Senaste kommentarerna i forumet

Med skam och hög ångest återkommer jag nu. Har haft ett par veckor där jag druckit enorma mängder, värre än någonsin. Druckit mig till sömn och druckit så jag varit helt borta. Är nu så rädd för vad jag utsatt kroppen för, att inre organ ska vara obotligt skadade. Att min hjärna är obotligt skadad. Psykiskt är jag nu också ett vrak och kommer sjukskriva mig från jobbet.
Kommer byta jobb här så småningom men behöver nu komma i fas för att fixa allt detta nya.
Gråter nu av allt som snurrar inom mig. Är så rädd! Googlar på alkoholskador och känner här och nu att jag måste rensa kroppen från alkohol omgående. Vad är det jag gjort mot mig själv? Och hur kan jag göra så här mot familjen som jag lovat att inte svika mer.
Nu ska jag in här på forumet igen för jag fixar inte detta på egen hand. Alkoholen återkom in i hemmet lite smygande. Lite i sociala sammanhang och sen PANG! Jag faller direkt o måste bara dricka mer o mer. Och i smyg. Vill inte berätta allt för familjen , inte den enorma mängd jag faktiskt druckit men att jag återfallit har jag stått för. Deras besvikelse var exakt det straff jag behövde. Känner mig så ovärdig och dålig.
Idag är jag rädd.

Tack, Tack, Tack Tempdrive & Jas75 för era kommentarer! De betyder så mycket. Jag önskar att jag hade energi och kraft att kommentera allas trådar men just nu är allt mitt fokus på att leda in mitt liv på rätt bana. En bana utan alkohol. Ni ska dock veta att jag läser era trådar minutiöst och de hjälper mig oerhört!
Känner att vi har mycket gemensamt Tempdrive. Vi får inte låta våra barn bli våra mammor, som vi var för våra. Eller hur?! Det är vårt ansvar att ta hand om dem och ge dem de rätta verktygen att bli starka självständiga individer.

Idag har det varit uselt väder men det har varit en fantastisk dag.
I min förnekelse så intalade jag mig själv att min tjej var för liten för att få någon negativ konsekvens av mitt missbruk men nu när jag har varit utan alkohol en månad (utom en kväll), så är jag mer närvarande och känner att kontakten med henne är så mycket bättre. Hon skrattar mycket mer, vi leker och busar mer, hon sover bättre och är på det hela taget mer harmonisk. Jag är säker på att det är pga att jag är mer närvarande. Idag gick vi upp vid 8, utsövda och pigga. Sover så mycket bättre nu. Orkade gräddada pannkakor till frukost! Supermysigt.

Igår var vi bjudna hem till några vänner på middag. Champagnen och vinet flödade och jag bad om ett glas vatten istället. Ingen höjde på ögonbrynet och ingen kommenterade. Jag kunde inte låta bli att tänka att de har nog reflekterat över att jag tidigare drack för mycket och nu har tagit tag i det... Det spelar förstås ingen roll men...
En annan reflektion är hur jag nu har mycket mer fokus på samtalen istället för att "jaga" mer vin/bubbel i glaset. Att hela tiden kolla om jag tömmer glaset för fort och hur jag ska få glaset påfyllt. Det är så skönt att slippa det. För innerst inne vet vi att bara den tanken finns så har vi ett onaturligt förhållande till alkohol. Trots att alla drack så kände jag inget sug. Jag kunde fokusera på samtalen och på min lilla tjej. Kändes hur skönt som helst.
Jag, som många andra här, har verkligen ett ökat sug efter sötsaker sen jag slutade med alkohol. Det får helt enkelt bara vara så för närvarande. Det är inget stort problem.

Jag är så oerhört glad att jag har tagit det här steget. Förutom det självklara med att min dotter förtjänar en bättre mamma så mår jag så mycket bättre. Jag ser redan mycket mindre härjad ut. Känner mig stark och "ren" och mer seriös. Humöret är mycket mer stabilt och jag är piggare.. De finns bara fördelar men ändå är det så J-kla svårt att ta sig ur alkoholmissbruket!

Jag hoppas att ni också har haft en bra lördag!
Tack för att ni skriver era trådar. Det inspirerar och peppar! ???

Dagen har varit hemsk, jag har gråtit över mitt ständiga misslyckande och över rädslan att mitt liv ska fortsätta på det här destruktiva viset. Rädsla och panik över att inte klara av att sluta. Såg att det är nästan ett år sedan jag skrev här och trodde i min enfald att jag skulle fixa det men inget blev annorlunda då lika lite som nu. Jag känner mig uppgiven och trött och har tappat tron på mig själv. Sådana här dagar känns motivationen extra stor men redan i morgon kommer det att ha minskat och dagens löften om att gå på AA-möten kommer att börja kännas "onödiga" och sedan kommer den där första lilla tanken om vin och då är kamplusten helt plötsligt borta. Inga argument hjälper, kraften är så stark så det känns som om någon annan tog över mina tankar. Men kanske om vi följs åt och peppar och stöttar och skriver här när suget slår till...??
Uppdaterar: Ser nu att tråden startade i våras, jag trodde den var ny det var därför jag frågade om att följas eftersom jag räknar dag 1 - igen. Men inlägget får vara kvar här, vi kan ju följas ändå!?

Läser om dina framsteg, är vad jag ser två veckor sedan resan började. Fint på väg är du!
En härligt nykter dag till dig med!

//PP

Som jag älskar morgonen! Den är lugn, aldrig något sug och alltid så nöjd över att jag klarat gårdagen utan A.

Kram alla där ute?☀️☀️☀️☀️

Levande, jag tar ansvar för mig och han får ta ansvar för sig?
Är bara rädd för att det blir lite ensamt just i relationen.
Ha en underbar dag! ?

Jag önskar dig ett skönt veckoslut och midsommar med arbetsglädje och sinnesro! / mt

När det gäller min man har jag redan prövat allt, så jag får jobba med mig själv där.
Är samma som jag tidigare skrivit att inte ha några förväntningar och ta ansvar för hur jag hanterar detta, svårt men kommit en bit på väg.
Känns som jag tagit ett avgörande steg när det gäller alkohol och mitt eget ansvar i mina val.
För känner mig stark och just nu är spöket litet och trött på alla mina val.
Lider med min man som inte kan finna orken att ta tag i sin situation, men hans val och de får inte styra mina val.
Låter kanske hårt men jag finns där om/när han vill följa min väg.
Så jag bygger vidare på mitt nya jag och för varje dag som går så blir jag lite starkare.
Så med blommor plockade på ängen vid rundan med hunden, tar jag en kopp och inser att jag mår väldigt bra ändå.
Så gör kloka val i dag och önskar er alla en fin lördag

Jag har varit väldigt trött i ett par dagar nu, både fysiskt och psykiskt. Jag antar att min kropp har börjat reparera alla de skador jag har orsakat den under det senaste återfallet. Jag vet inte varför den har väntat över en vecka med att börja, kanske är den luttrad. Jag föreställer mig att den tänker; "låt oss vänta ett tag. Om han tänker fortsätta hälla i sig gift så är det ju inte mycket mening med att starta reparationerna".

Jag försöker lyssna på min kropp, jag tror den vet bäst vad den behöver. Är jag trött så behöver jag vila, blir jag sugen på apelsiner så behöver jag C-vitamin, blir jag sugen på att springa så, tja, väntar jag tills det går över. Någon måtta får det ju vara.

Jag läste en artikel i en vetenskaplig tidskrift nyligen. Det här med att hjärnceller skulle dö när man dricker är en myt. Hjärnceller dör och nybildas alldeles oavsett om man dricker eller inte. Däremot händer det något annat: de nervbanor som står för kommunikationen mellan de olika delarna av hjärnan har ett skyddshölje. Detta hölje skadas vid överdrivet drickande vilket får till följd att hastigheten i kommunikationerna går ner. Normalt skickas signaler med en hastighet av 120 m/s, vid kraftigt alkoholintag kan den sjunka ända ner till under 10 m/s.

Inte undra på att man känner sig seg i skallen så här i början av nykterheten.

Hoppas ni alla får en lika lugn och skön lördag som jag tänker ge mig själv!

en jobbig och tärande situation Levande med din man läser jag. Svårt att veta vettiga råd. Men till slut kommer man väl till en punkt där ett val måste göras, kanske med något ultimatum som först ställs.

Jag hoppas du är stark och kan klara av det här.

Mycket styrka och kramar sänder jag

Personligen gillar jag verkligen hur du skriver. Personligt, rakt, ärligt och från hjärtat. :-)

Om du vill flytta på tråden, så loggar du in på din egen tråd. Överst står det redigera. Klicka där. Då ser du din text. Direkt under den finns en rullista där du kan välja vart tråden visas.

Vad har du för strategi nu för att komma vidare? Hur funderar du? Det som brukar kunna vara svårt är när minnet börjar blekna, dvs. minnet av den senaste fyllan. Då kan det behövas extra beslutsamhet och styrka. Hitta nya verktyg, vägar och alternativ till alkoholen.

Kram på dig

Känns lite bättre nu. Huvudvärken har gett sig och jag ligger i sängen och känner mig ganska lugn.

Har läst din tråd och får mycket framtidshopp av det.

Just nu är det lite jo-jo-varning på känslor och tankar men det värsta börjar lägga sig.

Vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att lägga ner med A men bara hållit ut några dagar eller timmar.

Har varit hos läkare, psykolog, kuratorer, scocialtanter och AA de senastående fem åren. Mest har jag suttit och spelat "duktig patient", sagt att allt känns bra och hanterbart. Sen köpt en BiB på vägen hem med en obehaglig, samtidigt upprymd känsla i magen.

Jag har alltid försökt bli nykter för nån annans skull... Om jag egentligen ens försökt.

Om jag kan värdera upp mig själv lite så kanske jag kan unna mig att vara nykter för min egen skull?

En hittills okänd tanke.

Nu ska jag vila min eländiga skalle och sova gott. Svamlar vidare imorrn.

Gonatt alla fina!

Det är mycket på spel - kanske faktiskt en fråga om liv eller död.
När man står utanför alkoholens grepp inser man att livet är så himla mycket mer än rus.
Håller tummarna för dig och din familj!
C

"Kul" att läsa dina rader. Jag menar att du skriver på ett sätt som gör mig glad. Bra beslut du har tagit. Att våra ungar får nyktra föräldrar är det bästa vi kan ge dem. Huvudvärk hade jag ofta i början av nykterheten. Vet inte varför, men det blir bättre med tiden. Det mesta blir faktiskt riktigt bra....

... som det låter.

Blir bara lite grinig av huvudvärken.

Skönt att höra att du mår bra och trivs på den väg du slagit in på.
Jag har lite mer uppförsbacke just nu...

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan... men ibland är också hopplösheten det första som kommer till en.

Lite låg just nu med dånande huvudvärk. Försöker bidra till en trevlig födelsedag, knaprar Ipren så länge.

Middan avklarad, tårta näst.

Hej! Kan tänka mig att när en partner upphör med missbruk läser och ägnar sig åt människans beteenden, beroenden, relationer. Dvs mycket om människans psykologi. Och partnern som ej missbrukat inte har ägnat sig åt dessa funderingar utan är som hon alltid varit. Då borde det bli obalans i relationen. Tror att det är ungefär som när den ena partnern börjar studera. Då är det mycket vanligt med separation. Man hamnar lite på olika våglängd. Det är säkert därför kurser för anhöriga rekommenderas i behandlingssammanhang. I min relation har vi problem med A båda 2. Jag läser mycket har alltid gjort om olika saker. Jag diskuterar med sambon, jag förklarar om saker jag tror på och varför man har vissa känslor när man slutar med A osv. Han är inte lika intresserad som jag, men lyssnar oftast och på det sättet"hänger" med i utvecklingen. Jag vet så klart inte om detta håller längre fram. Men som med allt annat så länge kärleken finns kvar kan man utveckla förhållandet. Du kanske ska diskutera om A med din partner? Fråga henne om hur hon upplever din nykterhet? Detta kanske ni redan diskuterat, men för att utveckla relationer krävs insikter och förståelse från båda håll. Jag är ingen relationsexpert men det är klart att relationen blir annorlunda när man gör stora livsstilsförändringar. Ge varandra tid...

Ja, jag tror definitivt du har en poäng. Sen kanske det är en viss jargong på hur man skriver som snappas upp mer snabbt för vissa... eller inte. Jag kan ju inte ta det personligt, och det är helt okej om inga svar eller så följer. Jag svarar gärna i andra trådar om jag känner mig kunna tillföra något och jag är väldigt nöjd med att kunna skriva här till mig själv och för dem som tittar in.
Självklar finns det folk här som varit med väldigt länge och man ser tydligt era starka band, även med nya och det är fint. Även alla nysa som kommer och går.. Ja, man vet ju inte själv ens vad det kommer bli av än men för min egna skull hoppas jag kunna stanna ett bra tag.
Men ja, det blir som det blir helt enkelt och det är helt okej.

Men kan man själv flytta sin tråd? Har inte hunnit utforska det ännu.
Tack för att du tog dig tid att svara och för ditt pepp.
Kram!

Jag känner verkligen att den hälsa jag har lyckats hämta genom 90dagar börja försvinna igen. Den lilla ro jag hade funnit, den balans av sömn och vakenhet är borta. Kroppen tål en hel del men den gör sig påmind igen. Sommaren lockar verkligen, det sociala med att ta en öl, en drink. Men det leder mig till det träsk jag en gång varit i. Träsket att dricka mig full och smygdricka när jag får chansen. Är bakis, kommer sent till jobbet, missar möten, tappar kollen på mina åttagande, får mindre gjort i vardag, ständigt trött.

Jag får väl erkänna att jag är alkoholist på riktigt!

Har en bit kvar mentalt att finna styrkan.. Jobbar på detta.

Kram på er alla som kämpar, det är fan inte lätt.

Hej på dig,

Du funderade på om din tråd ligger fel och jag tänker att du lägger den var du själv känner att du "hör hemma". Noterade också att du inte fått mängder med svar/kommentarer och det kan möjligen bero på att det här i "vidare livet" kanske är flest sådan som varit på forumet ett tag och som skriver i perioder. Också kanske mest med dem som man skrivit länge med. I "förändra mitt drickande" kommer det (och går) nya hela, hela tiden. Där märker jag även att många som finns där är snabbare att svara i nya trådar. Aktiviteten mellan trådarna är lite högre där. Så ur den synvinkeln kan det finnas en idé med att flytta på tråden. Tja, några tankar från mig...

I övrigt vill jag bara säga att du kämpar på bra. Du verkar ha bestämt dig. Heja på nu och kämpa vidare! :-)

Kram till dig

Precis som du skriver och inspirerar vidare till att hålla ut! För det vänder till något man inte kunde ana! Att livet får en "lyster"
Grattis till +4 månader! Stor respekt ger jag dig! Det är bra gjort!

Ja, det är en stor skillnad på mitt mående nu när jag igen läser igenom min tråd här.
För mig själv är den stora och helt dominerande positiva effekten av min nykterhet att jag nu ser på mig själv som en bra person. Min självbild är helt enkelt jättemycket bättre. Rent praktiskt så har jag hittat tillbaka till den kreativitet och det lugn som jag hade tidigare (innan jag började överkonsumera alkohol). Jag har mer energi, uträttar mer, tänker skarpare (vilket såklart hjälper mig i jobbet) och sover djupare och bättre.

Jag har alltid haft en mycket nära relation till alla mina barn men jag är nu mer närvarande och vi gör mer saker tillsammans. I stället för passivitet så spelas den badminton på gräsmattan på kvällarna och energinivån i familjen över lag är högre än tidigare.
Sötsuget finns kvar men har lagt sig lite och det enda egentliga bakslaget såhär långt är relationen till min fru som borde vara bättre.
JAg har funderat mycket kring detta och tror att det hela bottnar ii två dimensioner:
En rolldimension som blivit lite ny och "otrygg" då jag gör andra saker nu och tar annan sorts ansvar i familjen. Jag tänker att min fru har lite problem att justera in sig i detta och väljer att fokusera på nackdelar istället för fördelar i denna nya rollsituation.
Den andra dimensionen är hur jag upplever min fru, tänker att min bild av henne har ändrats - att jag har en ny sorts "kravbild" (förväntningar etc.) på henne och känner att vi nog måste förändras tillsammans om detta skall bli bra till slut. Är det någon därute som upplevt något liknande detta så svara gärna i tråden då jag behöver feedback på hur jag skall förhålla mig till ovan.
Summa summarium: Är på uppåtkurva just nu och så glad att jag valde stiga av tåget en bra bit ifrån slutstation - nu gäller det bara att inte kliva på igen :)
C

Dag 6.. hahaha, eller mer fnissar för mig själv. Det låter som att man sitter i en fängelsehåla och ristar in dag för dag på väggen men riktigt så är det ju inte. Det handlar mer om mitt förvirrande sinne och risken för att en dag glömma vilken dag jag är på.. Får nog markera i kalendern som hänger tom där på hallväggen.. Någon nytta ska den väl ha.

Läst lite andra trådar och tänkte att kanske har jag placerat mig själv fel här, kanske skulle jag va på förändra sitt missbruk?! Min logik sa mig att jag nu slutar dricka och då Är ju det det vidare livet... Men ja, är det någon som vill flytta min tråd så får dem göra det.

Fredagen, en av mina favorit dagar.. Mannen kommer hem och vi får vara tillsammans en hel helg innan han måste påbörja ny arbetsvecka långt från oss. Sista träningspasset avklarat samt fina mötet med fina psykologen som oftast laddar om min styrka att fortsätta.

Dricker mitt morgonkaffe och snusar min morgonsnus, läser runt här på forumet en stund.
Det är fint läsa här, alla trådar tankar, krafter på alla plan som flödar.
Själv kommer jag från och med idag nog mer se detta som en dagbok typ. Förväntade mig inte mycket svar eller stöd men så här lite gör att jag lägger om strategi. Vilket kanske även betyder att snart ta mer akut beslut irl om jag vill att något mer konkret ska hända med mitt beslut som även innehåller stöd och respons från andra.
Än så länge känns det ändå som att detta räcker, skriva lite varje dag. Och fortsätta läsa, många här är grymt inspirerande och då behöver ni inte ens va nyktra. Det är en av det vackra här i livet att fina själar kommer i alla former.

..skriver och delger hur illa det hela kan bli om man inte väljer att kliva av tåget.
Hoppas verkligen att ni hittar kraft att stanna i nykterhet.
/C

Jag har själv en son din sons ålder och för mig har mina barn varit en stor anledning till min förändring och även en nyckel att kunna bibehålla min nykterhet såhär långt (+4 mån). Det slog mig helt plötsligt att jag vill passa på att vara en fin och närvarande pappa och äkta man i detta, det ända liv vi har och jag har sedan den stunden fått någon sorts "avsmak" för blotta tanken på alkohol vilket gör det lätt för mig och inte innebär någon uppoffring för mig att vara alkoholfri.
Så här långt alltså...vet ju egentligen ingenting om framtiden såklart men nu känns det kanon.
Mitt tips till dig är att stålsätta dig denna första tiden för att se vart det leder, unna dig andra saker än alkohol som belöning (i mitt fall, resor, kläder, idrottsaktiviteter etc.), titta dig i spegeln varje morgon och fråga dig själv: Lever jag mitt liv fullt ut? Är jag nöjd med med själv och mitt beteende?
För 4 månader sedan skulle jag brustit i gråt av vemod att göra detta - idag är det en lustfylld övning och känner jag mig stolt, stark och glad :)
Keep up the good work!
/D