Senaste kommentarerna i forumet

Helgen blev inte som jag tänkt mig, jag dränkte mig totalt! F-n! Fick ett riktigt sug i fredags och klarade inte stå emot, fortsatte hinka i mig hela helgen. Då och där känner jag inget speciellt utan låter det ske, känner mig rätt tuff och skiter i allt och det mesta. Idag känner jag mig inte lika tuff och ångesten är på topp. Jag vill inte ha det såhär, jag vill må bra, jag vill leva. Funderar på att kanske skaffa antabus eller liknande om det kan hjälpa.....men det är också förenat med skam att ens ringa det telesamtalet till vårdcentralen. Den här veckan blir nykter, jag jobbar så det känns skönt, men sen har jag 2 veckors semester och oron att hamna fel igen oroar mig redan.....känner mig svag att inte kunna stå emot. Tvi tvi tvi......

dig och ditt alias skulle kunna varit mitt. Jag har heller inga intressen kvar och det känns som att min person numera till största del bara består av skam. Och jag har alltid haft nära till skammen så nu när jag har något riktigt att skämmas för (kvinna, alkoholist, mamma, fyllo, äckligt) så är det nästan outhärdligt att leva. Men nu orkar jag inte mer. Nu ska jag sluta. Vi gör det tillsammans. Jag har varit här i fyra år nu och bara tanken på att logga in här om ett år för att skapa ett nytt alias och inse att ännu ett år av mitt liv har förflutit på samma destruktiva sätt gör mig gråtfärdig. Jag vill så gärna lyckas den här gången, jag vill bli en av de där forumveteranerna som klarade det, inte en av eldflugorna som dyker in och lovar stort och sen försvinner.

Är det någon som läst något av Stanton Peele? Amerikansk forskare, inriktad mot missbruk (vad jag förstår) och kritisk till AA. Hörde honom tala i en podcast (ljudet var uruselt så inget jag kan rekommendera) men han verkade veta vad han talade om.

Är så jälva trött! Mår ganska bra egentligen men är så jävla trött att det värker i kroppen. Sover djupt och tungt men vaknar med värkande kropp, lock i öronen och grus i ögonen. Kanske kroppens avgiftning och reparationsarbete som tar kraften ur mig. Har också en hel del pollenallergi som dämpar energin ganska mycket.

Mår ganska bra som sagt, förutom lite surdegar här på jobbet som jag inte riktigt (läs: inte alls) hunnit med. Ska se om jag kan beta av lite idag så jag kommer vidare och kan släppa det som tynger. Inte värt att må dåligt av jobbet, bättre att göra undan.

Tänker mycket på min FF/CF-vecka som kommer (Fru-Fritt/Chef-Fritt).

I "normala" fall skulle det innebära att ligga på soffan och dricka och kolla på Youtube hela dan, kvällen och natten, sen sova till eftermiddagen, skynda iväg och handla mer innan dom stänger och sen likadant igen tills familjen kommer hem. Visst har det sin charm men det tar så mycket mer än det ger. Det ger ju egentligen ingenting, bara skönt att stänga av hjärna några dar...

Klurar på ett upplägg som gör att jag inte snubblar ner i träsket den här gången.

Ingen risk för återfall idag iaf., skönt att slappna av lite försiktigt i det.

...starkt av dig att ta upp kampen igen innan det hela gått alltför långt! Läser om många återfall efter 3 mån - och en förklaring verkar vara post akut abstinens (paa) som kulminerar efter justv3 mån. Visste du kanske redan men iallafall fall... :)
Lycka till!
C

I våra liv, vad gör vi ned den? Vad vill vi med den? Just idag känner jag livet nära, tänker lite extra på vad jag behöver. Tar inte livet för givet längre, mitt liv är skört.

Jag kan känna sådan ödmjukhet inför mig själv och andra.

Djupa tankar och detta är ju min dagbok så därför blir inläggen lite olika??

Resan gick bra. Sex timmar utan en cigarrett tog allt mitt fokus. Numer försöker flygvärdinnorna inte truga på en vin till maten, vill man ha något får man be om det. Det underlättade, även om min granne både drack vin till maten och en stadig whisky efter. Allt jag gjorde var att försöka låta bli att tänka på nikotinsuget. När jag väl hade landat och kom ut, rökte jag tre cigarretter på raken.

Väl på hotellet var jag sugen på något att äta, men efter en titt in i restaurangen där folk satt och drack vin, bestämde jag mig för att jag inte dör av att banta lite. Det blev en rejäl frukost i stället.

Det ligger en stor, vacker park nära hotellet, så jag fick en behaglig morgonpromenad. Den ger mig en bra start som jag kan luta mig emot resten av dagen. För att komma dit går jag över en bred aveny. Ljussignalerna för gående har dels en klocka som talar om hur många sekunder det är kvar tills det blir rött, dels en grön gubbe som rör på sig. Han promenerar lätt framåtlutad, som om han går i motvind, och när det är mindre än 10 sekunder kvar börjar han springa. Gulligt.

Ha en härlig dag allihopa!

Utsövd och ångestfri, vad mer kan egentligen man begära?! Jag la mig tidigt igår och somnade gott innan ett av barnen till och med. Natten innan blev det ju inte mycket till sömn då ångest, svettningar, törst, huvudvärk och kräkningar förstörde nattron.

Det regnade oavbrutet i lördags och jag skulle ha en kväll för mig själv. Jag var helt fixerad över att ta mig till bolaget, trotsade regnet och promenerade 5 km enkel väg för att skaffa det där vinet. Köpte en liten box (1,5 liter) eftersom jag visste att en stor box skulle göra att jag även skulle dricka på söndagen. Så det var ju ”klokt”. Men vilken idiot handlar 1,5 liter vin efter att redan ha druckit fyra flaskor under veckan? JAG. Och jag känner ju mig själv och visste att SJÄLVKLART skulle jag tömma boxen, och snabbt skulle det gå. Man skulle kunna tro att vetskapen om min omåttlighet skulle stoppa mig, men inte!

Ofta när jag sitter med mitt vinglas och dricker, fyller på, tömmer, fyller på och tömmer igen tills allt är slut så känner jag mig som en robot som utför ett uppdrag. Uppdraget är att dricka upp vinet så jag får gå och lägga mig. Det finns liksom ingen njutning kvar, bara ett arbete som ska utföras. Och arbetet kostar massor med pengar (som jag egentligen inte har), det kostar på hälsan och det kostar på relationer med mina närmsta. Jag måste hitta ett nytt arbete helt enkelt, ett bättre! Jag tänker mig en hobby, en mening, ett mål. Får fundera vidare på det. Någonstans längst min alkoholmarinerade väg har alla mina intressen försvunnit.

till forumet napalosrot.
Att börja skriva/läsa här är ett positivt steg. Här kan man genom att läsa andras trådar få många kloka råd och tips.
Hoppas att detta forum kan hjälpa dig att så småningom helt avstå från alkoholen, eftersom det är det enda hållbara alternativet om man är alkoholberoende.

Så, kämpa på

/Pi31415

Kaffe, fågelkvitter och ledig kan nästan inte bli bättre.
Skönt att veta att jag bara skall vara idag och själv med hunden några dagar gör det inte sämre.
Jag är fortfarande lika glad över orken och min lust till livet som nu finns igen.
Att jag lär mig varje dag och tycker det är så fantastiskt hur kropp och själ tackar tackar mig och ger mig livslust.
Är glad över att du hittat tillbaka AlmaAmanda och önskar att du finner din väg.
Önskar er alla en fin dag och kloka val, det skall jag ha

Dag 2 måndag igen,
tittade närmare på kalendern och ser att det bara blev 3 månader utan a denna gång. Ej "nästan 4". Och att det gått mer än 3 månader sedan den där flaskan. Så nu stoppa. Stanna upp. Göra om och rätt. Och det känns bra. Ligger i sängen med joggingkläderna på. Trött. Men sov djupt i natt. Ingen ångest eller abstinens. Efter jogg så till jobbet. Gröt innan. Fokus på att jobba bort det viktigaste först. Sen vara lugn. Ikväll vill jag också träna om benen känns bra. Eller fixa med måsten.

Kommer att få en vecka som gräsänkling snart när familjen reser bort och hälsar på mormor några dar.

Chefen är på semester den veckan och jag behöver inte motivera varför jag tänkte jobba hemma några dar, det är ju ändå semestertider och ingen har riktigt koll på vem som är var.

Jag har två veckor på mig att hitta bra argument för att inte ta ett riktigt race under den veckan.

Bra att jag börjar förbereda mig inför detta redan nu... det kommer att bli klurigt att lösa.

Mår idag så mycket bättre än nattens oro och skräck. Har kunnat äta, vila, sova, t o m spela sällskapsspel i regnet.
Ska sjukskriva mig imorgon för att samla ihop mig själv o släppa jobbet. Har fortfarande inte fått nån avlastning utan täcker för två sedan två år tillbaka. Och har tagit stryk förstås.
Men nu har jag sökt mig vidare o släpper detta jobb om tre månader. Orkar dock inte hålla ut ens en dag till. Så det blir sjukskrivning fram till semester!
Tänker på alkohol o mitt förhållande till det. Den vettiga i mig säger helt nej men den där lömska säger "nån gång ibland". Alkohol är en förrädisk drog lika farlig som vilken annan som helst särskilt som den är så socialt accepterad och tillgänglig.
Beroende är bästa definitionen av min relation till a just nu. Och det blir min sommarutmaning att bryta.
Är tacksam för ditt svar o att jag får komma tillbaka in här i värmen. ??

Mår idag så mycket bättre än nattens oro och skräck. Har kunnat äta, vila, sova, t o m spela sällskapsspel i regnet.
Ska sjukskriva mig imorgon för att samla ihop mig själv o släppa jobbet. Har fortfarande inte fått nån avlastning utan täcker för två sedan två år tillbaka. Och har tagit stryk förstås.
Men nu har jag sökt mig vidare o släpper detta jobb om tre månader. Orkar dock inte hålla ut ens en dag till. Så det blir sjukskrivning fram till semester!
Tänker på alkohol o mitt förhållande till det. Den vettiga i mig säger helt nej men den där lömska säger "nån gång ibland". Alkohol är en förrädisk drog lika farlig som vilken annan som helst särskilt som den är så socialt accepterad och tillgänglig.
Beroende är bästa definitionen av min relation till a just nu. Och det blir min sommarutmaning att bryta.
Är tacksam för ditt svar o att jag får komma tillbaka in här i värmen. ??

Har du överleft flygresan?

Att känna solen värma, att njuta av livets sus och brus som sig bör, att höra fåglarna kvittra. Jag hör att du har börjat visslat till deras sång.

Kram!

Du ger dig inte, du är alldeles för klok för det. Är helt övertygad fortfarande att du fixar det här. Ingen har sagt att det är enkelt, inte ens du själv. Nu har vi gjort snedsteg. Samtidigt vet både du och jag att vi kan. Vi har bevisat det för oss själva, även om det smärtar en del och det gör att vi har svårt att finna ro och balans. Vi vet att det är den rätta vägen att gå, ett sunt och hållbart förhållande till alkohol, vad det nu innebär. Kanske avstå helt eller bara för en tid i dit liv. Men vi kan aldrig gå tillbaka till det mönster vi har haft, det är uppenbart eller hur?

Önskar att du hittar vägen att koppla av och få en distans till det som du ser som måsten, eller är det måsten?

Nya tag, ny lärdommar, nya chanser att göra rätt, en dag i taget.

Kram på dig och kul att se dig skriva igen. Du är mänsklig och sårbar, precis som vi alla andra som inte väljer de mest kloka valen ibland :)

Vad härligt med respons! Tack Vilda, Krumeluren och Mia-Pia, skönt med sällskap. Jag har gråtit mycket idag men nu känner jag tröst.

För några år sedan, efter en natt med en total bläcka (rock bottom trodde jag då), gjorde jag ett uppehåll från alkohol. Uppehållet varade i sex månader och sedan började jag sällskapsdricka lite försiktigt igen. För att klara detta gjorde jag upp regler för mig själv. Skulle jag följa reglerna skulle allt gå bra!

1. Handla aldrig på systemet
2. Drick aldrig ensam
3. Drick endast alkohol vid mycket speciella tillfällen (aw, middag hemma eller juldag etc är inte speciella tillfällen)
4. Om jag verkligen ska dricka: max ett standardglas per timme och håll tiden!!! Varva med vatten, läsk.
5. Skjut upp det första glaset så länge som möjligt (undvik fördrinken till exempel)
6. Acceptera suget!

Otroligt präktigt :D Jag avslutade dessutom reglerna med ett citat (vet ej var jag hittade detta, men det är rätt klokt va?): ”When you drink alcohol you are just borrowing happiness from tomorrow”

Vad var det som hände sen? Jo jag höll mig till reglerna de första månaderna kände mig stolt över mig själv som tagit tag i mina problem på riktigt osv. Men sedan glömdes reglerna bort, eller ignorerades och senaste tiden har jag druckit mer ensam än med folk och systembolaget har jag så klart handlat på ofta. Vilket misslyckande.

Någonting jag funderade mycket på under min nyktra period var vem jag var utan alkohol. Jag som var van att vara nattens drottning, en kul typ som alltid hade en kul historia att bjuda på. Vem var jag utan alkohol?! Och hur skulle jag någonsin hitta en kärlekspartner om jag inte kunde gå ut och dricka? Nu, två år senare så bekymrar jag mig inte så mycket över det, inte ännu i alla fall (efter tre timmar som nykter haha). Jag vet att jag är rätt kul när jag är nykter också och det där med kärlekspartner får hända om det händer. Det har i alla fall inte hänt när jag druckit.

Skulle det ha varit om mitt alkoholdrickande blivit uppdagat, eller åtminstone ifrågasatt tidigare.
Det är förövrigt samma sak som hjälper
mot både skam och taskiga värden.
Japp, du gissade rätt. Skippa drickat!

//PP

Skulle det ha varit om mitt alkoholdrickande blivit uppdagat, eller åtminstone ifrågasatt tidigare.
Det är förövrigt samma sak som hjälper
mot både skam och taskiga värden.
Japp, du gissade rätt. Skippa drickat!

//PP

Ska sluta fundera så mycket! Tror att det är en bra plan. Njuta av solen och livet, för det är i det stora hela rätt ok.

Kram!

Ibland är jag rädd för att bli akut sjuk o hamna på sjukhus och att mitt beroende kommer att uppdaga sig. Har så svårt att stå upp för detta. Skam skam skam. Rädd att ta prover o se hur omfattande mitt bruk har varit.
Just nu mycket tankar kring skador i kroppen samt den totala energilösheten.

Jag har också alltid druckit i smyg! Tyvärr så blir du förr eller senare påkommen! Vilket jag blivit ett antal gånger den senaste tiden!
Den skammen och ångesten är ändå värre än den man har för sig själv i smyg!
För övrigt så känner jag igen mig i allt du skriver! Är också utåt sett en "duktig" person på alla sätt!
Varför då? Den frågan har jag börja ställa mig!
Jag tränar mig på att känna efter och faktiskt tänka på vad jag själv mår bra av!
Jag är också ny här och det är ett fantastiskt bra komplement i strävandet efter ett nyktert liv utan baksmälla och ångest!
Stort lycka till önskar jag dig!

Tack för fin hälsning tillbaka.
Ska fundera vidare över målsättningar, ser ju vilket stöd det varit på din resa.
Just nu är jag oerhört trött med mängder av symtom på utmattning. Alkohol förvärrar ju även detta samt möjligheten till återhämtning.

Hej!

Bra att du fortsätter att tar hand om dej, särskilt nu med stora påfrestningar i livet. Jag har också börjat att träna mer (joggar) och försöker dessutom att vara mer aktiv, socialt - utan alkohol. Häromdan var jag så nöjd med mej själv för att jag klarat av första semesterveckan utan större alkoholintag. Drack bara 2 folköl, vid några tillfällen som högst. Men igår var jag nedstämd, utan någon egentlig anledning. Tyckte att jag kunde unna mej lite vin på kvällen , tänkte även; jag har ju semester också... Men det blev tyvärr alldeles för mycket. Ja, hjärnan är verkligen förrädisk!
Idag är jag bakis, trött och ännu mer ledsen... Jag har bara bevisat, ännu en gång: att jag inte kan dricka "normalt". Jag måste inse det, samt att livet kanske inte blir "en dans på rosor", bara för att man slutar med alkohol. Men som flera andra också har skrivit, så klarar man av livets motgångar bättre, utan alkohol. Det är bara upp till en själv att förändra, men det hjälper mej att veta att det finns många andra som kämpar och läsa om det här på forumet.

Sköt om dej!