Senaste kommentarerna i forumet

Som någon annan skrivit här så har jag första gången en inre motivation att sluta dricka. Fick en uppenbarelse runt förra julen efter att ha läst 'A million little pieces', en mycket gripande historia skriven av James Frey. Därefter berättade jag om min oro kring mina vanor för första gången, då för min mor.
Utan att gå in på mängdnivå så kan jag medge att jag läst lite för mycket Bukowski och trott mig kunna leve som denne poet.

Jag fick ett återfall i samband med det vidriga vintermörkret, farsan blev diagnostiserad med strupcancer och jag hoppade av studierna i Lund, vilket var en stad med grogrund för mina vanor minst sagt. Har flyttat hem igen och kan ha nära kontakt med mina föräldrar vilket i mitt fall har hjälpt en del.
Jag har suttit å skrivit en del idag å läst på lite om alkohol och beroende etc. Då snubblade jag över en artikel skriven av: Russell Grieger, Ph.D. licensed clinical psychologist in private practice.

https://www.psychologytoday.com/blog/happiness-purpose/201607/ridding-h…

Jag har börjat använda den första metoden själv och hittills har det fungerat väldigt bra, men som sagt, har precis börjat leva nykter för andra gången. Jag tänkte att artikeln kanske kunde vara intressant för någon läsare. Är också nyfiken på, om någon bestämmer sig för att testa metoderna, att höra om det faktiskt kan hjälpa någon att gå vidare?
Inser att jag blivit rätt ödmjuk efter att ha känt så mycket skam och ångest. Jag ser fram emot att leva ett gott liv utan detta. Det förtjänar jag! och det gör alla här på forumet också. Alla varmaste lyckönskningar! Inte minst Svartvit :)

T.

Så rörd över era glada tillrop! Tack, tack, tack! Det värmer (& peppar) oerhört!

Alkoholhjälpen har verkligen varit till stor hjälp. Genom att läsa min och era trådar så påminns jag om hur "verkligheten" var innan jag slutade. Det hjälper mig när förnekelseprocessen sätter igång. Läser i princip varje dag så att jag aldrig glömmer förnedringen, ångesten och faran alkoholen utsatte mig och min dotter för.
Det var nog inte så farligt... JO, det var det visst det! Slutade dricka i grevens tid.
Kan lära mig att dricka måttligt om jag hamnar i rätt sällskap... Har jag inte lyckas lära mig att dricka måttligt de senaste 25 åren så är sannolikheten minimal att jag lär mig det nu. Nej, det är avhållsamhet som gäller!
Grattis Alkoholist Javisst till dina 19 månaders nykterhet! Enastående gjort. Dessutom stort grattis till ditt nya liv (har läst din tråd!)! Underbara nyheter. Stort lycka till!

Idag var jag på en tillställning där alkoholen flödade. Jag kände mig så nöjd att vara nykter, kände mig i kontroll och kunde stå rakryggade och stolt. Upplevde mig mer uppskattad som nykter. Gick hem bland de första för det är inte så,roligt att umgås med berusade människor. De upprepar sig hela tiden??

10 veckor = 70 dagar! En dag intaget. Imorgon är en annan dag.
Kram på er alla och tack igen för ert engagemang. Fortsätt skriva!

Varje kväll man lägger sig utan att ha druckit något är värt mödan!
Att veta att man inte kommer vakna om ett par timmar med världens ångest, svettig och yr.
Man bör kosta på sig att känna tacksamhet mot sig själv. Tack Orka, idag behandlade du dig själv med respekt.
För ett självförtroende kört i botten är det ett litet steg i rätt riktning?
Och till er som inte lyckades idag, kom ihåg att i morgon är en ny dag och en ny chans.
Kram

Börja bara, och sök hjälp om du vet med dig eller märker att abstinensen blir för svår. Annars är sömnproblem, svettningar, irritabel, ångest vanliga symtom som klingar av på ca en vecka.ta b12 vitamin och magnesium. Drick mkt vatten. Ät bra, promenera och vila. Lycka till

Välkommen, kämpa på . Det är värt mödan o det blir bättre

hoppas semestern blir så skön som du önskar och att det blir goda spiraler i hälsans tecken??!

Kämpa på Niclas! Jag vet hur du har det och det känns för jävligt.
Ta timme för timme och rid ut stormen.
Som Sisyfos skrev , läs Li-Los inlägg det är viktigt. Jag har själv tidigare hällt i mig 3 flaskor vin om dagen men är nu nere på 3 glas.
Jag fick hjälp på vårdcentralen och fick Campral utskrivet och det har hjälpt mig enormt.... Gå dit på måndag och be om hjälp.
Campral tar bort en del av suget och gör det lättare att trappa ner. För några veckor sedan trodde jag aldrig att jag skulle klara en endaste kväll på tre glas vin men där är jag idag.
Var inte för hård mot dig själv utan ta den hjälp som finns och se om du kan göra din vardag bättre.

Håll ut, imorgon är det en ny dag!

Tack Sisyfos. Känns skönt att någon läser och svarar :) Även om det bara är en rad så är det guld värt för mig. Har gått ner till 5 öl idag efter att ha snittat 2-3 liter vin/dag under allt för lång tid då jag inte vågar sluta rakt av. Abstinensen slår till i skov och förmodar att det är som värst när promillehalten når 0. Att svettas floder och känna hjärtat och tankarna rusa är det värsta just nu. Vet ej om jag kommer kunna sova nåt inatt men har bäddat ner mig ändå. Försöker distrahera mig själv med youtube. Tyvärr är det långt ifrån första gången jag blir så här dålig av a och varje gång lovat mig själv att sluta. Nu känns det som att jag verkligen behöver ta tag i mig själv.

Välkommen igen! Bra beslut! Läs Li-Los inlägg om abstinens i Gitarristens tråd tycker jag.

Ja, himmel! Hade kunnat hända mig också i ett försök att hålla skenet uppe. Man blir så jäkla omdömeslös av alkohol.
Har kört full en gång när jag först i efterhand fattat att jag måste ha varit det. Med sonen i bilen, bedrövligt! fattade dock inte då att jag måste varit full, drack kanske på natten eller tidig morgon, men när jag kom hem efter bilturen på em, drack jag 1/2 flaska vin och blev fullare än jag varit i hela mitt liv. Så jag kan ju inte ha varit nykter när jag körde. Får fortfarande inte ihop den dagen märker jag när jag skriver. Men det är också mitt värsta minne. Skulle träffa en kompis på kvällen och var rejält berusad när jag gick. Helt borta, visste inte riktigt vart jag skulle, ramlade och hade svårt att resa mig upp. Mötte min kompis som aldrig tidigare sett mig sån. Det var oerhört pinsamt och jag kan fortfarande inte förstå hur det blev sån effekt. Blir fortfarande generad och funderar över om jag träffade nån annan i detta tillstånd. Är ju aldrig jättefull ute. Och bilturen, blir så rädd när jag tänker på det. Och än mer rädd för att jag verkligen var helt borta den där dagen och omöjlig att stoppa från att gå ut på kvällen. Sambon tyckte att jag skulle stanna hemma. Aldrig mer känner jag! Aldrig mer dricka så att jag riskerar att hamna i ett sånt där omdömeslöst tillstånd.

Det är verkligen att närma sig det som gör ont och allt tok som alkoholen bidragit med. Jag har en period med fler vita dgr nu än dgr jag dricker alkohol på, och det är mkt minnen som hinner ifatt, känslor som bubblar upp. För mig är insikten att det är så många dgr jag suddat ut med vindrickande och så många positivs saker/intressen jag gradvis slutat med och ersatt med vinkvällar

Hej !

Känner så väl igen mig i allt det du skriver . Bra att du vågar tala om hur du mår . Jag har någon gång berättat för vänner hur det är . Efter ett tag har jag sagt att nu är det ok ! Vilket det inte är ,
Jag skärper mig på kalas , kör ofta , då tror de ( tror Jag ) att jag blivit bättre . Sen kan jag dricka i smyg när vi kommit hem från festen ... Idiotiskt !!
Jag har oxå alltid minnesluckor , jobbigt ! Just nu sitter jag här o väntar på min sambo , vi ska äta gott , mums ! Samtidigt så tänker jag att : hoppas han dröjer lite så kan jag dricka i smyg innan han kommer hem . Sen visa upp en sida att jag behöver bara två glas vin..; som om han inte märker att jag druckit innan !!

Av din terapeut, att du inte kommer få lugn och ro för att det är inte det du söker. Jag känner igen mig idet rastlösa. Alkoholen ger mig lugn. Nu när jag minskat i veckor och har dagar i sträck utan ah och det är inte alls skönt och beslutsamt utan oroligt och avsaknad. Logiskt vet jag att jag måste dra ner/sluta men det är liksom inte samma sak...

Tack snälla för er omtanke. Vill bara ta mig igenom den här abstinensen. Svettas och mår skit. Bunkrat upp med bvitamin men har inte fått ner någon mat än. Någon som har några bra tips på hur man rider ut stormen? När jag blivit någorlunda ok igen söker jag definitivt hjälp för att sluta, antabus eller något men vill aldrig må så här dåligt igen.
Mvh Nick

Skuld och skam.
Det man kan säga med säkerhet är att alkohol inte gör en harmonisk, lugn eller lycklig. Inte när man kommit så långt att man insett ett problem. Inte när man vet att det skadar en. Då är tiden inne att lägga ner. Och börja ta hand om sig själv. Ingen ångrar nyktra dagar!
Bra tumregel att hålla i när man känner att man inte orkar hålla ut.
Själv tänker jag på nätterna jag vaknat upp och undrat vad som hänt kvällen innan. De nätter jag skamfyllt suttit på toa för att magen rasat av för mkt vin. Det är inte värdigt!
Kämpa på! Bit ihop!
Du kan klara det här!
Kram på vägen!
Orka

Ångest och skam. Känner igen det mycket väl. Alltför väl. Jag har varit nykter i en månad och det är som dag och natt. Började som du. Startade upp en lördag med fruktansvärd skam, förresten jag var inte ens nykter när jag vaknade. Jag sökte inte vård eftersom patienter mest är till besvär i dagens sjukvård). Avgiftade mig själv med *små* mängde alk. Baksmällan verkar komma när spriten gått ur helt och jag försökte sova mig igenom det. Sedan mådde jag skit en vecka men behandlade det som en slags "förkylning". Man tar sig igenom skiten och det blir bättre. Har varit på ett enda AA-möte men det var istället för att kuta till krogen igen.

.

Känner igen det där. Det finns en önskan efter lugn och ro hos mig och samtidigt en rastlöshet. Försöker nu hitta de där sakerna som ger tillfredsställelse och endorfinkick i vardagen, men det är lite svårt. Vet samtidigt också att jag trivs med mål och förändringar och utveckling. Skulle kanske ibland vilja vara sådan som åker till samma camping varje sommar och gör samma saker jämt.., men det funkar ju inte riktigt för mig.

Tror ändå att man har nytta av sina tidigare försök och att du har ett bättre utgångsläge nu. Och som du skriver har du tagit tag i annat. Då har du också ett bättre utgångsläge. Lycka till!

Sök hjälp om du mår dåligt, alkoholen kan sätta igång de mest konstiga tankar.
Hoppas så att du skall hitta det du söker och finner din ro.
Kram och styrka till dig

Det är såklart lättare att tänka sig förändringen i teorin än att omsätta det i verkligheten. Jag har också mkt "beslut" och resoluta åtaganden jag tagit som sen blivit pyspunka på. Om man är snäll mot sig själv så kommer man ihåg att alkoholen skapat ett beroende och det är inte samma som att bestämma sig att tex börja cykla till jobbet. Att inse och acceptera att man har problem och vilja ta tag i det är en bra början!

Många gånger har jag frågat mig själv det. Varför kan jag inte bara stå still!? Vara tillfreds? Jag söker hela tiden efter lugn och ro men hittar det inte. Bara för korta stunder. En terapeut sa till mig en gång, "x du kommer aldrig att få det lugnt, för det är inte det du söker"
Nu ska jag ta reda på vad det är jag söker. Vad vill jag?
Har faktiskt ingen aning?

Skönt att se dig här igen, Orka! Och vi vet ju verkligen både du och jag att alkoholen bara förvärrar alla känslor. Usch!
Är själv stabil nu och hyfsat harmonisk. Skönt! Du har ju tagit dig ur den tillvaro du inte trivdes med, det gäller ju att hitta balansen i den nya och du är på väg. Saknad, skam etc kan man behöva jobba med, men viktigt är också att se på framstegen, lycka till... Och jag är ju inte säker på att nån av oss nånsin "kommer fram" - kanske är vi sådana som vill vara på väg.

Hej o välkommen!
Häll ut, håll ut och håll i... Är egentligen inte svårare än så. Sen är det givetvis jättesvårt av olika anledningar. I Gitarristens tråd skrev Li-Lo från alkoholhjälpen om abstinens och beroende på drickandet har sett ut så är det viktig info. Annars tycker jag du ska läsa och skriva härinne och hitta din väg i detta. Det är så skönt att bli fri från a (även om jag nu inte är helt fri).

De senaste ggr jag druckit har jag under natten och dagen efter känt mig avskuren från verkligheten. Ruset i kombo med depression är verkligen skadligt. Jag får påminna mig om mitt värde, det lilla jag har kvar. I dessa stunder av rus som är på väg och släppa och ångest har mitt liv tett sig nattsvart. Mycket skrämmande! Usch jag har lång väg att vandra. Men vandra ska jag!
Jag ska upp för varje jvla backe och runda varje krön för att se vart det leder mig.
Tänker på kris och utveckling av Kullberg. Tänker att det måste finnas ro någonstans på min väg framåt. Dit ska jag. Dit jag ska..?