Senaste kommentarerna i forumet

Skulle till jobbet (med buss) och hällde i mej ett glas vin på morgonen! Aldrig druckit på morgonen eller tagit en återställare. Varför gjorde jag så???? Känns i dag som jag är långt ner i alkoholist tratten nu.....
Tyvärr blir min bakfulla bättre, darrningarna försvann. Önskade att jag inte hade fått nått positiv med mitt sjuka övertramp. Känner mej rädd, tror att jag förhoppningsvis har nått min personliga botten. Varför längtar jag till middagen när det är ok att öppna en flaska samtidigt jag är rädd?
Fattar inte?

Vilken fantastisk berättelse! Vilken resa du har gjort! OTROLIGT STARKT! Jag blev så berörd. Vilket helvete du haft innan! Och tänk, här står du 4 månader senare och har klarat det och mår så bra! Är SÅ glad för din skull. Vilken kämpe du är!

Så starkt. Jag blev alldeles varm av att läsa hur du har det och hur du känner nu. Och din plan för framtiden.

Fantastiskt, DelaM!

Fortsatta varma styrkekramar till dig! <3

har kommit och gått. Visst har jag lyckats låta bli att dricka enstaka dagar, kvällar, nätter även de senaste åren. De har inte varit många men jag koncentrerar mig på dem. Det mindre bra är att jag i dessa få fall har tagit igen den nyktra kvällen dubbelt upp nästa dag.
Och igår var det alltså dag 2 varpå mitt sinne var helt inställt på att - nu kör vi.... NOT.
Har redan kommit på att eftermiddagarna är den tid på dygnet då det är svårast. Jag kunde sitta och jobba, se på klockan och tänka; nu är snart klockan 4. Kan sluta jobbet och skruva upp dunken.
Igår eftermiddag skulle det inte bli någon dunk utan istället en låååång promenad med hunden. Tänkte på min ångest och längtan en god stund men ju mer jag gick dess mer skingrades molnen. En härlig känsla att komma på att 3 kilometer gått och jag tänkt på framtiden istället.
Ljuger om jag säger att det var framtiden som upptog tankarna hela kvällen, men skam den som ger sig. Lovade att hämta en ungdom vid bussen framåt småtimmarna, vilket hjälpte upp motivationen. Tidigare har jag räknat timmarna till jag skulle köra och tänka, ok det är 6 timmar. En öl och två glas vin kan jag dricka men alltid varit nervös att passageraren ifråga ska ringa tidigare och vilja ha skjuts.
Ikväll slapp jag den pressen. Härlig känsla att vara körbar precis exakt när det behövs :)

Söndag morgon, fortfarande trött. Inte många timmar sömn. Men energin jag känner... ojojoj vilken underbar känsla. Inte som efter en i mitt liv normal lördagkväll då bara soffan känts som ett alternativ halva dagen. Så den nyvunna energin är en liten delseger som jag bevarar och värderar högre än Eiffeltornet.

Tjingeling och ha en underbar söndag. Kram på er fina människor.
Tänk att jag har aldrig varit så här brutalt ärlig med mitt problem, aldrig. Och det hjälper så otroligt att inte behöva känna någon skam här och nu. Det är med enstaka legobitar jag nu bygger och som kommer bli ett slott en dag, det SKA bli ett slott. Tack för fina ord och hejarop.

Hej!

Det har varit tufft sen jag skrev sist. Vändor in och ut på psyk, tagit in på hotell och suttit där och supit järnet flera dagar i sträck för att få dricka ifred, sumpat min relation även om det blev slut pga att han var otrogen eftersom jag betedde mig som ett svin eller sket i honom totalt, drog hem till killar och satt där och drack över nätter, ibland flera dagar (utan att höra av mig), blev gravid som han blev överlycklig över men fick göra (en sen) abort för söp lika hårt som vanligt, satt på krogen även på vardagar när han jobbade etc etc.. Sen jag blev singel drack jag om möjligt ännu mer, blev otroligt självdestruktiv sexuellt, slutade äta, började ta snabblån, hade tankar och planer på att börja sälja mig själv eftersom jag ändå knullade runt till ingen nytta så kunde jag ju iaf få pengar till alkohol..

Är i alla fall på ett behandlingshem sedan 4 månader nu i Skåne (+ 5 veckor på beroendecentrum innan så varit nykter ca 5 mån). Känns helt jävla underbart! Första tre veckorna här var HEMSKA. Tänkte på alkohol 24/7, var ledsen och hade ångest hela tiden, ville bara fly nånstans. Tittade tåg/buss/t.o.m flygbiljetter, funderade på vem som kunde hämta mig, hur jag skulle få pengar till att kunna dra någonstans och dricka, vart ska jag ta vägen, vart är närmsta systembolag, närmsta krog, när öppnar den, kan jag hitta någon kille här nere på någon sexsida jag kan få bo hos ett tag mot sex bara jag får dricka ifred osv..

Men stod ut och är så himla glad att jag gjorde det! Superbra här, mår SÅ MYCKET BÄTTRE! Börjar hitta vem jag är igen, fått tillbaka självförtroendet, jobbar med mig själv/känslor/tankar/obearbetade saker. Haft många ledigheter över hela helger utan att ta återfall (träffat exet mest och bott på hotell, spenderat helgen hos en annan tjej som också är här t.ex). Känner bara sådan avsmak när jag känner lukten av alkohol eller något som påminner om det (red bull), ser fulla folk och känner "gud vad skönt att det inte är jag!". VÄGRAR att åka hem. Ska vara här i 2 månader till, gett en fullmakt till farsan så att han kan sälja min lägenhet, sen blir jag Skånebo! Börja om på nytt.

Hoppas det går bra för er alla - kämpa på! Det går!

Kram

KRAM

....att man, om man varit van vid att må skit vareviga dag och sedan ändrar i sitt liv (tar bort A för oss) och får känna på efter ett tag att må bra och till och med trivas.... Ja alltså om man sen trillar ner lite i mörkertankar, oro och inre gnagande, då är det nog lätt att få panik! Det fick jag. Jag kände skillnaden så sjukt tydligt. Jag hade mått bra, så bra att jag var redo att sluta snusa och trappa ner antidepp samtidigt. Trodde jag. Det var idiotiskt och självklart snackade jag inte med någon om det innan. Hade ändå inte lyssnat antar jag.

Hur som helst. Det vände igen för mig. Fan vad less jag blev på mig själv, men jag lyckades relativt snabbt även om det inte gick på en dag, att må bra igen. Lite klokare och ännu mera ödmjuk och respektfull mot mig själv är jag nu.

Mina tips:

TÅLAMOD.
BÄDDA SÄNGEN, DE SMÅ SMÅ SAKERNA SOM VI HAR SKRIVIT OM DU VET.
DET KOMMER VÄNDA, DET KOMMER INTE VARA SÅHÄR FÖR EVIGT även om det känns så.

Inga förhastade beslut.
Sov på saken.
Sov.
Sucka.
Le.

Minns hur vidrigt nojjig och äckligt bakis man kan vara.
Minns hur skönt det är att ha rent mjöl i sin påse och möta en nykter blick i spegeln.

Du är underbar!
Det kommer bli bra igen.

har gått och jag mår väldigt bra. Jag har varit nere i dyn och vänt fem-sex gånger det senaste halvåret men den här gången känns det annorlunda. Jag känner mig i och för sig alltid som en vinnare efter en simtur i träsket. Jag har aldrig provat på att springa ett maratonlopp, eller bestigit något berg, men när jag ser intervjuer med dom som har det, så beskriver dom känslan på ungefär samma sätt.

Det handlar i första hand om att vinna över sig själv. Att veta att man kan. Kanske är det därför jag har valt att kasta mig ner i dyn om och om igen, för att åter få uppleva den där euforin jag har känt de här sista dagarna.

Men just den här gången är det något som hänt. Jag känner ett lugn här uppe bland molnen, en harmoni som jag har saknat på sistone. Mitt beslut känns som en lättnad, ungefär som när man har avslutat ett stort och svårt projekt, lämnat det ifrån sig och vet att man inte behöver befatta sig med det igen. Den här gången känns det inte lika svårt, visserligen vet jag att det kommer uppförsbackar att kämpa sig upp för och stup att undvika, men jag har ändå fokus i rätt riktning. Jag vet ju att jag kan, jag har gjort det förut!

Vilken himmelsvid skillnad det är på den här söndagen och den förra! Nu tänker jag ägna dagen åt att bara leva i den och njuta av den.

Önskar er alla en avslappnad och harmonisk dag!

Tack för hjälpen!

Tack för era svar. Jag äter idag antidepressiva och jag har under en längre period mått ganska bra. Jag ska på återbesök hos min läkare snart igen och jag antar att jag bör ta upp mitt mående igen då för det är inte särskilt bra längre. Det har ingenting med alkoholen att göra dock. Nu har jag varit nykter den senaste veckan, drack ett glas vin sammanlagt idag under två olika tillställningar. Det känns som att mitt psykiska mående tagit över från den alkoholkonsumtionen jag tidigare hade problem med. När jag mår såhär som jag gör nu så står jag över alkohol. Får helt enkelt ta mod till mig och ringa läkaren på måndag redan och be om en tid då. Tack för er omtanke. Kram

Att du klarade studenten, än om det var med vita knogar, stolt ska du vara ?

Det är säkert snusen Lena, bergis! Haha, ja varför inte? Vad vet jag egentligen...
Men ville bara säga att det var kul att se att du var här. Vi hade ju nästan fått dela
middagen idag. Hade säkert blivit fantastiskt! Hoppas att det snart vänder för dig, och oss alla
andra med för den delen! Huvudsaken vi är ett glatt gäng. Även om vi inte längre är fulla - är vi ju fulla ändå.
med "issues" ?

Trevlig kväll trots det!

//PP

Ok resultatet för denna veckan (även om den inte e över än). 3 starköl i tisdags, 3 i torsdags, 4 i fredags, alltså 10 starköl, lite för mycket, men inte köpt nån starksprit iallafall o torsdags va onödig. Har 2 öl kvar i kylen, var sugen på dom tidigare i eftermiddags men drack dom inte. Jag antar att alkoholen har fyllt nåt syfte, eller som min medicin-läkare säger "det e en lömsk vän". Kommer ihåg när jag precis flyttat in i min lägenhet och va i så dåligt tillstånd så ja inte vågade gå o handla själv, tog en 5 starköl o gick 15 minuter innan de stängde, men nu klarar ja de utan problem o alkohol. Vet inte vilket syfte alkoholen fyller numera, börjar mer o mer känna dess dåliga effekt. Uttråknad e nog en stor anledning till att jag dricker, tiden går så jävla snabbt när man dricker, bara flyger förbi, o man blir kreativ i vardagen, ringer folk o snackar online.

blir det så glasklart att jag levt 3 liv under min levnad här på jorden.

Före, under och efter min aktiva tid som alkoholist.

Jag är fortfarande alkoholist och kommer så alltid att vara, men så länge jag inte tar det första glaset så är jag en stolt, nykter, alkoholist men jag kan ju nu se hur mina 3 olika liv varit och vad de medfört för erfarenheter jag nu har användning för. Allt har ju inte varit nattsvart, i början var det mycket glädje och nöje med att dricka, det var fest. Ingen tvekan alls om att jag och alkoholen haft mycket skoj !

Men sakta och väldigt målmedvetet tog alkoholen över mitt liv. Sakta och försiktigt i början och argsint och väldigt dominant på slutet. Den valde bort familj, föda, vanliga "normala" rutiner för att enbart fokusera på att ha tillräckligt med alkohol för att få mig att somna medvetslös och utan att komma ihåg alltför mycket av vad som hänt. Den styrde mig fullständigt och diktatoriskt. Så många gånger som jag försökte sluta men aldrig att det fungerade, efter ett par dagar utan trodde jag att det var ok att smaka lite igen. Det var det aldrig. Jag provade allt, dricka mindre, dricka "fiiiina" sorter, dricka hembränt, bara dricka lördagar, söndagar, måndagar....ja, ni fattar, för att slappna av, för att få arbetslust, ni vet ju.....man tar alla chanser att få i sig lite...

Jag kom till en punkt när det var 2 val, dårhus eller bårhus. Jag hade varit där tidigare men lyckades då lappa ihop livet så det funkade ett tag till. Tyvärr. Jag har skrivit om det förut och den obefintliga hjälp jag fick och kan bara konstatera att så är det fortfarande :-((

När jag väl fick, näe fixade själv, den hjälp som jag så väl behövde så upptäckte jag hur "enkel" lösningen är : Ta aldrig första glaset, se till att ALLTID få ur mig det som skaver inombords, se till att prioritera mitt eget mående ALLTID !

Och ta bara en dag i taget, mer än så kan jag inte greppa i början, och jag försöker följa det även idag för det förenklar min tillvaro. Många ser det som en klyscha men : Gårdagen kan jag inte göra nåt åt, morgondagen vet jag absolut inget om, dagen idag är min dag och jag har en skyldighet mot mig själv att göra det bästa jag kan för att jag ska få det så bra som möjligt.

Idag kan jag känna en viss stolthet över mitt liv som det varit hittills. Jag har en sjukdom som medfört att jag gjort knasiga grejer men idag är det ingen ide' att ångra det som hänt, jag kan ju inte göra något åt det. MEN...med min erfarenhet kan jag visa hur jag gjort för att få en stabil nykterhet och ställa upp för de som vill ha den vägvisningen.
Jag liksom ni har möjlighet att göra ett aktivt val för att ändra inriktningen på livet och det går faktiskt att göra det !

Sköt om er !!

Vad ska jag göra? Är helt desperat och fruktansvärt rädd för mig själv! Har under 35 år druckit i perioder. Jag var helt nykter under två graviditeter+amningsperioden. Precis som det skulle vara något att skryta med. Jag har alltid druckit i smyg. Aldrig vågat berätta för någon. Min man är ofta bortrest och det är då jag dricker stora mängder alkohol! Vilken hjälp kan man få? Detta är så jobbigt och svårt att berätta om även fast jag vet att man här är anonym! Hjälp!!!!

... skickar jag dig en tanke till dig där du är i din del.

https://www.youtube.com/watch?v=8Rn-r6x9pDY

Tänker på dig. Kan inte du leta åt dig en dator med internetuppkoppling och ett hyfsat fungerande tangentbord och skriva några rader? Eller några ord, säg två?

Jättekram på dig!

Och det känns bra! Inget sug idag alls :)
Igår var det värre och efter att ha tänkt HALT kom jag fram till T (trött) tyckte lite synd om mig själv tog ett bad och en A-fri öl. Lade mig sedan och sov och vips en ny bättre dag!

Studentfirandet var jobbigt! Trevligt på alla sätt men fajtades med att vilja dricka vin som det fanns. Turligt nog blev jag erbjuden A-fritt vin :) jag tog det och höll ut timme för timme.

Känner mig trygg hemma och dricker inget här men fester med alkohol i behöver jag en livlina tex köra bil dit :)

Ha en fin lördag alla!!
I morgon är det dag 50
Nya lärdomar nya insikter:)

Tack för era kommentarer, kära PP, Vilja och Muris.

Det är fortsatt ickebra. Något har klämt ihop strupen och maggropen. Som gammal pms:are är jag van att må dåligt i dagar, men inte samma blytunga känsla så här länge. Vad handlar det om? En platå, kanske. Hur och vad det nu än är så nej, ingen alkohol här inte. Men visst är det lustigt hur jag försöker. Tur jag är så jädra klok och förnuftig, annars hade jag skamlöst lurat brallorna av mig själv för länge sen och så hade jag stått där halvnäck och helfull och lallat.

En grej jag har för mig när jag försöker lura mig själv är att jag tänker på dom gånger jag hanterade alkohol mindre katastrofdåligt. En gång i tiden, kan jag tänka, räckte till exempel en kvälls intag och det var väl samma gång i tiden jag mådde dåligt när jag tänkte på alkohol dagen efter. Behändigt nog låter jag bli att tänka på att mitt beroende accelererade och avancerade och progredierade och allt vad tusan man nu kallar just detta att en alkoholist odlar sin alkoholism. Det är med det där som med min ålder, tror jag. Blir liksom aldrig äldre än 25 längre. Skit samma att man är 75 och ser ut som en rynkig rishoppa överallt på kroppen; aldrig att jag blir 26 nångång.

Tänker på Ebba och snusen. Tänker på mig själv och snusen. På måndag har jag varit snusfri i tio veckor. Men jag vet inte om det är det som snört ihop maggrop och strupe. Kanske är det nån helt annan surdeg som vill ta sig ton och skrika ut i långa vrål? Vi får se.

Kram på er, hörni. Gott att ni finns.

Jag ser bara framåt och försöker ha en strategisk planering för nykterheten och familjelivet! Så därför ska vardagsrummet occuperas!

Håller med forumvännerna att du har lite extra motvind i & med mannens drickande. Men jag tror på dig, du kommer klara dig :) Du skriver väldigt insiktsfullt. Du klarar idag. Imorgon tar du ett nytt beslut. Kämpakramar ☺

Starkt och modigt av dig att ta steget! Som Miss Lyckad skriver, så är det du som är i centrum nu. Du är viktigast. Mannen kanske följer efter, men låt inte det bli ett hinder för dig att fortsätta att fullfölja ditt beslut, även om det blir extra svårt för dig. Var förvissad om att han beundrar ditt beslut och ditt mod.

De första dagarna är tuffa. Du gör en stor förändring och kroppen kommer att reagera. Jag försökte tänka just så - att kroppen nu gör sig av med alla gifter, renar sig själv. Det var lättare att rida ut de där första dagarna då. Sömnen var besvärlig för mig också den första tiden, men jag tänkte att "jag vilar ju i alla fall. det är ju bra", istället för att ha ångest för att jag inte sov.

Drick mycket. Ät så mycket du kan. Ofta kan det vara just hunger eller törst, snarare än abstinens som känns. Min bästa kompis blev en stor flaska ramlösa ;) Det kommer att bli så mycket bättre om några dagar. Ha det i sikte!

Fortsätt att skriv. En dagbok här är en stor hjälp och det är skönt att gå tillbaka och läsa i sin egen tråd när man tvivlar eller behöver extra styrka. Du kommer att uppleva ett fantastiskt stöd här. Det är ett makalöst forum full med medmänsklighet och kärlek. Alla här vet precis vad du pratar om. Det finns inget som är skamfullt.

Önskar dig stort lycka till! Ta en dag i taget. Vi hejar alla på dig!

Styrkekramar

Stark att ta tag i detta. Du har extra motvind i att mannen inte vill vara "med" och alkoholen hemma. Kommer att tänka på en annan Forum vän Fia som flyttade till sin kolonilott... En av anledningarna var som jag minns att mannen drack vidare. En fantastisk person, en fantastiskt tråd. För er som har lust att läsa hittar ni hennes tråd under "FylleFia".

Lycka till med lördagen. Aktivitet skingrar tankar

//PP

Har läst din tråd och förstår att du inte mår något vidare. Pi's inlägg tycker jag på ett mycket bra sätt beskriver vad som sker när vi tappar kontrollen i vår relation till alkoholen. En sak som jag tror ALLA med alkoholproblem har gemensamt är att det nästan är stört omöjligt att förstå vissa saker innan det är "kört". Vill verkligen vare sig komma med pekpinnar eller måla faan på väggen, men av oss som hamnat i ett beroende tror jag att vi alla känner igen oss i det. Själv tänkte jag exakt som så många andra att jag skulle kunna ta befälet över min hjärna.
I vårt samhälle - och i vår egen tankevärld - är det svagisar och dumbommar som blir alkohol beroende. Det stämmer väldigt dåligt överens med verkligheten... Resan från att gå från till att försöka reglera sitt drickande med hjälp av alkoholkollens app, till att använda det för att se hur mycket man KAN dricka för att kunna köra bilen på morgonen, är inte så lång som många tror. Problemet är att när någon med egen erfarenhet berättar detta för andra så blir det lite abstrakt och lite tråkmånsvarning på det. Nähä, det där är inte jag. Jag har koll, jag tänker inte bli beroende. Jag har änu inte hröst eler läst om någon, som faktiskt tänka bli det. När jag nu skriver här hos dig så betyder det naturligtvis att det är till dig. Men samtidigt även riktat till andra som vänder ut och in på sig själva för att lyckas hantera alkoholen. Vissa lyckas, andra inte..
Men i ditt specifika fall så är du fortfarande ung. Sen bekriver du att du inte mår så bra psykiskt. Mitt råd till dig blir att under en tid - gärna ett halvt år helt avstå från alkohol. Det ger dig tid att uppleva var du står idag och i vilken omfattning problemet redan utvecklats.
Stort lycka till

//PP

Tack för era ord och berättelser.
Trots ett överjäkligt sug, dansande vinglas innanför ögonlocken, ångest och saknad. Jag klarade första fredagen på jag vet inte hur länge med isvatten och cola. Det gick!!!
Sömnlös större delen av natten dock, så känner mig bakis ändå. Men jag antar att det kommer ta en period innan den där efterlängtade friden och lätta kroppen infinner sig.
Tankarna uppfylls just nu mest av att det är lördag, jag vill ha min berusning. Jag är värd den. Men om det gick en fredag så ska det väl även gå en lördag.
Jag har fått mannen att åtminstone flytta öl och vin till kylen på altanen. Så jag behöver inte hälsa på mina vänner när jag ska ta mig en slurk av min nya svarta och söta lördagsbekantskap. :)
Läser att många skriver att det gäller att ta en dag i sänder. Det stämmer så bra, idag är idag och imorgon en annan dag. Så söndag tar vi när söndag kommer.

Kram på er.

bra, jag tror du är på rätt väg. Du är medveten om, och försöker begränsa, ditt drickande. Och du är aktiv på detta forum.

Hoppas du får en bra helg, och önskar att du har styrka att ta hand om dig.