig som mamma och som matte.

Även om det innebär att leva ensam.

Den kampen har jag tagit varannan dag. Jag är glad, vänlig, och tydlig, mot mannen. Och han är tydlig, bitter och avståndstagande.

Det känns som obsticle nr 1.

Typ. Våga vara dig själv.

Å där är ungarna igen, några vuxna, några inte. Men jag har en fantastisk relation till var och en.

Vad BRA gjort Anna!!!! Det här är nog en av dina viktigaste nycklar gissat jag, för bara genom att vara helt naken i person inför din man kan du vara det inför dig själv ❤️

Sockerberoende går att lösa, men ett beroende i taget nu ❤️

Tack Anna för ditt pepp!! Jag vet ju att du har rätt... Det jag minns så väl med föregående försök av nykterhet och det som fått mig att trilla tillbaks är just den här håglösheten, tomheten, det deppiga.... Känner mig som en zombie bokstavligen... Tålamod är det som gäller nu, stark motivation och en tro på att det här faktiskt har en ände - att livet inte ser ut så här när man faktiskt egentligen har allt.

Jag gillar att det var alkoholreklam på DN artikeln längst ner.

Välkommen hit . Känner igen mig i din berättelse. Hoppas du får nytta av forumet här. Det har hjälpt mig massor

Jag är precis som du en helt vanlig kille med fru och barn. Jag har exakt samma problem som dig och har nyligen också insett att det bara finns ett alternativ, att sluta dricka helt ! Jag dricker inte så ofta, ett 10 gånger per år, och allt som ofta slutar det med total koas, minnesluckor, finns ingen botten! Måttlighetsdrickan fungerar inte, jag höll på i 15 år och intalade mig att jag kan dricka måttligt, men det kan jag inte, det kommer aldrig att gå, ju snabbare man förstår det desto snabbare blir dit liv toppen igen ! Du behöver inte alkoholen, man har lika roligt utan ! ???

Bröt ihop totalt igår inför min man som inte riktigt förstått hur tufft detta är för mig. Tårarna bara rann och rann. Han lyssnade och gick sedan och vaskade han allt vin vi hade hemma.
Somnade utmattad och svullen vid 21-tiden. Idag är jag nykter igen dag 3 utan sug efter alkohol. Har däremot snaskat lite helt omotiverat men tänker att bättre lite socker än en fylla. Sockerberoendet får hänga med tills jag är mer mentalt stabil.
Första semesterdagen idag.
Kram alla som nu kämpar på.

som jämfört helgfylla med "alla dagar"-drickande.
Två enäggstvillingar i England som ställde upp (svårt att hitta försökspersoner?).

Fanns på SVT Play, men hittar inte hela programmet nu, bara en snutt:

http://www.svt.se/dokumentar/en-super-bada-blir-lika-uttorkade

Står lite om det i SVD också:

http://www.svd.se/en-rejal-helgfylla-farligare-an-anat

Du kanske kan hitta hela avsnittet om du har tid och googlar lite.

Sedan blir det sakta, sakta lättare. En dag i taget.

Kram

.. jag är nykter!
Men det är mycket som rör sig där uppe i skallen. Jag försöker förtränga ångesten från hur jag tabbat mig de senaste månaderna. Och natten för några dagar sedan. Det blir övermäktigt att tänka på det just nu.
Hade väldigt, väldigt gärna velat se Whitesnake ikväll - dom spelar på Grönan. Men jag har egentligen inga pengar och det är en stor risk att jag trillar dit igen på en plats med bra musik och en massa öl. Väldigt surt men det kommer fler chanser och spelningar, typ..
Men, en dag i taget ?

kopplat till alkohol vi som nyttjar forumet, men vi är var och en unika individer med olika psyken och mentala förutsättningar. Så jag kan bara ge råd utifrån egen situation och egna erfarenheter.
Jag drabbas inte av dippar och svåra sug när jag är ledig, men däremot när jag är stressad, trött och utmattad. Det kommer jag att bli under hösten p.g.a. arbetet, och det kommer att sammanfalla med när jag uppnått 5-6 månaders nykterhet. Så hur tänker jag, och hur förbereder jag mig inför detta.
Jo, jag vet ju att det är oundvikligt att jag kommer att drabbas av svåra sug (dippar), jag måste acceptera att de kommer, och då måste jag vara på min vakt och vara extra beslutsam. Jag kan också tänka att jag inte vill rasera den långa nykterheten jag byggt upp och börja om från ruta ett. Dessutom, precis som Ebba skriver, så går dessa svåra perioder med sug och dåligt mående över. Och har man lyckats vinna ett sånt svårare slag mot a-dj....n, så får man mer styrka och självförtroende efteråt.

När jag hade mitt långa uppehåll på 16 år så fick jag efter 1,5-2 år uppleva en rofull trygghet gentemot alkohol. Oavsett situation, humör, trötthet eller miljö, så kände jag i stort sett aldrig några behov av att börja dricka igen. Detta ”tillstånd” varade år efter år. Om jag kan uppnå något liknande den här gången vet jag inte, men jag hoppas det. Om inte, är jag beredd att kämpa hela tiden. Dag för dag.

Så om du gör något liknande. Acceptera att det kommer svårare perioder. Trösta dig med att de går över, att du kan kämpa dig igenom dem, och att du står starkare och tryggare efteråt. Förhoppningsvis kommer du också att så småningom att få uppleva en rofull trygghet gentemot alkoholen. Att du blir trygg i nykterheten.

Dina texter och din kamp med kloka tankar har betytt väldigt mycket för mig, och för många andra här på forumet. Du är en förebild.
Du gav mig lite råd om stresshantering, att man skulle skaffa sig något lugnt att tänka på, en rogivande bild att plocka fram.
Jag har skaffat mig några sådana tankebilder, bl.a. från den norska fjällvärlden. Men jag har också en med en ek någonstans i Sverige, varunder det sitter en klok och trygg kvinna som gör förnuftiga val.

Styrkekramar till dig Levande

Igår en tjejkväll på stan, blev en 1/2 flaska vin och en drink på 5 timmar, helt ok. Nu vita dagar framåt! Känns hyggligt bra med allt just nu, ska segla vidare på den känslan. Är med barnen idag och vi har en mysig dag!

Tack snälla för stöd Miss lyckad!!

Alina, du ska visst klara dag 2 denna gången!! Jag tror på dig! Har man bara tagit steget att ta sig hit har man definitivt tagit ett stort kliv ❤️

Idag mår jag räv! Natten blev som förväntat, somnade kanske runt 01:30.. Vaknade av mardrömmar och kallsvettningar flera gånger och gick sedan upp 06:30. Huvudvärk från helvetet idag! Känner mig helt nere i skorna, arg som ett bi, stingslig, ledsen, deprimerad och allmänt låg ?

Vid minsta tvivel, som duggar tätt vill jag lova, så tänker jag i detta nu på vad som hände igår när jag nattade min son. Kramade om honom och sa att jag lovade honom bli en bättre mamma (mer närvarande, mer engagerad, pussa honom utan att osa vin) varvid han svarar att det inte behövs, för jag är ju redan världens bästa mamma. Hjärtskärande!! Så många gånger jag "somnat" före barnen i soffan, de har fyllt på mitt vinglas när jag inte själv orkat (patetiskt!!!).

Helhetsveckan är här med stormsteg.

Helt okej härliga Sisyfos :)
Tänker mig att du tar in hennes post och vattnar hennes blommor under tiden hon sitter på en vacker terrass, dricker lemonad och skriver världens bästa bok, klart att du får läsa vykortet <3

Underbart Ebba! Vet att det var till LN, men jag tjuvläste.
Varför kan man inte bara få ligga och njuta nån gång i lugn och ro utan attverkligheten gör sig påmind?

Tack Märtan för din delgivning, och tack Anna och Sisyfos för alla kloka ord. Precis som Märtan startar jag idag och denna gång skall det kämpas på, jag är så trött på makten som alkoholen har på mig. Jag längtar tills jag har kommit en bit på väg, tyvärr så brukar jag falla på dag 2.
Men nu Märtan så kör vi!!
Kram!

Hoppas det går bra för dig. Det är tuffast i början, sen blir det lättare som med alla förändringar...

Välkommen Alina , här hittar du många kloka tankar att ta till när suget sätter in. Tillsammans är vi starkare i kampen mot a. Kram

Hej! Så som du lever, alltså " ett normalt liv" är vi nog många som har ungefär likadant. Bakom denna fasad dricks det för mycket och för ofta. Som tur är går det ju att göra något åt det. För att dölja sitt drickande hittar man på alla möjliga sätt. Jag gömde a på toaletten under skåpet. Kunde då gå in där och svepa en öl eller vin. Drack också ur mugg, men då frågade något av barnen att: Vad dricker du? Då svarade jag alltid att det var vin. Drack ur mugg för att dölja men ville inte heller ljuga. Inga hämtningar eller lämningar av barn för tidigt eller sent. Allt för att kunna dricka a. Tips och ideer hittar du här på trådarna. Jag tog en dag i taget i början, ibland en stund i taget. Tänkte till på mina "fällor" dvs aktiviteter, tillfällen där jag var tvungen att passa mig, för a eller avstå aktiviteten. Jag har läst om a och även sett mycket filmer om problemet. Jag har minskat mitt umgänge med dom som riskdricker. Vill inte förstöra mitt liv för vänners skull. Hör mig för innan ifall det ingår alkohol på aktiviteten, i så fall avstår jag. Viktigast är att jag och min familj mår bra. Fint att du har hittat hit.....

Hej Nyman!

Jag hoppas att du mår bra.
Jag flänger hit och dit, känns som att jag är på turné.
Glömmer vilken stad eller land jag befinner mig i.
Det är slitsamt och jag har till och med fått lov att köpa rena kläder för jag har inte hunnit tvätta.
Igår såg jag en örn (tror jag?) den gled ovanför mig och jag stannade, stod och såg på den. Det var bara den och jag, som att den hade uppvisning för mig. Jag kunde inte sluta le. Uppvisningen och dess sätt att flyga, glida och svänga kändes som själva livet när det är skönt att leva.

Igår såg jag även fem små vita fjärilar som fladdrade runt lila blommor. Jag låg i en hängmatta och tittade på dem, som ballerinor som dansade.

Sen brakade hängmattan, det gjorde så jävla ont, jag blev så rädd också att jag grät lite och svor. Idag har jag blåmärken.

Kram

Att det blir så.
Hela mitt första år var så.
Allt vällde över mig.
Mitt första år var tufft som attan.
Jag tror dock att dessa känslor är en slags del i processen, det är tufft men nödvändigt.
Jag fick panik senast jag hade en sådan slags dipp men nu har jag insett att det går över.

Tålamod och att liksom tvinga huvudet att tänka rätt och bra är mina knep. Jag liksom stenhårt bryter mig ur detta tillstånd och kan oftast vända det och bryta det. Fast det gäller inte allt liksom, vissa grubblerier kräver tid och mognad för att komma vidare med.

Det är inte konstigt att man hamnar i tillstånd och dessa känslor du beskriver.
Det är jobbigt, tufft och kanske obehagligt.

Det viktiga tror jag är att försöka förstå varför och inte slukas och dras ned och ha tro på att det kommer gå över.

Som vädret, ibland är det storm.
Stormen lägger sig.
Jag brukar vid "storm" försöka hitta bra tankar jag har på lager.

Förut skrev jag ner i en bok "bra tankesätt" som jag tog fram dessa stunder och dagar.

Kram till dig och tack för att du skriver, det hjälper mig och andra.

En fråga till er som har hållit upp lite längre, känns som om jag ramlar ner i ett hav av känslor. Allt känns helt övermäktigt och jag som nästan aldrig gråter, vill bara stortjuta.
Alla nedtryckta känslor väller över mig, gamla som nya i en blandning.
Är som jag ser hela mitt liv med val och konsekvenserna, flykt skriker hela mitt inre.
Skall kämpa mot svallvågor av känslor och slåss för mitt liv idag känns det som.
Usch inget kvitter en riktigt hemsk dag
Hoppas ni andra har en bättre dag än jag idag

Ha en fortsatt fin sommar!
C

Här kommer en liten uppdatering ifrån mig efter ca 6 mån utan alkohol;
Orken har kommit tillbaka! Tidiga morgnar för fiske och golf nu under sommaren har givit underbara stunder i naturen och tillsammans med barnen - detta är jag mycket tacksam och glad för. Någonting jag inte skulle prioriterat under tiden med a då ork/tid/prioritering ej funnits. Detta är så himla sorgligt för det är inte bara jag som förlorat utan även familjen har på något sätt få stå på vänt och det smärtar att tänka på detta. Nu känner jag ett ansvar att fylla min och barnens tid i detta jordeliv med fina och viktiga stunder - att använda den tid som finns kvar, hur lång den än blir, på bästa möjliga sätt har blivit en sorts ny livsfilosofi för mig. Låter flummigt och "överdjupt" ja vet men tillåter man sig fundera på djupet om att vi endast lever en gång, de människor man älskar kommer att försvinna till slut (eller jag själv) och att hälsan inte kan tas för givet så blir det mycket lättare att hålla sig ifrån a.
Känner dock ingen stolthet alls i att vara alkoholfri, att jag varit duktig eller så - bara lider av att jag slösat med mitt och mina näras liv alltför länge. Konstig känsla!
Jag är förändrad och min relation till min fru har blivit sämre. Jag har nog blivit mer närvarande och "krävande" i mitt uppvaknande och det har ställt till det lite för oss. Hon har tidigare sagt att jag borde göra något åt min relation till alkohol och nu när jag valt att vara utan raljerar hon över att det är tråkigt att inte kunna dela en flaska vin...känns trist tycker jag då vi båda borde vara vinnare på detta. Någon därute som upplevt liknande?
Jag mår bättre fysiskt, sover bättre, är gladare, piggare men det vilar något lite dämpat över min personlighet ännu och jag tror att det beror på relationsläget med frun. Har dock läst här på forumet att det brukar "hända" posiitiva saker mellan månnad 6 och 9 utan a så jag väntar och ser :)
Jepp, det var det - till er där ute som kämpar: kriget vi kämpar är SÅ mycket större än bara att besegra ett sug eller ett tillstånd av lugn - håll ut och vinn tillbaka värdighet, stolthet och glädje - själva livet väntar :)
Hörs!
Filosof C