Senaste kommentarerna i forumet

Vaknar Dag 4 utan giftet och känner mig lika bakis - trött, illamående, seg och tung i huvudet precis som förut. Om inte värre. Alla ni andra hjältar som avstår alkohol, är detta vanligt? Är det abstinens eller bara att jag bliviit så mycket äldre sedan jag var nykter sist...När kan jag hoppas på att bli piggare och känna skillnad tror ni? Jag förstår att det beror på många faktorer men vore ändå givande att höra om era erfarenheter.

Det är helt okej att gå och jobba. På något sätt så känner jag mig trygg i att inte vara ledig. Rutinerna är lätta och följa. Bakis på jobb vill och kommer jag aldrig mer vara.
Idag är första dagen då jag mår lite bättre. Jag räknar dagar från att jag skrev in mig här. Jag har inte ambitionen att bli helnykterist (inte ännu i alla fall). Jag jobbar med att njuta av vin när det är passande och då i en nivå jag klarar utan att bli dum och elak.
Det är snart tio år sedan jag slutade röka. När jag tittar bort mot platsen där jag stod efter att ha rökt en sista gul blend och bröt den sista ciggen som låg i asken så kan jag fortfarande känna kraften och det magiska i det beslutet. Man ska dock komma ihåg att detta föregicks av 8 års s k feströkning. Ingen på jobb visste att jag rökte, inte en cigg på dagtid, bara någon enstaka någon kväll och sedan 2-3 askar på helgen. Det bruket gick att hålla i schack och avslutade sig själv när det inte längre accepterades på offentliga platser.

Undrar om alkoholen ska gå samma väg? Om tio år diskuterar man kanske alkoholfria bord på uteserveringar...?

Nä, nu väntar jobbet så mina tankar får sluta vandra!

Håll ut alla ni som vill leva ett nyktert liv!

träningstanten52,
Vad är det du tränar?
Jag vet inte vad det är med mig men min kropp är så tung och trött. Jag lägger mig runt 21 varje kväll helt urlakad. Det finne en önskan inom mig att röra mig. Hur kom du igång?

Tack Pi för fjällstyrka den behövdes igår med den och kraften från eken så klarades dagen av.
Svamp blev det i stora lass och långa monologer I huvudet, känner mig renad idag.
Känner tacksamhet för varje dag jag klarar av att göra ett klokt val istället för att fly.
Tog några timmar innan stressen la sig igår, men känslan när man andas in skogen och känner energin växa igen är styrka.
Den styrkan skall bära mig några dagar och min övertygelse att detta är rätt väg för mig ger mig ett lugn..
Önskar er alla en fin dag

Inget svar på vad det kan vara. Hade lite högt värde i likvorvätskan vilket jag fått medicin mot. Vi får se.

Tack för dina ord de värmer! Det har snart gått 4 veckor helt magiskt! Jag kör 2-1 träning hela tiden det hjälper som bara den. Alltså 2 dar träning 1 dag vila. Idag har jag känt mig jävligt stark! Vad morgondagen har att bjuda på får vi se

Så skönt att må bra utan att vara bakis och att kunna träna när jag vill. Och vinet tänker jag inte ens tanken om, det är ju arbetsvecka!
Vanan att dricka till helgen satt i bra länge men hoppas att det nu har gett sig efter några månaders nykterhet och jag har ju omskolat mig, till fotomodell och munskänkare.
Allt känns så mycket lättare när nollorna finns på plats i loggan. Undantagen finns så klart men dom blir nog färre och färre ju längre tiden går.

...med de förskönande beskrivningarna att jag "bara" drack två, tre glas om vardagen. Visst är det sant. Oftast. Men den mängden var (är?) å andra sidan så viktiga att jag till exempel inte brydde mig om att jag kanske behövde köra bil efteråt. När jag inte kom åt det älskade vinet på grund av någon kvällsaktivitet fick spriten duga, eftersom det lättare kan kamoufleras i Ramlösa-flaskor som kunde drickas på bussen eller damtoaletten. Jag har tvingats styrka mig inför jobbkonferenser, föräldramöten, hobbykurser - ja i stort sätt allt där jag har tvingats prestera. Enda förklaringen till att jag inte är helt nersupen vid det här laget är kanske att jag hade hunnit med 50 år utan alkoholproblem när allt hemskt hände, och vardagsdrickandet startade. Allt självförtroende och all självrespekt har försvunnit, men det har gått så långsamt att jag nog inte har fattat det riktigt förrän nu. Första glaset fick mig att slappna av, andra glaset gav mig mod och det tredje dracks som återhämtning.

Hur ska jag kunna tro på mig själv och tro på livet igen? Det är ju onekligen gråare och tristare utan alkohol, men å andra sidan har den senaste tidens drickande inte gett mer än sjavig fuskhjälp som säkert utarmat mig ännu mer och skapat självförakt förklätt till falsk självkänsla.

Hej Heddali,

Nu hittade jag äntligen din tråd! Och välkommen tillbaka! Tack för din kommentar på min tråd!

Ser att vi har ungefär samma beteende och ja, jag har också haft vita månader förr. När jag var ung var det helt normalt och lite inne att "ta en vit månad" när man var rejält marinerad efter 5 kvällar i veckan på krogen... Men det var då och nu är nu. Då fanns ingen familj att ta hänsyn till och då skulle jag aldrig kommit på idén att dricka ensam. Nu finns man och barn, jag dricker helst ensam - helt vrickat. Jag blir också tuff och otrevlig mot min man och skäms (om jag kommer ihåg det) i flera dagar efteråt. Så mycket skit han har fått ta genom åren och han är kvar. Nu måste jag vårda vår relation resten av vårt liv om han ska stanna hos mig.

Nya tag Heddali och hopp om en nykter måndag!

Tänk vilken prestation du gjort. Jag är imponerad. En nykter semester... Jag ser framför mig det samma. Hur fräsch och utvilad jag är när jag är tillbaka på jobb...så som jag kom efter min semester i juni är inget önskvärt - bakis som ett ägg och tröttare än någonsin.
Hur är det med din trötthet? Koncentrationsförmåga? Hur var det på jobb idag?

Kör hårt!

Slog ett öga i kylen och vad skådade mitt norra öga; jo, en slatt rosévin från i lördags. -Åh, vad gott säger alkoholgdjävulen, du kan ju ta den, ingen fara det finns inte mer sedan...
Jag tar en stor bit choklad och loggar in på Forum. Tänker titta på slatten hela veckan!
Trött, trött men glad över att vara nykter.

Ja stress är den stora akilleshälen för mig också.
Men jag ser att du har en bra strategi för återhämtning, lugnet ute i skogen.

Själv har jag väldigt mycket lugn och harmoni nu mitt i semestern och på semesterresa i en underbar miljö. Så jag sänder lite lugna tankar från mig, samt fjällstyrka från den sagolika omgivningen runt mig.

Hur är det med dig? Hur har det gått med medicin o så?

Åh herregud, sitter vid datorn och borde jobba, men det bara väller fram tankar och insikter nu när jag lyft på locket. Tänkte först be om förlåtelse för mitt svammel och den plats jag tar, men insåg direkt att det ju är helt frivilligt att läsa så det finns ju ingen anledning att ursäkta sig :)
Det slog mig att en stor anledning till att jag dricker också är att jag har svårt att hitta min plats i den nya otrygga tillvaron som kommer att vara min under hela återstoden av mitt liv.
Paniken när jag minns de stunder när jag faktiskt trodde att mitt barn hade tagit livet av sig. De många dagarna i ovisshet. Det tunga ansvar som det innebar att själv göra allt, precis ALLT, för att förhindra.
Och sorgen, den kommer också alltid att finnas kvar. Sorgen över att mitt eget älskade barn mådde så fruktansvärt dåligt.
Rädslan över att hens demoner kan komma tillbaka. Den blir jag aldrig kvitt.
Kort sagt så försvann min grundtrygghet i samma stund som insikten kom att mina barn kan välja att dö. Jag kommer nog aldrig att få tillbaka tryggheten. Jag måste lära mig att leva sida vid sida med mina rädslor. De kan bara dränkas för stunden i vilket fall som helst.
Jag suddade ut mig själv under de svåra åren, och nu måste jag börja skissa upp en ny kvinna. På ett sätt känns det spännande. På ett annat sätt känns det fruktansvärt skrämmande.

Anna: Jag vill gärna ha ett liv utan alkohol, har svårt att kunna se det. Jag vill iaf ändra mina alkoholvanor och aldrig mer hamna i det som en gång var, men har också svårt att kunna dricka kontrollerat eftersom jag tappar kontrollen fortare än en gris blinkar. Så just nu tar jag en dag i taget och håller mig nykter tills.....ja vad vet jag.
Sisyfos: Ja, vi gör sällskap. Finner inte heller någon glädje i mina fyllor, det blir mest geggigt. Ja mannen skärper sig för tillfället.
Alltså det där med almanackan är som min terapi, när jag reggade mig här så skulle man ju fylla i antal dagar "nolla" om man druckit, mängd osv. allt i den loggen var faktiskt nollat...då. Sen kom jag inte åt den funktionen på sidan mera "error" och det där räknandet med antal nyktra dagar var ju som ngt slags mantra, det triggade mig för varje dag, vecka, månad jag såg att jag var nykter, därav gjorde jag en egen för att ha en överblick och kunna se nykter vs. onykter, ser tydligt att av 141 dagar har jag druckit 14.....det ger mig en kick att fortsätta med gröna dagar ;-)

Så himla skönt att 2 veckors semester är till ända! Jag har fått många prövningar dessa veckor men jag gjorde det jag skulle och gjorde det nykter och det känns så himla himla bra. Jag sträcker lite extra på mig idag, och stoppar ner en nykter semester i bagaget. Äntligen dax och jobba igen!
Ha en fin måndag och tack för ni finns ni andra kämpare=)

Skönt att slippa va bakis å skakis på jobbet. Semester är ju en fälla som är lätt att falla i......det ska ju oftast firas att man är ledig. Det går att fira alkoholfritt också har jag upptäckt. Å du är verkligen ingen idiot jag tycker du är klok som skriver: "Nu gäller det att stanna på Forum och vara nykter dag för dag och ta nya beslut."
Ha en fin dag och kämpa vidare, du kan! Kram

Stress. Strategi - sänk kraven, släpp och gör något annat. Vila, andas, rid, klappa katt, virka, läs. Vad som helst. Våga prestera mindre.
Ångest. Strategi - låt attackerna komma utan att kämpa emot. Inse att alkoholen bara dövar för stunden.
Behov att slappna av. Strategi - testa att dricka alkoholfritt vin i fina glas på samma sätt som tidigare.

Hrmmm. I alla fall en början. Kanske.

Sedan det värsta. Min man. Hans närvaro kräver vin för att jag ska klara av mina konstiga känslor. Det får jag fortsätta nysta i, för svårt för att tänka på i detta akuta skede.

Nu när jag tvingas känna in och inte slänga ut känslorna i takt med klunkarna inser jag hur mycket jag har använt alkohol den sista tiden för att orka bli lika duktig som tidigare. Så duglig som jag var innan Stora Livskrisen. Men det orkar jag ju inte ens med vinets hjälp. Det är bara en jävla chimär. Kan möjligen lura mig själv att jag orkar, men spriten gör bara att tvättberget sjunker i medvetandet, inte i verkligheten. Men att dricka bort alla måsten är ju inte bara meningslöst utan kontraproduktivt. Att bli duglig superkvinna är ju inte ens något att sträva efter tänker jag nu. Ut med duktiga flickan så kanske nyktra tanten lättare kan göra entré med alla fel och brister blottade. Och inte bara blottade utan tolererade. Troligen lättare sagt än gjort men nu har jag i alla fall startat reflektionerna och dialogen med mig själv. Ska försöka hitta och lista fler triggers och förhoppningsvis hitta strategier för att motverka att de leder till vin. Hittar viktiga ledtrådar här och där i olika forumtrådar. Känns bra.

Så skör nykterheten är, för mycket stress och spöket viskar att den vet hur man slipper tankar och stress.
Är riktigt jäkla trött, sover dåligt och mardrömmar när jag sover.
Vet ju att det varit för mycket jobb och frustration över livet, så skall försöka bromsa hårdare och ge mig lite tid.
Att släppa problemen en stund och andas. I dag skall kantareller bli min räddning, skogen och hunden.
Att jag aldrig lär mig att inte ge allt för att sedan vara helt slut och vilja söka flykten.
Men i skogen finns inga faror eller fällor att falla i, så spöket kan fortsätta att viska sina lockelser för jag tänker inte gå hem innan den slutar.
Så en dag i strid, men skall vinna detta med.
Kram till er alla

Önskar dig sköna dagar och att du slutar skälla på folk du inte känner ?

Är det 13 dagar idag? Hejar på dig och skickar styrkekramar!

Det här är andra sommaren jag är nykter. I år gnisslar det lite, måste jag säga. Bara ett exempel: jag och Lucas kom hem i fredags med varor från Systembolaget. Vi skulle ha gäster och i påsarna fanns drickbart för alla smaker. Jag tittade på dom flaskor som var avsedda för mig och knorrade, mest på skämt men lite på allvar. Det har varit några såna knorranden, nämligen, och Lucas tar det storstilat. Lätt i tonen kan han då avdramatisera min fåfänga och tillfälliga längtan med att säga saker som "Äh, det är inte lönt, du skämmer bara ut dig" eller "Nej, det finns risk för såna efterskalv".

Nykterheten kommer inte gratis. Det kostar. Men det andra alternativet kostar mer.

Stingo, jag såg ditt namn när jag loggade in. Jättekram på dig. Och Muris; jag säger bara dito, dito, dito! Och till alla här på forumet; vi längtar efter att bli bättre, dugligare, rättare och sannare versioner av oss själva och vet ni? Det måste vi bara älska oss själva för.

Glad sommar.

<3

säger den när jag försöker lägga in min kommentar. Hoppas det löser sig.

på semester. Hunden och jag ska på internatskola i fem dagar och lära oss att gå fint och att inte skälla på folk vi inte känner. Det senare behöver vi båda öva på. Gården vi ska till ligger mitt ute i skogen så jag är osäker på om jag kommer att ha tillgång till nätet. Eftersom jag inte har internet i telefonen så kan det bli tyst i den här tråden några dagar.

Jag har förberett mig så gott jag kan, målet är att fokusera på mig och hunden och om nödvändigt hålla oss för oss själva. Jag vet ju inte vad de andra personerna där har för dryckesvanor och jag känner mig inte trygg nog för att sätta mig vid ett bord dukat med alkoholhaltiga drycker. Om jag har förstått det rätt kommer jag att ha ett kylskåp på rummet, det ska jag fylla med Ramlösa, nötter och frukt. Jag packar flera böcker jag inte haft tid att läsa än, så jag ska nog kunna hålla mig sysselsatt.

Det har varit lite drama här nu på morgonen i form av inbrottsförsök i närheten så här har cirklat polisbilar i trakten. Jag har förstått att dom har tagit förövarna nu så det känns ju skönt, men nog är jag lite nervös över att lämna lägenheten obevakad. Obefogat antar jag, men eftersom jag har en tendens att förstora risker och problem så räknar jag inte med en lugn och rofylld resa mot semestermålet.

Ha en bra dag och på återhörande så fort jag är uppkopplad igen!

Ingen bakfylla här och en ny dag på jobb väntar. Tre veckor kvar och sedan kommer elddopet - semester. Men det är där och då. Nu är det en ny vacker morgon.