Senaste kommentarerna i forumet

Det tror jag är bra. Att man över tid ser hur man beter sig. Ett mönster börjar skönjas. Då är det oxå lättare att se vilka triggers man har. Bra jobbat med suget. Trevlig helg ☺

Idag har jag varit nykter i 62 dagar. Men igår på eftermiddagen hände det som inte fick hända.
Jag gick på stan och hade precis handlat, allt i vanlig ordning, inget konstigt. Men så var det precis som om en hand drog mig in till bolaget och fick mig att köpa den där j-dra boxen med det goda, underbara vita vinet. Jag har inte druckit ännu, har ännu hållt mig nykter. Men jag är så besviken på mig själv att jag bara vill gråta, slå sönder saker. Har ingen förklaring till varför jag gjorde det, jag hade inte ens planerat att dricka. Men nu så står den likförbannat där. Jag är så rädd att om jag försöker mig på att dricka "normalt" igen så är jag där igen. På ruta ett igen och lovar dyrt och heligt att inte dricka mer. Nu ska jag vara ensam hemma i helgen då min sambo ska åka iväg till en släkting. Det ansvarsfulla hade varit att bara göra mig av med den, det borde inte vara så svårt ...

Min sambo är måttlighetsdrickare. Jag har tyckt & tänkt att det är ok att han dricker. Har aldrig rört hans a. & inte tyckt att det har varit jobbigt när han gjort det. Men jag har kommit på andra tankar, nu har vi ett a fritt hem. Speciellt med tanke på barnen. Vi ska inte bidra med minsta lilla oro ang öl i kylen ''tänk om lr när mamma dricker nästa gång'' Vill inte skapa otrygghet hos mina barn. För de ser allt. Kämpakramar ☺

Sisyfos :) Tack för stöttande ord. Ja det gick bra. Jag fick berätta hur det varit den senaste tiden & hur det var innan rattfyllan. Hon skulle sammanställa & ska lämna besked i slutet på nästa vecka lr början på nästkommande vecka. Om det blir utredning kring barnen lr inte. Hon skulle kontakta min behandlare. Ja nu släpper jag det & ska njuta av en skön fredagseftermiddagen & kväll. Utan a såklart ?

Det verkar som om du bestämt dig. Det är ett bra beslut, så gjorde jag med efter en massa försök till att minska. Det med partnern tycker jag är det lurigaste. Vi har alltid triggat varandra på medvetet men säkert omedvetna sätt med. Min sambo har tänkt sig ett år nykter. Vi får se.. Men huvudsaken för mig är att han inte dricker nu i alla fall. Tänker på dina barn.. Du är smart med att ta tag i problemet nu så du slipper stå till svars senare i livet. Dvs när barnen är större blir det mer skamkänslor med kompisar, ev pojk-flickvänner osv. Jag tror på dig och att du har styrkan till att klara dig. Men om din partner ska dricka så kanske hen kan visa ännu mer hänsyn? Ska inte lägga mig i men hemmet är ju fristaden och svårt att värja sig mot sug om det dricks hemma. Men var och en vet ju så klart bäst. Bra kämpat :) Styrkekram <3

För dina glada tillrop! De betyder mycket!!!

Angående aktiviteter förknippade med alkohol, såna har jag också många tyvärr! Men jag har kommit på att jag inte står ut med vissa saker nykter, dvs jag tycker egentligen det är tråkigt och dricker bara för att göra det "skoj". Som med vissa bekanta...jag har kommit på att jag inte orkar att umgås med dem nykter, tycker inte det ger mig någonting. Så min nya tumregel är -är det inte kul att göra nykter, då låter jag bli! Samma sak med människor, om det krävs alkohol för att jag ska orka umgås med dem, då låter jag bli att träffa dem.

Nu har jag gjort en lista på saker jag tycker är roligt utan alkohol och människor jag gillar att umgås med nykter, och jag tänker hålla mig till den listan så långt det går. Jag kan verkligen rekommendera dig att göra en sån lista! :)

Kan du spela gitarr själv och tycka att det är kul? Är det svårare om du jammar med ett band och de andra dricker? Jag tyckte också att jag blev med "kreativ" om jag drack lite...det är bara det att jag inte kunde hålla mig till att bara dricka "lite", och mina alster blev skrattretande kaotiska snarare än "kreativt inspirerade". *asgarv*

Ta det lugnt, andas djupt. Du har åstadkommit så mycket på den här tiden. Det kommer att hå bra det där mötet. Ditt ex verkar ju också vara ett stöd, så det känns som om det borde finnas möjlighet till ett bra möte. Och byråkrater vill sällan göra jobb i onödan. Lycka till!

Hejja dig ?

Hur går det? Än om det inte går så bra, så skriv. Det finns ingen här som dömer. Vi vet hur det är & det är bra att få allt på pränt. Man lär sig allt eftersom genom att tydligt se sitt beteende. Styrka till dig :)

Ska träffa soc idag ? De får en automatiskt impuls när man har minderåriga barn & kört berusad. Men det känns kymigt! Mötet är nu på fm & det är ju skönt att slippa gå & oroa sig så länge. Exet var där i förrgår & pratade. Hoppas jag får veta vad det resulterade i. Lr det får jag ju det handlar ju om barnen. Oro i magen!

Vad bra att du kommit fram till att du måste sluta, eller iaf drastiskt skära ned på ditt drickande. Du har bra saker i ditt liv och en sambo som stöttar dig, men du vet att även hennes tålamod har gränser. Du skriver att du sårar henne när du blir full och säger elaka saker. Men jag tror att som anhörig så är själva lögnerna och smygandet det som sårar mest. Inte att du blir full, utan att du inte är uppriktig. Jag hoppas att du kan hitta stöd, tex en terapeut, och att du kan lova dig själv att vara uppriktig mot din sambo (även om det gör henne sur ibland, så är det bättre än att hon blir sårad av att du ljuger).

När man slutar dricka känns det väldigt befriande men också konstigt att kunna vara uppriktig, att inte lägga en massa energi på smusslande och undanflykter! Någon skrev här att smygandet är ett så väl inövat beteende att det kan leda till att man smusslar med något annat av ren vana.

Lycka till!/Patsy :)

Du klarar det ☺

Så bra du skriver. Naket & ärligt. Tack för det ? Å tack för dina ord inne hos mig, det värmer. Ja fyllan är inte vacker den tär på kropp & själ. Bra att du stod emot det där glaset rosé. Styrka till dig att forsätta din vandring till ditt äkta jag ?

För jag vet hur det slutar!

Och resonemanget :) Rabbitgirl!
Visst är det som du skriver längtan efter 1-2 glas som är normalt, det gör ju alla andra... Men precis som du skriver är det hela flaskan som ryker! Ångest och pinsamheter. Bättre att låta bli helt!
Heja dig!

är så himla konstiga.
Nej, Rabbitgirl, du längtar inte efter 1-2 glas vin och god mat. Du längtar efter en hel flaska, vem försöker du lura? Lägg av.
Längtar du också efter allt annat som kommer efteråt? Efter tröttheten dagen efter, huvudverken? Kanske längtar du också efter att kräkas? Stå där i badrummet och kräkas upp allt god mat? Eller att skriva pinsamma medellanden till folk som du inte kommer ihåg dagen efter? Eller kanske liten blackout? Du kanske längtar efter att ramla och få blåmärken? Kommer du ihåg detta blåmärke som du fick i oktober? Runt ögat? Blåmärket var kvar under två veckor, alla undrade vad det var. Denna gång kanske lyckas du slå ut ditt öga? Eller ramla nedförtrappan och slå ihjäl dig. Vill du göra det idag Rabbitgirl?
Nja... Inte riktigt.
Klarar mig helst utan. Även om det blir en trist kväll.

Önskar dig en fin fredag. Att stressen som driver fram tankarna på flykt inte får den plats de vill ha. Har aldrig tänkt så mycket på vad stress faktiskt gör med oss tidigare.
⭐️ Kram

Tror att det är så bra att skriva ner tankarna. Vilka frestelser du står emot såhär i början. Imponerande! Det säger nåt om hur bestämd du är i detta. Lycka till nu!

Vissa tycker om smaken av A. Själv har jag bara velat bli berusad. Ingen alkohol är godare än kall juice kall cola osv, för mig. Har aldrig förstått mig på rödvin tex. Så jag har inte a-fria drycker som alternativ. Det med att kunna ta 2 glas vin och hålla sig till det en kväll...För min del känns det som rysk roulette. Vill inte riskera mitt nya fina liv för alkohol. Det finns säkert personer som fixar det. Men jag vill inte. Kanske verkar tråkigt att som jag avstå fester osv. Men är det vad som krävs så avstår jag. Jag har nog festat så det räcker och blir över. Du kommer att hitta ditt sätt. Tänk till före bara så ordnar det sig. Svårt att avstå? Minns dom värsta fyllorna du haft, och vad du gjort, det kan hjälpa till att mota sug.

Det är smart att göra något fysiskt när suget kommer. Som tur är glesnar gångerna med sug ju längre tiden går. Du verkar ha funderat ordentligt på mycket kring ditt A intag, så du har motivation och styrkan med dig :) Familj och vänner likaså, underbart!

..Efter hyfsad sömn men med övertydligt symboliska mardrömmar som väcker mig i gryningen, sträcker jag sakta på mig igen. Som jag alltid gör på dag fyra.

Jag vågar betrakta mitt ansikte i spegeln. Spåren är kvar. Kanske det bara är jag som ser? Kanske inte. Troligen inte. Jag ser ju själv hur andra ser ut i min ålder som dricker hårt. Den där grova hyn med den lila och rödflammiga tonen, ibland med gulvit anstrykning i botten, Påsarna under ögonen och de djupa vecken mellan kind och näsa. Det lite sjukplufsiga. Kanske inte alltid kommande av alkohol, men påfallande ofta hos dem jag vet dricker i överkant.

Smink hjälper inte men jag sminkar mig ändå, för det är dag fyra och jag försöker räta på ryggen och ska försöka möta dem jag måste möta och lådsas som ingenting: Dölja att jag på ett par dagar, i min ensamhet, drack litervis med vin och visst några öl med, som klubbade ned mig i minnesförlust och redlöshet och fylledvala. Jag är glad att jag inte fångade mig själv på film när det pågick. Eller också borde jag ha gjort just det, i avskräckande syfte. Jag måste ha utgjort en äckligt patetisk och sorglig syn, det är ett som är säkert.
Hur mitt hem fortfarande är äckligt och sorgligt och patetiskt säger en del bara det.
Jag städar kattlådan, sopar upp trasigt glas från golvet. Tomflaskorna samlar jag skamset ihop i en papperskasse. Dem ska jag slänga sedan någon dag. I en glasåtervinning där ingen ser mig. Orkar inte slänga matrester och plocka undan prylar och vädra och vattna blommorna. Fortfarande dränerad och orkeslös och klen.
Vågar mig ut och i väg för att göra det jag ska. Ångest finns där latent och jag är lite rädd för att ha med folk som hör min vardag till att göra. Men jag fixar det och förstår, eller tror, att de inte förstår att jag precis. ynklig och skakig, kravlat upp över kanten till en alkoholavgrund. Igen, som så många gånger förr.
När solen börjar gå ned över dag fyra går jag ut en sväng med hunden på syrendoftsgatorna. Möter en granne jag umgås med i bland. " -Ett litet glas rosé kanske?"
Jag tackar nej fast han berättar att han köpt vin i tyskland, att terassen är nyoljad att sonen fått sommarjobb att de har bytt foder till hunden och att frun har badat i havet och det var tio grader varmt. Skyller på att jag har en del kvällsjobb att göra.

Är nu uppriktigt nöjd med att vara hemma och läsa (utan kvällsjobb) och slippa ett glas (och två och tre och fyra glas) rosé.
Det där slentrianpratandet som kräver slentriandrickande. Det är ju inte "jag".

Egentligen.

Så tänker jag nu, på dag fyra.

Tack för frågan rabarber, nu jagar jag första veckan ?, vilket blir din vecka 8!

Det är en enorm bedrift av dig som jag också vill nå!

Känner jag har mer och mer kontroll på suget, kommer på kvällen men jag kan flytta fokus ganska fort.

Men jag tar ju en löpträning direkt när suget kommer, och efter det känns det ännu bättre att flytta fokuset på A.

Löpning fyra kvällar i rad har nog aldrig hänt, så det är positivt på alla sätt.

Hur går det för dig? Nu har det gått ett par dagar till - känns det fortsatt bra?

För era svar! Ska fundera hur jag ska göra! Som sagt när jag dricker lyckat så gillar jag mig själv men när alkohol djävulen slår till och jag bara strävar efter mer och mer hatar jag mig själv. Jag tycker ju även om alkoholfritt så om det är smaken jag vill åt funkar ju det också. Men är väl bara inse att det är alkohol djävulen som spökar allt som oftast dvs inte smaken utan känslan att få fly bort/vara bortdomnad dvs bli full som lockar mest. Om det är det jag eftersträvar så ska jag låta bli! Vill ju ej vara så!