När man vaknar upp med en blåtira man inte vet hur man fått en vanlig jobbdag framför spegeln då stiger ångesten kraftigt. Man kallsvettas och uttalar orden "jag hatar mig själv" tyst i ditt huvud. Ett otydligt minne av lek med nya valpen på köksgolvet... och jo, jag minns att något gjorde ont. Men var det tassen, eller kom den andre hunden in i leken och blev sådär närgången som han, värsta kelgrisen brukar bli..? Herregud! Minns inte. Tänk om min sambo minns och jag försäger mig, avslöjar att mitt minne är simmigt. Panik!

Det är då i den stunden man inser att problemet är större än man velat ta in. Det är då man undrar hur det blivit så här? Hjälp! Jag måste ha hjälp!

Nu tar jag hjälp. Genom det här forumet. Har läst er andra och känner igen mig så väl. Blir stolt och glad över alla era vita, rena och klara dagar.

Ändå skakar min hand och skam och gråt trängs i mina ögon.

Tack!

LenaNyman

Läser det du just skrivit och blir så påverkad. Känner liksom din sorg och det här gungflyet. Tar också in din styrka och övertygelse.

Ju äldre jag blir, desto viktigare blir det att vara inuti-sann. Och faktiskt också, som en följd av det, utanpå-sann.

Du kommer dit du ska. Jättekram.

Orka

Först när man är sann kan man bli lycklig! Det finns så många energier i min vardag som jag behöver ta mig bort ifrån. Och jag har tagit mitt beslut att flytta. Det tar tid att hitta boende. Och jag har inte mkt ork kvar. Vet att jag måste samla det för att stå ut men mitt liv ger mig inget utrymme. Jag kvävs. Av alla krav och måsten. Av alla som ständigt vill ha min uppmärksamhet. Skulle behöva någon vid min sida som såg mig! Såg min kamp och som av kärlek satte sig själv åt sidan, för mig, för att jag ska orka.
Har varit på ett lugnt ställe i helgen, vågat gråta och tänka mina sanna tankar, om mig och mitt liv och om det jag behöver. Jag kanske flyr kärlek igen men det finns oxå en chans att jag öppnar hans ögon så att han förstår min kamp. Antingen vill han fortsatt ha min kärlek eller vill han det inte. Det är hans val. Mitt liv och hur jag ska leva det, är mitt val och jag har redan valt att bryta upp det liv jag lever nu. Bara en fråga om när nu?
Lena, du är en ledstjärna?

Vet du, jag tycker att det låter sunt det du skriver. Att du tar hänsyn till dig själv och tar stöd av andra. Att du accepterar att du inte orkar skriva hos andra på forumet nu. Och att du blir ledsen när du ser hur du har behandlat dig själv. Det låter sunt i mina öron för det visar att du värdesätter dig själv och dina behov. Kanske är vägen tillbaks inte så lång som du tror, kanske ska du inte tillbaka utan ska ta en ny spännande väg.
Kände lite som du en önskan att nån kunde ta hand om mig ett tag. Bära mig, skydda mig, krama mig. Det kom givetvis ingen riddare, livet är ju ingen saga. Men jag fanns där för att börja ta hand om mig själv. Sakta men säkert kan man göra just det. Pussla ihop sig igen. Utan den där jäkla alkoholen som bidrar så starkt till att bryta ner och röra till.

Orka

Inser min egen dubbelhet. Jag vill bli omhändertagen men är omöjlig att ta hand om, släpper ingen nära mig när jag mår dåligt. Har ett enormt behov av ensamhet och av att bli lämnad ifred. Men jag vill bli förstådd för just det! Jag vill att min man ska se det, veta det, lyssna när jag säger det till honom!! Men det verkar omöjligt att få stöd om stödet inte är anpassat efter den som ska ge det...
Svammel!! Men mitt eget viktiga för mig-svammel. Känner mig för hvete missförstådd av alla i min närhet. Sjukt jobbigt:(

Orka

Och jag är inte det minsta sugen på att dricka! Usch vad jobbigt det skulle bli då, dras med baksmälla och dubbelångest!! Bläää :))

Jag förstår vad du pratar om, tror jag. Jag själv börjar inse att drickandet är inte mitt egentliga problem, men däremot en konsekvens av att jag inte löser de stora problemen jag borde lösa. Lycka till orka. Jag tror på dig.

Anders 48

Hej Orka! Tror att jag "hittade" din tråd?! Den låg rätt långt bak - men jag tänkte att det vore synd om du "tappade bort" den - det är ju en del skrivet i den. Kanske vill du ändå börja på ny kula/tråd igen - isf så ber jag om ursäkt för att jag "bumpar" din gamla tråd. Önskar dig all styrka i kampen!!!! /Anders

Orka

Det har hänt så mycket! Inte många fina minnen tyvärr. Mest slit och stress och skopor med ångest.
Nu sitter jag på andra sidan, har tagit mig ifrån en hel del stress och ett hus jag aldrig trivts i. Är även nästan helt nykter sedan ett litet tag. Vill fortfarande döva mig men det skapar bara mer ångest och det klarar jag inte bära.
Nu är det saknaden och skammen jag måste jobba med. Få min vardag att fungera, göra plan för framtiden. En ny plan.... ensam. Känns både hoppfullt och hopplöst. En dag i taget!
Idag ska jag förbereda morgondagens födelsekalas för min dotter:)
Hon ska få ett fint kalas med en lugn och närvarande mamma. Det är hon värd!
Kram från orka
Som nog orkar lite till...:)

Orka

De senaste ggr jag druckit har jag under natten och dagen efter känt mig avskuren från verkligheten. Ruset i kombo med depression är verkligen skadligt. Jag får påminna mig om mitt värde, det lilla jag har kvar. I dessa stunder av rus som är på väg och släppa och ångest har mitt liv tett sig nattsvart. Mycket skrämmande! Usch jag har lång väg att vandra. Men vandra ska jag!
Jag ska upp för varje jvla backe och runda varje krön för att se vart det leder mig.
Tänker på kris och utveckling av Kullberg. Tänker att det måste finnas ro någonstans på min väg framåt. Dit ska jag. Dit jag ska..?

Skönt att se dig här igen, Orka! Och vi vet ju verkligen både du och jag att alkoholen bara förvärrar alla känslor. Usch!
Är själv stabil nu och hyfsat harmonisk. Skönt! Du har ju tagit dig ur den tillvaro du inte trivdes med, det gäller ju att hitta balansen i den nya och du är på väg. Saknad, skam etc kan man behöva jobba med, men viktigt är också att se på framstegen, lycka till... Och jag är ju inte säker på att nån av oss nånsin "kommer fram" - kanske är vi sådana som vill vara på väg.

Orka

Många gånger har jag frågat mig själv det. Varför kan jag inte bara stå still!? Vara tillfreds? Jag söker hela tiden efter lugn och ro men hittar det inte. Bara för korta stunder. En terapeut sa till mig en gång, "x du kommer aldrig att få det lugnt, för det är inte det du söker"
Nu ska jag ta reda på vad det är jag söker. Vad vill jag?
Har faktiskt ingen aning?

Levande

Sök hjälp om du mår dåligt, alkoholen kan sätta igång de mest konstiga tankar.
Hoppas så att du skall hitta det du söker och finner din ro.
Kram och styrka till dig

Känner igen det där. Det finns en önskan efter lugn och ro hos mig och samtidigt en rastlöshet. Försöker nu hitta de där sakerna som ger tillfredsställelse och endorfinkick i vardagen, men det är lite svårt. Vet samtidigt också att jag trivs med mål och förändringar och utveckling. Skulle kanske ibland vilja vara sådan som åker till samma camping varje sommar och gör samma saker jämt.., men det funkar ju inte riktigt för mig.

Heddali

Av din terapeut, att du inte kommer få lugn och ro för att det är inte det du söker. Jag känner igen mig idet rastlösa. Alkoholen ger mig lugn. Nu när jag minskat i veckor och har dagar i sträck utan ah och det är inte alls skönt och beslutsamt utan oroligt och avsaknad. Logiskt vet jag att jag måste dra ner/sluta men det är liksom inte samma sak...

Orka

Varje kväll man lägger sig utan att ha druckit något är värt mödan!
Att veta att man inte kommer vakna om ett par timmar med världens ångest, svettig och yr.
Man bör kosta på sig att känna tacksamhet mot sig själv. Tack Orka, idag behandlade du dig själv med respekt.
För ett självförtroende kört i botten är det ett litet steg i rätt riktning?
Och till er som inte lyckades idag, kom ihåg att i morgon är en ny dag och en ny chans.
Kram

Och varje morgon man vaknar efter en god natts sömn är så skön. 8 timmars god sömn istället för en timmes falsk ro. Borde egentligen vara ett väldigt lätt val. Ha en bra dag Orka!

Orka

Och en dag fylld av kalas. Släkt och vänner stim och stoj!
Nyktert och medvetet med saknad i bröstet?sorg efter en brusten relation och saknad av ett hem att trivas i men oxå en nystart, ett tomt blad, en framtid som jag kan fylla med det jag vill. Drömmar och planer för min och min dotters framtid☺️Inte så tokigt egentligen!
Grattiskramar från mig till mig idag?

Anders 48

Läser dina rader och tycker att de andas goda förhoppningar och positivitet mitt i allt bråte! Och som du skriver "Inte så tokigt egentligen!" Nyktert och medvetet.......-måste ju i längden vara så mycket bättre än motsatsen, som vi härinne på forumet känner till alltför väl. Hoppas att ni får ett mysigt kalas - och grattis till dig - med blicken riktad åt rätt håll - framåt och uppåt:-)