Senaste kommentarerna i forumet

Blev full igen! Slutade med att jag grinade och hulkade och berättade hur jag känner hur hopplöst allt är.....
Vet inte om barnen hörde?! Suck!

Väntar på att Campralen skall börja verka.....
Orkar inte mer!
Sådan ångest! Hur lång tid tar det innan den försvinner? Vill bara in i A bubblan för att slippa känna....
Efter denna kväll lär min man inte köpa med nått hem från Danmark. Lika bra det!

Hade jag inte lovat att hämta vid båten hade jag nog hävt ett glas nu.
Så skakig och tung. Nästan fortfarande full.
Ta bort mej.....

Igår kväll klarade jag mig igenom med flyttstädning och en lång promenad. Tröttheten vällde över mig vi 21:30 och jag hoppade på sömntåget. Vaknade som vanligt vid 3-4 och drack vatten, massor av vatten men har för övrigt sovit totalt nio timmar. Min son är hos mormor. Han ska inte behöva ta min irritation som jag vet kommer i eftermiddag. Ska hålla låg profil på jobb. Det här ska ingen annan behöva klä skott för.
Sista tiden har jag tyckt mig se en viss undran i mina arbetskamraters ögon men det kan vara min egen reflektion. Tänkt att de ser att jag är bakis... Det har jag aldrig tänkt förr. Kanske för att alla andra också varit bakis...men inte på mitt nya jobb. Här är nästan alla pigga, friska, vanliga med fel och brister. Men jag är säker på att ingen super i min arbetsgrupp. Varför tänker jag på detta? Jo, för det är en möjlighet för mig att träffa dessa vanliga människor varje dag och vilja passa in. Då kan jag inte komma bakfull fler gånger. Botten är nådd.

Jag är jättetrött, har ont i huvudet och framförallt i magen. Oroar mig för min lever - om jag inte känner mig bättre om en vecka ska jag kanske gå till vårdcentralen och få tagit mina levervärden? Minns att min massör sa lite försiktigt i april att " din lever är svullen" när hon masserade magen. Det förträngde jag där och då.

Ja, tankarna snurrar. Det är bra att få ner dem här även om det är en röra i mitt huvud. Nu är det dags att sätta på ett ansikte och fasad för att gå till jobb. Så här tungt har det aldrig varit.

En varm hälsning till er andra som också kämpar vidare. Tack för att ni delar era tankar!

För tipset! Ska kolla in dokumentären. Helt sjukt att så många har problem och att staten sitter och tjänar massa pengar på vår misär. Mig ska de inte få en krona till via systembolaget iaf.
Styrka till dig!

En ny dag och känner mig något klokare, denna nya kvinna bromsar känner det som gör ont.
Är första gången i mitt liv som jag låter mig göra detta, hela mitt inre skriker först fly och ta den lätta vägen. Men att upprepa ett felaktigt beteende låter jag mig inte göra denna gången.
Det gör ont men känslan av att jag överlever finns där och jag växer, blir starkare och spöket krymper.
En ljusning i horisonten drar mig sakta framåt och lämnar människor på vägen, benar ut känslor som kommer upp.
Så bygger vidare och gör kloka val, försöker vara i nuet och njuta de stunder det går.
Önskar er en fin dag och kloka val

Det är en underbar känsla när ens sinnen börjar vakna till och man blir hänförd hur vackert allt är.
Önskar dig en fin dag

Ja naturen har en otroligt läkande kraft. Ha en bästa dag.

av naturupplevelser. Igår eftermiddag gick vi på en stig mellan ett par villor, upp mot en liten äng till vänster och ett litet skogsområde till höger. Futtiga hundra meter, sedan kommer man ut på en stor parkeringsplats. Precis när vi är på väg ut på ängen upptäcker vi en hjort, bara 20 meter bort. Den står blick still och iakttar oss, hunden vet inte vad han ska tro så han står lika stilla han. Jag hinner få upp telefonen och ta en bild, sedan bestämmer sig hunden för att vad det än är, så har den inget på hans revir att göra. Denna åsikt luftar han högljutt, hjorten försvinner in i skogen och ögonblicket är över.

I morse var vi på väg hemåt när vi får syn på en grupp rådjur, bock, get och kid, bara hundra meter ut på en äng vid vägkanten. Bocken höll koll medan de andra betade i lugn och ro. Han tyckte tydligen inte vi verkade farliga, för vi stod i flera minuter och betraktade dom utan att dom flyttade på sig. Till slut gick vi vidare och lämnade dom åt sina bestyr.

För ett par år sedan, innan dom började bygga villor här, såg vi ofta både rådjur, hjortar och älgar. Men så fort byggarna drog in med sina grävskopor, hammare och sågar så försvann djuren. De senaste två åren är det hararna som fått representera djurlivet häromkring. Det är härligt att se att andra djur börjar återvända. Tack och lov för reglerad arbetstid, djuren får i alla fall morgnarna för sig själva.

Så privilegierad jag är, som tack vare mitt missbruk har fått förmågan att leva, att uppleva och att njuta av stunden.

Ha en fantastisk dag allihopa!

Hej!
Har sett dokumentären nu, var mycket intressant och värd att se.
Hoppas det går bra för dej med, och lycka till med nytt jobb och allt!.

Att se så många kämpar här! Skulle nog oxå behöva gå igenom barndommen. Måste verkligen vara jobbigt! Men allt är lättare nykter! Styrka till dig

11 dagar e grymt! Bra jobbat!
Med andras kraft får man själv kraft. Att ta en dag i taget och bara se till att klara den efter bästa förmåga! Det finns alltid ljusglimtar ibland täcks de av mörka moln dock. Ger dig kraft och lycka! Detta klarar vi

Tankar på vin, och längtan efter vin, är sånt som OMEDVETET och helt naturligt dyker upp. Men för att sträcka ut handen efter glaset krävs en signal från MEDVETANDET. Så om du bestämmer dig för att inte sträcka ut handen, så kommer ditt medvetande att hindra det omedvetna.
För varje gång du gör detta val, så kommer du också att bli lite starkare och säkrare. Sakta men säkert, en dag, eller timme, i taget. Du kan om du vill.

Kämpa på

Berättade för min vän och det gick bra. Hon sa att hon misstänkt ibland att jag hade problem men hade såklart inte någon aning om mitt ensam drickande och vidden av det. Och att hon förstod att jag var så utmattad mentalt. Att det var ett stort steg och att hon var stolt över mig. Gudarna välsigne henne. Jag har nu börjat nysta i min barndom med kuratorn vilket är smärtsamt. Jag har gått på mina möten om alkoholen. Men orkar inte mycket mer. Har varit deppig men idag känns det faktiskt lite bättre. Har börjat äta frukost igen (läxa från kuratorn) och försöker få i mig vettig mat men det är inte lätt. Allt som nu dras upp med missbruk och barndom samt ekonomin gör att jag har svårt att tänka klart. Drabbas av total förvirring i matbutiker. Fattar inte vad jag bör handla. Nu äter jag mest yoghurt med hemma gjord musli. Bätter än inget. Lite stekta ägg och korv ibland. Ingen fantasi.
Men gjorde faktiskt kålpudding igår så det var ju ett steg framåt.
Jag måste skärpa mig. Styra upp mat rutinerna och gå till min mötesplats och träffa folk, det har jag inte orkat bara men man mår ju bättre när man gjort det.
Hoppas ni håller er nyktra där ute.
Kämpa på. Drick inte.

Låter härligt. E inne på 11dagen. Sådär lagom muntert, men blir inspirerad av er som mår bra. Jag kämpar vidare. Mycket kraft o lycka till dig::-)

Härligt att bli välkomnad, känner mig lite vilsen.
Ikväll är ett första styrkeprov - tanken på en flaska vin finns där.

Har läst på din tråd och fått inspiration!

En kram tillbaka

Tillbaka från gymmet och känner mig skönt avslappnad, som alltid när jag har varit där. En bra sysselsättning när man är sugen på att dricka. Men känner inget sug nu! Har whiskey hemma men får kväljningar av bara tanken just nu.

....hoppas du svarar!

Ja det känns lite lättare när dagen är förbi och kvällen nalkas. Natten var sömnlös och nu hoppar jag över pillren. Dags att dra öronen åt sig för mig. Jag har ju kämpat ett halv år för att kunna sova utan piller, och jag somnade några timmar på morgonkvisten trots allt!
Kloka val handlar om så mycket mer än att bara avstå från alkoholen.
Min strategiska planering ska fortsätta och jag ska försöka hinna med att träna i morgon och bli ännu mer i rätt form.

Hej, jag skulle vilja ha kontakt med er. Jag tror att jag skulle kunna ha hjälp av detta. Kanske detta skulle ge mig lite andra infallsvinklar. :-)

Jag håller med du kommer få det vackraste hus man kan tänka sig!

Nu har jag ätit havregrynsgröt med blåbär och druckit en kopp kaffe. Jag bor i USA så det är sextimmars tidsskillnad ifall ni tyckte det var konstigt att jag åt frukost vid middagstid ;) jag mår lite bättre nu. Tänkte att jag skulle gå till gymmet, inga förväntningar, bara ta på sig träningskläder och se vad jag har lust med. Jag har haft det svårt att komma ut ur huset den senaste tiden... Vill inte se människor eller bli tilltalad. Känns som att alla kan se igenom mig och att de dömmer mig. Typ att de kan se att jag döljer något? Vet inte hur jag ska förklara. Har utvecklat en liten social fobi känns det som. Men jag försöker tänka att jag har all rätt att vara på gymmet eller varsom lika mycket som alla andra!

Får man fråga vad det är du gör när du känner att allt är skit? Jag har under hela mitt liv varit en väldigt glad och positiv människa men de är under de senaste åren som jag har börjar må sämre, det har med en del stora livsförändringar att göra och jag vet att det kommer bli bättre så småningom om men jag vill må bra ändå, även om min situation kanske inte är den bästa just nu.

Mår samma idag som jag brukar, men jag är i alla fall inte bakis och det är ju något. Oftast brukar jag må bättre efter ungefär en veckas nykterhet men det händer ju sällan.

Har verkligen vant mig att njuta av det nyktra livet redan. Imorgon ska jag träffa min psykolog. Blir bra att rensa ur sig lite skit. Träningen går som en dans. Jag tror att jag befinner mig i mitt livs bästa fysiska form just nu. Och det hjälper så jävla mkt. Min underbara dotter utvecklas varje dag. Livet leker. Det trodde jag inte jag skulle kunna skriva så pass snabbt. Nu gäller det att jobba på

Tack för dina meddelanden i tråden!

Det är vanligt att sömnen påverkas när man inte längre dricker på samma sätt som tidigare, det brukar ge med sig med tiden. Jag kan tipsa om en bok som heter Sov gott, skriven av Susanne Jernelöv, om du vill läsa mer om sömn och hantering av sömnsvårigheter.

Vill också skicka med dig tanken om att det ofta är bättre att dricka efter att man har ätit, på tom mage blir man känsligare. Så försök gärna att äta ett ordentligt mål innan om du tänkt dricka, både som skydd men också för att det många gånger minskar suget efter att dricka mycket.

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Har just nu svalt min två första Campral tabletter! Är ledig och barnen borta.... Sneglar mot vinet som finns kvar. Ha inte kraft att hälla ur. Tyvärr
Känns som jag skall banta "på måndag" och skall "bara" äta en sista pizza, en sista chokladkakan o sista det o sista det.
Måste sluta helt men inte förrän på måndag......
Min man skall åka till Danmark och bunkra upp för sommaren i morgon. Han vet om att jag dricker för mycket och tycker att jag skall dra ner på mitt drickande men han förstår inte att jag inte kan. Jag dricker tills det är slut, kan inte minska.
Sprang på en vän på stan och hon sa snart lite vin o tjöt vad kul. Visst svarade jag..... Hur skall jag orka alla dessa utmaningar. Skäms och vill inte att alla skall "se" att jag har problem med spriten.
Vill göra detta i smyg, men det syns ju varje grill, varje träff att jag väljer bort A.

Sneglar mot vinet.... Kan inte måste ner o handla först.

Kram och tack för era kloka ord!

Jag har två barn, 20 och 26 år och har mer eller mindre tagit hand om dem själv. Dock i en ganska bekväm innerstadsmiljö, med ytlig ordning på skoltiden och middagar.
Sedan 20-årsåldern har jag druckit ordentligt; genom studier och extrajobb på krogen. Genom ett första ältenskap, ett barn, snabb skilsmässa, genom nästa passionshistoria och med en iskall känsla av att vara nästintill i ett borderline- tillstånd. Drack från morgon till kväll, jobbade hemifrån...
Barnen mötte detta på olika vis. Det äldre utvecklade kraftig ångest och är fortfarande dålig. Det yngre blev den perfekta avkomman. Jag drack, sov, drack, försvann, drack, sov, jobbade lite, lyckades och kastade bort chansen jag hade. Mitt arbete uppmärksammades, men jag var upptagen med att dricka. Hemma. Helst ensam. Jagade iväg barnen till deras taskigt fungerande pappor.
Det jag måste få säga till dig, käraste Lena, snälla, läs bara lite till!
Här kommer det: Sedan fjorton veckor är jag helt nykter. Trots att jag har fungerat otroligt mycket bättre som mamma de senaste åren, eftersom barnen klarar sig själva, hade jag bara ökat mitt drickande. Nu börjar det hända saker efter 14 veckor. Insikter snuddar vid mig, och det är hemska saker jag minns. Att jag genom mitt drickande har varit frånvarande under större delen av deras uppväxt, trots att jag stod i köket kl 17.45 varje kväll och stekte fiskpinnar ( efter att ha hämtat lite lagom packad på fritids vid 16-tiden, alltid lika trevligt ).
DU har chansen nu att INTE gå miste om år av barndomar, som bjuds dig att delta i, trots att det inte ens är din EGEN barndom. Istället för att må bättre och bättre, mår jag nu sämre och sämre. Det börjar kännas som om jag har stulit något från dem. Jag mutar bägge med egna hyreskontrakt och snart ska det sista flytta.
Då måste jag sätta mig i mitt egna rum och ta itu med dessa ohyggliga skuldkänslor.
Bara gör det Lena, ta itu med de känslor som just DU dricker på IDAG. Jag önskar att jag hade gjort det för tjugo år sedan.
Släpp in alla de möjligheter som finns till hjälp nu. Antabus är 100% effektivare än Campral. Även antidepressiva Voxra dämpar suget jättebra. Slutade röka samtidigt på just Voxra.
Nå, det här är inte FASS utan bara denna bön till dig. Detta råd? En tanke?
Jag hoppas att du aldrig mer ska behöva tänka: Vad har jag gjort?
Du fixar detta, en idiot som jag sitter i soffan och gör det as we speak.
Kram